Posts Tagged ‘Liberal’

GODA RÅD | Vad skall man göra om man plötsligt vaknar upp en dag och inser att man är liberal? Varför inte fråga A. A. Gill?

I livsstilsmagasinet Esquire (engelska utgåvan) har den kontroversiella skribenten och kritikern Gill en egen krönika.

Under vinjetten ”Uncle Dysfunctional” svarar han på mer eller mindre seriösa frågor från läsarna.


I think I’m a liberal. I’ve always been attracted to proportional representation and closer ties to Europe, but I can’t talk to anyone about it.

My parents are missionary position Labour. My dad says liberals should be shot and my mum thinks they’re just Tories who don’t like being spanked. I know my friends would laugh at me. And what girl’s going to go out with a liberal? So I pretend to be an anarchist. But I feel like a fraud. My heart’s with a caring, devolved society and a fiscally responsible mixed economy, with checks and balances and no nuclear deterrent. What shall I do? I’m marginally desperate. Sam, by email

Sam, there are those who think liberalism is a mental disorder and can be cured. They might suggest you try fox hunting, running a hedge fund and listening to thrash metal.

You could go into treatment, do aversion therapy by spending six weeks in Finland, but personally I don’t hold with that. I think you’re born liberal and I don’t see any reason why you shouldn’t marry or adopt children.

You don’t have to tell everyone straight away, you can have proportional coming out. You might start just by trying to tell the truth and not saying what you think other people want to hear. And stop smiling in that insincere way and do something about your sweaty hands. For more advice, get in touch with my helpline: twofacedscab@torybumboy.yuk

Read Full Post »

LEDARSKAP | Koalitionen i Storbritannien har likande problem som den svenska alliansregeringen.

Trots att den engelska alliansen bara består av två partier – Conservatives och Liberal Democrats – har man liknande problem både internt och vad gäller opinionssiffrorna.

Inte minst det lilla liberala partiet har problem att hävda sig i skuggan av det stora konservativa partiet.

Och precis som i Sverige leder Labour över de konservativa i opinionsmätningar.

Trots sina problem har liberaldemokraternas partiledare Nick Clegg valt att satsa allt på ett kort. Hans strategi är att ett fördjupat samarbetet med premiärminister David Cameron kommer att leda till väljarframgångar längre fram.

Det spekuleras ständig om detta är en självmordsstrategi för Clegg och hans parti.

En som tror att detta innebär slutet för åtminstone Clegg själv är James Forsyth, politisk redaktör, på konservativa The Spectator.

Now, the Deputy Prime Minister has decided to double down on coalition. He has concluded that the Lib Dems, rather than blocking Conservative ideas, must help push through bold solutions to big problems. It is a brave path to take — but Clegg’s reward will not come in this political life. Whether he knows it or not, his fate is to become a martyr to the coalition.

Perhaps the key to understanding Clegg is that he never quite expected the dark side of being in power: he lacks the coping mechanisms of his Conservative colleagues. When the financial crisis hit, and spending cuts became essential, David Cameron and George Osborne steeled themselves to wear unpopularity as a badge of honour in the same way Margaret Thatcher had done.


This decision to revivify the coalition is motivated both by a desire to govern effectively and by a belief that public argument has only helped Labour, which leads by 15 points according to one survey this week.

Those around Clegg are unwilling to accept that he’ll be a martyr. The newly united government, they hope, will start not only to get things done but to get credit for doing them; and a recovering economy will restore their leader’s fortunes. The Lib Dems’ polling shows they are finally getting credit from the voters for the cut in the basic rate of income tax. This gives them hope that things are beginning to turn for the party.


Even so, Clegg is doomed. The problem was identified at the start of the year by Andrew Cooper, the Prime Minister’s director of strategy, in a private presentation to the trustees of Policy Exchange. Clegg’s brand is poisoned; his party’s isn’t. The compromises and broken promises of coalition have, according to Cooper’s exhaustive number-crunching, done irreparable damage to the Deputy Prime Minister’s reputation. Other polling makes the point even clearer. Ask people how they would vote if Vince Cable, not Clegg, was Liberal Democrat leader and the ratings jump three or four points. This might not seem much. But for a party struggling to break double digits in the polls, it is a transformation. This is why Clegg’s martyrdom is inevitable. However loyal his Commons army is, they will eventually have to sacrifice him for the good of the party.

