Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Marknadsföring’

ANNONS | Country Life har tittat på hur första världskriget speglades i reklamen för de produkter som marknadsfördes i veckotidningen under krigsåren.

Sunlight Soap ADVERTISING-1915-11-20

Tanken från reklammakarna var säkert att föröka omge deras varumärken med en aura av patriotism. På så sätt kunde man visa att produkterna var en nödvändig del av landets krigsinsats. 

Thermos flasks in 1915 ADVERTISING-1915-12-04

Reklamen blev därmed en del av den officiella propagandan. Idag skulle man kalla det för obetald annonsplats för regeringens budskap om krigsinsatsen.

Det behövs inga PR-rådgivare om företagen väljer att frivilligt göra jobbet åt regeringen.

Read Full Post »

National TV spot featuring American political consultants James Carville and Mary Matalin in a comfort debate over the cost of energy versus personal comfort. The famous foes are also married in real life.

Read Full Post »

ANNONS | Har alla fått de julklappar man önskade sig? Här är en som är nöjd. Åtminstone om man får tro marknadsföringen.

Hoover-Life magazine december 1953

Annonsen från The Hoover Company lär ha varit publicerad i Life, december 1953.

Read Full Post »

BOKLANSERING | Många gånger verkar det som om Margot Wallström både vill ha kakan och äta upp den.

Det kan t.ex. knappast ha kommit som en överraskning att hennes uttalande om Göran Persson som en mobbare skulle väcka uppmärksamhet.

I boken Margot, som är ett samarbetsprojekt med författaren Bengt Ohlsson, är hon väldigt tydlig med sin kritik.

Att media skulle uppmärksamma just detta avsnitt viste Wallström naturligtvis redan på förhand.

Man kan inte ha haft så många tunga tunga politiska uppdrag som Wallström har haft utan att också lära sig ett och annat om hur media fungerar.

Trots detta försöker hon låtsas som om det är media som är fixerad vid hennes relation till Persson och inte tvärt om.

När t.ex. Expressen frågar Wallström om hon har någon kontakt med Persson i dag svarar hon:

Jag vill inte svara på de där frågorna. Det är så uttjatat det där med Göran Persson, det känns väldigt trist att det är det enda som beskrivs i tidningen. Folk kan få läsa om det i boken.

Just det. Boken.

Och hon inte hade velat att boken skulle ta upp något om den mobbning hon utsattses för av Persson hade hon inte behövt nämna det. Det var ju trots allt hon som valde Bengt Ohlsson och inte tvärt om.

Det hela luktar gammalt PR- och marknadsföringstrick från både förlag och bokens huvudperson.

Förlaget vill naturligtvis öka intresset kring boken. Och detta ger naturligtvis Wallström tillfälle att ge igen mot riksbuffeln Persson. Är det inte det som brukar kallas en vinn-vinn-situation?

Som bonus blir boken också en möjlighet at signalera att hon är tillbaka och är redo för ett uppdrag. Om uppdraget är tillräckligt intressant vill säga.

Dagens Nyheter har publicerat ett längre utdrag från Ohlssons bok. Här är några valda delar:

När jag berättat för människor att jag skriver en biografi om Margot Wallström finns det några frågor som ständigt återkommer: Vad hände mellan henne och Göran Persson? Kommer hon någonsin att bli aktuell som partiledare för Socialdemokraterna. Och, om inte – varför inte?

Naturligtvis ställer jag frågorna.

[…]

Jag ställer frågorna gång på gång.

Efter ett tag känner jag mig inte ens obekväm eller dum eller trögfattad längre. Jag inser att jag helt enkelt får fortsätta ställa frågorna tills jag tycker mig ha fått svar på dem, och om jag fortfarande inte fattat varför hon inte vill bli partiledare, då beror det på att hon inte lyckats förklara det på något bra sätt, och om hon inte lyckats förklara det på något bra sätt kan det bero på att det inte är riktigt glasklart för henne heller.

– Om du har det här ämbetet, om du är Sveriges statsminister, då har du ett speciellt ansvar att uppträda värdigt och liksom fylla den rollen.

