Strategi: (S) vill inte göra någon missnöjd!

POLITIK | I en intervju i Svenska Dagbladet försöker Stefan Löfven tala klarspråk. Resultatet blir lite si så där.

Socialdemokraterna har länge anklagats för att inte våga prioritera. Inget har förändrats på den punkten. Tydligen gäller fortfarande att alla skall med och ingen får bli missnöjd.

Strategin kan fungera så länge som regeringen inte gör bättre ifrån sig i opinionsundersökningarna. Men om detta skulle förändras kommer partiet få problem.

– Vi är mer fokuserade nu. När vi gjorde en valanalys efter 2010 visade den att när man frågade folk om socialdemokratin, så såg de inget tydligt fokus.

Man kan säga – valgeneralen Jan Larsson sa det nyligen på en pressträff – att väljarna uppfattade S som ett parti som ”inte klarar av att prioritera”. Så Stefan Löfven har under sin partiledartid hårdprioriterat budskapet till två frågor: jobb och skola.

Men det gjordes också andra valananalyser än den som Stefan Löfven hänvisar till. Den 4 december 2010 läste Mona Sahlin upp sitt politiska testamente, när partiet var samlat till förtroenderåd i riksdagens andrakammarsal. Talet väckte mycket uppmärksamhet, eftersom Sahlin sågade mycket av den politik som partiet just hade gått till val på.

Skattepolitiken hade skrämt bort väljare, partiet hade pratat för mycket om jämlikhet och för lite om utveckling. I framtiden borde a-kassan höjas för att skydda dem som tjänar bra, men då måste ersättningsperioden begränsas.

[…]

– Det var den analys vi hade då, men det visade sig att stödet bland de arbetande var inte så dåligt som vi trodde, säger Stefan Löven nu. Vi har fått en annorlunda bild av detta.

Han hänvisar till en artikel i partitidningen Aktuellt i politiken som har rubriken ”skräcksiffran var fel”. Där hävdas att en senare – och mer korrekt – undersökning från SCB visar att S och M i stället hade lika stort stöd bland väljare som jobbar.

Om det är något Löfven har prioriterar så är det den politiska retoriken. Så nu handlar allt om att kommunicera jobb och skola.

Längre fram i intervjun visade Löfven att han därför inte vill bli alltför tydlig på andra känsliga områden eftersom det riskerar flytta fokus bort ifrån just jobb och skola.

Stefan Löfven har i flera intervjuer uttalat sig på ett sätt som har uppfattats som att han stödjer tanken på en bortre parentes i a-kassan. Det gör han inte längre.

A-kassan ska inte vara för evigt, men ingen ska kastas ut i försörjningsstöd – det hette förr socialbidrag – utan i stället erbjudas nya arbetsmarknadsåtgärder.

Kallar du det du talar om för en bortre parentes?

– Det blir bara en lek med ord, det spelar ingen roll.

Kallar du det för tidsbegränsad a-kassa?

– Man ska ha hjälp så snart som möjligt tillbaks till arbete. Och under den tiden man inte kan arbeta, ska man ha ett bra ekonomiskt skydd, säger Stefan Löfven.

Tydligare än så blir det inte.

Bild: Framsidan Svenska Dagbladet den 19 december 2013.

Read Full Post »

Image: Stefan Löfvens vill vara statsmannamässig!

TAL | Om Stefan Löfven eller Jan Björklund (FP) höll årets bästa tal i Almedalen kan vara en smaksak.

Men det var åtminstone ett retoriskt skickligt uppbyggt tal.

Om ett tal kunde avgöra ett val skulle Löfven sopa mattan med Fredrik Reinfeldt.

Talet gav ett statsmannamässigt intryck.

Ett exempel på detta var att talet innehöll väldigt mycket utrikespolitik. Ett annat var att Löfven föredrog att nämna motståndarnas partinamn snarare än partiledarnas namn.

Det var säkert medvetet för att Löfven skulle kunna framstå som om han står över de vanliga bråken mellan partiledarna.

Det var som om Löfven vill signalera att han är mer koncentrerad på politiska lösningar än pajkastning.

Dessutom var det ett väldigt personligt tal. Löfven använde sig själv som referenspunkt vid ett flertal tillfällen.

Sommaren efter att jag slutade gymnasiet jobbade jag på en timmersortering i Ådalen. När något gick sönder kallade de dit en svetsare. Jag tänkte ”Det där vill jag också kunna” – och jag kunde senare gå med min svetsutbildning ut i yrkeslivet.

