POLITIK: ”We won’t back down!” Det var Håkan Juholts stridsrop som nyvald partiledare. Men det dröjde inte många timmar innan han hade backat från sin första strid.
I sitt stora linjetal lovade Juholt att slås för pensionerna;
[J]ag anser att det är dags för vårt parti att göra en ordentlig utvärdering av pensionssystemet. Jag bjuder därför, här och nu, in löntagarnas tre fackliga centralorganisationer – LO, TCO och SACO – för att tillsammans med dem göra en sådan.
[…]
Säger regeringen nej och stänger dörren för en sådan inbjudan, vore det att äventyra det förtroende som måste finnas mellan de fem partier som bär upp pensionsöverenskommelsen.
Då ställs vi socialdemokrater inför valet att antingen vika ner oss eller göra pensionerna till en valfråga 2014.
Jag har i det läget bara ett budskap till statsministern: Vi ses i valrörelsen!
Det var bara det att facken sade nej!
Vare sig TCO eller Saco ville göra en översyn med bara Socialdemokraterna. Om det skulle bli en diskussion om förändringar i pensionssystemet ville man ha med regeringen
Och Juholt retirerade.
Plötslig handlade det inte längre om en ”ordentlig utvärdering” – en översyn för att förändra – nu handlade det bara om ”samtal”.
Juholt övergav ett av de få skarpa löften han gav i sitt tal. Sättet han backade på sände dessutom en signal om att han går i fackens ledband.
Är det något Juholt – som ofta utmålas som ”vänster” – skulle behöva så är det att visa på självständighet gentemot fackliga organisationer.
Han skulle enkelt ha kunnat undvika problemet genom att bara säga ja till att sätta sig ner med alla partier som står bakom pensionsöverenskommelsen. Då hade bollen återigen varit på Alliansen spelhalva.
Om partiöverläggningarna sedan inte gav något hade Socialdemokraterna fortfarande haft ett moraliskt övertag gentemot regeringspartierna.
Nu har man spelat bort den möjligheten.