Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Partier upprepar sina budskap över tid.

Alliansfritt Sverige har t.ex. uppmärksammat att skattesänkningar har varit ett ständigt valtema för Högern och Moderaterna.

Men detsamma kan naturligtvis sägas om Socialdemokraterna.

Regissören Roy Anderssons valfilm ”Varför ska vi bry oss om varandra?” (1985) har i realiteten samma budskap som ”Skattefria Andersson” från 1956.

Båda valfilmerna varnar för att motståndarna kommer att rasera välfärden om inte Socialdemokraterna vinner väljarnas förtroende.

Glad Påsk

STRATEGI | Ett ofta förekommande missförstånd är att negativa kampanjer är det samma som smutsiga kampanjer.

Sven Wedén

Att försöka övertala väljarna om att motståndarens politik kan få negativa konsekvenser är inget fel. Alla partier försöker framhäva sina egna bästa sidor och motståndarnas mest negativa. Inget fel i det.

Däremot är de flesta överens om det är moraliskt förkastligt att smutskasta eller använda s.k. ”dirty tricks” för att vinna.  Men bara för att partierna officiellt överens betyder inte att smutsiga tricks inte används av svenska politiker.

Per T. Ohlsson, ”senior columnist” på Sydsvenskan, har skrivit om hur landsfadern Tage Erlander tog hem valsegern 1968 genom att begå karaktärsmord på den folkpartistiske partiledare Sven Wedén.

Det var först 1994 som bevisen för Socialdemokraternas smutskastning blev offentliga.

[I]inget svenskt val har varit så impregnerat av utrikes- och säkerhetspolitik som det 1968, det sista till andra kammaren och Tage Erlanders avsked efter nästan ett kvartssekel som statsminister.

Något år före valet var det en hel del som tydde på maktskifte och Socialdemokraterna var pressade av en kraftig motgång i kommunalvalet 1966, delvis orsakad av Erlanders svar när han i tv fick frågan om vilket råd han hade till ett ungt par som behövde bostad: ”Ja, de får ju ställa sig i bostadskön givetvis.”

Det stora europeiska dramat 1968 utspelade sig i Tjeckoslovakien, där Alexander Dubček hade blivit ledare för kommunistpartiet. Dubček gick i bräschen för reformer i demokratisk och liberal riktning. Den så kallade Pragvåren betraktades med största misstänksamhet i Moskva och natten mellan den 20 och den 21 augusti invaderades Tjeckoslovakien av trupper från den Sovjetledda Warszawapakten. Dubček greps och fördes till Moskva.

Sverige höjde beredskapen, regeringen fördömde invasionen och dynamiken förändrades i en valrörelse som tidigare hade kretsat kring bostads- och sysselsättningspolitik.

Socialdemokraterna utnyttjade krisen för att underminera folkpartiledaren Sven Wedén, Erlanders utmanare. Wedén hade redan i juli, när mörka moln hopades över Prag, uppmanat regeringen att göra ett stöduttalande för Tjeckoslovakien. Förslaget tillbakavisades kategoriskt. Det hette att Wedén var oansvarig och skadade Sveriges neutralitet.

Efter invasionen påstod utrikesminister Torsten Nilsson att det fanns en diplomatisk rapport med ”de direkta bevisen” för att ett svenskt uttalande skulle ha skadat Tjeckoslovakien. Men dokumentet var hemligt. Wedén kunde alltså inte kommentera innehållet eller försvara sig. När hemligstämpeln hävdes 1994 framgick det att den löst formulerade rapporten, skickad från Belgrad, hade missbrukats. Sven Wedén utsattes för ett politiskt karaktärsmord.

Folkpartiet rasade till 14,3 procent och förlorade positionen som största borgerliga parti till Centern medan Socialdemokraterna gjorde sitt bästa riksdagsval sedan kriget: 50,1 procent. Wedén avgick som folkpartiledare 1969 och avled sju år senare utan att ha fått upprättelse.

