Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Svenska Dagbladet’

SWEXIT | Den som följde den svenska debatten kring Brexit lade säkert märke till att Jonas Sjöstedt syntes mer än vanligt i media.

Jonas Sjöstedt

Men vad ville Sjöstedt med alla sina framträdanden? Det är inte säkert att någon riktigt uppfattade något tydligt budskap.

Vänsterpartiet verkar inte riktigt veta vilken fot man skall stå på när det gäller frågan om en eventuell svensk folkomröstning om EU-medlemskapet.

Men läser man mellan raderna kan man ana att partiet skulle välkomna en folkomröstning. Men tydligen vågar man inte säga detta rent ut. Därav deras minst sagt vaga budskap.

Troligtvis är man rädd att äventyra Vänsterpartiets strategi att alltid försöka framstå som ”statsmannamässig”. Detta kräver att man inte uppfattas som ett ytterlighetsparti i viktiga frågor.

När Vänsterpartiet inte fick ingå i den rödgröna koalitionen var Sjöstedts upprördhet påtaglig. Men istället för att dra maximal nytta av sin oppositionsroll har partiet valt att fortsätta på den inslagna vägen.

En annan orsak till att man inte vågar ta ordet folkomröstning i sin mun är att man då skulle hamna på samma sida som Sverigedemokraterna i frågan. Därav deras något krystade resonemang kring Brexit och dess konsekvenser för Sverige.

Så här lät t.ex. Sjöstedt i Svenska Dagbladet inför folkomröstningen i Storbritannien:

Den brittiska kritiken mot EU har flera ansikten. Kritik mot EU-medlemskapet finns från både höger och vänster. Men en påfallande högljudd del av den brittiska EU-kritiken präglas av nationalism, traditionell högerpolitik och ibland ren främlingsfientlighet. Det är en form av EU-kritik som vi känner oss främmande inför. Vi kommer därför inte att stödja någon sådan brittisk nej-kampanj. Vår EU-kritik handlar om folkstyre, självbestämmanderätt och demokrati.

[…]

Om Storbritannien väljer att lämna EU bör de erbjudas ett nära samarbete med ett nytt avtal med EU. Ett avtal som kan ersätta dagens EES-avtal och i vilket även Norge kan ingå. Ett sådant avtal ska garantera fri varuhandel utan tullar och personers fria rörlighet. Samtidigt måste maktförhållandena i ett sådant avtal ändras så att de inte ensidigt bygger på att samtliga länder ska tillämpa EU-rätten. För att vara hållbart på sikt bör avtalet vara ett avtal mellan jämbördiga parter när gemensamma regler utformas.

Ett sådant nytt avtal skulle göra ett brittiskt utträde ur EU mindre dramatiskt och kunna vara grunden för ett gott framtida samarbete mellan våra länder. Ett brittiskt utträde ur EU skulle säkerligen starta en debatt om fortsatt EU-medlemskap i Sverige och andra EU-länder. Ett bra samarbetsavtal skulle vara ett bra alternativ om/när Sverige eller andra länder i framtiden väljer att lämna EU.

Detta låter som Sjöstedt både vill ha kakan och äta den.

Rivalen Kommunistiska Partiet har satt fingret på Vänsterpartiets ömma punkt. Så här skrev Jenny Tedjeza, chefredaktören på partitidningen Proletären, om partiets inställning:

Vänsterpartiet har, för att behålla sin parlamentariska ställning, stegvis tonat ner kravet på ett EU-utträde och därmed lämnat öppet fält för högerpopulistiska och nationalistiska strömningar att ta över. För att sedan använda den yttersta högerns EU-motstånd som en förevändning för att i praktiken helt överge kravet på utträde.

När det nu visar sig att Storbritannien är EU-kedjans svagaste länk och Brexit-anhängarna ser ut att kunna vinna torsdagens folkomröstning vägrar därför Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt att ta ställning, just med hänvisning till de nationalistiska, främlingsfientliga och konservativa elementen i Brexit-kampanjen.

