Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2012

INTERVJU | I en stor intervju berättar president Obama att valrörelse kommer att präglas av betydligt skarpare ideologiska skillnader än tidigare valkampanjer.

Jann S. Wenner, redaktör på tidskriften Rolling Stone, gjorde intervjun:

Let’s talk about the campaign. Given all we’ve heard about and learned during the GOP primaries, what’s your take on the state of the Republican Party, and what do you think they stand for?

First of all, I think it’s important to distinguish between Republican politicians and people around the country who consider themselves Republicans. I don’t think there’s been a huge change in the country. If you talk to a lot of Republicans, they’d like to see us balance the budget, but in a balanced way. A lot of them are concerned about jobs and economic growth and favor market-based solutions, but they don’t think we should be getting rid of every regulation on the books. There are a lot of Republican voters out there who are frustrated with Wall Street and think that they acted irresponsibly and should be held to account, so they don’t want to roll back regulations on Wall Street.

But what’s happened, I think, in the Republican caucus in Congress, and what clearly happened with respect to Republican candidates, was a shift to an agenda that is far out of the mainstream – and, in fact, is contrary to a lot of Republican precepts. I said recently that Ronald Reagan couldn’t get through a Republican primary today, and I genuinely think that’s true. You have every candidate onstage during one of the primary debates rejecting a deficit-reduction plan that involved $10 in cuts for every $1 of revenue increases. You have a Republican front-runner who rejects the Dream Act, which would help young people who, through no fault of their own, are undocumented, but who have, for all intents and purposes, been raised as Americans. You’ve got a Republican Congress whose centerpiece, when it comes to economic development, is getting rid of the Environmental Protection Agency.

[…]

Given all that, what do you think the general election is going to look like, and what do you think of Mitt Romney?

I think the general election will be as sharp a contrast between the two parties as we’ve seen in a generation. You have a Republican Party, and a presumptive Republican nominee, that believes in drastically rolling back environmental regulations, that believes in drastically rolling back collective-bargaining rights, that believes in an approach to deficit reduction in which taxes are cut further for the wealthiest Americans, and spending cuts are entirely borne by things like education or basic research or care for the vulnerable. All this will be presumably written into their platform and reflected in their convention. I don’t think that their nominee is going to be able to suddenly say, ”Everything I’ve said for the last six months, I didn’t mean.” I’m assuming that he meant it. When you’re running for president, people are paying attention to what you’re saying.

How does that shape the tone and tenor of the debate that’s going to take place during the campaign?

I actually think it will be a useful debate, and one that I look forward to. I think that the American people are going to be listening very intently to who’s got a vision for how we move this country forward.

Their vision is that if there’s a sliver of folks doing well at the top who are unencumbered by any regulatory restraints whatsoever, that the nation will grow and prosperity will trickle down. The challenge that they’re going to have is: We tried it. From 2000 to 2008, that was the agenda. It wasn’t like we have to engage in some theoretical debate – we’ve got evidence of how it worked out. It did not work out well, and I think the American people understand that.

Now, the burden on me is going to be to describe for the American people how the progress we’ve made over the past three years, if sustained, will actually lead to the kind of economic security that they’re looking for. There’s understandable skepticism, because things are still tough out there. You still have an unemployment rate that’s way too high, you have folks whose homes are underwater because the housing bubble burst, people are still feeling the pinch from high gas prices. The fact of the matter is that times are still tough for too many people, and the recovery is still not as robust as we’d like, and that’s what will make it a close election. It’s not because the other side has a particularly persuasive theory in terms of how they’re going to move this country forward.

Bild: Intervjun och tidskriftsomslaget är från den 10 maj 2012. Obama fotograferades i Vita huset den 9 april av Mark Seliger.

Read Full Post »

STRATEGI | Kent Perssons idéer skilljer sig inte från Sofia Arkelstens. Kan Moderaterna lyckas bara för att man byter ut sin partisekreterare?

Lena Hennel skriver i Svenska Dagbladet:

Kent Persson [Moderaternas partisekreterare], en kortklippt 41-årig örebroare med pekfingret ständigt i närheten av twitterknappen, tar emot i samma rum där Per Schlingmann under sin tid drack kaffe ur en mugg prydd med texten Jesus is coming.

