Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Marknadsföring’

ANNONS | Country Life har tittat på hur första världskriget speglades i reklamen för de produkter som marknadsfördes i veckotidningen under krigsåren.

Sunlight Soap ADVERTISING-1915-11-20

Tanken från reklammakarna var säkert att föröka omge deras varumärken med en aura av patriotism. På så sätt kunde man visa att produkterna var en nödvändig del av landets krigsinsats. 

Thermos flasks in 1915 ADVERTISING-1915-12-04

Reklamen blev därmed en del av den officiella propagandan. Idag skulle man kalla det för obetald annonsplats för regeringens budskap om krigsinsatsen.

Det behövs inga PR-rådgivare om företagen väljer att frivilligt göra jobbet åt regeringen.

Read Full Post »

National TV spot featuring American political consultants James Carville and Mary Matalin in a comfort debate over the cost of energy versus personal comfort. The famous foes are also married in real life.

Read Full Post »

ANNONS | Har alla fått de julklappar man önskade sig? Här är en som är nöjd. Åtminstone om man får tro marknadsföringen.

Hoover-Life magazine december 1953

Annonsen från The Hoover Company lär ha varit publicerad i Life, december 1953.

Read Full Post »

BOKLANSERING | Många gånger verkar det som om Margot Wallström både vill ha kakan och äta upp den.

Det kan t.ex. knappast ha kommit som en överraskning att hennes uttalande om Göran Persson som en mobbare skulle väcka uppmärksamhet.

I boken Margot, som är ett samarbetsprojekt med författaren Bengt Ohlsson, är hon väldigt tydlig med sin kritik.

Att media skulle uppmärksamma just detta avsnitt viste Wallström naturligtvis redan på förhand.

Man kan inte ha haft så många tunga tunga politiska uppdrag som Wallström har haft utan att också lära sig ett och annat om hur media fungerar.

Trots detta försöker hon låtsas som om det är media som är fixerad vid hennes relation till Persson och inte tvärt om.

När t.ex. Expressen frågar Wallström om hon har någon kontakt med Persson i dag svarar hon:

Jag vill inte svara på de där frågorna. Det är så uttjatat det där med Göran Persson, det känns väldigt trist att det är det enda som beskrivs i tidningen. Folk kan få läsa om det i boken.

Just det. Boken.

Och hon inte hade velat att boken skulle ta upp något om den mobbning hon utsattses för av Persson hade hon inte behövt nämna det. Det var ju trots allt hon som valde Bengt Ohlsson och inte tvärt om.

Det hela luktar gammalt PR- och marknadsföringstrick från både förlag och bokens huvudperson.

Förlaget vill naturligtvis öka intresset kring boken. Och detta ger naturligtvis Wallström tillfälle att ge igen mot riksbuffeln Persson. Är det inte det som brukar kallas en vinn-vinn-situation?

Som bonus blir boken också en möjlighet at signalera att hon är tillbaka och är redo för ett uppdrag. Om uppdraget är tillräckligt intressant vill säga.

Dagens Nyheter har publicerat ett längre utdrag från Ohlssons bok. Här är några valda delar:

När jag berättat för människor att jag skriver en biografi om Margot Wallström finns det några frågor som ständigt återkommer: Vad hände mellan henne och Göran Persson? Kommer hon någonsin att bli aktuell som partiledare för Socialdemokraterna. Och, om inte – varför inte?

Naturligtvis ställer jag frågorna.

[…]

Jag ställer frågorna gång på gång.

Efter ett tag känner jag mig inte ens obekväm eller dum eller trögfattad längre. Jag inser att jag helt enkelt får fortsätta ställa frågorna tills jag tycker mig ha fått svar på dem, och om jag fortfarande inte fattat varför hon inte vill bli partiledare, då beror det på att hon inte lyckats förklara det på något bra sätt, och om hon inte lyckats förklara det på något bra sätt kan det bero på att det inte är riktigt glasklart för henne heller.

– Om du har det här ämbetet, om du är Sveriges statsminister, då har du ett speciellt ansvar att uppträda värdigt och liksom fylla den rollen.