Istället bekänner sig Vänsterpartiet idag till den diffusa EU-kritik som bygger på föreställningen att unionen kan göras mer progressiv inifrån.

Klockrent.

Sjöstedt skulle aldrig erkänna det men Vänsterpartiets strategi hamnar bra nära premiärminister David Camerons inför folkomröstningen.

Så här skrev tidskriften The Spectator i en kritisk ledare efter Brexitvalet:

His strategy of holding a renegotiation of Britain’s terms of membership with the EU, followed by an in-out referendum, was logical.

[…]

The fault with Cameron’s strategy is that it was based on a false premise: that the EU is open to reform. It is not and never will be. The louder the voices for reform, the more its unelected leaders retreat into their siege positions. The threat of a British referendum was supposed to jolt them into the realisation that their dream of a pan-European pseudo-state is less and less shared by the public. But instead of sending scouts to hear what the people wanted, they stayed up on the ramparts and boiled the oil ready to pour on the mob.

Detta vet även Jonas Sjöstedt. Trots detta har han valt att låta mer som David Cameron än EU-motståndarna på den svenska vänsterkanten, inklusive de som finns inom det egna partiet.

Expressen ställde en direkt fråga till honom efter valet i Storbritannien. Sjöstedts lät återigen som den konservative premiärministern innan han tvingades gå med på en folkomröstning om EU.

– Det kan komma ett läge då vi tar upp frågan om folkomröstning om ett utträde i Sverige, säger han.

[…]

Vänsterpartiet var det enda av riksdagspartierna som inte ville ta ställning inför omröstningen. När beskedet om brexit kom på midsommaraftons morgon meddelade V-ledaren att han vill omförhandla det svenska medlemskapet.

Men du sträcker dig inte så långt som att du vill ha ett swexit?

– Det kan komma ett läge då vi tar upp frågan om folkomröstning om ett utträde i Sverige. Men då vill vi först veta vad som är förutsättningarna för ett omförhandlat medlemskap.

Detta är tydligen Vänsterpartiets försök att triangulera. Men vaghet i stora avgörande frågor brukar inte belönas av väljarna. Vi får se om det lyckas för Sjöstedt.

Bild: Anna-Karin Nilsson / Anna-Karin Nilsson Expressen.

Read Full Post »

BUDGET | När den nya regeringen tog över efter Alliansen basunerade man ut att det ekonomiska läget var allvarligt för Sverige.

pengar

”Det har blivit väldigt tydligt att ladan är helt tom. Det är inget dukat bord vi kommer till – det är helt avskrapat. Frågan är om ens bordet står kvar.” Så lät finansminister Magdalena Andersson en vecka efter regeringen tillträtt.

Så lät det då. Hur låter det nu?

I en intervju i Svenska Dagbladet får man en helt annan bild av läget. Och hur regeringen verkligen ser på Alliansens budget. 

Vad är det värsta i Alliansens budget som gäller nu?

– Att de vill slopa gruppmomsen och införa särskild straff­beskattning på lokala sparbanker.

Är det det absolut värsta?

– Som de har? Ja. Och naturligtvis alla våra satsningar som inte är med.

Jaha. Var det inte värre än så?

Detta ger första bilden av en regering som slirat rejält på sanningen.

Uttalandet ger också Finanspolitiska rådets ordförande John Hassler rätt när han kände sig tvingad att gå ut och tillrättalägga finansministerns ord.

”Nej, det är inte tomt i ladorna. Det är sant att vi under en det sista året har haft ett utflöde ur ladorna som kanske är något större än vad konjunkturen motiverar. Men det är inte tomt”, var Hasslers lägestolkning

För det andra visar detta indirekt att Sverigedemokraterna har en poäng att de är det enda oppositionspartiet idag.