Bild: Tidskriftsomslaget är The Spectator den 22 september 2012.

Read Full Post »

Paddy Ashdown, f.d. partiledare för Liberal Democrats i Storbritannien:

There’s no point in being a liberal if you’re just a furry little herbivore on the edges of British politics.

Read Full Post »

LONDON | Den konservativa-liberala koalitionen i Storbritannien har lagt fram sin tredje budget. Detta krävde en del spinn när den presenterades.

Så här skriver The Economist i en ledare om finansminister George Osbornes budget:

It was spun as a package for working families, a way of supporting the humblest toilers in the economic vineyard, and it was attacked as a tax raid on impoverished grannies. George Osborne’s third budget as chancellor of the exchequer did indeed reduce income taxes for low-earners while freezing the tax-free allowances for some pensioners. But its strongest signals, especially Mr Osborne’s decision to cut the top rate of income tax, levied on incomes over £150,000 ($238,000) a year, from 50% to 45%, were aimed elsewhere. This was a budget for companies—particularly big, international ones—and for their best-paid employees.

The politics of this will be rough, but it was the right thing to do. Because Britain specialises in high-value services such as banking, accountancy and insurance, it needs to attract the world’s brightest. Recently the Tories and their Liberal Democrat coalition partners have given the impression that capitalism is a dirty word and that the City of London, Britain’s greatest industrial cluster, is an embarrassment.


What the country is good at is financial services and luring foreign investment: in short, milking globalisation. While insisting he is doing other things, Mr Osborne has quietly acknowledged Britain’s strengths and doubled down on them.

Läs mer: “Labour’s answer to the budget: Earning a hearing”, Budget 2012: A big splash with little cash” och ”Bagehot: The Notting Hill budget”. Ledaren och tidskriftsomslaget ovan är från The Economist den 24-30 mars 2012.

Read Full Post »

IDEOLOGI | Enligt barn- och äldreminister Maria Larsson är Kristdemokraternas stora problem att alla andra partier i själva verket tycker som partiet.

”Allt det vi gjort på det sociala området har omfamnats”, säger Larsson i en intervju med Bengt Rolfer i Akademikern.

Många anser att det är alltför tyst om socialpolitiken i Sverige. Hur ser du på era möjligheter att nå ut?

– Jag skulle vilja säga att vår socialpolitik har haft väldigt stor genomslag i alliansens politik. Det har till exempel aldrig tidigare tillförts så stora resurser till äldreomsorgen. Och i den senaste budgeten går 98 procent av de medel som är riktade till hushållen till dem som är resurssvaga. I valrörelsen var det många som sa att välfärden skulle raseras. Så har det verkligen inte blivit, vi har utvecklat välfärden och tillfört väldigt mycket medel.

I vilka viktiga frågor har ni ännu inte nått fram?

– Vi har mycket kvar att göra på en mängd olika områden, om du visste hur många förslag jag har i min byrålåda. Ett område är barn som far illa. Vi har påbörjat ett arbete för att stärka barnens rätt att komma till tals.


Men ändå – flera undersökningar visar att svenska folket vill ha en bra sjuk- och åldringsvård och en väl utbyggd välfärd. I regeringen är det ni i KD sköter de sociala frågorna. Borde ni inte synas mer?

– Mycket av det vi gör blir inte uppmärksammat, eftersom det inte bjuds något politiskt motstånd. Allt det vi gjort på det sociala området har omfamnats. När vi föreslår höjt bostadsbidrag riktat till de sämst ställda barnfamiljerna blir det ingen debatt om det i riksdagen. Alla tycker det är ett bra förslag och då märks det nästan inte när det genomförs.

Du låter nästan nöjd?

– Nej, nöjd blir jag aldrig, för det finns alltid förbättringspotential. […]

Vad Larsson säger är att Kristdemokraterna i realiteten inte har någon unik roll i regeringen. Vare sig politiskt eller ideologiskt.