Smutsiga än så blir det knappast.

Foto: Sven Wedén, Folkpartiets partiledare 1967-1969.

OPINION | Metro slog på stora trumman härförleden. Man basunerade ut att Feministiskt initiativ hade fått ”glädjesiffror i nya mätningen” från YouGov.

Metro 14 april 2014

”Feministiskt initiativ går starkt fram i opinionen. Med bara fem månader kvar till valet pekar den senaste väljarbarometern från Yougov och Metro på att partiet börjar närma sig två procent av väljarstödet.”

Börjar närma sig? Två procent? Knappast.

Även i själva ingressen till artikeln talar man om att det ”pekar på att partiet närmar sig 2 procent”.

Att ”närma sig” är knappast detsamma som att man har skaffat sig två procent.

Att partiet hoppar av glädje kan man förstå. Men att siffrorna skulle vara speciellt imponerande är svårt att hålla med om. Det krävs trots allt fyra procent att ta sig in i riksdagen.

Att Metro ger partiet denna unika möjlighet ser mer ut att hänga samman med att man vill kunna motivera inför sina läsare varför man tänker redovisa Feministiskt initiativ separat i kommande mätningar.

Detta är en unik ynnest som bara brukar beviljas partier som bevisligen har varit över fyraprocentspärren en rad gånger i följd.

I mars månad landade kategorin ”övriga” på bara 1,4 procent. I den senaste mätning från YouGov landade alla partier i ”övriga” på bara 2,7 procent.

Metro skriver själva följande:

Yougov har hittills inte delat upp väljarsympatierna i gruppen ”Övriga” mellan olika små partier, men från och med nästa mätning kommer Fi att bli ett eget alternativ.

– Det är intressant att följa partiets utveckling, säger Lars Gylling [nordisk kommunikationschef på Yougov].

I senaste Sifo-mätningen har Fi stöd av 1,3 procent av väljarna i riksdagsvalet.

[…]

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet menar att det är tydligt att Fi lyckas mobilsera väljare i sociala medier.

– Hur långt det bär är en annan fråga, säger han.

Just det. Hur långt det bär är det ingen som vet. Just idag bär det definitivt inte.

Så det är just denna typen av positiv media exponering i opinionsundersökningar som kan ge Feministiskt initiativ den hjälp man behöver.

De enda som glädjer sig över att partiet kommer att får denna unika exponering framöver är, förut Feministiskt initiativ själva, naturligtvis Alliansen.

Med den tydliga vänsterprofil som Feministiskt initiativ har idag gör det sannolikt att det bara är Alliansen som tjänar på att partiet får så många röster som möjligt i valet. Varje röst på Feministiskt initiativ är en röst förlorad för de rödgröna.

En konspiratorisk tanke är också att ägarna till Metro har dragit slutsatsen att det är bättre med en Alliansseger än en rödgrön seger?

Bild: Från framsidan av Metro den 14 april 2014.

Svenskarnas parti logaVAL 2014 | Svenskarnas parti och andra högerextrema grupper har börjat synas alltmer i Sverige.

”Det finns många tecken på att de är mer organiserade, mer aggressiva och mer aktiva än tidigare. Och att de har mycket lättare nu att gå från ord till handling”, säger Morgan Johansson (S) som är ordförande i riksdagens justitieutskott.

Samma slutsats drar stiftelsen Expo i en rapport om svenska nazistorganisationer.

Ett parti som blivit aktivare är Svenskarnas parti. De är kanske inte några uttalade nazister men de vill både avskaffa demokratin och dna-testa människor för att se om de är äkta svenskar.

Men partiet har bara cirka tusen organiserade anhängare så man måste fråga sig om det ens är lönt att oroa sig över deras aktivitet?

”Ja, man behöver bry sig om dem även om de är små, därför att de är väldigt aktiva. Och de är anhängare av en ideologi som sanktionerar våld som politiskt verktyg”, säger Lena Berggren som är docent och universitetslektor i historia vid Umeå universitet.

