Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2010

OMSLAG: På sajten Webdesigner Depot har man listat 30 kontroversiella amerikanska tidskriftsomslag. ”These covers can serve as object lessons for what to do and what not to do both with design and editorial”.

Nedanstående ”was heavily criticized by both the McCain and Obama camps during the 2008 US election. While the piece was meant to be a satire of allegations lobbed at the couple by their detractors, its inopportune appearance during a campaign didn’t have Obama’s supporters laughing as hard as the magazine intended”.

Read Full Post »

POLITIK: Två opinionsundersökningar under veckan har visat på stora problemen för Mona Sahlin (S) och De Rödgröna. Aftonbladet talar om ”Sahlins krasch”.

Och anledningen? I Aftonbladet radar en rad profiler inom ”rörelsen” upp anledningen till den dramatiska förändringen som vi nu kan ana.

1) Otydligt ledarskap från Sahlin. 2) En utrikespolitik som låter som vänstern på 1960-talet. Vänsterpartiet skrämmer väljarna. 3) De Rödgröna framstår som splittrade. 4) Väljarna kan nu jämföra de rödgrönas politik med regeringens. 5) Maria Wetterstrand (MP) drar fokus bort från Mona Sahlin. 6) Mona Sahlin framstår som en svag ledare som signalerar att Socialdemokraterna inte kan stå på egna ben. 7) Kristider – nu senast i Grekland – gynnar regeringen. 

”Att hålla på och tjafsa inger inget förtroende”, sammanfattar Anne-Marie Lindgren från Arbetarrörelsens Tankesmedja.

I Synovates undersökning har Alliansen t.o.m. gått om De Rödgröna. ”Den rödgröna politiken har tydliggjorts. Och det har lett till en mobilisering bland de borgerliga väljarna bakom sina partier, och en demobilisering bland de rödgröna partiernas väljare”, säger Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring.

Och i Novus Opinions mätning leder fortfarande De Rödgröna men skillnaderna mellan blocken så små att de inte ens är statistiskt säkerställda.

Lena Melin skriver idag:

Den rödgröna budgeten blev inget lyft för Mona Sahlin.

Sedan dess har Socialdemokraterna backat i fyra av sex opinionsmätningar.

För ett politiskt parti, eller en politisk allians, kan det vara lönsamt att säga så lite som möjligt. Då har väljarna chansen att projicera sina egna drömmar och förhoppningar på dem.

Socialdemokraterna tycks ha hamnat i den fällan. (…)

I dag, nästan en månad senare, kan konstateras att löftena till väljarna inte blev någon succé.

I alla fall inte för S. I fyra av sex opinionsmätningar som publicerats sedan dess backar Socialdemokraterna.

Read Full Post »

VAL 2010: Inom utrikes- och säkerhetspolitiken verkar Socialdemokraterna ha lämnat över ledarrollen till Vänsterpartiet.

Man brukar ofta säga att man inte vinner val på utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Men det är samma sak som att man inte skulle kunna förlora ett val på frågorna.

Socialdemokraterna har genom åren ofta lyckats sätta bilden av de borgerliga partierna som ”äventyrliga” på det säkerhets- och utrikespolitiska området. Därmed har samtidigt också lyckats kommunicera att det är det egna partiet som är det statsbärande och seriösa.

Detta har nu i ett enda svep förändrats i och med de rödgrönas utrikespolitiska plattform. Vad har hänt? Och varför verkar plattformen vara mer vänsterpartistisk än socialdemokratisk?

Så här skriver Svenska Dagbadet:

Det rödgröna kravet innebär en reträtt av 300000 amerikanska militärer, men har hittills inte uppmärksammats. För socialdemokratin är det en rejäl kursändring. Regeringen Persson deklarerade valåret 2006: ”För regeringen är det centralt att utveckla den transatlantiska länken och Sveriges samarbete med Förenta staterna”. Med en regering ledd av Mona Sahlin 2010 blir det en annorlunda politik:

”En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser”.

Detta entydiga besked ges i programmet ”En rödgrön politik för Sveriges relationer med världens länder” från 17 februari. Dokumentet är godkänt av de tre partiernas ledare.

–Det är en svensk position gentemot USA. De ska avveckla alla baser utanför landets gränser, säger Hans Linde, Vänsterpartiet.

Det finns åtminstone fyra olika förklaringar till varför Socialdemokraterna har intagit en sådan extrem och ”äventyrlig” position tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men ingen av förklaringarna ger en speciellt smickrande bild av Socialdemokraterna.

1. Mona Sahlin och Socialdemokraterna vill verkligen vrida partiet långt åt vänster i försvars- och utrikesfrågor. Dokumentet speglar därför korrekt både socialdemokraternas och de rödgrönas utrikespolitiska inriktning vid en valseger.