– Jag har fått ett rätt tydligt uppdrag av Fredrik Reinfeldt och ett stort mandat för att lägga grunden för att vinna ett tredje val på raken, förklarar Kent Persson.

[…]

Internt i partiet tolkas det nya dubbelkommandot som att partiet nu är satt på krigsfot för att kunna möta de socialdemokratiska huvudmotståndarna. Från annat M-håll ses Per Schlingmann inte bara som en side kick utan som en överrock. ”Schlingmann behövs om det ska tänkas nytt”, säger en moderat med god insyn.

Jesus is coming?

Det återstår att se.

[…]

En viktig varningsklocka för Moderaterna fanns att läsa i det finstilta i Sifos senaste väljarbarometer. Där framgår att i takt med att stödet för Socialdemokraterna har stigit så har Moderaterna förlorat sin majoritet bland de förvärvsarbetande.

[…]

Den borgerliga regeringen har satsat en stor del av sitt sparkapital på att vinna just den här tunga väljargruppen genom sänkta inkomstskatter för löntagare, det så kallade jobbskatteavdraget. Är nu Det nya arbetarpartiet på väg att ratas till förmån för Det gamla?

– Det är något vi måste ta på allvar. Vi måste fundera över varför det har blivit så. När det gäller jobbfrågan måste vi gå tillbaka till det som är vår styrka: att se samhällsproblemet och komma med konkreta förslag på hur vi ska lösa det, säger Kent Persson.

En annan grupp som de nya Moderaterna också måste säkra för att lägga grunden till ett långt regeringsinnehav är kvinnorna, i synnerhet de offentliganställda. Trots att Fredrik Reinfeldt på sina resor träffat många kvinnor i vård, skola och omsorg så har han aldrig riktigt lyckats övertyga den här gruppen om sin förträfflighet. Kent Persson tror sig sitta inne med förklaringen.

[…]

Moderaterna gjorde ett sämre val lokalt än på riksplanet 2010. Det oroar Kent Persson, förklarar han senare. För, som han säger, val vinns på människors hemmaplan. Då väger vård, skola och omsorg tungt.

– För många människor är välfärdsfrågan helt avgörande för hur de röstar. Då tror jag fortfarande att det handlar rätt mycket om ”är de nya Moderaterna på riktigt?”. Där har vi en hemläxa att göra.

Och så fortsätter det.

Moderaterna skall bli bättre på allt. Inte minst när det gäller välfärdfrågorna.

Och jobbpolitiken. Det skall naturligtvis bli än fler jobbskatteavdrag.

Och företagen? De måste också bli fler. Speciellt då de små och medelstora.

Men problemet för Moderaterna är inte att det nödvändigtvis är fel på prioriteringarna. Problemet är att väljarna har hört allt tidigare. Och ännu är man inte övertygade.

Men inte ens fokuseringen på vård, skola och omsorg är ny. Även här var Arkelsten först.

En partisekreterare verkställer naturligtvis bara fattade beslut. Men en driftig person kan påverka.

Därför kan man nu dra vissa slutsatser.

Om Persson säger samma sak som sin företrädare – och upprepar vad Schlingmann sade innan han blev regeringens kommunikationsstrateg – så måste det betyda att Moderaterna hänger upp hela sin valstrategi på just Per Schlingmann.

Schlingmann – och Persson – skall genomföra en redan fastställd valstrategi. Och det skall göras med hjälp av Schlingmanns berömda förmåga att kommunicera. Någon ny politik behövs tydligen inte.

Kommer han att kunna locka tillbaka tillräckligt många konsumenter bara genom att paketera om en gammal produkt?

Speciellt nu när konkurrenterna har börjat placera ut sina alltmer lockande varor på butikshyllorna?

Är Moderaterna Coca-Cola eller den ständiga tvåan Pepsi?

Bild: En sida ur Svenska Dagbladet den 27 maj 2012.

Read Full Post »

POLITIK | Temat var klimatterapi men strategin är att Miljöpartiet skall locka borgerliga väljare genom att utmana Folkpartiet på skolområdet.

Signalen var tydlig när Gustav Fridolin höll avslutningstalet på partiets kongress.