Allt detta är naturligtvis oroande.

Den typen av organisationer kan utgöra ett rejält hot mot enskilda personer och grupper. Men det betyder inte att de kommer att skörda några politiska framgångar i val. Och något hot mot vårt demokratiska system är de definitivt inte.

Svenskarnas parti är ett tydligt exempel på ett parti utan folklig förankring. Ser man på deras historia som parti är de direkt patetiska.

I valet 2010 fick partiet ett endaste mandat (av 39) i kommunen Grästorp i Västergötland. Det var ett mandat som bara krävde 102 röster. Men i år satsar man inte ens i Grästorp.

Totalt fick Svenskarnas parti endast 681 röster 2010. Detta gör att partiet – rent politiskt – mer liknar Kalle Anka-partiet än något mer seriöst parti.

Enligt Valmyndigheten för partiet fram 46 kandidater i endast 35 kommuner. I landstingen är mobiliseringen ännu sämre. Man ställer bara upp i sex landsting.

Mer patetisk statistik: I 27 av de 35 kommunerna har partiet bara en person på listan. I sju kommuner finns två namn på listan. I Karlskrona finns tre.

Idag finns de representerade i fyra kommuner. Men det är inte av egen kraft de har ökat.

Inte nog med att de bara fick ett mandat 2010. Detta mandat blev man dessutom av med när deras toppnamn, dåvarande partiledaren Daniel Höglund, inte ens bodde i kommunen. Även Höglunds ersättare avsade sig senare uppdraget. Deras stol har sedan dess stått tom.

Svenskarnas parti sitter nu på stolar i kommunerna Lidköping, Nykvarn, Mönsterås och Hedemora. Men dessa ”framgångar” beror på att personer som först valts in för Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna har gått över till partiet.

Och hur ser det ut inför årets val? Ja, inte är det speciellt imponerande.

Svenskarnas parti kandiderar som sagt bara i 35 orter och i sex landsting. Själva satsar man på att nå tio mandat. Frågan är om man ens kommer att kunna behålla sina nuvarande fyra mandat.

Tittar man sedan på deras förmåga att kommunicera sin unika politik imponerar inte detta heller. I en intervju svarar nuvarande partiledaren Stig Jacobsson så här på två grundläggande frågor:

Din lösning är – enligt SVP:s program – att avskaffa den parlamentariska demokratin och ersätta den med ett styrelseskick byggt på kompetens. Vad betyder det?

– Det styrelseskick vi har i dag är utdaterat och föråldrat. Det är inte dynamiskt och det främjar inte svenskarnas intresse.

Tycker du inte det är motsägelsefullt att ställa upp i demokratiska val om man vill avskaffa parlamentarismen?

– Vi säger inte att det inte ska kunna finnas val eller folkomröstningar. Men du får arbeta med de spelregler som finns och sen när du vinner politiskt inflytande får du förändra spelreglerna, säger Jacobsson.

Inte speciellt imponerande. Man borde rimligtvis kunna ge mer sofistikerade svar på frågor som är så förutsägbara. Inte minst när de direkt berör deras unika ”komparativa fördel” inom svensk politik, d.v. s. deras positiva syn på diktatur.

Lägger man sedan till att cirka en fjärdedel av alla representanter på deras kommunala valsedlar, enligt tidningen Metro, har dömts för bl.a. skadegörelse, hets mot folkgrupp, grov misshandel, våld mot tjänsteman, vapenbrott och våldsamt upplopp kan man ganska lätt räkna ut att människor inte direkt kommer att köa för att få rösta på partiet.

 

VAL 2014 | ”Jag är ganska haj på att räkna.” Detta tycker åtminstone Fredrik Reinfeldt själv.