2. I alla typer av arbetsgrupper brukar det utkristallisera sig en ledare som utifrån sin auktoritet och/eller kunskap får stort inflytande på slutprodukten. (Detta många gånger i kombination med att övriga i gruppen inte känner att man lika väl behärskar ämnesområdet. Man litar helt enkelt på ”ledaren”).

Om detta antagande är korrekt så är det Hans Lind från Vänsterpartiet som är ”ledaren”. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin har helt enkelt inte lyckats stå emot personer som Linde, Ulla Hoffmann (V) och Per Gahrton (MP).

3. En tredje förklaring är helt enkelt att partiledarna och arbetsgruppen inte har läst igen vad man själva har skrivit under.

Några politisk sekreterare har processat fram dokumentet som ansvariga politiker sedan skrivit under utan att bry sig allt för mycket om innehållet.

4. En fjärde förklaring som Urban Ahlin själv har använt sig av är att helt enkelt skylla på Alliansen. Det är Alliansen som medvetet missförstått innehållet.

Men den förklaringen förklarar å andra sidan inte formuleringarna i själva dokumentet.

Read Full Post »

VALFUSK: TV4 Nyheterna har återigen avslöjat fusk inom ett politiskt parti. Tidigare var det inom Moderaterna nu gäller det Socialdemokraterna.

”Socialdemokrater i Stockholms stad har medvetet fuskat med nomineringsprocessen, som avgör vilka som ska sitta i riksdag och fullmäktigeförsamlingar. Hasan Dölek kan komma in i riksdagen tack vare att han förordats av ett stort antal S-föreningar. Men TV4Nyheternas granskning visar att föreningarna bara finns på papperet.”

En intressant vinkling här är att valutskott och nomineringsgrupper alla är involverade i fusket. Dessa grupper och utskott har till specifik uppgift att håll koll på kandidater och följa arbetet som bedrivs i partiet och de olika föreningarna.

Att en valberedning eller nomineringsgrupp inte skulle vara informerade om att vissa av de S-föreningar som gett Dölek sitt stöd bara är rena papperskonstruktionerna är högst osannolikt.

Som svar på anklagelserna blånekar partiet och slår ifrån sig. Knappast den effektivaste formen av krishantering.

Alla med erfarenhet från partipolitiken vet att det fuskas inom de politiska partierna. Som tidigare skrivits på bloggen är den interna kontrollen – medvetet eller omedvetet – ofta urusel inom partierna. 

[D]et finns en rad olika sätt att fuska inom de politiska partierna. Inte minst därför kontrollerna inte alltid är de bästa. Partirävar har därför många gånger stora möjligheter att rigga ett val mer eller mindre raffinerat. 

Att TV4 nu har avslöjat en av dessa fuskvägar kommer inte att hindra att det även fortsättningsvis blir betydligt lättare att fuska internt i ett parti än vad det är i exempelvis ett kommunalval. 

Read Full Post »

VAL 2010: De Rödgröna ökar avståndet till Alliansen. Ledningen har ökat från 3,5 % till 5,1 % sedan SKOP:s tidigare mätning.

All tre rödgröna partierna går fram men det är bara Moderaterna som ökar bland Allianspartierna i denna opinionsundersökning gjord mellan 28 april-19 maj.

Samtidigt har botten gått ur Sverigedemokraterna vars minskning från 5,0 % till 2,9 % är statsitiskt säkerställd.

De Rödgröna 50,4 %

Alliansen 45,3 %

Moderaterna 30,3 (28,1), Folkpartiet 6,0 (7,0), Centerpartiet 5,0 (5,2) och Kristdemokraterna 4,0 (4,6).

Socialdemokraterna 33,7 (33,6), Vänsterpartiet 5,8 (4,5) och Miljöpartiet 10,9 (10,3).

Sverigedemokraterna 2,9 (5,0).

Read Full Post »

HISTORIA: ”Våren 2010 presenterar Albert Bonniers Förlag en av sina största satsningar på länge: De svenska statsministrarna under hundra år. En svit med biografier, från Karl Staaff till Fredrik Reinfeldt, berättar om de personer som ingår i svensk politiks mest exklusiva sällskap.”

……………………….

Så skriver man på Albert Bonniers Förlags hemsida om det stora bokprojektet. Projektet har utmynnat i 22 böcker. Kostnad: 885 kronor på www.bokus.se.

Böckerna, enhetligt formgivna och kronologiskt förpackade i en vacker box, har skrivits av framstående statsvetare, historiker och publicister. Mats Bergstrand och Per T Ohlsson har fungerat som projektets huvudredaktörer.