– Ingvar Carlsson kan vara den mest spralliga människan privat och sitta och supa med oss en kväll eller ringa och ägna sig åt practical jokes. Men man kunde vara säker på att när vi hade regeringssammanträden, då var han landets statsminister och gick aldrig ifrån den rollen. Han uppträdde värdigt.

– Han lät alla prata, och sen sammanfattade han. Göran hade först en lång utläggning, sen tittade han på klockan och sa: Nä fan, nu har vi ont om tid, nu får ni vara korta.

– När jag var kommissionär i EU och han kallade mig till lunchen på Sagerska var det viktigt för honom att först sätta mig på plats inför allihopa, att fråga mig hur mycket jag tjänade eller säga något elakt om mina chefer eller medarbetare i Bryssel.

– Han gillade att trycka till folk, bringa dem ur fattningen. Han kunde vara extremt elak. Han var väldigt intresserad av att skvallra om folk och samla på sig information. Sen spelade han ut den när han tyckte att det var lämpligt.

– Han kunde gå fram till en medarbetare som var svårt bakfull och spänna ögonen i honom och säga: Din pappa var präst va?

Margot berättar andra exempel. Hur Göran kunde skämta om folks vikt, och sätta fingret i magen på motståndare och säga: Dig ska jag ta itu med senare.

Ändå har jag svårt att se någon riksbuffel framför mig, bara en arbetsledare som mänskligt nog grips av en viss svindel där uppe i tornet och som mer eller mindre desperat söker kontakt med de gamla arbetskamraterna under honom, med hjälp av en fumlig skämtsamhet som han blivit alldeles för mäktig för, men han vägrar inse det.

Hur var det nu han uttryckte det? Aldrig ensam, alltid ensam.

Men Margot är kallsinnig till den sortens förklaringar.

– Jaha, tough luck då. Då är det bättre att söka sig till någon sorts terapi. Jag orkar inte med det där spelet. Om du har en sån post måste du förstå att du inte befinner dig i ett kompisgäng. Ingvar Carlsson visste när man kunde tjabba vid kaffeautomaten och när man inte kunde det.

Men varför sa hon inte ifrån? Blir det inte beklämmande ofta så runt makthavare, att ingen vågar ifrågasätta dem öppet? Däremot står alla runt omkring och noterar varje felsteg och varje klantighet i det tysta, och så fort chefen lämnar rummet börjar man tissla och tassla sinsemellan … såg du vad han gjorde? Hörde du vad hon sa?

– Jo, jag skulle nog ha markerat mycket tidigare var gränsen går och vad jag tolererar. En uppriktig ilska hade nog burit långt. Det är ju till ens nackdel att man är uppfostrad till att vara snäll. Flickor speciellt. Man får inte gräla och skrika och vara arg. Sånt sitter ju väldigt djupt inom en.

Bild: Den 26 augusti publicerade Dagens Nyheter ett längre utdrag ifrån boken.

Read Full Post »

MARKNADSFÖRING | De flesta tidningar försöker upprätthålla någon form av objektiv distans till partierna. Det gäller inte Villatidningen.

Chefredaktören Hendrik Mayer har träffat utbildningsminsiter Jan Björklund (FP) för vad man kallar ”årets politikerporträtt”.

I det personliga mötet med Jan Björklund framträder inte bara en fullblodspolitiker utan också en sympatisk person med varm humor. Dessutom finner man hos honom en äkta övertygelse i kampen mot förtryck, sociala orättvisor och kränkningar av människovärdet.

Och så fortsätter det över två helsidor. Det finns inget politikerområde där Folkpartiet inte ligger i framkant om man får tro Villatidningen.

Artikeln ”Storoffensiv i socialliberal riktning” måste vara ett av de mest flagranta exemplen på politisk marknadsföring som någonsin gjorts på nyhetsplats.

Och detta av en tidning som försöker nå en bred allmänhet. (Gratistidningen kallar sig själv för ”Sveriges största tabloida villatidning”.)

Artikeln är så överdrivit positiv att den får direkt motsatt effekt.

Nu behöver en tidning inte vara balanserad eller nyanserad om man inte så önskar.

