Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2012

PLANERING | Inför planeringen av sina valrörelser borde partierna titta närmare på varför vissa millitära operationer har slutat med totalt fiasko.

Om en valrörelse skall krönas med framgång krävs – precis som i krig – pengar, utrustning, manskap, strategiska planer och (val)generaler som kan planera och genomföra de politiska fältslagen.

Och när allt detta skall samordnas finns det mycket som kan gå fel.

I Pennan & Svärdet har man tittat på författaren Saul Davids idéer i boken Militära misstag. David har identifierat fem orsaker till millitära misslyckanden.

Genom att byta ut militära termer (”manskap”, ”soldater” o.s.v.) med närliggande termer från den politiska världen kan man få sig en liten tankeställare.

1. Inkompetenta politiker har genom sina åtgärder orsakat onödigt besvär och lidande för sina valarbetare.

2. Valrörelsen var så dåligt planlagd att den var ohjälpligt förlorad redan innan den hade inletts, så att partiet gick mot ett säkert nederlag.

3. Partiledningen tvingade av politiska skäl sina politiker att göra utspel som inte var politiskt hållbara.

4. Antingen underskattades totalt fiendens styrka och kompetens eller så överskattades grovt den egna förmågan.

5. Moralen och stridsviljan hos valarbetarna sviktade.

Något valgeneral som känner sig träffad?

Övrigt: De utbytta orden i de fem punkterna ovan är markerade med fet stil. Artikeln ”Förlorarnas historia” går att läsa i nr 11 B, 2012 av Pennan & Svärdet.

Bild: Nyheten om det franska nederlaget vid Dien Bien Phu i La Parisiene (9 maj 1954).

Read Full Post »

REKLAM | Det var tidskriften Mother Jones som först avslöjade vad Mitt Romney hade sagt i sitt tal på ett av sina fundraiser evenemang.

I videon här har Obamakampanjen använt sig av Romneys röst från eventet och sedan bara lagt in bilder på vanliga familjer, veteraner och arbetare.

TV-reklamen förstärker bilden av Romney som en miljonär utan någon som helst verklighetsförankring. Eller ännu värre, en miljonär som inte bryr sig om vanligt folk.

Resultatet: Enkelt, snyggt och mycket effektfullt.

Övrigt: Se videon med ljudupptagningen från Romneys event och artikeln om avslöjandet i Mother Jones. Läs också “What works in a campaign commercial? Ad executives offer their take” av Jeremy W. Peters på The New York Times.

Read Full Post »

ARTIKLAR | Här kommer lite långläsning med fokus på president Barack Obama, vicepresident Joe Biden och guvernör Mitt Romney.

New York, 10 oktober 2012

Joe Biden Isn’t Finished av John Heilemann

Air Force Two will be safely at cruising altitude before he brings his retort in for a landing with a one-fell-swoop dismissal of the Twitterverse, the blogosphere, the hot-eyed Foxified yakkety-yak-yakkers, Romney, Ryan, and, in a way, himself: “I don’t think this has a single little effect on voters.”

Time, 8 oktober 2012

The Mormon In Mitt av Jon Meacham

Observers have long sought clues to Romney’s character and worldview in his Mormonism. There is the optimistic salesmanship, the blindingly pure family values, the can-do spirit. In many ways Romney is Reagan with children who speak to him, a cheerful leader who has a mystical appreciation of the role America is meant to play in history.

Harper’s Magazine, september 2012

The Changeling – The Content of Obama’s Character” av David Samuels

Who knows but that, on the lower frequencies, he speaks for me, for you, for all of us? An educated, intelligent man, he is the very model of the roommate that every good liberal parent in Park Slope or Santa Monica prays that their son might bring home from college. He is proof of how it is possible to live the good life in America without ceasing to be a good person. Intimately acquainted with ambivalence, he pulled the trigger on Osama bin Laden while bringing our boys home from the deserts of Iraq.

Compromising Positions” av Thomas Frank

Let us review. Barack Obama, who was lifted to the presidency four years ago on a great wave of progressive fantasy, likes to say that the national budget is like a family budget: that when times are tough, government has to tighten its belt. This is a Republican simile of very long standing, and the president is a Democrat. He is in fact the leader of the party that is supposed to believe in deficit spending during hard times. Yet Obama has enthusiastically adopted the belt-tightening trope, and all the terrible ideas that go with it.

Tidskriftsomslagen: Biden fotograferad av Christopher Anderson/Magnum Photo. Fotot på Time av Dan Forbes. Kevin Sprouls illustrerade Harper’s Magazine.

Read Full Post »

POLITIK | Sverigedemokraterna vill ändra sitt partis framtoning. Med hjälp av en ny kommunikationsplan skall partiet få en mjukare profil.

Försöket att ge partiet en ny image är inget nytt. Det har pågått så länge Jimmie Åkesson har varit partiledare.

