Strategi: Karl Rove om republikanernas framtid!

GOP: Karl Rove, tidigare rådgivare till president Bush, har tagit fram tio rekommendationer för hur det republikanska partiet skall kunna återhämta sig efter alla valförluster.

Rove konstaterar att Barack Obama bara fick ”3,1 points more than Al Gore in 2000 and only 4,6 points more than John Kerry in 2004”. Demokraternas seger är lika mycket ett resultat av republikanernas och John McCains många felsteg som demokraternas vinnande strategi.

Istället för att i panik vända upp och ner på partiet föreslår Rove att partiet måste fortsätta att omhulda ”both tradition and reform: grass-roots Republicans want to apply timeless conservative principles to the new circumstances facing America”.  

De tio förslagen:

1. Undvik att opponera bara för opponerandets egen skull. Istället bör republikanerna stödja president Obama när han har rätt (Afghanistan), försöka övertyga där det är möjligt (handelsfrågor) och opponera där frågorna så kräver (skatter).

2. Se till att bli lika trygga i att debattera vård och utbildningsfrågor som man är i att driva skattefrågor och säkerhetspolitiska frågor.

3. Att vinna kriget mot terroristerna är fortfarande en fråga om nationell överlevnad. Här bör man samarbeta med Obama om det är möjligt, annars se till att han hålls ansvarig.

4. Republikanerna måste nå bättre resultat hos viktiga väljargrupper. Detta gäller speciellt bland de unga och bland de spansktalande.

5. Ansiktet utåt för partiet kommer för en längre period nu att vara ledarskapet i kongressen. Det gäller att utnyttja de främsta man har i både senaten och i representanthuset.

6. Att vaska fram goda kandidater börjar redan nu. Delstaterna är det bästa stället för att hitta nya kandidater. Att välja fler guvernörer är därför en bra strategi.

7. Att hitta partiets presidentkandidat för 2012 är något som bara kan växa fram organiskt. Det går inte att redan nu bestämma vem det skall bli. Rove poängterar att republikanerna tror på marknaden så varför inte låta idéernas marknad få avgöra vilken kandidat som är mest lämplig.

8. Hjälp till självhjälp. Alla politiker som är intresserade av presidentvalet 2012 måste vara behjälpliga även 2010. Detta gäller även think tanks, författare och tänkare. Alla bör delta i idédebatten och i dansen kring kandidaterna.

9. Värdefrågorna får inte överges. Inte minst för att dessa frågor – t.ex. abortfrågan – ofta är mer populära än de kandidater som förespråkar dem.

10. Republikanerna måste lära sig hantera det nya medielandskapet.

Read Full Post »

Media: Danska tidningar vill förbjuda ”deep linking”!

INTERNET: Intresseorganisationen för de danska dagstidningarna vill förbjuda ”deep linking”.

Danska dagstidningar vill förbjuda möjligheten att kunna djuplänka. Istället för att kunna länka till en specifik artikel skall man bara få lov att länka exempelvis en tidnings startsida.

Målet är enligt Vassa Eggen är att ”förhindra Google News att glida räkmacka på innehållet och stjäla trafik från de danska tidningarna”.

En djupare genomgång av debatten ges på Global Voices där man konstaterar att reaktionen har varit omfattande. En som citeras kallar idén för ”nonsens från fax generationen”.

Mycket av kritiken handlar om att ”gammelmedia” helt uppenbart inte klarar av att anpassa sig till Internet. Denna typ av lösningar kommer knappast att uppfattas som att man har förmåga att ”utveckla” sin affärsidé inför de nya utmaningar som papperstidningarna onekligen står inför (och har stått inför under bra många år vid det här laget).

Read Full Post »

Kampanj: Hyresgästföreningen flaggar upp till strid!

OPINIONSBILDNING: TV-programmet Uppdrag granskning avslöjade den 19 november hur oseriösa fastighetsägare låter människor bo i misär i Rosengård i Malmö.

Bara en vecka senare flaggar Bo Nilsson, Hyresgästföreningens ordförande i södra Skåne, för att Hyresgästföreningen kommer att bli mer aktiva i sin opinionsbildning.

I en debattartikel i Sydsvenskan den 25 november (när detta skrivs endast i papperstidningen) förklarar Bo Nilsson det nya PR greppet;

(…) i framtiden kan Hyresgästföreningen driva rättsprocesser också i opinionssyfte för att visa att lagens redskap inte räcker.

I artikeln riktar Hyresgästföreningen udden mot regeringens förslag att ta bort kraven på godkännande av hyresvärdar.