Men rena självbevarelsedriften brukar t.o.m. få tidningar med tydlig partifärg på ledarsidan att inta ett mer journalistiskt förhållningssätt när det gäller nyhetsartiklarna.

Det enda Villatidningen har uppnått med sitt idolporträtt är att dra ett löjets skimmer över sin egen produkt.

Och googlar man namnet Hendrik Mayer så får man upp samma namn på Folkpartiets hemsida i Kungsör!

Samma person?

Bild: Villatidningen nr 3 2012.

Read Full Post »

POLITIK | Mitt under Super Bowl sändes en reklamspot från Chrysler som nu misstänks vara förtäckt politiskt stöd för president Barack Obama.

Chryslers reklamvideo är smått briljant. Till och med republikaner som kritiserar reklamen erkänner det.

Och det är en del av problemet. Hade det varit ännu en anemisk reklamfilm med en tillsynes förarlös bil som planlöst susar omkring i ett anonymt landskap skulle ingen bry sig.

Men filmen sticker inte bara ut för att den har bra bild och manus (och Clint Eastwood i huvudrollen). Filmen har dessutom ett budskap.

Och budskapet låter som något en kreativ kampanjstrateg för en Super PAC med sympatier för Barack Obama skulle ha kunnat hitta på.

Oavsett vilket skall man komma ihåg att Chrysler, precis som General Motors, räddades med hjälp av skattebetalarnas pengar under president Barack Obama (och George W. Bush).

Filmen kan uppfattas som ett tack till Obama för hjälpen.

Karl Rove, f.d. politisk rådgivare till president George W. Bush, säger:

I’m a huge fan of Clint Eastwood, I thought it was an extremely well-done ad, but it is a sign of what happens when you have Chicago-style politics, and the President of the United States and his political minions are, in essence, using our tax dollars to buy corporate advertising and the best-wishes of the management which is benefited by getting a bunch of our money that they’ll never pay back.

Texten till ”It’s Halftime in America” i sin helhet:

It’s halftime. Both teams are in their locker room discussing what they can do to win this game in the second half.

It’s halftime in America, too. People are out of work and they’re hurting. And they’re all wondering what they’re going to do to make a comeback. And we’re all scared, because this isn’t a game.

The people of Detroit know a little something about this. They almost lost everything. But we all pulled together, now Motor City is fighting again.

I’ve seen a lot of tough eras, a lot of downturns in my life. And, times when we didn’t understand each other. It seems like we’ve lost our heart at times. When the fog of division, discord, and blame made it hard to see what lies ahead.

But after those trials, we all rallied around what was right, and acted as one. Because that’s what we do. We find a way through tough times, and if we can’t find a way, then we’ll make one.

All that matters now is what’s ahead. How do we come from behind? How do we come together? And, how do we win?

Detroit’s showing us it can be done. And, what’s true about them is true about all of us.

This country can’t be knocked out with one punch. We get right back up again and when we do the world is going to hear the roar of our engines.

Yeah, it’s halftime America. And, our second half is about to begin.

Namnet “It’s Halftime in America” låter påfallande likt Ronald Reagans klassiska “Morning in America” (som officiellt heter ”Prouder, Stronger, Better”). Vilket naturligtvis bara förstärker känslan av att filmen har politiska undertoner.

Read Full Post »

MALMÖFESTIVALEN drar igång den 19 augusti. Ett tema i år är mode.

”Mode är ett tema som vi velat jobba med i flera år. På ett inspirerande sätt, utan politiskt korrekta pekpinnar”, säger Karin Karlsson, projektledare för Malmöfestivalen till Lokaltidningen.

Samma vecka som intervjun görs finns festivalens tematidning tillgänglig.

Artikeln om mode har rubriken: ”Hållbart mode för alla.”

Och ingressen: ”Kan man odla skinn? Hur hittar man bästa vintagefynden? Och hur ser världens första ekologiska kollektion med exklusiva plagg för muslimska karriärkvinnor ut? Hållbarhet märks och diskuteras på många spännande sätt på Malmöfestivalens Hållplats Mode!”

”Nya material diskutera, gamla återvinns, plagg re-designas, gamla sömnadstekniker återupplivas, vintagebutiker öppnar och klädbytardagarna blir fler”, berättar Filippa Freijd som är programansvarig för mode under festivalen.