– Ingvar Carlsson kan vara den mest spralliga människan privat och sitta och supa med oss en kväll eller ringa och ägna sig åt practical jokes. Men man kunde vara säker på att när vi hade regeringssammanträden, då var han landets statsminister och gick aldrig ifrån den rollen. Han uppträdde värdigt.

– Han lät alla prata, och sen sammanfattade han. Göran hade först en lång utläggning, sen tittade han på klockan och sa: Nä fan, nu har vi ont om tid, nu får ni vara korta.

– När jag var kommissionär i EU och han kallade mig till lunchen på Sagerska var det viktigt för honom att först sätta mig på plats inför allihopa, att fråga mig hur mycket jag tjänade eller säga något elakt om mina chefer eller medarbetare i Bryssel.

– Han gillade att trycka till folk, bringa dem ur fattningen. Han kunde vara extremt elak. Han var väldigt intresserad av att skvallra om folk och samla på sig information. Sen spelade han ut den när han tyckte att det var lämpligt.

– Han kunde gå fram till en medarbetare som var svårt bakfull och spänna ögonen i honom och säga: Din pappa var präst va?

Margot berättar andra exempel. Hur Göran kunde skämta om folks vikt, och sätta fingret i magen på motståndare och säga: Dig ska jag ta itu med senare.

Ändå har jag svårt att se någon riksbuffel framför mig, bara en arbetsledare som mänskligt nog grips av en viss svindel där uppe i tornet och som mer eller mindre desperat söker kontakt med de gamla arbetskamraterna under honom, med hjälp av en fumlig skämtsamhet som han blivit alldeles för mäktig för, men han vägrar inse det.

Hur var det nu han uttryckte det? Aldrig ensam, alltid ensam.

Men Margot är kallsinnig till den sortens förklaringar.

– Jaha, tough luck då. Då är det bättre att söka sig till någon sorts terapi. Jag orkar inte med det där spelet. Om du har en sån post måste du förstå att du inte befinner dig i ett kompisgäng. Ingvar Carlsson visste när man kunde tjabba vid kaffeautomaten och när man inte kunde det.

Men varför sa hon inte ifrån? Blir det inte beklämmande ofta så runt makthavare, att ingen vågar ifrågasätta dem öppet? Däremot står alla runt omkring och noterar varje felsteg och varje klantighet i det tysta, och så fort chefen lämnar rummet börjar man tissla och tassla sinsemellan … såg du vad han gjorde? Hörde du vad hon sa?

– Jo, jag skulle nog ha markerat mycket tidigare var gränsen går och vad jag tolererar. En uppriktig ilska hade nog burit långt. Det är ju till ens nackdel att man är uppfostrad till att vara snäll. Flickor speciellt. Man får inte gräla och skrika och vara arg. Sånt sitter ju väldigt djupt inom en.

Bild: Den 26 augusti publicerade Dagens Nyheter ett längre utdrag ifrån boken.

Read Full Post »

MARKNADSFÖRING | De flesta tidningar försöker upprätthålla någon form av objektiv distans till partierna. Det gäller inte Villatidningen.

Chefredaktören Hendrik Mayer har träffat utbildningsminsiter Jan Björklund (FP) för vad man kallar ”årets politikerporträtt”.

I det personliga mötet med Jan Björklund framträder inte bara en fullblodspolitiker utan också en sympatisk person med varm humor. Dessutom finner man hos honom en äkta övertygelse i kampen mot förtryck, sociala orättvisor och kränkningar av människovärdet.

Och så fortsätter det över två helsidor. Det finns inget politikerområde där Folkpartiet inte ligger i framkant om man får tro Villatidningen.

Artikeln ”Storoffensiv i socialliberal riktning” måste vara ett av de mest flagranta exemplen på politisk marknadsföring som någonsin gjorts på nyhetsplats.

Och detta av en tidning som försöker nå en bred allmänhet. (Gratistidningen kallar sig själv för ”Sveriges största tabloida villatidning”.)

Artikeln är så överdrivit positiv att den får direkt motsatt effekt.

Nu behöver en tidning inte vara balanserad eller nyanserad om man inte så önskar.

Men rena självbevarelsedriften brukar t.o.m. få tidningar med tydlig partifärg på ledarsidan att inta ett mer journalistiskt förhållningssätt när det gäller nyhetsartiklarna.