Bo Nilsson håller med bostadsminister Mats Odell om att ”det är kommunernas ansvar att förvalta statens bostadspolitik och att de har ett ansvar för bostadsförsörjningen”. Men då måste staten också ”skapa rimliga förutsättningar för kommunerna. Idag brister det betänkligt”.

Och därmed kan man se konturerna av Hyresgästföreningen opinionsbildande strategi framöver.

Uppenbart kommer Hyresgästföreningen att lägga en hel del krut på att försöka påverka regeringen direkt och indirekt i sitt arbete. Och detta kommer man bl.a. att göra genom att välja juridiskt intressanta fall som garanterat kommer att väcka massmedialt intresse.

Read Full Post »

Propaganda: När media vill låta sig luras!

DESINFORMATION: Denna blogg har tidigare uppmärksammat hur det effektiva palestinska propagandamaskineriet lurar västmedia.

Att man i media i Mellanöstern använder sig av propaganda som påminner om nazisternas under andra världskriget är ingen hemlighet. Inte heller att man har utarbetat mer sofistikerade sätt att sprider lögner som sedan kan plockas upp av västmedia.

Det märkliga är att detta inte med automatik får västmedia att bli mer försiktig när man skall rapportera från regionen. Detta måste antingen bero på urusla kunskaper eller på att man medvetet låter sig utnyttjas för att sprida denna desinformation. 

Med tanke på den omfattande – och föga okända – fenomenet med palestinsk desinformation får man dra slutsatsen att västmedia frivilligt låter sig duperas. Detta sker bl.a. genom at man låter ”stringers” som är styrda av Hamas sköta den lokala rapporteringen som västmedia sedan vidarebefordrar.

Nu har Sydsvenskan tagit upp problemet i en krönika av ledarskribenten Mats Skogkär.

Denna gång handlar det om den palestinska journalisten och fotografen Mohammed Omer som har vunnit priser och fått uppträda på olika arrangemang anordnade av bl.a. organisationen Reportrar utan gränser och Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMK) vid Stockholms universitet. (På JMK hade föreläsningen den Orwellianska titeln ”Words are my weapon against injustice, hate, starvation and oppression”).

Enligt Omer skall han ha torterats av israeliska säkerhetsmän och slutligen hamnat på sjukhuset i Jeriko på Västbanken. Svensk media – Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Sveriges Radio – var inte sena att hänga på och rapportera Omers historia som sann.

Problemet är bara att läkaren Diaa Husseini som undersökte Omer på sjukhuset i Jeriko ”inte visade några tecken på fysiska skador”. Och ett läkarutlåtande från European Gaza Hospital kunde inte upptäcka de brutna revben som Omer ansåg sig ha åsamkats (”fysiskt sett har jag några brutna revben och svårt att andas”).

För den som inte kan tro att även de mest stupida påståenden kan få vingar i Mellanöstern kan se och läsa ett utdrag från ett libanesiskt tv-program. Här hävdar man att Sions Vises protokoll – ett förfalskat dokument från tsartidens (!) Ryssland – är sanning.

I programmet framför man som sanning att judar medvetet sprider narkotika och droger för att utplåna människor i omvärlden.

Detta är bara ett exempel tagit på måfå. Den som vill följa den vulgärpropaganda som sprids från terroristorganisationer och regimer i Mellanöstern kan exempelvis göra det via MEMRI  (The Middle East Media Research Institute).

Kanske något för svenska journalister?  

Read Full Post »

Image: En makeover för George W Bush!

MAKEOVER: Att president George W. Bush brottas med ett imageproblem är idag lite av ett understatement.

Trots detta har det nu börjat dyka upp positiva utvärderingar i mainstream media i USA. Foreign Policy lockade t.ex. i sin pappersupplaga med omslaget ”Lonesome Cowboy: Why you´ll miss him when he´s gone” (artikeln endast för prenumeranter).

Och man får gå tillbaka till första mandatperioden för att finna den typ av positiva vinklingar som Newsweek bjuder på i ”What Bush Got Right”. Fareed Zakaria, redaktör för de internationella upplagorna, skriver om Bush´s Mellanösternpolitik;

Across New York, Los Angeles and Chicago – and probably Europe and Asia as well – people are nervously asking themselves a question: ‘Could he possibly have been right?’ The short answer is yes (…)

The Arab world (…) was almost unique in that over the past three decades it had become increasingly unfree, even as the rest of the world was opening up. His solution, therefore, was to push for reform in these lands.

Men detta hindrar inte att imageproblemet är påtagligt. Det kommer att krävas aktiva åtgärder för att råda bot på detta.

