Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2011

POLITIK: ”We won’t back down!” Det var Håkan Juholts stridsrop som nyvald partiledare. Men det dröjde inte många timmar innan han hade backat från sin första strid.

I sitt stora linjetal lovade Juholt att slås för pensionerna;

[J]ag anser att det är dags för vårt parti att göra en ordentlig utvärdering av pensionssystemet. Jag bjuder därför, här och nu, in löntagarnas tre fackliga centralorganisationer – LO, TCO och SACO – för att tillsammans med dem göra en sådan.

[…]

Säger regeringen nej och stänger dörren för en sådan inbjudan, vore det att äventyra det förtroende som måste finnas mellan de fem partier som bär upp pensionsöverenskommelsen.

Då ställs vi socialdemokrater inför valet att antingen vika ner oss eller göra pensionerna till en valfråga 2014.

Jag har i det läget bara ett budskap till statsministern: Vi ses i valrörelsen!

Det var bara det att facken sade nej!

Vare sig TCO eller Saco ville göra en översyn med bara Socialdemokraterna. Om det skulle bli en diskussion om förändringar i pensionssystemet ville man ha med regeringen 

Och Juholt retirerade.

Plötslig handlade det inte längre om en ”ordentlig utvärdering” – en översyn för att förändra – nu handlade det bara om ”samtal”.

Juholt övergav ett av de få skarpa löften han gav i sitt tal. Sättet han backade på sände dessutom en signal om att han går i fackens ledband.

Är det något Juholt – som ofta utmålas som ”vänster” – skulle behöva så är det att visa på självständighet gentemot fackliga organisationer.

Han skulle enkelt ha kunnat undvika problemet genom att bara säga ja till att sätta sig ner med alla partier som står bakom pensionsöverenskommelsen. Då hade bollen återigen varit på Alliansen spelhalva.

Om partiöverläggningarna sedan inte gav något hade Socialdemokraterna fortfarande haft ett moraliskt övertag gentemot regeringspartierna.

Nu har man spelat bort den möjligheten.

Read Full Post »

SPRÅKRÖR: Miljöpartiets valberedning föreslår Gustav Fridolin och Åsa Romson som nya språkrör.

Partiet har känt sig lite överlägsna Socialdemokraterna sista tiden eftersom man har haft en mycket mer öppen process.

Medan Miljöpartiets kandidater öppet har anmält sitt intresse och kampanjat för sin sak fick Socialdemokraternas medlemmar inte mycket mer information än vanliga icke-medlemmar.

Frågan nu är om Miljöpartiets medlemmar kommer att få en möjlighet att välja mellan olika kandidater på sin egen kongress.

Om medlemmarna bara får säga ja eller nej till valberedningens förslag så är det inte mycket till val för medlemmarna. Utan någon utmanare på kongressen blir slutresultatet av valprocessen inte mycket bättre än Socialdemokraternas.  

Huvudmotståndaren Mikaela Valtersson har nämligen ännu inte bestämt sig om hon kommer att utmana Romson på kongressen.

”Jag har inte bestämt mig riktigt än, jag ska fundera några dagar. Än så länge kvarstår min kandidatur”, säger Mikaela Valtersson.

Read Full Post »

IMAGE: Två skandaler på kort tid. Håkan Juholt (S) börjar likna Alliansregeringen 2006.

Först en gigantisk fallskärm från partiet och nu avslöjandet om att hans särbo har förskingrat pengar.

Men sannolikt kommer detta inte att leda till något mer än pinsamma rubriker. Han kommer knappast att behöva avgå som partiledare. (Om inte annat för att partiet inte skulle orka med ännu en nystart.)

En cyniker skulle t.o.m. säga att det är bättre med lite skandaler i början än närmare valet.

Utanför partiet är det knappast någon som bryr sig. Om partiet vill slösa bort sina pengar på fallskärmar åt politruker så må det vara hänt.

Medlemmar kan däremot tycka det är bra märkligt med fallskärmar till partipampar när partiet ylar högt så fort det sker inom näringslivet.

Men partiets medlemmar är vana vid att partitopparna agerar som en elit. Det kommer att knorras i leden men så mycket mer än så blir det inte.

Att hans flickvän har förskingrat pengar är knappast något Juholt personligen kan klandras för. Däremot att han inte har informerat valberedningen. 

Vad som däremot kan bli följden är att krypskyttet mot Juholt börjar tidigare än väntat inom partiet. Om intrigerna tar fart kan Juholt mycket väl få problem med att styra upp partiet inför valet. Partiet kan dräneras på kraft och entusiasm.

Det var precis vad som hände Mona Sahlin.

Read Full Post »

POLITIK: Av någon outgrundlig anledning höll Feministiskt initiativ sin partikongress samtidigt som Socialdemokraterna hade sin extrakongress.

Trots detta fick man förhållandevis bra utrymme i media. Vilket visar att partiet är populärare på redaktioner och bland journalister än hos väljarna.

Gudrun Schyman lämnar som språkrör och tre nya tar över – Stina Svensson, Sissela Nordling Blanco och Carl Emanuelsson.