För att upprätta principen om lika livschanser behöver vi reparera just den här bron mellan skolan och arbetslivet. Det är därför vi dikar ut Moderaternas träsk av åtgärder. De är dyra, de är verkningslösa, och de har dömts ut av deras egna experter. Istället investerar vi där det gör nytta, för att garantera alla unga arbete, studier eller praktik inom 90 dagar.

Det finns de som säger att det är omöjligt att utrota långtidsarbetslösheten bland unga. De är historielösa. De måste ha glömt vad vi har uträttat tillsammans. Det enda som borde vara omöjligt för ett anständigt samhälle är att lämna så många unga i arbetslöshet.

Det ger en extra trovärdighet att som partiledare – speciellt för en socialdemokratisk partiledare – att kunna tala från en genuin arbetarbakgrund.

Och tydligen har Löfven insett att en socialdemokratisk partiledare inte bara kan utlova massa reformer. Man måste också ställa krav.

Men vi ska inte förväxla godhet med kravlöshet. Vi vill införa 90-dagarsgarantin, och ett utbildningskontrakt som ger unga utan gymnasieexamen en rimlig ersättning för att läsa klart den.

Men båda kommer med kravet att överenskommelsen ska hållas. Ersättningen kommer inte om inte du kommer.

Och samtidigt som vi vill skapa större stöd och nya vägar för att gymnasieexamen, vill vi också utöka skolplikten så att alla unga går klart gymnasiet. Annars har de inte en chans på morgondagens, eller ens dagens, arbetsmarknad.

Varenda ung kvinna eller man ska få känna känslan av en klocka som ringer vid 6-tiden när det fortfarande är becksvart ute, hälla i sig en kopp kaffe och traska iväg mot en arbetsplats eller ett lärosäte som väntar på dem. Det kan kännas beskt – men det är så det är. Socialdemokraterna står för en jobbigare morgon – men ett bättre liv.

”Socialdemokraterna står för en jobbigare morgon – men ett bättre liv.”

Nice touch.

Uppenbart har Socialdemokraterna insett att Almedalen var en möjlighet att sätta bilden av ett parti med idéer.

Talet innehöll bl.a. en lång rad förslag på skolans område, t.ex. mindre klasser och fler speciallärare.

Tanken var säkert att ta udden av kritiken att Löfven och partiet inte har någon politik.

Genom att gå på offensiv fick han regeringen både handlingsförlamad och splittrad.

Det finns nu en majoritet i Sveriges riksdag för att slopa den andra sjuklöneveckan. Det skulle både få fler små företag att våga anställa – och ge fler personer som tidigare varit sjukskrivna större chanser att börja jobba igen.

Fler jobb och social rättvisa. Det är mer värt än en cementerad blockpolitik. Därför vill jag fråga de borgerliga småpartierna: Är ni med oss på att avskaffa den andra sjuklöneveckan? Sätter ni jobben eller prestigen först?

Och är ni villiga att möta oss där så har vi ett större fyrverkeri med förslag.

En helt ny arbetsförmedling – som företag verkligen vill vända sig till.

Mer järnväg och vägar – så att du kan ta dig till jobbet. Enklare sjukregler och kortare betaltider – för starkare småföretagare. Statlig företagarförmedling – som löser generationsväxlingen inom företag. Fler yrkescollege – för snabba vägar ut på arbetsmarknaden.

En byggpakt – för att bygga bort bostadsbristen. Och inte minst en välfärd där människans välmående går före vinstintresset, som gör det möjligt för alla att arbeta och leva väl.

Och det kommer att behövas ännu mer. Och vi kommer att skapa mer. Vi släpper inte målet. Steg för steg ska vi gå mot lägst arbetslöshet i EU 2020.

Och en annan liten detalj som visar att Socialdemokraterna har tänkt till.

Socialdemokraterna hade arrangerat så att ett gäng ungdomar kunde stå bakom och följa Löfvens tal.

Detta såg betydligt naturligare ut i tv jämfört med hur många av de övriga partierna hade riggat inför sina partiledares tal.

Man måste fråga sig vem som kommit på den absurda idén att låta dessa ungdomar sitta framför – och med ryggen emot (!) sin partiledare.

Read Full Post »

Politik: Göran Hägglund och (KD) söker en roll i politiken!