Av denna anledning har Matthew Cooper på affärstidskriften Portfolio ställt frågan vilken strategi Bush borde använda sig av för att bättra på bilden av sig själv när han har lämnat Vita huset. Några av förslagen;

Harold Burson, grundare av Burson-Marsteller pr-byrå;

I’ve got a very simple solution. Go down to Crawford, Texas, and be George W. Bush. In other words, don’t start some campaign to revive your legacy. He should be himself. Speaking out on public issues doesn’t come naturally to him, and so he should be quiet.

Jon Marder, New York;

All celebrities know that if you’re out of the day-to-day fray, you become more sought after. You have to make them miss you.

Karen Hughes, tidigare kommunikationsrådgivare åt Bush, numera på Burson-Marsteller;

His library is a natural venue for him to continue to promote and advance policies he cares about. He cares passionately about expanding freedom and opportunity to more people.

Read Full Post »

Media: Censur på BBC!

SJÄLVCENSUR: BBC är ett varumärke med högt förtroende i Sverige och omvärlden. Men i England har förtroendet de senaste åren dalat inte minst för den självcensur man ägnar sig åt.

Och precis som i Sverige handlar denna självcensur ofta om en beröringsångest vad gäller kritisk granskning av den politiska islamismen.

Nick Cohen rapporterar om turerna kring The London Bombers en av de mest genomarbetade och politiskt betydelsefulla dramadokumentär som brittisk television har låtit beställa.

Ett team journalister ägnade månader att göra efterforskningar i Leeds slum där tre av de fyra (Sidique Khan, Hasib Hussein och Shehzad Tanweer) ansvariga för bombdådet den 7/7 växte upp.

Teamet, som bestod av minst en muslim, rapporterade till författaren Terry Cafolla. Cafolla har tidigare vunnit en rad utmärkelser för sin dramatisering av religöst hat på en skola i Belfast.  

Det unika här var att journalisterna inte beskrev det islamistiska hatet som en följd av att muslimer har blivit ”förödmjukade” av amerikanare, engelsmän eller av de danska karikatyrteckningarna.

Istället kom man fram till att hatet beror på att Wahhabism – och deras olika teokratiska varianter – kunde fås att framstå som lika modernt som sekulariserad humanism. Denna rena form av religion skulle befria muslimerna från deras fäders pinsamt primitiva och vidskepliga tro. Att acceptera fanatism var ett tecken på överlägsenhet och ett bevis på att man kunde avancera och bli urbant sofistikerad.

Journalisterna lyckade övertala familjerna till tre av de fyra bombarna att samarbeta. Till slut var man överrens om att BBC på ett korrekt sätt beskrev deras söners och bröders liv och uppväxt. Cafolla levererade fem versioner av manuskriptet. Ett slutgiltig version var på gång när BBC plötsligt drog undan mattan och skrotade projektet.

Manuskriptet cirkulerar nu i Samizdat. Den officiella anledningen var att dramat inte höll måttet. Men journalisterna påstår att förklaringen till att BBC stoppade dramat var för att man ansåg det som ”Islamophobic”. 

Nick Cohen skriver:

The defining characteristic of Islamophobic prejudice is the belief that all Muslims are potential terrorists, and yet here, apparently, is the BBC seconding that motion by arguing that a dramatic examination of terrorism would be offensive to all Muslims.

Cohen ser detta som ett resultat av ”the moral contortions of the postmodern liberal establishment”:

In the past few years, the Foreign Office, the Home Office, the West Midlands Police, the liberal press, the Liberal Democrats, the Metropolitan Police, the Crown Prosecution Service, the Lord Chief Justice and the Archbishop of Canterbury have all either supported ultra-reactionary doctrines or made libellous accusations against the critics of radical Islam. All have sought to prove their liberal tolerance by supporting the most illiberal and intolerant wing of British Islam, and by blocking out the voices of its Muslim and non-Muslim critics as they do it.

Read Full Post »

Media: Den arabiska propagandamaskinen!

PROPAGANDA: I september 2000 kablades bilder ut över världen från den franska TV stationen France 2 som tycktes visa hur israeliska prickskyttar dödar en 12-årig palestinsk pojke.

Grymma bilder om det nu inte hade varit för att bilderna var falska – resultatet av palestinsk propagandakrigsföring.

Det hela skulle vara mindre oroande om det inte hade varit för att västerländsk media fortsätter att spela med i detta spel, inte bara i detta enskilda fall, utan även i hela sin rapportering från Palestinakonflikten.

