Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Affärsvärlden’

Per Schlingmann - Stå aldrig still!

Nu handlar inte detta om Per Schlingmann, även om de klichéer, plattityder, cirkelresonemang och såpbubblor som han torterar fram ur det svenska språket, är så utsökt tomma att de nästan är oemotståndliga. Jag nämner tvärtom Schlingmanns texter därför att hans språk inte är hans eget. Det är ett urblåst standardspråk som hör till en hel genre. Den genren kallas managementlitteratur och den säljer nästan lika bra som böcker om kristallhealing och medier (sådana medier som talar med döda, inte rapporterar om antalet döda).

                                    – Johan Hakelius, Affärsvärlden

Read Full Post »

IMAGE | Politik är en förtroendebransch. Och få av partiledarna har jobbat så hårt med att bygga upp sitt förtroendekapital som Stefan Löfven.

I media kan man nu se ett tydligt mönster att arbetet håller på att ge effekt. Få har något riktigt negativt att säga om Löfven. Kritiken är dämpad.

Dessutom har partiet lyckats väl med att få media att rapportera det man vill. Vissa formuleringar har börjat dyka både här och där.

Ett exempel på detta är uttrycket att något ”håller på att gå sönder” i Sverige.

Detta är ett tydligt tecken på att partiets bild av utvecklingen i landet anammat av media.

Om detta beror på Socialdemokraternas mediehantering eller om det bara är resultatet av att även journalisterna ser det som socialdemokraterna ser kan diskuteras.

Oavsett vilket blir konsekvensen detsamma.  Det är åtminstone ett tecken på att problemformuleringsmonopolet håller på att glida Alliansen ur händerna.

Affärsvärlden nr 50-52 11 dec 2013

Näringslivets röde riddare” av Birgitta Forsberg, Affärsvärlden

Stefan Löfven ger ett intryck av pålitlighet, noggrannhet och plikttrogenhet. Han pratar lågmält, med små gester. Han har ingen större karisma och är ingen uppenbar ledare, men om skeppet sjunker skulle nog många hoppa i den livbåt han pekar ut. Ulf Bjereld nämner ordet nallebjörn.

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, också han S-märkt, uttrycker det så här:

– Det är väl uppenbart att han försöker etablera sig som någon sorts förtroende­ingivande ledare. Det är på förtroendet som han kommer på innerkurvan gentemot Reinfeldt, men han har en bit att ta där fortfarande.

[…]

– Vi ska se till att människor har arbete, att barn och ungdomar kommer genom skolan och vi ska ha en välfärd som människor känner trygghet i.

Han talar om att ”något håller på att gå sönder nu”, om att den svenska modellen är skadad.

[…]

– Det här är skillnaden mellan oss och regeringen. Här har vi en regering som säger ”det här kan bara marknaden sköta”. Jag förstår marknaden. Jag, om någon, har tillbringat många timmar i det privata näringslivet och förstår det bättre än flera andra. Vi behöver samverkan och jag vet att många i näringslivet vill ha det.

Stefan Löfven pratar om att han suttit i industrin med ”matdosa och smörgåspaket”. Det var dock mycket länge sedan Stefan Löfven jobbade där.

Fokus 6-12 december 2013

Statsminister med bekymmer” av Maggie Strömberg, Fokus

Berättelsen, det är pr-snack, spinndoktorlingo för politikernas bild av vad väljarna tycker är problem i tillvaron.

Den socialdemokratiska låter så här: Någonting håller på att gå sönder i Sverige. Moderaterna lovade lägre arbetslöshet och minskat utanförskap. Det var en bra ambition men de klarade inte av den. Detta trasiga Sverige ska socialdemokraterna laga.

I ett land där reklambranschpressens borgerliga chefredaktör skriver att det får vara nog med skattesänkningar och fler tycker att landet är på väg åt fel håll än åt rätt, där är den berättelsen ingen orimlig valstrategi.

Skolresultateten sjunker, arbetslösheten stiger. Det ska socialdemokraterna laga.

Det kanske räcker för att vinna valet. Men kan de infria sitt löfte om det blir så?

Socialdemokraterna försöker placera konflikten i svensk politik mellan skattesänkningar och välfärdssatsningar. Det låter som klassisk socialdemokrati och skapar en bild och en förväntan om att en sådan regering kommer att lägga en massa pengar på välfärd. Problemet är bara att det inte finns särskilt mycket pengar.