Sverigedemokraterna kan nu med visst fog hävda att de är det enda riktiga oppositionspartiet. Skillnaderna mellan den rödgröna regeringen och Alliansen mest är ett spel för galleriet.

Samma möjligheter har rimligtvis även Vänsterpartiet. Men deras strategi verkar för närvarande mest gå ut på att signalera att man är ett seriöst stödparti till regeringen. Om man får fortsätta påverka regeringens politik på marginalen nöjer man sig säkert med det.

Båda blocken behöver varandra. Alla behöver tydliga skillnader. Finns det inga skillnader får man hitta på dessa.

Alla partier behöver en ”fiende” att fokusera på. Regeringen och Alliansen kommer därför fortsätta hävda att motståndarnas politik är till fördärv för landet.

Den stora vinnaren blir kanske trotts allt Sverigedemokraterna. Trots att man inte fick sitt efterlängtade nyval.

Read Full Post »

KAMPANJ | Sverigedemokraterna går in i valrörelsen med den fjärde största kampanjkassan bland riksdagspartierna.

Svenska Dagbladet 25 juni 2014

Med 47 miljoner kronor i krigskassan är det bara Socialdemokraterna och Centerpartiet (70 miljoner kr. vardera) och Moderaterna (66 miljoner kr.) som är större.

Att partiet har professionaliserats är tydligt när Max Byström i Svenska Dagbladet väljer att intervjua partiets kommunikationsstrateg.

Joakim Wallerstein har en bakgrund på pr-byrån Strandberg Haage och i företaget Acne. Att partiet satsar på proffs visar att partiet har nått en ny nivå i sitt sätt att organisera partiet.

Att medlemstalen ökar på orter där man tidigare varit svaga visar att arbetet börjar ge effekt.

På EU-valskampanjen brände Sverigedemokraterna ungefär 14 miljoner kronor, vilket är 4 miljoner mer än Moderaternas EU-valsbudget.

I valet lade partiet extra krut på Stockholmsväljare, främst genom kampanjen mot ”organiserade tiggare” i Stockholms tunnelbana. Partiets medlemmar i Storstockholm har ökat kraftigt på fyra år, från ungefär 600 stycken till 1900 stycken.

Budskapet i kampanjen ifrågasattes brett, och partiet kunde aldrig styrka att tiggeriet var ”organiserat”. Men SD menar att det var den valsatsning, vid sidan av Åkessons valturné, som gav bäst resultat i valet.

– Våra kärnfrågor har tidigare inte appellerat till väljare i Stockholms innerstad, säger Joakim Wallerstein, partiets kommunikationsstrateg, som ligger bakom kampanjen.

[…]

Stockholmarna är en grupp som sällan delar partiets syn på invandring, menar han.

– När det kommer till vad som händer i våra förorter så läser folk kanske om det i tidningen. Men om de bor på Nytorget (på Södermalm i Stockholms innerstad, red anm.) så har de inga problem med det, säger han.

– Det de märker av och reagerar på är att det kommer fram fler och fler tiggare när de sitter på uteserveringarna.

Tiggarna blev alltså den fråga som skulle få med huvudstadsborna.

[…]

I riksdagsvalet år 2010 skrev partiledare Jimmie Åkesson en debattartikel där invandringen av muslimer kallades för ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”. Partiet gjorde också en kontroversiell reklamfilm där kvinnor i burka ställdes mot pensionärer.

Under Almedalsveckan ska Joakim Wallerstein och SD avtäcka det här valets kampanj.

Kommer ni att lägga samma fokus på islam och muslimer som förra gången?

– Jag tror inte det, nej. Väljarna vet redan vad vi tycker i den frågan, säger Wallerstein.

Därmed följer man trenden även från partier som t.ex. UK Independence Party i Storbritannien.

I UKIP har man dragit slutsatsen att det inte räcker med att bara kritisera invandrar- och integrationspolitiken. Man måste finna nya frågor om man vill växa framöver.