TAL | Vad var poängen med Göran Hägglunds tal i Almedalen?

Utan någon röd tråd kändes det som om Hägglund försökte skjuta prick med hagelbössa.

Hägglund var lite EU kritisk. Men inte alltför kritisk. Han vill se ett starkare försvar. Men ingen antydan om vilken kapacitet försvaret skall ha.

Så här lät det t.ex. om EU:

Vi är medlemmar. Vi kommer att vara medlemmar.

Frågan är hur vi ska använda vårt inflytande.

Det finns viktiga frågor att debattera om var gränsen för EU:s beslutsmakt ska gå. Jag vill inte ha ytterligare en beskattningsnivå.

Jag vill inte att EU ska hålla sig med en gemensam finanspolitik. Och som jag ser det är frågan om en svensk anslutning till den gemensamma valutan bortom meningsfull diskussion för överskådlig framtid.

Jag är angelägen om att EU gör det som det ska, men inte det som bör vara nationella angelägenheter.

Krisen borde leda till andra slutsatser än ytterligare centralisering av befogenheter.

Detta säger ingenting om någonting. Citatet skulle lika väl kunnat levereras av övriga partiledare .

En svensk anslutning till den gemensamma valutan har t.ex. en majoritet av partierna redan sagt nej till under överskådlig tid.

Och när det gällde försvaret lät det lika vagt.

Sveriges försvarsförmåga är en central uppgift. När hoten byter skepnad behöver också förmågan förändras.

Vi kristdemokrater tror att anslagen till försvaret kommer att behöva öka under kommande planeringsperioden.

Inför det inriktningsbeslut som Riksdagen ska fatta 2015 har vi identifierat ett antal frågor som behöver belysas.

Det handlar om allt från utbildningen av soldater och officerare till möjligheten att försvara strategiskt viktiga platser som Stockholm och Gotland.

[…]

I början av 90-talet tillsattes en bred utredning för att belysa konsekvenserna vid ett svenskt EU-medlemskap, respektive att stå utanför. Därmed skapades en faktagrund för en saklig diskussion.

Det gjorde vi också inför ställningstagandet om euron.

På samma sätt vill Kristdemokraterna tillsätta en förutsättningslös parlamentarisk utredning om ett svenskt Natomedlemskap där både fördelar och nackdelar kan belysas och redovisas öppet.

Jag tycker att fler borde vara beredda att ansluta sig till det förslaget!

Att tillsätta utredningar är alltid populärt bland politiker. Men det lär knappast imponera på väljarna.

Hägglund vill att Kristdemokraterna skall vara lagompartiet. Men det är knappast något valvinnande koncept.

Mycket kändes som om Hägglunds tal var återanvänt material från andra partier. Både förslaget om starkare försvar och en kulturkanon i skolan – eller ”klassikerlista” enligt Hägglund – är något Folkpartiet tidigare försökt profilera sig på.

Och redan Folkpartiets utspel om försvaret lät mer som ett försök att återanvända gamla Moderaternas avlagda profilfråga.

Den stora nyheten i talet var satsningen på barngruppernas storlek inom förskolan. Avgiftshöjningen skulle bli 100 kronor för första barnet, 67 kronor för andra och 33 för tredje.

Den kommun som möter varje ökad krona i avgift från föräldrarna med en krona får ytterligare två av staten.

Men problemet för Hägglund är den samma som för förslaget om vårdnadsbidraget. Bollen ligger hos kommunen. Om en kommun säger nej blir det ingen reform för föräldrarna och inga pengar från staten.

Kristdemokraterna är fortfarande ett parti på jakt efter en vinnande valfråga.

Partiet kommer sannolikt inte att åka ur riksdagen. Det skall mycket till för att ett riksdagsparti skall klappa ihop helt.

Kristdemokraterna har ännu tid på sig för att kunna profilera sig för att kunna klara fyraprocentspärren.

Men vill man bli ett relevant parti med ett bra valresultat i ryggen krävs mer än vad partiet hitintills presterat. Och Göran Hägglunds tal i Almedalen indikerar inte att man riktigt insett problemets omfattning.

Read Full Post »

Politik: Jan Björklunds beska droppar!

SKOLA | När Jan Björlund skall intervjuas vet man vad det kommer att handla om utbildning och skola.

Sakområdena är numera så tätt förknippade med Folkpartiet att det är lätt att glömma bort att det inte alltid har varit så.