Detta måste rimligtvis betyda att partiet aldrig har haft någon tanke på att driva någon speciell kristdemokratisk linje i regeringsställning.

Alternativt har Kristdemokraterna helt enkelt misslyckats i de interna borgerliga förhandlingarna. Man har antingen blivit överkörd eller självmant dumpat alla idéer som skulle kunna uppfattas som alltför ideologiskt färgade.

Vad som har blivit kvar är den liberala dagordningen. Partiet har blivit ett transportkompani för allmänborgerlig politik. Alla håller med. Ingen är emot.

Inte konstigt att Kristdemokraterna är partiet med störst problem i opinionen.

Och frågan är om man ens kan kalla politiken för allmänborgerlig när den ”omfamnas” av alla partier från vänster till höger.

Av intervjun är det svårt att avläsa om Larsson har några idéer om hur partiet skall ta sig ur sitt dilemma. Vad ”förbättringspotentialen” betsår i får vi aldrig veta.

Bild: Intervjun och tidskriftsomslaget är från Akademikern nr 2, 2012.

Read Full Post »

CENTERPARTIET verkar leva i ständig förnekelse om sina problem.

Maud Olofsson var en av de liberalaste partiledarna. Inte bara i jämförellse med partiets tidigare partiledare utan också i jämförelse med Alliansen nuvarande partiledare.

Resultatet av denna resa med Olofssons är opinionsras som partiet ännu inte hämtat sig ifrån.

Och idag – om man får tro en undersökningstår hela 24 av 27 partidistrikt bakom Annie Lööf som ny partiledare. Samma Lööf som inte bara är liberal utan direkt nyliberal. Än mer liberal än föregångaren Olofsson.

Om vi nu utgår ifrån att Lööf blir vald – och då inte börjar förneka eller ta avstånd ifrån sina nyliberala åsikter – måste man fråga sig varför detta val skulle vara så mycket bättre än Maud Olofsson?

Var finns logiken?

Finns det verkligen ett sådant sug bland väljarna efter än mer liberalism? Nej, antagligen inte. Åtminstone inte bland väljarna.

Och det är här förklaringen finns.

Detta intresse för Annie Lööf finns bland de som jobbar, lever och andas partipolitik.

För dessa räcker det med att ha hittat en person ”som går igenom tv-rutan”. En person som man hoppas och tror klarar av att sälja in partiet till väljarna.

Om man skall hårddra resonemanget spelar det ingen större roll för dessa partiaktiva vad partiledaren har för åsikter bara ledaren kan ta partiet till valsegrar.

Men om väljarna redan har ratat produkten kommer det då att räcka med att bara byta ut etiketten på konservburken när innehållet förblir detsamma?

Read Full Post »

VEM KUNDE tro att Mitt Romney hade humor? Innan Barack Obama hann iväg på sin busstur döptes den om till presidentens ”Magical Misery Tour”.

Nu har man även lanserat en ”limeted edition t-shirt” för 30 dollar.

Tröjan är ett riktigt psykodeliskt missfoster som ger hippie vibbar. Det är extra kul eftersom republikanerna gärna vill utmåla Obama som liberal och flummig.

Namnet är en omskrivning av ett Beatles album – ”Magical Mystery Tour” – från 1967.

Read Full Post »

ATT BYTA partiledare löser inte Centerpartiets grundläggande problem.

Maud Olofsson var ansvarig för att partiet positionerade sig som ett storstadsparti. Att byta partiledare utan att ändra strategisk inriktning kommer därför inte att rädda partiet.

Det var inte Olofsson som person som var problemet. Snarare att partiet under Olofsson fick en ny ideologisk inriktning med alltför smalt politiskt fokus.

Det finns helt enkelt inte tillräckligt många caffelattedrickande storstadsbor med nyliberala drömmar om fritt företagande för att partiet skulle kunna bli ett brett borgerligt parti.

Annie Johansson, en av favoriterna till att bli Olofssons efterträdare, verkar inte ha riktigt förstått problemet i en intervju i Kvällsposten (pappersupplagan 10 juni).