Bild: Framsidan av Svenska Dagbladet den 25 Juni 2014.

Read Full Post »

VAL 2014 | Då var det dags för Almedalsveckan igen. Antagligen större och mer bevakad än någonsin. Men alla är inte lika imponerade.

Horisont - Gotlands nyhetsmagasin nr 4 2014

Emma Fagerberg, på den nystartade pockettidskriften Horisont – Gotlands Nyhetsmagasin, har intervjuat några vars uppgift det är att bevaka Almedalen under politikerveckan.

Först Göran Eriksson, politisk analytiker på Svenska Dagbladet:

– Det är inte så att det politiska evenemanget blivit bättre eller förändrats, det är samma sak som det alltid varit. De håller ett tal och har ett seminarium. Där finns liksom ingen förklaring., den verksamheten är ganska oförändrad. En förklaring tror jag är politikens professionalisering. Förr var politik mer en verksamhet för idealister. Man tänkte inte i första hand på kommunikation och media. Med professionalisering menar man hur partierna hela tiden tänker på hur de framstår, allt de säger är processat och beslutat och utrett mellan kommunikationskonsulter. Så var det inte alls för 20 år sedan i samma utsträckning som idag. Och i den processen ingår massor av folk som är PR-människor och kommunikationsmänniskor och allt vad de kallas för. I hög grad är förklaringen till den stora tillväxten pr-branschen som drar dit sina kunder och alla intresseorganisationer och lobbyister runt omkring. Skulle man skala bort dem skulle det vara som 1998 igen. I min verksamhet är det bara det som intresserar mig, säger Göran Eriksson.

En som är ännu mindre imponerad är Lena Mellin på Aftonbladet.

– Partiledarna åker dit när det är deras dag att hålla tal och åker därifrån morgonen efter talen. De går på väl utvalda grejer och håller sitt tal. Jag tror inte att veckan har någon politisk betydelse, säger hon.

– Jag tycker inte om den. Det är på låtsas alltihop. De åker till Almedalen, hittar på ett utspel de inte skulle ha hittat på annars och sedan faller det i glömska. Jag har en direkt negativ inställning, den stör min sommar och ingenting händer.

Vad hoppas du ska hända i år?

– Jag hoppas på ingenting. Jag står bara ut.

Tidskriftsomslag: Horisont – Gotlands Nyhetsmagasin nr 4, 2014.

Read Full Post »

BOK I Bruna pennor har Bibi Jonsson studerat nazistiska motiv i romaner som är skrivna av svenska kvinnliga författare under främst 1930-talet.

Jonsson, som är professor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, intervjuades förra året i Forskning & Framsteg av Henrik Höjer.

En intressant paradox dök upp under intervjun:

Hur ser motiven ut?

– Det starkaste är rasismen – frågan om judar och romer. Samtidigt ska man veta att även icke-nazister kunde beröra dessa frågor. Eftersom det är kvinnliga författare så är kvinnorollen ofta i fokus. Det handlar ofta om att kvinnan ska vara hemmafru och föda ariska barn. Annie_Åkerhielm_1959

Var de i första hand författare eller nazister?

– De var författare. Men de var alla mer eller mindre aktiva i olika föreningar med en nazistisk agenda. Och flera av dem var mycket etablerade, Annie Åkerhielm var exempelvis utgiven på Albert Bonniers förlag och sålde mycket bra.

Vad förenar dessa kvinnor, förutom nazismen?

– Flera hade överklassbakgrund, ett par av dem var gifta med tyska eller österrikiska män. Andra kom från radikala vänstergrupperingar. Så de kom från den yttersta högern eller den yttersta vänstern. Men de var alla lite äldre. Nazismen hyllade ungdom och manlighet, så som äldre kvinnor var de egentligen helt fel ute. De engagerade sig politiskt för att kvinnor inte skulle engagera sig politiskt – de skulle vara hemma och föda barn. Men själva arbetade de för fullt med sina romaner och flera av dem fick inga barn!