Reformutrymmet för nästa mandatperiod är minimalt, oavsett om man tittar på finansdepartementets eller Konjunkturinstitutets prognoser. Det oroar även ekonomerna på Sveavägen 68. Ladorna är tömda och fälten är brända, som valgeneralen uttryckte det på sin presskonferens på samma adress. Hur ska man då kunna laga Sverige?

Tidskriftsomslag: Affärsvärlden, nr 50-52, 11 december 2013 och Fokus, 6-12 december 2013.

Read Full Post »

LOBBYISM | ”Är inget heligt?” Det utbrister säkert en och annan socialdemokrat. Nu har nämligen även Margot Wallström gått över till näringslivet.  

Affärsvärlden 2 maj 2013

Om den genomsnittlige partimedlemmen tycker att det är lite skumt med storföretag och banker borde man vara ganska chockad över med vilken lätthet många gamla partitoppar hoppar över till näringslivet.

Och det är inte bara socialdemokrater på högerkanten som gör karriär inom ”storkapitalet”.

Erik Wahlin på Affärsvärlden har tittat på den allt tydligare trenden inom det socialdemokratiska toppskiktet.

Den senaste är Margot Wallström, tidigare EU-kommissionär och socialminister, dessutom många gånger utpekad som en potentiell partiledare. Hon tog först oväntat tjänst som projektdirektör på Postkodlotteriet och för ett par veckor sedan meddelades att hon går in i styrelsen för Icas börsnoterade ägarbolag Hakon Invest.

[…]

Stefan Svallfors är gästprofessor vid Institutet för social forskning på Stockholms universitet, och driver ett projekt där den svenska lobbyindustrin kartläggs, eller ”policyprofessionella”, som han kallar dem.

– Ett potentiellt problem att folk går in i politiken för att casha in på vad de lär sig och sina kontaktnät. Då kanske man modererar sina ståndpunkter, så att de inte stöter sig med potentiella framtida arbetsgivare. Men om det verkligen är så, är svårt att säga.

Frågan är också om det bör ställas olika krav på vänsterpolitiker och högerpolitiker. Är det mindre iögonfallande att en före detta centerpartistisk minister och partiledare som Maud Olofsson sitter i styrelsen för Sven Hagströmer Creades än att den förra socialdemokratiska justitieministern Laila Freivalds sitter i styrelsen för Mats Qvibergs Öresund?

Det är onekligen också stor skillnad på att, likt gamle näringsministern Anders Sundström, via sitt uppdrag i rörelsebolaget Folksams åtaganden bli ordförande för Swedbank och som den tidigare biträdande partisekreteraren och huvudideologen Stefan Stern ta tjänst i Kreabgrundaren och Wallenbergrådgivaren Peje Emilssons privata bolag Magnora. Åtminstone tycker många socialdemokrater det.

[…]

Socialdemokratin har sedan grundandet haft täta band med arbetarrörelsen och fackförbunden. Partiet har stått på löntagarnas sida, fienden har varit kapitalet. Nu identifierar sig allt fler av de ledande socialdemokraterna med den forna fienden. Vad återstår då – mer än ett vanligt parti?

Läs mer: ”Var tredje byter sida” i Aftonbladet. Dagens Samhälle hade 2012 en lista på ”200 PR-konsulter från politiken”.

Bild: Tidskriftsomslaget är Affärsvärlden den 2 maj 2013.

Read Full Post »

POLITIK | Affärsvärlden konstaterar att ”den lugna filbunken” Fredrik Reinfeldt är ”ytterst svårrubbad”. Och svår att intervjua.

Han är väl insatt i alla ämnen och kommer med långa utläggningar, men de är inte nödvändigtvis svar på frågorna. När det gäller allianskonstellationen är han dock tydlig.

I intervjun utesluter Reinfeldt att han skulle vilja ta in Miljöpartiet om Kristdemokraterna inte klarar fyraprocentspärren.

Han kan naturligtvis inte säga något annat offentligt.

Men det är lika klart att man kommer att ändra inställning om Kristdemokraterna åker ur. Det är så politik fungerar. Ingen lämnar ifrån sig makten frivilligt.

