Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Gawker’

NYHETER | Den politiska rapporteringen kritiseras ofta för att vara mer inriktad på spelet än av politikens innehåll.

Strategy

En som tycks hålla med är Hamilton Nolan på Gawker.

As the 2016 presidential election draws closer, America’s political press corps is warming up for what they do best: drone on about nothing of consequence.

Advocates of press freedom are fond of quoting Thomas Jefferson when he said, ”Were it left to me to decide whether we should have a government without newspapers, or newspapers without a government, I should not hesitate a moment to prefer the latter.” They are less fond of quoting Thomas Jefferson when he said, ”The man who reads nothing at all is better educated than the man who reads nothing but newspapers.” Jefferson was no fool. He understood both the vital importance of a free press to a democratic society, and the propensity of journalists to squander that freedom on absolute bullshit.

Politics is important. The politicians that we elect pass laws that meaningfully affect the lives of millions or billions of people. Political journalism is an important job. These journalists are responsible for telling the public what they need to know about the people they vote for. They are responsible for explaining and analyzing the critical issues that these politicians will be making choices about—many of which are quite literally life-and-death decisions. Will we go to war? Will we figure out how to adapt to climate change? Will we do something to stop the rampant economic inequality that is dividing our society? Getting to the heart of these questions is ultimately what political journalists should do.

That is not, of course, what most political journalists do. Most political journalists cover political campaigns in the same way that sports reporters cover sports. Team A has a new strategy! Team B made a mistake! Team C has a new manager! This style of ”horse race journalism” has the effect of completely obscuring the issues underlying these political campaigns. So why do reporters do this? Because it is easy.

Ouch!

Det var en rejäl smäll mot både medias rapportering och alla som är intresserade av partiernas strategiska planer och kampanjer.

Det ligger naturligtvis mycket i kritiken. Men trots detta finns det en rad invändningar mot Nolans resonemang.

För det första är det bra naivt att tro att media bara skulle rapportera rakt av om politikernas förslag även om det var önskvärt. Media har trots allt en tendens att bestämma själv vad man vill rapportera om.

Det ligger också i politikens natur att kritisera sina motståndare. Och denna kritik handlar inte uteslutande om att man har olika åsikter. Det handlar lika mycket om att man positionera sig i förhållande till varandra.

Det är därför fullt rimligt att rapportera om politikers planer och strategiska arbete eftersom dessa förklarar partiernas agerande.

Om media inte rapporterade om dessa överväganden – även om det ofta görs i något spekulativa termer p.g.a. brist på ”bevis” – skulle man inte göra sitt jobb.

Den som tror att partierna – internt och externt – bara ägnar sig åt djuplodande samtal i Sokrates anda mistar sig rejält.

Så om media inte rapporterade om partiernas strategiska överväganden skulle väljarna missa en viktig pusselbit kring det politiska arbetet. Strategiska och taktiska överväganden upptar nämligen en stor del av partiernas interna arbete.

Politikernas arbete är vare sig så oegennyttigt och nobelt som de själva vill få det att framstå som eller så smutsigt som belackarna hävdar.

Sanningen ligger någonstans däremellan. Och det är medias uppgift att beskriva politiken ”warts and all”.

Read Full Post »

USA | Barack Obama har tillkännagett att han stödjer homosexuella äktenskap. Men ännu vet ingen vad det  politiska utfallet kommer att bli.

Intervjun med Barack Obama skedde under viss förvirring. Tydligen hade Obama planerat att komma med tillkännagivandet senare, inför demokraternas konvent.

Men Vita huset tvingades tidigarelägga det när vicepresident Joe Biden, sin vana trogen, inte kunde hålla tyst utan meddelade sin egen inställning till frågan om äktenskap.

Men när det väl var gjort blev reaktionen mindre omfattande än väntat. Till och med Mitt Romney och republikanernas kommentarer blev återhållsamma.

Och reaktionerna på den liberala kanten har varit märkbart blandade.

Vad som för bara ett par år sedan skulle ha uppfattats som ett modigt steg av många på vänsterkanten uppfattas idag snarare som ett försök att återuppväcka glöden från förra valrörelsen.

Många liberaler är helt enkelt besvikna över vad Obama åstadkommit under sin tid i Vita huset.

Andrew Sullivan, själv homosexuell, skrev en i huvudsak positiv artikel i Newsweek. Men även han betonade de politiska beräkningar som måste ha legat bakom.

There was, of course, cold politics behind it. One in six of Obama’s fundraising bundlers is gay, and he needs their money. Wall Street has not backed him financially this year the way it did in 2008. A few Jewish donors have held back over Israel. And when Obama announced recently that he would not issue an executive order barring antigay discrimination for federal contractors, the gay donors all but threatened to leave him high and dry. The unity and intensity of the gay power brokers—absent in the defensive crouch of the Clinton years—proved that FDR’s maxim still applied: “I agree with you, I want to do it, now make me do it.”

If money was one factor making the move necessary, the youth vote—essential to his demographic coalition and overwhelmingly pro–marriage equality—clinched the logic of it. The under-30s were looking worryingly apathetic, especially compared with 2008. This would fire them back up. And by taking a position directly counter to that of Mitt Romney, who favors a constitutional amendment to ban all rights for gay couples across the entire country, Obama advanced his key strategy to winning in the fall: to make this a choice election. If it is a choice election, he wins. If it is a referendum on the last four years of economic crisis, he could lose.

John Cook på Gawker skrev den betydligt surare kommentaren Barack Obama’s Bullshit Gay Marriage Announcement”.

[Obamas] announcement amounts to much less than meets the eye. He now believes that gay couples should be able to marry. He doesn’t believe they have a right to do so. This is like saying that black children and white children ought to attend the same schools, but if the people of Alabama reject that notion—what are you gonna do?

[…]

Well, before Roe v. Wade, abortion was a state-by-state issue, too. So was slavery. There are 44 states in which gay men and women are currently barred from marrying one another. Obama’s position is that, while he would have voted the other way, those 44 states are perfectly within their rights to arbitrarily restrict the access of certain individuals to marriage rights based solely on their sexual orientation.

Vad många antagligen misstänker är att Obama inte skulle ha kommit med tillkännagivandet om det inte hade varit för att republikanerna förnärvarande är så svaga politiskt.

Sannolikheten att Mitt Romney skulle kunna vinna presidentvalet ser inte ut att vara speciellt stora för närvarande. Han liknar snarare en republikansk variant av demokraternas John Kerry.

Läs mer: I artikeln “How President Obama, in Six Days, Decided to Come Out for Gay Marriage” beskriver Howard Kurtz alla turerna. Se även Matt Bais “Obama’s Stance Is Significant, if Not Bold Leadership”.

Read Full Post »