Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Väljargrupper’

STRATEGI | Inom politiken är steget mellan att uppfattas som handlingskraftig och klantig mycket kort.

Nu visar det sig att Annie Lööf (C) och Christina Lugnet har mer gemensamt än bara intresset för näringslivsfrågor. Lööf gillar också att äta och dricka för skattebetalarnas pengar.

SR:s Ekot rapporterar:

Det är inte bara Tillväxtverket som ätit gott för skattepengar. Nu avslöjas även att ansvarigt statsråd centerledaren Annie Lööf och hennes stab åt för skattepengar på restaurang i somras. Räkningen borde ha gått till centerpartiet, men det var Näringsdepartementet som betalade.

Det började bra. Annie Lööf (C) sparkade Christina Lugnet när hon inte längre hade förtroende för generaldirektören på Tillväxtverket.

Tjaa, sparkade och sparkade. I realiteten förflyttas generaldirektören bara till Lööfs eget näringsdepartement. Lönen på 91 000 kronor får hon behålla.

Här skall hon tillsammans med sex andra avdankade generaldirektörer sitta och rulla tummarna tills hennes förordnade går ut 2015.

Totala lönekostnaden (och därmed för skattebetalarna) för dessa lyckliga sju: 12,9 miljoner kronor, inklusive sociala avgifter.

Det har alltid funnits en ohälsosam symbios mellan topptjänsterna inom statlig verksamhet och regering och riksdag.

Men Cenperpartiet verkade inse problemet för både sig själva och för den allmänna tilltron till systemet.

Innan avslöjandet i Ekot gjorde man därför ett utspel om att ”frälsereglerna” inom den offentliga sektorn måste ses över.

Anders W. Jonsson, gruppledare för Centerpartiet, säger till Expressen:

– Det här är inte rimligt när vi kräver av undersköterskan som blir arbetslös att hon ska flytta till Malmö och ta ett lågavlönat jobb. Samhällets toppar måste ha motsvarande krav på sig. Det här är högt meriterade människor som utan problem får ett nytt jobb. Vi kan inte ha den här typen av frälseregler.

Centerpartiet har kanske insett att det rimmar illa med deras image som de hårt arbetande företagarnas parti att hålla den här typen av slöseri under armarna.

Den här typen av konsekvent agerande är annars ovanligt inom den politiska sfären.

Centerpartiet är dessutom det parti som gått ut hårdast med att arbetsmarknadens regler måste luckras upp till arbetsgivarnas förmån. Om någon avskedas så skall de avskedas och inte flyttas runt med lönen intakt.

Skandalen kring Tillväxtverkets omfattande interna representation har redan fått konsekvenser inom näringslivet. Av 850 kvinnliga företagare har redan 41 hoppat av frivilliguppdraget som ambassadör.

Detta är exakt den väljargrupp som Centerpartiet vill inmuta.

En av dessa ambassadörer säger till Sydsvenskan:

– Jag tycker att det är ett bra ställningstagande, men jag kan inte hålla med om att hon blev sparkad. Hon omplacerades bara eftersom hon ju får fortsätta på näringsdepartementet, säger Jeanette Bohman, som hoppas att hela Tillväxtverkets organisation ses över.

– Om vi småföretagare ska jobba utifrån en moral där vi betalar skatt, moms och arbetsgivaravgifter och sköter vår bokföring på ett korrekt sätt så måste detsamma också göras uppifrån.

[…]

– Hade det kommit fram att jag systematiskt bokför fel för att återfå mer moms hade jag hamnat någon helt annanstans än på näringsdepartementet. Gör vi inte rätt för oss får vi höga böter och till och med fängelsestraff. Det tycker jag borde gälla för samtliga människor.

Oavsett vad man tycker om partiets nyliberala syn på relationerna mellan arbetsgivare och anställd så är utspelet åtminstone logiskt och konsekvent utifrån ett ideologiskt perspektiv.

Att det nu också handlar om krishantering från Centerpartiet är klart.

Först riskerade man tappa företagarnas förtroende om man inte agerade. Nu riskerar man förlora väljarnas förtroende när det har visat sig att skillnaden mellan Tillväxtverkets och Centerpartiets agerande inte skiljer sig speciellt mycket.

Read Full Post »

Bild: Teckning av Chan Lowe. Mer av LoweGoComics.

Read Full Post »

LARS OHLY insåg att motståndet var för stort. Nu avgår han som partiledare.

På papperet framstår Jonas Sjöstedt som den mest lämpade att ta över. Han är rutinerad och går hem i massmedia.

Samtidigt har han potential att kunna locka väljare bortom Vänsterpartiets traditionella väljargrupper.

Han ger dessutom ett sansat intryck vilket partiet skulle behöva med anledning av den ideologiska barlast och ekonomiska överbudspolitik som präglar partiets politik.

Men allt detta kan också ligga honom i fatet.

1) De som är mest ideologiskt motiverade finns naturligtvis bland de medlemmar som kommer att avgöra partiledarvalet.

Det är bland dessa som de engagerade finns. Dessa personer bryr sig tillräckligt mycket för att fortfarande betala medlemsavgiften.

Uppfattas Sjöstedt som tillräckligt ideologiskt renlärig för att klara av att vinna över tillräckligt många av kärntrupperna?

2) Vänsterpartiet har sedan länge definierat sig som feministiskt. Partiet kommer inte att bli speciellt trovärdigt framöver om man inte ens själva klarar av att välja en kvinnlig partiledare.

Feminismen som ideologisk grundbult står naturligtvis i motsättning till den klassiska kommunistiska inställningen om klasskampen.

Partiet har under de senaste åren slagit knut på sig själv för att försöka dölja de ideologiska motsättningarna.

Lösningen borde då vara att försöka hitta en kvinna som ideologiskt ligger närmare klassperspektivet än feminismen. På så sätt skulle man kunna slå två flugor i en smäll och effektivt dölja den inbyggda ideologiska motsättningen.

Johnas Thunberg på den Vänsterpartiet närstående tidningen Flamman har skrivit om vad partiet nu skulle behöva inför partiledarstriden:

Nu gäller det att alla kandidater kommer ut på banan så fort som möjligt och presenterar sina olitiska program, så att medlemmarna kan välja mellan tydliga alternativ. Alla erkar eniga om att kommunikationen med väljarna hittills har fungerat dåligt en få säger konkret vad de vill ändra på och vilka profilfrågor de vill se. Nu räcker det inte längre att säga att ”det måste vara en kvinna”, ”det måste vara någon yngre”, ”det måste vara en invandrare” eller att ”vi måste vända varje sten”.

[…]

Att Vänsterpartiet inte har lyckats med att lyfta i opinionen, trots en vacklande socialdemokrati, har med långt fler saker att göra än den olyckliga kärlekssagan mellan Lars Ohly och väljarkåren. Redan inför valrörelsen blev diskrepensen mellan den allmäna politiken ”Världens bästa välfärd” och skattesänkningarna de rödgröna presenterade för stor. Den tydligaste profilfrågan, ”Inga vinster i välfärden”, var bra men kunde inte drivas i valrörelsen med full kraft då den dåvarande socialdemokratiska ledningen vägrade gå med på det. Hela partiet har varit för dåligt på att skapa tydliga profiler i populära sakfrågor och det har inte blivit bättre under tiden för utvärdering efter valet. Istället för att snickra på en ny och skarpare profil pratas det fortfarande mest i abstrakta termer: ”mer feminism”, ”mer antirasism” eller ”bättre lokal förankring”.

Read Full Post »