Men vad som framstår som paradoxalt är kanske inte det vid en närmare granskning.

Det tycks alltid vara så med företrädare som ser sig som uttolkare av totalitära ideologier som nazism och kommunism. De kan alltid motivera varför just de själva skall få lov att avvika från de ideologiska dogmerna.

Anser man sig tillhöra eliten behöver man inte följa spelreglerna. Regler är till för ”de andra” som inte vet sitt eget bästa.

Adolf Hitler var t.ex. aldrig urtypen för den blonda ariske mannen. Och behövde inte heller vara det. Han var ju ett geni och ett geni är inte som vi andra.

Det samma kan sägas om Vladimir Lenin, Mao Zedong och Fidel Castro. Det ledande skiktet i de styrande kommunistiska partierna var alltid lite förmer än arbetarna man sade sig tala för.

De behövde aldrig köa till butikerna för att köpa toalettpapper. Att vara förtrupp och leda arbetarklassen och folket mot seger och socialismen är ju ett tufft jobb. För dem fanns alltid specialbutiker med lyxprodukter.

Läs mer: ”Ur nazistiska kvinnors synvinkel” av Johan Östling, Svenska Dagbladet.

Bild: Annie Åkerhielm (1869-1956).

Read Full Post »

STRATEGI | De ständiga krissiffrorna för Alliansen gör att småpartier nu måste förhålla sig till de ständiga spekulationerna om borgerliga stödröster.

Svenska Dagbladet 21 dec 2013

Hos Moderaterna kan t.ex. var fjärde väljare tänka sig att stödrösta på Centerpartiet och var femte kan tänka sig att stödja Kristdemokraterna.

Ola Billger skrev om detta i Svenska Dagbladet:

Till viss del slåss därmed C och KD om samma stödväljare. Och undersökningen visar att det finns en tydlig skillnad i de borgerliga väljarnas intresse för de bägge partierna: genomgående säger fler att de kan tänka sig att stödrösta på C än på KD.

Det där är extra tydligt bland Folkpartiets sympatisörer: 32 procent av dem kan tänka sig att stödrösta på C, 22 procent på KD.

Frågan är då hur Centern och Kristdemokraterna ska agera för att maximera antalet röster om de fortfarande ligger kvar i ett opinionsmässigt skymningsläge under valspurten.

Några av årets sista opinionsundersökningar gav blandad utdelning för småpartierna inför supervalåret 2014.

I den tunga partisympatiundersökningen från SCB gick både Centerpartiet och Kristdemokraterna fram 0,5 % och landade på 4,7 % respektive 4,1 %.

Även för Folkpartiet och deras 5,5 % såg det dystert ut.

I Sifo:s väljarbarometer för december hamnade Kristdemokraterna på bara 3,6 %. Även detta är en tillbakagång från novembersiffrorna på 3,9 %.

Centerpartiet höll sig kvar över fyraprocentspärren men gick bara högst marginellt fram från 4,1 % till magra 4,4 %.

Även om Folkpartiet är större så är de inte imponerande siffror man har att visa upp. I Sifo gick man t.ex. tillbaka från 5,9 % till 5,5 %. Hos SCB landade man på 5,4 % (-0,6%).

Om inget dramatiskt händer 2014 kommer spekulationerna om väljarnas stödröster att fortsätta förfölja regeringspartierna.

Även för Folkpartiet, som ständigt är snäppet större än Centerpartiet och Kristdemokraterna, finns det nu en fallgrop man får akta sig för att inte falla ner i.