Reinfeldt meddelar också att Alliansen cirka en månad innan valet kommer med sin gemensamma valplattform.

Sedan kommer vi naturligtvis mot detta att ställa krav på att de rödgröna presenterar gemensamma genomarbetade förslag som är beräkningsbara.

Även detta är förutsägbart. Även om det är första gången vi nu hör om en tidsplan.

Regeringspartierna har sedan länge surrat fast sig vid Alliansmasten och kommer att vinna eller försvinna tillsammans. (Knorrandet bland vissa av småpartiernas riksdagsledamöter kommer att stanna vid just ett knorrande.)

En månad innan valet kommer det att finnas maximalt intresse kring en valplattform. Man hoppas också att att en månad inte ger motståndarna tillräckligt med tid för att effektivt kunna underminera planen i väljarnas ögon.

Man hoppas naturligtvis att en gemensam plattform skall inge mer förtroende än ett splittrat rödgrönt block där partierna går till val var för sig.

Strategin är inte utan risk. Mycket kommer att hänga på vem som uppfattas ha momentum i valrörelsen.

Och när det nu verkar som om väljarna har tröttat på regeringen är det inte ens säkert att Stefan Löfven och Socialdemokraterna ens behöver prestera på topp för att lyckas.

Ibland önskar väljarna helt enkelt bara förändring för förändringens skull.

Bild: Tidskriftsomslaget är Affärsvärlden nr 25-33 den 20 juni 2012.

Read Full Post »

ANALYS | Mona Sahlin verkar ägna exceptionellt mycket tid åt att ge igen för gammal ost. Nu är det Göran Greiders tur.

Göran Persson och Håkan Juholt har alla vid något tillfälle fått direkt eller indirekt kritik från Sahlin. Hon har t.o.m. kritiserat hela det socialdemokratiska partiet både vid och efter sin avgång.

Nu är det istället Göran Greider, chefredaktör Dala-Demokraten, som står i fokus p.g.a. etvå år gammal artikel om en väska!

Cecilia Hagen intervjuade Sahlin för Expressen:

[F]inns det någon du skulle vilja drämma till så här i efterhand?

– En som jag retat mig otroligt på genom åren är Göran Greider. Kommer du ihåg en viss ursnygg röd Louis Vuitton-väska?

Den du fick i födelsedagspresent av Liza Marklund?

– Just det. Jag kommer aldrig att förlåta honom att han skrev en jättelång artikel med rubriken: ”Därför är Mona Sahlins väska det största hotet mot socialdemokratin.”

– Håkan Juholt hade ingen väska. Det gick åt helvete i alla fall.

Men den person som Sahlin borde vara sur på är inte Greider.

Istället borde hon vara sur på den pressekreterare som inte varnade henne för att låta sig fotograferas med sin 6000 kronors lyxväska.

Det räcker att titta på bilden (ovan). Blicken dras direkt till väskan. Louis Vuittons PR-avdelning kunde inte ha gjort det bättre.

En partiledare för ett arbetarparti (eller något annat parti) bör inte  framstå som talesperson för företag. Det krävs inget geni för att räkna ut att kritiken skulle bli massiv.

Det här är så nära produktplacering man kan komma.

När storyn briserade var det många som försökte få det att handla om feminism, att kvinnors konsumtion kritiseras mer än mäns. Fredrik Reinfeldts klocka lär t.ex. kosta 22 000 kronor.

Skillnaden är att Fredrik Reinfeldt aldrig har försatt sig själv i motsvarande situation som Sahlin. Knappas någon har ens sett vad han har runt handleden.

Men vad både Sahlin och Reinfeldt borde fundera över är hur lämpligt det är att ta emot gåvor i den här storleksordningen.

Sahlins väska var en gåva från Liza Marklund som är både affärskvinna och författare. Reinfeldts klocka är en gåva från Affärsvärlden (och skall lämnas tillbaka när han inte längre är partiordförande).

Skulle det vara speciellt svårt för Sahlin och Reinfeldt att inte ta emot några dyra gåvor medan de befinner sig i en maktposition?

De har ju trots allt löner som gör det möjligt för dem att köpa prylarna själva.

Och Sahlin borde också försöka låta bli att alltid låta så bitter. (Att kritisera Greider efter mer än två år tyder på att hans kritik träffade en känslig nerv.)