Melanie Phillips, författare och krönikör på bl.a. Daily Mail, har granskat skandalen som har fått väldigt lite uppmärksamhet i media.   

Fabricering av pro-palestinska nyheter har tagit sådana proportioner att det har fått ett eget namn – Pallywood – ett palestinskt Hollywood där lögner paketeras som sanningar för att sedan kablas ut över världen via västerländska media organisationer.

Varför låter sig västerländska journalister duperas på detta sätt?;

The answer lies in a combination of their dislike of Israel, professional self-preservation, and the fact that they depend upon local stringers who are virtually all partisans of the Arab and Islamist cause.

Enligt Danny Seaman, israeliska regeringens presskontor, är nästan alla stringers som nu levererar lokalt material och bilder till västerländska journalister från Gaza också ansvariga inför Hamas. Och journalisterna vet att om att göra sig till ovän med Hamas innebär att man riskerar sina egna liv.

Palestinska stringers – som ser sig som propagandister för den palestinska saken – har mer eller mindre tagit över de utländska mediakontoren. Under en längre tid har därför också bilder från Gaza blivit rutinmässigt fabricerade och manipulerade medan västerländska media organisationer väljer att ignorera detta faktum.

‘Bad Jews, poor Arabs’ sold papers. Then it became so much the reality that no one ever challenged it.

Phillips menar att;

What Western dupes fail to realise is that Pallywood is a key weapon in the asymmetrical warfare being waged against Israel and the West. Realising they cannot achieve victory by conventional military means, the Palestinians and Islamist use psychological warfare – psy-ops – as a key strategy both to recruit their army of terrorists, and to demoralise, confuse and suborn their victims.

Inte konstigt att rapporteringen i svensk media ständigt framstår som ensidig när man läser hur media medvetet låter sig utnyttjas av terroristernas propagandacentraler.

Read Full Post »

Media: Stupida svenska valvakor!

TELEVISION: Alla som är intresserad av amerikansk politik slutar aldrig att förvåna sig över hur okunnighet och ytlighet breder ut sig i svensk media och då speciellt i TV.

Att årets valvaka inte blev bättre än övrig rapportering under året överraskar därför knappast. Skillnaden är bara om man väljer att rycka på axlarna eller drabbas av helig vrede.

En som har valt det senare är kulturjournalisten Kjell Häglund i Sydsvenskan som har skrivit en både roande och informativ krönika om moraset inom public service och de kommersiella kanalerna där kvasiexperter och dåligt pålästa programledare regerar.

Här två favoritcitat:

Jag flydde, ur askan i elden, till SVT (…) där programledaren pep tv-sportiga ”hur känns det”-frågor till Cyndee Peters. I studion, komplett med felstavad ”Connecticut”-skylt, var nivån ännu lägre. Ankaret Claes Elfsberg var sällsynt uselt påläst, glömde namn, uttalade ”Obämä” fel och gjorde bort sig när han skulle förklara elektorssystemet.

(…)

Elfsberg kunde inte hantera en enda av dessa lite mer avancerade procentsatser, utan bestämde sig för följdfrågan: ‘De där bloggarna, är det något som SVT-läsarna själva kan gå in och läsa på, alltså?’

Svensk TV förnekar sig aldrig.

Read Full Post »

Lobbyism: Alla älskar diktaturens Kina!

UTRIKESPOLITIK: Varför finns det inget politiskt motstånd mot diktaturen i Kina bland företrädare inom politik och näringsliv?

Detta är inget som är typiskt bara för Sverige. Även i kapitalismens högborg USA saknas det kritik mot den kinavänliga politik som har präglat amerikansk utrikespolitik sedan åtminstone Richard Nixons dagar.

Detta trots att argumentet att ökad handel och investeringar skulle skapa både politiska och ekonomiska förbättringar i landet har visat sig grovt överdrivna. Enligt USA:s utrikesdepartement rapport om mänskliga rättigheter har förbättringarna i Kina snarast varit obefintliga eller högst begränsade.

Enligt Ken Silverstein, redaktör på Harper´s Magazine, beror USA:s ”constructive engagement” med Kina helt enkelt på ett stöd köpt genom intensivt lobby arbete från – inte Kina själv – utan från alla som kan dra nytta av den kinesiska marknaden.

Their money also funds think tanks, creates pro-trade business groups, and endows international-finance professorships. Academics and intellectuals who favor engagement thereby reap career and financial rewards: when they do not hold government posts, they can revolve into jobs at sympathetic institutes or at high-paid consultancies whose corporate clients aim to tap the Chinese market.