Det enda Villatidningen har uppnått med sitt idolporträtt är att dra ett löjets skimmer över sin egen produkt.

Och googlar man namnet Hendrik Mayer så får man upp samma namn på Folkpartiets hemsida i Kungsör!

Samma person?

Bild: Villatidningen nr 3 2012.

Read Full Post »

POLITIK | Mitt under Super Bowl sändes en reklamspot från Chrysler som nu misstänks vara förtäckt politiskt stöd för president Barack Obama.

Chryslers reklamvideo är smått briljant. Till och med republikaner som kritiserar reklamen erkänner det.

Och det är en del av problemet. Hade det varit ännu en anemisk reklamfilm med en tillsynes förarlös bil som planlöst susar omkring i ett anonymt landskap skulle ingen bry sig.

Men filmen sticker inte bara ut för att den har bra bild och manus (och Clint Eastwood i huvudrollen). Filmen har dessutom ett budskap.

Och budskapet låter som något en kreativ kampanjstrateg för en Super PAC med sympatier för Barack Obama skulle ha kunnat hitta på.

Oavsett vilket skall man komma ihåg att Chrysler, precis som General Motors, räddades med hjälp av skattebetalarnas pengar under president Barack Obama (och George W. Bush).

Filmen kan uppfattas som ett tack till Obama för hjälpen.

Karl Rove, f.d. politisk rådgivare till president George W. Bush, säger:

I’m a huge fan of Clint Eastwood, I thought it was an extremely well-done ad, but it is a sign of what happens when you have Chicago-style politics, and the President of the United States and his political minions are, in essence, using our tax dollars to buy corporate advertising and the best-wishes of the management which is benefited by getting a bunch of our money that they’ll never pay back.

Texten till ”It’s Halftime in America” i sin helhet:

It’s halftime. Both teams are in their locker room discussing what they can do to win this game in the second half.

It’s halftime in America, too. People are out of work and they’re hurting. And they’re all wondering what they’re going to do to make a comeback. And we’re all scared, because this isn’t a game.

The people of Detroit know a little something about this. They almost lost everything. But we all pulled together, now Motor City is fighting again.

I’ve seen a lot of tough eras, a lot of downturns in my life. And, times when we didn’t understand each other. It seems like we’ve lost our heart at times. When the fog of division, discord, and blame made it hard to see what lies ahead.

But after those trials, we all rallied around what was right, and acted as one. Because that’s what we do. We find a way through tough times, and if we can’t find a way, then we’ll make one.

All that matters now is what’s ahead. How do we come from behind? How do we come together? And, how do we win?

Detroit’s showing us it can be done. And, what’s true about them is true about all of us.

This country can’t be knocked out with one punch. We get right back up again and when we do the world is going to hear the roar of our engines.

Yeah, it’s halftime America. And, our second half is about to begin.

Namnet “It’s Halftime in America” låter påfallande likt Ronald Reagans klassiska “Morning in America” (som officiellt heter ”Prouder, Stronger, Better”). Vilket naturligtvis bara förstärker känslan av att filmen har politiska undertoner.

Read Full Post »

MALMÖFESTIVALEN drar igång den 19 augusti. Ett tema i år är mode.

”Mode är ett tema som vi velat jobba med i flera år. På ett inspirerande sätt, utan politiskt korrekta pekpinnar”, säger Karin Karlsson, projektledare för Malmöfestivalen till Lokaltidningen.

Samma vecka som intervjun görs finns festivalens tematidning tillgänglig.

Artikeln om mode har rubriken: ”Hållbart mode för alla.”

Och ingressen: ”Kan man odla skinn? Hur hittar man bästa vintagefynden? Och hur ser världens första ekologiska kollektion med exklusiva plagg för muslimska karriärkvinnor ut? Hållbarhet märks och diskuteras på många spännande sätt på Malmöfestivalens Hållplats Mode!”

”Nya material diskutera, gamla återvinns, plagg re-designas, gamla sömnadstekniker återupplivas, vintagebutiker öppnar och klädbytardagarna blir fler”, berättar Filippa Freijd som är programansvarig för mode under festivalen.

Är det någon som kan förklara vad som inte är politiskt korrekt i allt detta?

Read Full Post »

Older Posts »