Men kanske håller Sahlin på att bygga upp bilden av sig själv som en person som bara var omgiven av fiender? Och att hon därmed aldrig fick en chans att lyckas.

Men sanningen är snarare att Mona Sahlin aldrig lyckades axla uppgiften som partiordförande för Socialdemokraterna. Hon var helt enkelt fel person för uppdraget. Get over it!

Read Full Post »

FINANSER | Magdalena Andersson (S) kommer att få leva med att kallas ”högerkandidaten”.

Och sällan har vi också sett en icke-partiledare utmålas så tydligt som ”utmanare”.

Mycket av detta beror på medielogiken. Men det handlar också om att finansminister Anders Borg (M) är en av de få stjärnorna i regeringen.

Det har länge funnits en trötthet i media över att oppositionen, och då speciellt Socialdemokraterna,  inte orkat utmana regeringen. Och så dyker Stefan Löfven och Andersson upp. Och då blir det plötsligt match igen!

När Birgitta Forsberg intervjuade Anderson i Affärsvärlden var det dock inte mycket som skilde utmanaren från Borg.

Det mesta handlar fortfarande om hur det sägs snarare än om vad som sägs rent konkret.

Hon vill riva upp de lägre arbetsgivaravgifterna för ungdomar och den lägre krogmomsen eftersom hon tvivlar på att de påverkar sysselsättningen.

Om man tittar på ungdomarna är 20 procent arbetslösa och 80 procent har jobb. Regeringen har smetat ut arbetsgivaravgifterna även på dem som redan har jobb i stället för att satsa på de 20 procent som är arbetslösa.

Men när det gäller att skapa jobb har Andersson inte mycket mer att komma med än alla andra. Svaret är som för så många andra att man skall ge förutsättningar för tillväxt.

Den enda ideologiska skillnad som Forsberg upptäcker mellan Andersson och Borg är kring försäljningen av delar av halvstatliga Svensk Bilprovning (en fråga som inte ens har varit på Borgs bord).

Det är en uppenbar risk för att bolagen konkurrerar med annat än bra service.

Detta är knappast den kioskvältare som kommer att elda massorna i en valrörelse.

Bild: Tidskrifstomslag och intervju från Affärsvärlden nr 13, 2012.

Read Full Post »

BUDSKAP | Det är tur för Centerpartiet att Annie Lööf åtminstone är ett populärt intervjuobjekt på tidskriftsredaktionerna.

Utan dessa skulle Centerpartiet idag knappt synas överhuvudtaget. Om intervjuerna sedan har varit medvetna strategiska vägval eller bara rena tillfälligheterna kan bara partikansliet svara på.

I villket fall som helst är det ett smart sätt att under radarn nå specifika målgrupper med riktade budskap. Något varje partiledare borde tänka på eftersom det är här de kunniga, intresserade och engagerade väljarna finns.

Ett exempel är Sunt Förnuft. Åke Jungdalen intervjuar näringsministern i senaste numret av Skattebetalarnas Förenings tidskrift.

Lööf passar på att inte bara tala sig varm för sparande, låga skatter och företagande utan också för kärnkraften.

Det sker nu en stor satsning i Sverige på vindkraft. Vad får det för konsekvenser?

– På sex år har vindkraften femdubblats och ska vi långsiktigt få ned elpriserna och ska vi ha ett mindre sårbart energisystem så behöver vi både kärnkraft, vattenkraft och förnybar energiproduktion i Sverige. Därför är jag glad att vi nu ser en ökad vindkraftproduktion. Det är många företag som satsar och är med på att bygga upp vindkraft runt om i landet.

I stort levererar Lööf ett tydligt liberalt budskap under intervjun. Det borde tilltala en organisation ”som verkar för sänkt skatt, synliga skatter, bättre valuta för dina skattepengar samt ökad rättssäkerhet i skattefrågor”.

Att hon även får med att Sverige ”behöver” kärnkraften uppfattas knappast som något negativt bland dessa läsare.

Övrigt: Text och tidskriftsomslaget ovan är från Sunt Förnuft nr 1, februari 2012. Andra tidskrifter där Lööf på senare tid prytt omslaget är Affärsvärlden, Veckans Affärer, Neo och Passion for Business.

Read Full Post »

Older Posts »