POLITIK: Göran Hägglund (KD) kallas allmänt för rolighetsministern.
Men hederstiteln får en helt ny innebörd när man läser nedanstående sågning av Kristdemokraterna i tidningen Fokus.
Även kristdemokrater – åtminstone de med lite självdistans – har setts skratta åt följande:
Hur många åsikter kan rymmas inom tre procent? Kristdemokraterna celldelar sig som en vänstersekt från 70-talet.
Det finns i kristdemokratiska ungdomsförbundets krisrapport från i höstas en underhållande passage där man först konstaterar ett problem – inte ens ledande företrädare kan förklara varför partiet behövs – och sedan sätter upp ett mål: i framtiden ska »alla engagerade kristdemokrater« kunna göra det. […]
Är inte det ett bra mått på sönderfallet?
Ett regeringsparti där man ber att åtminstone de mest engagerade medlemmarna på något sätt ändå kunde försöka komma överens om varför partiet behöver existera.
Funnes det ett splittrat-per-capita-mått i svensk politik skulle kristdemokratin av i dag utklassa alla konkurrenter. Halveringstiden på de interna grupperingarna är imponerande. […]
Och ringer man runt till kristdemokrater nuförtiden, efter två usla valresultat och ett bittert organisatoriskt bråk, låter det som om de vill dela in sitt parti i fem delar:
1. Kristna högern, 2. Konservativa ungdomsförbundet, 3. Marknadsliberala-moderaterna-i-exil, 4. Den-gamla-kärnan-i-mitten, samt 5. Biståndsvänstern.
Ni hör ju hur det låter, i ett parti som hjälpligt orkar sig över tre procent i mätningarna. Hur många medlemmar blir det i varje falang?
Det lär finnas terapimetoder som går ut på att man skall skratta sig frisk. Om det är sant kommer Kristdemokraterna snart att ha de friskaste medlemmarna av alla partier.