Dramatiska öden – som de nedbrytande trakasserierna mot Karl Staaff, C. G. Ekmans fall i djupaste vanära och Olof Palmes sista vandring på Sveavägen – varvas med ingående analyser av omvälvande skeenden. Till exempel den allmänna och lika rösträttens genombrott med Nils Edén och Hjalmar Branting, Per Albin Hanssons kamp mot den socialdemokratiska partivänstern, Thorbjörn Fälldins våndor i kärnkraftsfrågan och Ingvar Carlssons målmedvetna agerande i Europapolitiken efter Berlinmurens fall. All historia är i någon mening personlig. Det gäller i högsta grad det färgstarka och spännande galleri som de senaste hundra årens svenska statsministrar utgör.

Per T Ohlsson säger sig ha gjort åtminstone en viktig observation under arbetet med projektet;

Det är uppenbart att retoriken var bättre förr. Politikernas hantering av språket var överlag betydligt elegantare. Språket har plattats till och reducerats till reklamslogans istället för retorik. Därför har en dimension i politiken gått förlorad nämligen förmågan att lyfta och skapa uppmärksamhet för en fråga genom ordvändningar. Göran Person kunde glimma till annars är det idag ganska tunt (…)

Och Ingvar Carlsson konstaterar att ämbetet som statsminister har förändrats högst väsentligt på minst fem punkter;

Frågorna är mer komplexa. Många frågor som tidigare var nationella måste idag vägas mot globala intressen och miljön.

Allt går mycket snabbare. Jag brukar säga att på Erlanders tid hade vi en ATP-fråga vart tionde år, idag har vi tio ATP-frågor varje år.

Medierna har vunnit kampen om politikens dagordning, statsministern har kommit ännu mer i fokus och avkrävs genast svar och reaktioner.

Resandet har tilltagit. Under Erlanders första tre år hade han inte gjort ett enda statsbesök utanför Norden. Resandet och EU-engagemanget har också gjort statsministern mer statschefslik då det krävs samtal och förhandlingar på den nivån.

Statsministern dras in i alla problem eller konflikter som uppstår. Till 80 procent består politiken idag av att förhindra katastrofer och 20 procent att driva den egna politiken.

Läs mer:Hundra år av manlig makt”och ”Historien är inte ödesbestämd” i Svenska Dagbladet. ”I helvetesgapet mellan blocken” i Fokus. ”Inte de klarast lysande stjärnorna” och ”Sveriges statsministrar under 100 år” i Sydsvenskan.

Read Full Post »

PR KAMPANJ: Är det någon som undrar hur Sverige så lätt kom att acceptera oljeledningen i Östersjön?

Detta trots att turerna inramades av att det var Tysklands ex-kansler Gerhard Schröder och Vladimir Putin (f.d. KGB-chef) som drog igång Nordstream och satte en f.d. Stasi officer Matthias Warning som vd.

En bra sammanfattning om den omfattande PR och påverkanskampanj som Nordstream bedrev (och bedriver) i Sverige ges av redaktör Kaianders Sempler i senaste Ny Teknik;

En sådan anläggning skulle utformas som en konstgjord ö, och behöva något slags skydd mot terrorism och annat. Det skulle innebära att ryska säkerhetstrupper stationerades mitt i Östersjön, på själva tröskeln till Sverige. Inspektionstornet skulle komma att krylla av signalspanare och spioner. Fullständigt oacceptabelt!

Förresten krävdes ju en detaljerad miljökonsekvensbeskrivning om en pipeline skulle få dras genom svensk ekonomisk zon. På botten finns vrak, gamla minor, tungmetaller och dumpad giftgas från världskrigen. Bygget av en pipeline skulle kunna röra om i sedimenten och lösgöra stora mängder gifter med en miljökatastrof som följd. Dessutom skulle en pipeline vara till hinder för fisket. (…)

Men till allas förvåning började Nordstream nu beta av kraven ett efter ett. Inspektionstornet utanför Gotland, som hade påståtts vara nödvändigt av tekniska skäl, behövdes plötsligt inte längre. Sträckningen av ledningen ändrades så att inga känsliga områden berördes. Det rysk-tyska konsortiet skickade ut lobbyister som med honungslena stämmor redogjorde för projektets fördelar. Inte nog med att drabbade fiskare skulle få rundlig kompensation för eventuella problem under byggtiden, man skulle också satsa 100 miljoner kronor på projekt på Gotland. Däribland en ny hamn i Slite, forskning på högskolan i Visby och stöd till länsmuseet, kunde SVT rapportera .

Så kom dagen när alla krav var uppfyllda, och miljöminister Andreas Carlgren inte längre kunde skicka tillbaka Nordstreams ansökningshandlingar för ytterligare kompletteringar. Han hade inget val, i synnerhet inte som Sverige då var EUs ordförandenation och måste uppföra sig väl.

Read Full Post »

Older Posts »