Enligt Jenny Madestam, statsvetare vid Stockholms universitet, handlar det bland annat om att ligga på rätt avstånd från fyra-procentsspärren. Det kan vara bättre att ligga på 3,8 procent än på 4,4 strax före valet, enkelt uttryckt:

– Allmänborgerliga väljare inser ju att de kan behöva stödrösta om de vill ha kvar en borgerlig regering. Men det finns en massa spännande dilemman för väljarna här. Om bägge ligger nära spärren – vem ska få hjälp? Om ett parti ligger en liten bit över spärren och det andra en bit under är det partiet med de lägre siffrorna som kommer att få stödet, säger hon.

Dessutom finns det förstås en nedre gräns för stödröstandet: om väljarna upplever att ett parti ligger för långt från riksdagsspärren inför valet blir de oroliga för att rösterna kastas bort.

Bild: Framsida Svenska Dagbladet den 21 december 2013.

Read Full Post »

POLITIK | I en intervju i Svenska Dagbladet försöker Stefan Löfven tala klarspråk. Resultatet blir lite si så där.

Svenska Dagbladet 19 december 2013

Socialdemokraterna har länge anklagats för att inte våga prioritera. Inget har förändrats på den punkten. Tydligen gäller fortfarande att alla skall med och ingen får bli missnöjd.

Strategin kan fungera så länge som regeringen inte gör bättre ifrån sig i opinionsundersökningarna. Men om detta skulle förändras kommer partiet få problem.

– Vi är mer fokuserade nu. När vi gjorde en valanalys efter 2010 visade den att när man frågade folk om socialdemokratin, så såg de inget tydligt fokus.

Man kan säga – valgeneralen Jan Larsson sa det nyligen på en pressträff – att väljarna uppfattade S som ett parti som ”inte klarar av att prioritera”. Så Stefan Löfven har under sin partiledartid hårdprioriterat budskapet till två frågor: jobb och skola.

Men det gjordes också andra valananalyser än den som Stefan Löfven hänvisar till. Den 4 december 2010 läste Mona Sahlin upp sitt politiska testamente, när partiet var samlat till förtroenderåd i riksdagens andrakammarsal. Talet väckte mycket uppmärksamhet, eftersom Sahlin sågade mycket av den politik som partiet just hade gått till val på.

Skattepolitiken hade skrämt bort väljare, partiet hade pratat för mycket om jämlikhet och för lite om utveckling. I framtiden borde a-kassan höjas för att skydda dem som tjänar bra, men då måste ersättningsperioden begränsas.

[…]

– Det var den analys vi hade då, men det visade sig att stödet bland de arbetande var inte så dåligt som vi trodde, säger Stefan Löven nu. Vi har fått en annorlunda bild av detta.

Han hänvisar till en artikel i partitidningen Aktuellt i politiken som har rubriken ”skräcksiffran var fel”. Där hävdas att en senare – och mer korrekt – undersökning från SCB visar att S och M i stället hade lika stort stöd bland väljare som jobbar.

Om det är något Löfven har prioriterar så är det den politiska retoriken. Så nu handlar allt om att kommunicera jobb och skola.

Längre fram i intervjun visade Löfven att han därför inte vill bli alltför tydlig på andra känsliga områden eftersom det riskerar flytta fokus bort ifrån just jobb och skola.

Stefan Löfven har i flera intervjuer uttalat sig på ett sätt som har uppfattats som att han stödjer tanken på en bortre parentes i a-kassan. Det gör han inte längre.

A-kassan ska inte vara för evigt, men ingen ska kastas ut i försörjningsstöd – det hette förr socialbidrag – utan i stället erbjudas nya arbetsmarknadsåtgärder.

Kallar du det du talar om för en bortre parentes?

– Det blir bara en lek med ord, det spelar ingen roll.

Kallar du det för tidsbegränsad a-kassa?

– Man ska ha hjälp så snart som möjligt tillbaks till arbete. Och under den tiden man inte kan arbeta, ska man ha ett bra ekonomiskt skydd, säger Stefan Löfven.

Tydligare än så blir det inte.

Bild: Framsidan Svenska Dagbladet den 19 december 2013.

Read Full Post »

Older Posts »