Att de tre kommer att få det svårt är uppenbart efter att ha läst partiets Valanalys 2010.

Analysen andas förvåning över det dåliga valresultatet. Man framhäver gärna att fler väljare idag sympatiserar med partiet än vad man fick röster.

Enligt de Sifo-undersökningar som partiet gjorde 2010 jämfört med 2006 har fler under 2010 svarat att de kan tänka sig att rösta på Fi. Det visar att Feministiskt initiativ har blivit mer etablerade som ett parti som en kan tänka sig att rösta på – trots att partiet fick ett sämre valresultat 2010.

Men fler sympatisörer betyder inte med automatik fler röster.

Samtidigt som man säger sig inte ta ställning i vänster-högerfrågan så paketerar man sin politik som ett traditionellt vänsterparti.

Många av respondenterna [i partiets egna enkäter] har angett att det är partiets ställningstagande i sakfrågor som bland annat i antirasistiska frågor, HBT frågor samt frågor kring papperslösa, som var avgörande för deras röst på partiet. En del respondenter angav att ett klassperspektiv saknades som anledning till att de inte röstade på Feministiskt initiativ.

Varför skulle partiet då få fler röster när man i realiteten bara är ett alternativ för vänsterpartister?

Partiet måste bestämma sig för vad man vill vara. Är man ett renodlat vänsterparti måste man ta upp striden med de andra partierna på vänsterkanten, och då speciellt Vänsterpartiet.

Om man å andra sidan vill vara ett parti som inte accepterar vänster-högerskalan måste man se till att driva en politik som även attraherar borgerliga väljare.

Man kan inte vara allt på en gång.

Read Full Post »

POLITIK: Fokus blev först bland tidskrifter att placera Håkan Juholt (S) på omslaget.

I ”En kung blir till” får vi under 138 dagar följa maktspelet, kampanjandet och intrigerna som ledde fram till att valberedningen föreslog Juholt till ny partiledare.

Att en svensk tidskrift upplåter utrymme för en essay om politik på över 42 000 tecken hör inte till vanligheterna. Hatten av för det!

Maktspelets ABC handlar om att blockera sina motståndare och tänka i flera led. I en personstrid lyder den grundläggande regeln: spela ut motståndarna mot varandra. 

Vill du ha kandidat A så talar du till en början för kandidat B som då får strida mot kandidat C. När B och C blottat varandras svagheter lanserar du kandidat A under täckmanteln av kompromisskandidat. Och vinner, om det inte dyker upp en kandidat D.

Det finns ett annat sätt att blockera kandidater också, det att hårdnackat vägra acceptera dem, även om de är de enda som finns kvar.

[…]

Det kaosartade läget där partiledarkandidater åker upp och ner i virvelvindarna utan så mycket som ett knyst om vad de vill göra med partiet kommenterade Håkan Juholt själv redan i januari. Då sa han i radiodokumentären »Riksdagen 100 dagar«: 

– Jag visste vad jag drog i gång och vad jag medverkade i. 

Vad övrigt är, är tystnad.

Och nu vet vi. Håkan Juholt, med tur och skicklighet, var den som kampanjade bäst.

Read Full Post »

IMAGE: Han kom, han såg, han segrade. Håkan Juholt lyckades med det viktigaste på Socialdemokraternas extrakongress – att ingjuta nytt mod i ett demoraliserat parti. 

För en gångs skull kändes det uttjatade begreppet ”nystart” relevant. För första gången på bra länge kändes det som om partiet inte bara handlar om partinostalgi och gnäll på regeringen.

Nu infann sig även känslan att Juholt har både vilja, ork och kompetens att dra upp stridslinjerna gentemot Alliansen.

Lika viktigt var vad Juholt inte lovade. Han lovade inte att det skulle bli enkelt att klösa sig tillbaka till politisk relevans. 

Istället markerade han i sitt tacktal att det nu skulle krävas hårt arbete och uppoffringar från alla. Detta är precis vad många ville höra. Många partiaktiva är trötta på att retirera.

Det är ingen snabbfix. Vi har en resa att göra tillsammans, som kommer ta tid. 

Det är så många människor som vill mer av socialdemokraterna. Det är så många människor som ställer förhoppningar till socialdemokraterna. Det är så många som vill att vi ska göra mer än vad vi gör i dag. 

Det kommer ta tid att återvinna medborgarnas förtroende och stöd. Men det ska vi göra. Mödosamt. Steg för steg. Vi tillsammans. […]

Och beskedet är: We won’t back down.

”We won’t back down” är ett stridsrop som t.o.m. skulle platsa på en valaffisch!

Read Full Post »

POLITIK: Två opinionsundersökningar. En med en positiv Juholt-effekt och en utan.

Båda undersökningarna kom innan valet av Håkan Juholt som partiledare, men efter att valberedningen utsett honom till partiets partiledarkandidat.

Om man skall våga sig på en sammanvägd tolkning av undersökningarna så är det att välvilliga väljare ser positivt på att partiet äntligen har fått en frontfigur men att man fortfarande är osäker på vem Håkan Juholt är och vart Socialdemokraterna är på väg. 