Är det någon som kan förklara vad som inte är politiskt korrekt i allt detta?

Read Full Post »

I SIFOS senaste väljarbarometer får Centerpartiet bara 4,5 %. När Maud Olofsson nu avgår hoppas alla att den nye partiledaren skall lösa alla problem.

En partiledare är primärt ett partis främsta kommunikatör. Detta är nog så viktigt men för att kunna kommunicera krävs också en politik att kommunicera.

Här är Centerpartiets åtta misstag under Maud Olofsson:

(1) Ideologisk marginalisering

Under Maud Olofsson tog Centerpartiet en vändning mot det nyliberala hållet.

Men vad Fredrik Reinfeldt insåg när man lanserade nya Moderaterna missade Centerpartiet. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många nyliberala väljare som går igång på näringslivs- och småföretagarfrågor. Det krävs något mer.

Maud Olofsson har låtit mer som Moderaternas partiledare Bo Lundgren än det egna partiets Thorbjörn Fälldin.

(2) Sakpolitisk förvirring

Med en ideologisk ompositionering kom också en ny sakpolitik som inte var riktigt förankrad hos den breda medlemsskaran.

Olofsson och partiets alla spinndoktorer lyckades t.ex. aldrig övertyga vare sig medlemmar eller väljare om att man inte har övergett sin gamla ståndpunkt att kärnkraften skall avvecklas.

Därmed tappade man en av sina tydligaste profilfrågor.

Detta i kombination med en nedtonad miljöpolitik och en mer markerad småföretagarpolitik gjorde att många inte längre kände igen partiet.

(3) Partifolket på undantag

Ett parti kan mycket väl kalibrera både sin ideologi och politik. Men det måste göras i samklang med partiet.

Ett parti som Centerpartiet med traditionellt starka lokalavdelningar kan inte göra en alltför drastisk ideologisk förändring utan att se till att få med sig sitt partifolk.

Lokalpolitikerna höll god min men var aldrig riktigt bekväma med utvecklingen under Olofssons tid.

När partiet sedan tog plats i regeringen fick partiet en än mer undanskymd roll. Medlemmarna förväntades vara nöjda med allt som Alliansen och partiet gjorde i regeringen.

Partiet började alltmer försummas.

(4) Nya och gamla väljare

Skall ett parti byta politik måste man vara absolut säker på att man antingen har de nya målgrupperna som i en liten ask eller åtminstone se till att man inte tappar alltför många av sina gamla kärnväljare när man lägger om politiken.

Centerpartiet misslyckades både med att vinna nya väljare och behålla de gamla.

(5) Alliansens dilemma

På grund av Moderaternas storlek tog partiet också de flesta och tyngsta departementen i regeringen. Småpartierna marginaliserades till ett fåtal departement.

Detta hade inte behövt vara ett problem om småpartierna hade behållit en hög svansföring även på andra politikområden som låg utanför deras egna departement. Men detta är något som vare sig Centerpartiet, Folkpartiet eller Kristdemokraterna har lyckats med.

Än värre var att småpartierna inbillade sig att det räckte att marknadsföra sig utifrån vad man åstadkom i sina respektive departement för att man skulle vinna ökat förtroende från väljarna.

Men resultatet blev det diametralt motsatta – politisk marginalisering i skuggan av det statsbärande Moderaterna.

Att alla fyra Allianspartierna låter som varandras kopior har inte gjort saken bättre. Det enda parti som tjänar på detta är återigen Moderaterna.

(6) Ökad politisk sårbarhet.

När Centerpartiet – och de övriga två småpartierna – koncentrerade sig på ett smalt politikerområde blev man också extra sårbara vid politiska motgångar.

När näringsminister Maud Olofsson inte ens verkade klara de frågor hon hade ansvar för – t.ex. Saab och Vattenfall – fanns inte mycket att falla tillbaka på.

(7) Maud Olofssons tondövhet

Olofsson kom in i politiken leende och kommer att lämna partiledarskapet leende.