I det gröna budgetförslaget är satsningen på skolan faktiskt den största satsningen jämte klimat- och jobbsatsningarna. Det är inte särskilt konstigt. Vi har tagit på oss uppgiften att ta ansvar för att Sverige är ett bra land inte bara över den här mandatperioden, utan också om fem år, om femton år, när våra barn är vuxna. Då hamnar miljöfrågorna i centrum, och då hamnar lika naturligt skolfrågorna i centrum. Därför ska Miljöpartiet också vara skolpartiet, lärarpartiet, studentpartiet, miljöpartiet.

Och ett av förslagen var lite av ett retoriskt mästerverk:

Idag är det ofta så att lärare och föräldrar tidigt ser att en elev behöver extra stöd för att kunna nå sina mål, men det kan ändå dröja flera terminer innan stöd kommer på plats, om det alls gör det. Ändå vet vi att tidigt stöd är mycket effektivare, att det förebygger mänskliga och ekonomiska kostnader. Därför vill vi att alla lärare i skollagen ska ha rätt att ordinera det stöd elever behöver. När en utbildad läkare ser att en patient behöver en viss medicinsk åtgärd ska inga byråkrater kunna stoppa det. När en utbildad lärare ser att en elev behöver en viss pedagogisk åtgärd ska ingen kunna sätta upp hinder för det. Så kan vi se till att resurserna till skolan landar där de behövs allra bäst.

Smart. Även om man kan undra var man skall hitta pengarna till en sådan reform? Eller vad som överhuvudtaget menas med ”en viss pedagogisk åtgärd”?

Som politisk retorik var det bra. Men det var ingen nyhet. Signalerna kom redan i Almedalen 2011 att partiet nu skulle försöka vinna nya väljare genom att försöka utmana på skolområdet.

Detta visar också att partiet – trots att man är det tredje största partiet – har problem. I Sifos senaste opinionsundersökning tappade partiet återigen, om än marginellt.

Problemet för Miljöpartiet är att man aldrig riktigt lyckades utnyttja situationen under Socialdemokraternas och Vänsterpartiets kräftgång när Mona Sahlin, Håkan Juholt och Lars Ohly var partiledare.

Och med Socialdemokraterna uppgång, efter valet av Stefan Löfven (S) riskerar Miljöpartiet nu tappa än mer.

Det är därför inte speciellt konstigt att Miljöpartiet riktar blicken mot missnöjda väljare på den borgerliga planhalvan.

Läs mer: Temat på kongressen var ”klimatterapi. Med tanke på flörten med borgerliga väljare var det symptomatiskt att en debattartikel publicerades i Svenska Dagbladet infrö kongressen.

Read Full Post »

Bild: Teckning av Chan Lowe. Mer av LoweGoComics.

Read Full Post »

KRISHANTERING | Att Per Schlingmann går tillbaka till Moderaterna är ett tydligt tecken på krismedvetande i partiet. Alternativt desperation.

Det är lite överdrivet att kalla det för tvångsrekrytering, men tjänsten som statssekreterare på Statsrådsberedningen – med ”ansvar för statsministerns och regeringens samlade kommunikationsstrategi” – måste smälla högre än chefsstrateg på Moderaterna.

Oavsett vilket kan man dra vissa slutsatser.

1) För det första var tjänsten som regeringens ”propagandaminister” uppenbart skräddarsydd för just Schlingmann.

2) Och att tjänsten inte var alltför viktig eftersom han så snabbt efter utnämningen hoppar tillbaka till Moderaterna.

3) En tredje slutsats är att Fredrik Reinfeldt prioriterar Moderaternas valplanering långt före ”statsministerns och regeringens samlade kommunikationsstrategi”.

Uppenbart har partiet problem och der blir Schlingmanns uppgift att fixa det.

4) Den fjärde, och kanske viktigaste slutsatsen, är att partiets planer inför framtiden har gått i stå.

Så här uttryckte Schlingmann det i en intervju med Resumé i februari 2011:

Ett skäl till att jag ville göra något annat efter valet var att jag var övertygad om att partiet behöver ett annat ledarskap nu som mycket mer handlar om att utveckla partiets organisation och se till att vi får starka lokala företrädare.

Uppenbart trodde Moderaterna att Schlingmann hade fått allt på plats. Nu väntade nya framgångar.