Ett led i arbetet var beslutet att partiet ideologiskt skall betecknas som ”socialkonservativt snarare än nationalistiskt.

Man vill också ändra på bilden av partiet som ett enfrågeparti. Invandrarpolitiken har därför kompletterats med profilfrågorna kriminalpolitik och äldrevård.

Och nu senaste har man också försökt råda bot på det ständiga problemet med politiker som inte vill eller förstår hur man skall kommunicera.

Partiledningen har skrivit ett brev om att det nu råder nolltolerans när det gäller oacceptabla och uppenbart rasistiska uttalanden.

Partiet har med andra ord jobbat på flera olika plan med att försöka ändra på partiets framtoning – ideologiskt, politiskt och i sitt sätt att kommunicera med väljare och media.

En ny kommunikationsplan blir därför en logisk följd av detta arbete.

Vad som mest utmärker förslaget är partiledningens realistiska bild av partiets omfattande imageproblem.

Man har insett att detta utgör ett allvarligt hoten mot deras försök att nå nya väljargrupper. Utan en radikal förändring, inga nya valframgångar.

Den stora frågan är om man kommer att lyckas skapa trovärdighet kring de förändringar man vill genomföra.

Den senaste skandalen där partiets pressekreterare, utan att ange sin partitillhörighet, fick kändisar att medverka i en film visar att partiet har lång väg kvar till en positivare image.

Deras problem får snarare Per Schlingmanns rebranding av Moderaterna att framstå som en barnlek.

Så här beskriver kommunikationsplanen partiets svagheter:

1. Vi agerar, eller uppfattas agera, i affekt

Det finns tvivelsutan visst fog för nidbilden av oss sverigedemokrater som ”unga arga män”, vi gör oss själva en stor björntjänst om vi inte tillstår det.

[…]

Vi vet att vi inte drivs av hat, utan av kärlek. Vi måste vara beredda att ta på oss en del av ansvaret för att vi uppfattas som arga för att kunna kommunicera på ett sätt som gör att utomstående uppfattar oss som de helt vanliga människor som vi är.

2. Vi uppfattas inta en martyrroll.

Det händer tyvärr fortfarande att sverigedemokrater utsätts för både diskriminering på arbetsmarknaden, trakasserier och fysiskt våld. Ibland också utan att det nämns med ett ord i vare sig någon etablerad tidning eller i etermedia, även om det med åren blivit något bättre på den punkten.

[M]en de allvarliga övergrepp som begås mot oss får inte drunkna i våra reaktioner på småsaker eller i en allmän uppfattning om att vi spelar martyrer.

En annan negativ effekt av att överdrivet högljutt peka de problem som man som Sverigedemokrat anser sig uppleva är att det riskerar ge en skev bild av hur det är att vara Sverigedemokrat. Vi vill ju naturligtvis förmedla bilden till nyfikna sympatisörer att det är den mest självklara saken i världen att vara Sverigedemokrat.

3. Vi uppfattas som enkelspåriga och missnöjda

Att vi har en egen planhalva i svensk politik medför också att vi ofta stämplas som enkelspåriga eller rentav som ett enfrågeparti. Vår profilfråga berör en stor majoritet av de samhällsfrågor som diskuteras i det offentliga samtalet, varför det är lätt för den oinsatte att tolka våra argument som fokuserade bara på invandringspolitikens problem.

[…]

Men vi bör bli bättre på att väga upp de mörka intrycken med en ljus bild av hur vi vill komma till rätta med problemen och därigenom kommunicera en bild av vårt partis genuina framtidstro.

[…]

4. Vi saknar gemensamt begreppsspråk.

Den som vill vinna gehör för sin problembeskrivning och sina lösningar behöver ofta ”uppfinna” egna begrepp. Dels för att kort beskriva vad som avses, dels för att kommunicera de värden man vill att begreppet ska förknippas med.

[…]

Som organisation har vi brustit när det gäller att sprida både nya och vedertagna begrepp på ett sätt som gör dem till våra egna – till sverigedemokratiska begrepp. Tyvärr har detta fått till följd att språket i högre grad än önskvärt skiftar mellan våra företrädare och i stället för att förmedla verkligheten, nämligen att vi är enade kring våra politiska idéer, problembeskrivningar och lösningar, så framstår vi ibland som spretiga och otydliga.

[…]

Förutom det obestridbara faktum att vi alla är individer som i högre eller lägre utsträckning har anpassat oss till partiets nya situation så behöver vi som organisation, något drastiskt uttryckt, omdefiniera oss själva. Vi måste förnya vår egen självbild.

Läs mer: Sammanfattning av Sverigedemokraternas kommunikationsplan 2014.