Allting kommunicerar. Att vara positiv och framåt kan vara ett viktigt vapen i en partiledares arsenal. Men det förutsätter att saker och ting går i rätt riktning.

Olofsson har ofta framstått som om hon är fullkomligt okunnig om att både hon och Centerpartiet har stora problem.

Hennes positiva yttre har till sist skapat frustration hos både väljare och medlemmar. När problem dyker upp måste en partiledare också kunna kommunicera att man förstår situationens allvar.

Ingen utanför den innersta kretsen har riktigt vetat om den ständigt leende Olofsson har förstått partiets problem eller om hon har levt i total förnekelse.

(8) Pengar är inte allt.

Som Europas rikaste parti har Centerpartiet inte behövt vända på slantarna. Detta var tydligt under valrörelsen. Vad än partistrategerna pekade fick man.

Men pengar är inte allt. Pengar kan inte ersätta politik. Det kan definitivt inte ersätta en politik som tilltalar breda väljargrupper.

Centerpartiets försök att damma av sin gamla miljöpolitik fick lite av desperation över sig. Att marknadsföra sig som ”Alliansens gröna röst” kunde inte dölja att partiet lider av politisk idétorka.

Vem som än blir ny partiledare har därför många problem att hantera. Positivt är att det inte gärna kan bli värre. Eller?

Read Full Post »

POLITIK: Expressen har uppgifter om att Centerpartites eftervalsanalys innehåller förödande kritik mot Maud Olofsson.

Men Expressen har inga dokument som backar upp källan. Kanske handlar det bara om att Olofssons fiender försöker sätta bilden inför den 28 januari när analysen blir offentlig.

Eftervalsanalyser brukar nämligen inte innehålla totala sågningar av partiledare. Om inte annat för att ett parti är mer än bara sin partiledare. Många delar på ansvaret när det går illa (eller bra).

Men oavsett vilket så har Maud Olofsson misslyckats med omvandlingen av partiet.

Hennes ständiga mantra efter valet har varit att partiet har rätt politik men är dåliga på att sälja in budskapet.

Men med tanke på att partiet under hennes ledning har förvandlats till ett okritiskt marknadsliberalt parti som hyllar den fria konkurrensen är det lite märkligt att hon inte är lite mer kritisk till den egna produkten.

Väljarna har valt bort Centerpartiet, inte för att partiet har misslyckats med sin marknadsföring utan för att man inte tycker om produkten, d.v.s. politiken.  

Om konsumenten ratar en produkt och föredrar konkurrenternas utbud bör en seriös företagsledning inse att man inte bara kan lösa problemet genom att satsa än mer reklampengar på den ratade varan.   

Problemet i valrörelsen var inte att partiet saknade pengar eftersom partiet är ett av landets rikaste. Och dessutom går det inte att köpa väljare med en politik som väljarna inte uppskattar.

Problemet är att det inte finns tillräckligt många nyliberala storstadsväljare idag för att kunna förvandla Centerpartiet till ett parti på 15-30 procent.

Partiet måste därför välja väg. Och vill man inte förnya politiken skulle partiet kunna bli borgerlighetens motsvarighet till Vänsterpartiet.

Under många år såg sig Vänsterpartiet som garant för att Socialdemokraterna inte skulle glida över åt höger och börja anamma för mycket av den borgerliga politiken.

Centerpartiet skulle i sin tur kunna bli det lilla företagarvänliga partiet som ser till att Moderaterna inte blir allt för förälskat i socialdemokratiska lösningar.

Read Full Post »

REKLAM: Journalistlegenderna Bob Woodward och Ben Bradlee har huvudrollen i en kul reklamspot för The Washington Post och deras iPad app. Bradlees slutkläm: ”These kids think tweets twit themselves”.

Tidigare i år kom Woodward ut med boken Obama’s Wars – The Inside Story. Det är hans femte bok om beslutsprocesserna kring USA:s krig i Irak och Afghanistan.

De fyra tidigare handlade om president George W Bush. Denna gång är det personerna i Barack Obamas administration som har intervjuats.

De tidigare böckerna är Bush at War, Plan of Attack, State of Denial: Bush at War och The War Within: A Secret White House History 2006-2008.

Read Full Post »

Older Posts »