SVTs Agenda den 16 mars 2014

Repliken framfördes i en debatt mot Stefan Löfven i SVT:s Agenda i mars. Men alla var inte lika imponerade av Reinfeldts förmåga.

En ledarsida skrev följande:

”En halv miljon unga har ju fått arbete de senaste åren.”

En förbluffande hög siffra. Möjligen med en lätt betoning på bluffande.

Reinfeldts pressekreterare Markus Friberg förklarar: I fjol arbetade, enligt ett årsmedelvärde från Statistiska centralbyrån, 506 951 personer mellan 15 och 24 år.

”Eftersom de jobbar har de fått jobb”, resonerar Friberg.

En gång till, för säkerhets skull. När statsministern säger att en halv miljon unga fått arbete de senaste åren, då räknar han alltså in alla unga som jobbar överhuvudtaget.

Valet närmar sig.

Då gäller det för väljaren att vara uppmärksam. Och en smula misstänksam. Inom politikerskrået verkar den ädla konsten att luras utan att ljuga ibland bara alltför lockande.

Vad gäller unga med jobb kan Reinfeldts matematiska utflykt dessutom tyckas onödig. År 2005 jobbade cirka 427 000 unga. 2013 var de 80 000 fler, en ökning med över 18 procent. Inte illa det. Det kunde ha räckt så.

Att bluffa när man inte ens behöver bluffa känns lite desperat.

Och det är ofta så politisk spinn fungerar. Det är svårt att sluta när man väl har börjat.

VänsterpartietSTRATEGI | Många gånger är det media som omformulerar vad politiker har sagt. Detta görs många gånger utan att politikerna blir allt för upprörda.

Många politiker föredrar nämligen att vara lite otydliga för att kunna ändra sig om det skulle behövas. Det är alltid bra att kunna skylla på att det bara är journalisterna som övertolkat vad de tidigare har sagt.

Men ingen kan idag påstå att Vänsterpartiet är otydliga med vad de tycker om vinster i välfärden.

Man har ställt ett tydligt ultimatum om att man inte kan sitta i en regering som ställer upp på vinster i välfärden.

”Vill man stoppa vinstjakten finns det bara V att rösta på”, säger Jonas Sjöstedt (V).

Men vad som är bra för Vänsterpartiet kan också vara bra för Alliansen. Risken för de rödgröna är att Alliansen nu lyckas så in en kil mellan de rödgröna partierna.

I en intervju i Sydsvenskan svarade Jonas Sjöstedt på frågan om ultimatum.

Löfven tog hård strid på S-kongressen – är det realistiskt att tro att han skulle ge efter och låta din linje bli rödgrön politik?

– Ja, jag tror att Socialdemokraterna sakta rör sig åt vårt håll. Miljöpartiet har svängt tydligt åt vårt håll. Och LO ligger nära oss.

– Jag inser att Vänsterpartiet som ett litet parti i en rödgrön regering måste kompromissa om väldigt mycket. Skatter. Försvaret. Men i vår viktigaste profilfråga backar vi inte. Den ska vi ha igenom.

Är det ett ultimatum för att sitta i en rödgrön regering?

– Ja. Socialdemokraternas nuvarande politik för vinst i välfärd är inte bra nog. Vi kan inte sitta i en regering med den.

Vad som är konstigt är att Alliansen inte har utnyttjat denna tydlighet för att underminera förtroendet för Stefan Löfven.

I realiteten innebär Sjöstedts ultimatum att antigen Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet måste svika sina väljare i en av valets viktigaste frågor om det skall kunna bildas en rödgrön majoritetsregering.

Att visa på den gigantiska avgrunden mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet när det gäller vinster i välfärden borde vara det bästa sättet att kommunicera att det idag inte finns ett realistiskt rödgrönt alternativ till de fyra regeringspartierna.

Att man inte använt sig av det vapen som Vänsterpartiet lagt i deras hand visar kanske bara hur trögfotade man är på Alliansens kampanjhögkvarter.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.