Förvandlingen av Moderaterna hade ju fungerat centralt. Allt Moderaterna nu behövde göra på lokalplanet var att kopiera konceptet så skulle allt fixa sig.

Det var då det.

Nu kan vi konstatera att arbetet med att utveckla partiet lokalt – inklusive politikerna – inte har genererat vad man hoppades på.

Att få lokala politiker att gå i takt är nämligen inte det lättaste.

Dessutom hänger förtroendet för de nya Moderaterna samman med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Det är ingen naturlag att väljarna röstar kommunalt som man röstar i riksdagsvalet.

Men det lät bra när man talade om ett ”utvecklingsarbete” som skulle ”ligga till grund för Moderaternas reformagenda 2014-2018”, samt att fem nya arbetsgrupper skulle ”förnya, förstärka och utveckla politiken inför valen 2014.”

Men problemet med arbetsgrupper bestående av politiker är att dessa tenderar att generera samma gamla idéer som partiet alltid fört fram.

Moderater vill alltid sänka skatten. Socialdemokrater vill höja den. Folkpartister vill förbättra skolan. Vänsterpartister vill se en större offentlig sektor. Och centerpartister tror att alla problem kan lösas av näringslivet.

Och de lokala företrädarna har inte heller alltid förmågan – eller viljan – att förnya sig.

De har inget emot att rida på framgången med ”nya Moderaterna”. Men när det ”nya” stagnerar glider man lätt tillbaka till det ”gamla” i Moderaterna.

Detta skulle partiet möjligtvis kunnat tolerera så länge det inte fanns en Stefan Löfven (S) som kunde konkurrerar om uppmärksamheten och väljarna.

Sanningen är att det inte går att helt organisera fram ett ökat förtroende hos väljarna. Endast politik – eller känslan av att det finns en politik – kan skapa lojala väljare.

Och det är här Schlingmann kommer att få problem. Det spelar ingen roll hur duktig man är på att kommunicerar om man inte har något konkret att kommunicera.

Att regeringen snart kommer att börja spendera pengar på publikfriande politiska reformer är självklart. Det gör alla regeringar inför ett val.

Problemet är bara att Moderaterna – och därmed hela regeringen – inte har någon bärande idé som kan konkurrera med den nu mera ganska slitna idén om arbetslinjen.

Read Full Post »

Paddy Ashdown, f.d. partiledare för Liberal Democrats i Storbritannien:

There’s no point in being a liberal if you’re just a furry little herbivore on the edges of British politics.

Read Full Post »

MARKNADSFÖRING | De flesta tidningar försöker upprätthålla någon form av objektiv distans till partierna. Det gäller inte Villatidningen.

Chefredaktören Hendrik Mayer har träffat utbildningsminsiter Jan Björklund (FP) för vad man kallar ”årets politikerporträtt”.

I det personliga mötet med Jan Björklund framträder inte bara en fullblodspolitiker utan också en sympatisk person med varm humor. Dessutom finner man hos honom en äkta övertygelse i kampen mot förtryck, sociala orättvisor och kränkningar av människovärdet.

Och så fortsätter det över två helsidor. Det finns inget politikerområde där Folkpartiet inte ligger i framkant om man får tro Villatidningen.

Artikeln ”Storoffensiv i socialliberal riktning” måste vara ett av de mest flagranta exemplen på politisk marknadsföring som någonsin gjorts på nyhetsplats.

Och detta av en tidning som försöker nå en bred allmänhet. (Gratistidningen kallar sig själv för ”Sveriges största tabloida villatidning”.)

Artikeln är så överdrivit positiv att den får direkt motsatt effekt.

Nu behöver en tidning inte vara balanserad eller nyanserad om man inte så önskar.

Men rena självbevarelsedriften brukar t.o.m. få tidningar med tydlig partifärg på ledarsidan att inta ett mer journalistiskt förhållningssätt när det gäller nyhetsartiklarna.

Det enda Villatidningen har uppnått med sitt idolporträtt är att dra ett löjets skimmer över sin egen produkt.

Och googlar man namnet Hendrik Mayer så får man upp samma namn på Folkpartiets hemsida i Kungsör!

Samma person?

Bild: Villatidningen nr 3 2012.

Read Full Post »

Older Posts »