– Det krävs nu att vi tar tag i idéprogramsarbetet, att vi formulerar en vision och berättelse om vad Centerpartiet vill med Sverige och världen.

– Då handlar det om att titta på de grundvärderingar vi traditionellt har drivit. Det gäller egenmakt, självbestämmande, decentralisering, social och ekologisk hållbarhet. Detta ska förenas i modern kontext.

Hon vill också att partiet fokuserar på ett fåtal frågor istället för ”ett helt smörgåsbord”.

– Vi ska vara en grön röst, vi ska vara en röst för småföretagarna och vi ska också vara en röst för de människor som är mest utsatta i samhället, funktionshindrade, unga som är utan arbete.

Om du vore ordförande för Centerpartiet, hur skulle du då styra partiet?

– Vi behöver bli ett starkare varumärke, vi behöver få en tydligare politisk inriktning, vi behöver få en mer aktiv organisation i hela landet.

Allt detta har sagts tidigare, inte minst av Maud Olofsson själv. Det skulle dessutom kunna sägas av vilken annan partiledare som helst inom Alliansen.

Det kommer att behövas mer tankearbete än så om Centerpartiet skall kunna ta sig ur den grop man grävt åt sig själv.

Read Full Post »

INTERVJU: Ibland dyker det upp intervjuer som inte tillhör de vanligaste. En av dessa är med skådespelaren Rasmus Troedsson som är känd från bl.a. tv-såpan Andra avenyn.

Att Troedsson talar öppenhjärtligt i intervjun om alkoholism och sin utsatta barndom är både gripande och tankeväckande men knappast unikt. Idag finns inte samma stigma kopplat till alkoholproblem som förr. 

Vad som förvånar är snarare den del av intervjun som handlar om Troedssons politiska och religiösa övertygelser. Något mer politiskt inkorrekt får man leta efter – inte minst från någon som kan skriva författare, journalist och skådespelare på visitkortet.

Du är politiskt engagerad?

– Jag är stockkonservativ. Tycker Reinfeldt är alldeles för liberal. Det är något av det jag ogillar mest i Sverige just nu, att alla går i den socialdemokratisk, ateistiska mittfåran. Det reservationslösa fördömandet av Israel, till exempel, gör mig jättebesviken. Det visar bara att vi inte förstår dess plats i historien; dess forntid, nutid och framtid.

Största synden inom våra egna landsgränser, då?

– Att vi inte reflekterar över oss själva. Att alla tror sig ha facit i hand. Jag säger inte att det är självklart rätt att fördöma aktiv dödshjälp, samkönade äktenskap och abort, som katolska kyrkan gör. Men det är viktigt att det finns n å g o n som ändå törs uttrycka en motsatt åsikt. Vi behöver ytterligheterna att ta spjärn emot. Vi måste rådbråka våra samveten hela tiden, ifrågasätta och debattera. Det är farligt när den välklädda medelklassen har monopol på alla åsikter. Andligt sett är Sverige ett konkursbo. Kompassen fungerar inte över huvud taget. Och det är kristenheten själv som har monterat ner den, ivrigt applåderad av ledar- och kultursidor.

Du låter knappast som någon liberalteolog?

– K G Hammar öppnade så många dörrar att vilken galning som helst kunde känna sig hemma i Svenska kyrkan. Genomdraget gjorde att även jag blåste in där i början. Men lika snabbt ut igen. Jag ogillade att det inte fanns några krav, att det mest kändes som världens dyraste caféverksamhet. Man kunde ju i princip tro vad som helst. Efter varje samtal med en ny präst gick jag hem och hade förlorat hoppet. När en av dem dessutom sa: ”Ja, det där med Bibeln vet man ju inte om det är sant”, så … Ja, alla hade en så individualistisk tro att det kändes som alla hade en egen sekt. Med följd att jag kände mig ännu mer förtvivlat ensam.

Det är bara att önska Rasmus Troedsson lycka till. Med dessa åsikter kan det inte vara lätt att röra sig bland kulturknuttar och i nöjesbranschen.

Källa: Intervjun gjordes av Petter Karlsson i Svenska Journalen.

Read Full Post »