Silverstein refererar också till en essä där Mark Lagon (idag ”ambassador-at-large” i Bush administrationen) beskriver den överlappande koalition som garanterar att det ständigt råder konsensus kring USA:s Kina politik.

Koalitionen består av 1) näringslivsförespråkare som vill se utvidgad handel och investeringar i Kina, 2) Demokratiska partiets förespråkare från Carter- och Clinton-eran som ville se en politik av ”conciliatory diplomacy” för att kunna knyta affärsband (t.ex. Anthony Lake och Sandy Berger), 3) intellektuella och Sinologer inom den akademiska världen, samt 4) geostrateger, exempelvis Henry Kissinger (och Brent Scowcroft och Alexander Haig), från det Republikanska partiet som ursprungligen såg Kina som en motvikt till Sovjetunionen.  

Som exempel på hur politik och näringslivs blandas ihop kan nämnas Sandy Berger – tidigare i Clintons administration och Barack Obamas rådgivare – som är en av grundarna av Stonebridge International. Denna firma är en av de mest eftersökta firmorna i Washington och Berger ger råd till näringslivsföreträdare som vill göra affärer med Kina.

Enligt firman själv handlar arbetet om att;

[Stonebridge] works together with top multinationals to develop and implement tailored strategies to solve critical problems (…) Stonebridge understands how governments around world operate and we are in a position to help our clients navigate the system to achieve their specific objectives.

Silverstein beskriver det tydligare;

Stonebridge might best be seen as a sort of one-step shop for international fixers – a collection of former government officials who replicate, in privatized and miniatured form, the official foreign-policy apparatus.

Andra exempel på kopplingarna mellan politik och näringsliv är Alexander Haig (f.d. utrikesminister under Ronald Reagan) driver konsultbyrån Worldwide Associates, Inc.

Och en person som har gett John McCain råd är Brent Scowcroft (f.d. nationell säkerhetsrådgivare för George H. W. Bush och ordförande i Foreign Intelligence Advisory Board under nuvarande Bush) driver nu firman The Scowcroft Group.

Så den som förväntar sig att president Barack Obama kommer att driva på och stödja demokratiförespråkare i Kina och för att Tibet skall få sin frihet från kommunistregimen i Beijing kommer att bli besvikna.

Tyvärr tyder inget på att USA (eller Sverige och EU för den delen) kommer att lägga om sin Kinapolitik.

Read Full Post »

Election ´08: Snedvriden media ger Obama segern!

MEDIAKRITIK: Media har vinklat rapporteringen till Barack Obamas fördel i årets val. Detta är inte bara en åsikt bland republikanerna. Nu – i elfte timmen – kommer även kritiken från liberalt håll.

Frank Luntz, som genomför opinionsundersökningar, menar att en anledning till att demokraterna har varit så framgångsrika är att man dominerar Internet medan republikanerna traditionellt dominerar ”talk radio”.

Men detta är inte hela sanningen. Linda Bloodworth-Thomason, ”writer-producer” och uttalat liberal Demokrat, kallar det ”completely out of control” som syftar på rapporteringen på kabelkanalen MSNBC och i annan media. Demoniseringen av vicepresidentkandidat Sarah Palin har varit speciellt påtaglig.

Michael Malone som är en välkänd journalist med 25 års erfarenhet inom journalistiken skriver;

The sheer bias in the print and television coverage of this election campaign is not just bewildering, but appalling. And over the last few months I’ve found myself slowly moving from shaking my head at the obvious one-sided reporting, to actually shouting at the screen of my television and my laptop computer.

Årets presidentkampanj går ut över allt som Malone har upplevt under sitt långa liv som journalist;

If the current polls are correct, we are about to elect as president of the United States a man who is essentially a cipher, who has left almost no paper trail, seems to have few friends (that at least will talk) and has entire years missing out of his biography.

(…)

Why, for example to quote the lawyer for Republican presidential nominee Sen. John McCain, R-Ariz., haven’t we seen an interview with Sen. Obama’s grad school drug dealer — when we know all about Mrs. McCain’s addiction? Are Bill Ayers and Tony Rezko that hard to interview? All those phony voter registrations that hard to scrutinize? And why are Sen. Biden’s endless gaffes almost always covered up, or rationalized, by the traditional media?

Väljarna vet mycket lite om Obama. Och trots att guvernör Sarah Palin har en dokumenterad exekutiv erfarenhet och Obama totalt saknar det samma så är det Palin som har fått framstå som okunnig i medias rapportering.

Media har blivit Obamakampanjens villiga ”attack dogs”. 

Read Full Post »