Novus väljarbarometer för mars visade på en uppgång för Socialdemokraterna.

I sin analys skriver Novus;

Socialdemokraterna får stöd av 30,5 procent av väljarna och ligger nu i stort sett på sitt valresultat. En ökning med 2,1 procentenheter jämfört med mätningen i februari. Från bottennoteringen i januari har de ökat med 2,5 procentenheter. Det är i hög grad äldre väljare som återvänder.

I Synovates undersökning för mars fick Socialdemokraterna 29,9 procent. En ökning inom felmarginalen med endast 0,9 procentenheter.

Vad som kommer att hända med partiet är därför ännu osäkert.

Men högst sannolikt kommer partiet framöver att få bättre siffror än vad man har varit van vid sedan valet. Detta borde i och för sig inte vara allt för svårt med tanke på hur dessa har sett ut sista tiden.

Read Full Post »

STIL: Sällan sammanfaller imagebyggande, PR och kommunikation så väl som när det gäller kungligheter.

Malin Grundberg, som har producerat Livrustkammarens pågående utställning ”Manligt – ur Gustaf V:s garderob” skriver om kungen i Populär Historia.

Historikern Anna Hedtjärn Wester […] menar att Gustaf i fotografiska porträtt iscensätter sig själv som gentleman och dandy. Det skedde inte bara genom klädval, utan även genom poser, hållning och blickar.

Gustaf V bar kläder knutna till specifika roller som ansågs viktiga för en man – och monark – i början av 1900-talet.

[…]

Under 1900-talet skedde en utveckling som gjorde att det blev det personliga, i mindre grad än det upphöjda, som gav legitimitet åt kungligheterna. De roller Gustaf V iklädde sig ligger i linje med detta – de visade upp honom som en man i hatt, inte som en kung med krona.

[…]

Gustaf V, vars valspråk löd ”med folket för fosterlandet”, anpassade sig till det moderna samhällets värderingar och klädkoder. Även i kostym utstrålade han dock stil och finess långt utöver det vanliga.

Läs mer: Artikeln ”Kläderna gjorde kungen” finns att läsa i pappersupplagan av Populär Historia, nr 4/2011.

Read Full Post »

BUDSKAP: Centerpartiet har profilerat sig som partiet för entreprenörer och företagare. Och då inte minst för kvinnliga företagare.

”Jag är övertygad om att kvinnor har lika många goda företagsidéer som män, och Sverige behöver tillvarata kapaciteten i hela befolkningen”, säger näringsminister Maud Olofsson (C).

Och inför firandet av Maud Olofssons tio år som partiledare anordnade partiet ett seminarium i riksdagen på temat ”Kvinnors möjligheter till makt och karriär”.

Men samtidigt är Centerpartiet sämst av alla partiet när det gäller att nominera kvinnliga representanter till de kommunala bolagsstyrelserna enligt Dagens Samhälle (pappersupplagan).

Av detta kan man antingen dra slutsatsen att det inte finns speciellt många kunniga kvinnor i partiet eller att man inte prioriterar frågan eller att kunniga män konkurrerar ut mindre kunniga kvinnor.

Eller är det så att Centerpartiet har lyckats schabbla bort ännu en profilfråga?

Det är svårt att skapa trovärdighet för ett budskap som man själv inte lyckas leva upp till. Speciellt när partiledaren är näringsminister.   

Detta är precis vad väljarna känner när det gäller många andra frågor som partiet traditionellt förknippas med. Väljarna – både gamla och nya – vet inte längre var man har partiet när det gäller t.ex. kärnkraft och miljöfrågor.

Partiet sänder hela tiden dubbla och förvirrande budskap som gör att ingen längre känner förtroende för partiet.

Read Full Post »

STRATEGI: Här en lärdom för alla politiska kampanjer: Ju mer framgångrik motståndaren är när det gäller att implementera vallöften och sin politik desto viktigare att underminera förtroendet för den person som symboliserar politiken.

Detta var vad Mona Sahlin och De Rödgröna försökte men aldrig lyckades med när det gällde Fredrik Reinfeldt.  Men negativa kampanjer fungerar om de görs på rätt sätt.

Republikanerna spenderade omkring 75 miljoner dollar under valkampanjen i november. En stor del av miljonerna gick till att attackera Nancy Pelosi som var House Speaker.

Attacker drog ner opinionssiffrorna för Pelosi till en nivå som fick The New York Times att kalla henne för landets mest impopulära politiker.

Om detta skriver Linda Burstyn i tidskriften Ms.

Adding to insults, Time and Newsweek didn’t think Pelosi newsworthy enough to feature on their covers when she became the first woman speaker (nor since) – Ms. was the only national magazine to recognize her immediately on its cover. Yet both major newsweeklies featured incoming Republican Speaker Boehner on their covers even before he officially took over his new position.

All of which is pretty frustrating, especially considering that […] Nancy Pelosi was probably the most successful House speaker in U.S. history.

[T]he 111th Congress is now considered to have been the most productive since the 89th Congress during Lyndon B. Johnson’s term – and through most of it, Speaker Pelosi didn’t lose a single vote.

Read Full Post »

Older Posts »