Read Full Post »

INSPIRATION | Är Mitt Romneys ”Clear Eyes, Full Hearts, Can’t Lose!” bästa kampanjslogan någonsin?

Det är åtminstone så nära poesi – eller haiku – man kan komma i en valrörelse. Som politisk kommunikation är det smått briljant.

Trots kritiken mot Romney för att man lånat idén från en popular tv-serie så är det ett slagord som bara väntade på att plockas upp av någons valkampanj.

(Även Barack Obama har använt sig av den. Vilket en sur svensk kommentar glömde bort att nämna. Inte heller nämdes att författaren till boken som serien bygger på stödjer Romney.)

På Romneys kampanjsajt kan man nu köpa röda, vita eller blå armband med den alernativa texten ”Clear Eyes, Full Hearts, America Can’t Lose!”.

Den här typen av inspirerande one-liners är amerikanarna mästare på att lägga in i sina tal.

Ett exempel är president George H. W. Bush när han i sitt instalationstal talade om ”thousand points of light” – en vision om att inspirera amerikanerna till göra goda gärningar för sina medmänniskor.

Det är något helt annat än ”Alla skall med”. Den typen av banaliteter får ingen någon gåshud av.

Bild: En Twitter-bild från Mitt’s Body Man.

Read Full Post »

Information: American Crossroads är en super-PAC som leds av Karl Rove. Rove var en av president George W. Bushs strateger.

Read Full Post »

FYRA ÅR | Om Barack Obama vinner valet i november kommer han att bli demokraternas motsvarighet till Ronald Reagan.

Det är åtminstone vad Andrew Sullivan tror och hoppas. (Sullivans blogg The Dish ligger hos Newsweek/The Daily Beast.)

Sullivans önskningar om vad Obama skulle kunna åstadkomma om han får ytterligare fyra år i Vita huset är naturligtvis rena rama spekulationerna.

Men vad som är intressant är alla de likheter Sullivan tycker sig se när han jämför Reagans fyra första år med Obamas.

Sullivan skriver i Newsweek:

[U]nlike Clinton’s constant triangulating improvisation, Obama has been playing a long, strategic game from the very start—a long game that will only truly pay off if he gets eight full years to see it through. That game is not only changing America. It may also bring his opposition, the GOP, back to the center, just as Reagan indelibly moved the Democrats away from the far left.

[…]

[Reagan] was, in office, a center-right pragmatist who struggled badly in his first term, reversed himself on tax cuts several times, was uneasily reliant on Southern Democrats, -invaded Lebanon, lost 265 U.S. servicemembers, and then fled, and ran for reelection with a misery index of unemployment and inflation at 11.5 percent. (Obama is running for a second term with a misery index of 9.8 percent.) Reagan also got major flak from his right wing, as Obama has from his left. A classic excerpt in early 1983 from The Miami Herald: “Conservatives may not back President Reagan for reelection in 1984 unless he reverses what they consider ‘almost a stampede to the left’ in the White House.” Reagan’s Republicans lost 26 seats in 1982, down 13 percent from their previous numbers. That same year, Reagan’s approval ratings sank to 35 -percent—several points lower in his first term than Obama’s ever reached. If you compare Gallup’s polls of presidential approval, you also see something interesting: Obama’s first-term -approval—its peaks and valleys—resembles Reagan’s more than any other recent president; it’s just that Obama’s lows have been higher and his highs lower. Reagan struggled. By his reelection in 1984, he’d been buoyed by a rebirth of economic growth and -lower -inflation—but it was in his second term that he became the icon he remains today.

[…]

Obama’s first term looks very similar—two big initial wins, the stimulus and universal health care, that became a liability in the midterm election. Obama’s mid-term crash was worse than Reagan’s, and his opposition far less accommodating. Reagan won 48 Democratic House and 37 Democratic Senate votes for his first signature policy, the tax cuts; Obama got zero and three Republican votes, respectively, for a stimulus in the worst recession since the 1930s. Those are the fruits of polarization. Nonetheless, the administration has soldiered on since 2010, and the tally of achievements is formidable: the near-obliteration of al Qaeda, democratic revolutions in the Arab world that George Bush could only have dreamed of, the re-regulation of Wall Street after the 2008 crash, stimulus investments in infrastructure and clean energy, powerful new fuel-emission standards along with a record level of independence from foreign oil, and, most critically, health-care reform. Now look at what Obama’s second term could do for all of these achievements. It would mean, first of all, that universal health care in America—government subsidies to people so they can afford to purchase private insurance and a ban on denying coverage to people with preexisting conditions—becomes irreversible. Yes, many details of the law would benefit from reform, experimentation, and fixes—especially if Republicans help to make them. But it’s still the biggest change in American health care since the passage of Medicare in 1965.

Bild: Tidskriftsomslaget är Newsweek den 1 oktober 2012.

Read Full Post »

Older Posts »