En fördel med Björklund är att han kan ha få vem som helst att inse det förnuftiga i utbildningsreformerna om han bara får tala till punkt.

Det är ganska uppfriskande att han också vågar säga en och annan obekväm sanning. Speciellt som han därmed också indirekt trampar de egna lokalpolitikerna på tårna.

När Thomas Gür intervjude honom för tidskriften Neo passade han på att ge en liten historielektion:

1991 kommunaliserades den svenska skolan och nu är det lokalpolitikerna och hundratusen lärare som ska se till att normerna mynnar ut i konkreta åtgärder. Det är dessa som är Jan Björklunds kompani- och plutonchefer som ska genomföra hans vision.

Är kommunalpolitikerna uppgiften mogen?

– Nej.

Det är de inte?

– Nej.

Det måste vara bekymmersamt för en befälhavare att veta detta.

– Ja. Det är därför jag inte tror på den kommunaliserade skolan. Sedan den moderna kommunen konstruerades i lagstiftningen på 1860-talet har kommunpolitikernas huvudansvar varit socialtjänsten. Kommunerna har också ägnat sig åt brandkår och sophämtning och sådant, men sociala frågor har dominerat.

– Den avgörande utbildningen för att bli kommunalbyråkrat i Sverige är i praktiken samma som för att bli socialsekreterare. Och när kommunerna fick ansvaret för skolan på 90-talet hade man egentligen inte begripet sig på skolans kunskapsuppdrag. Det sociala uppdraget har legat i fokus. Det är naturligtvis viktigt det också, att elever känner sig trygga, men det är ändå kunskapsuppdraget som är skälet till att vi har en skola. Det begriper inte kommunerna. Och även om man förstår uppdraget, begriper man inte hur man ska hantera det. Själva lärandeuppdraget, det har inte kommunerna tagit. Så ja, skolan måste återförstatligas.

Vi tar det igen, skolan måste återförstatligas?

– Ja. Absolut. Och under tiden, medan vi får tillräcklig politisk enighet för det, kommer staten att behöva styra mer. Både genom att vi utvärderar resultat, men också normativt, för det finns en gräns för hur många utvärderingssystem man kan ha i en så komplex verksamhet.

När får du med dig politisk majoritet för att återförstatliga skolan?

– Det vet jag inte. För stunden är det ju bara Folkpartiet som tycker så i regeringen, även om några andra partier utanför alliansen också säger det. Jag är besviken på Moderaterna. De var lika stora motståndare till kommunaliseringen som Folkpartiet var för tjugo år sedan. Men jag fick också ta en match i mitt eget parti för detta. På partistämma, landsmöte eller partikongress är kommunalråden i majoritet i alla partier.

– Det positiva är att jag numera inte möter en enda politiker från något parti som med glöd försvarar kommunaliseringen. De försvarar den pliktskyldigt, men inte längre med entusiasm.

Bild: Tidskriftsomslaget är Neo nr 6, 2012

Read Full Post »

Image: Har (MP) blivit skogstokiga…igen?

SKOLA | Miljöpartiet har framgångsrikt arbetat med att förbättra bilden av sig själva. Ett nytt skolpolitiskt utspel riskerar spoliera hela arbetet.

För inte alltför länge sedan framstod partiets politik som orealistiskt och utvecklingsfientligt. Och gräsrötterna som mer eller mindre skogstokiga. Media älskade att filma någon skäggig delegat i palestinaschal som sprang runt barfota på partikongressen.

Detta har vi sett allt mindre av under senare år. (Även om det ibland dyker upp när media väljer att rada upp de mest udda motionerna till kongressen.)

Men vad som tar år att bygga upp kan lätt raseras med absurda politiska utspel. Väljarnas minne må vara kort, men det är inte fullständigt raderat.

Nu har riksdagsledamöterna Jabar Amin (MP), utbildningspolitisk talesperson, och Esabelle Dingizian (MP), ungdomspolitisk talesperson, lanserat ett förslag om att skolkande elever skall få lov att behålla studiebidragen.

Lägg märke till att det är partiets utbildningspolitiske talespersonen (och inte någon lokal ersättare i en kommunal utbildningsnämnd) som har undertecknat debattartikeln!

Inte alltför överraskande passade Folkpartiet på att slå till hårt mot förslaget.

Förslaget är ett ”exempel på samma kravlöshet som gör att MP tror att den som är snällast är den som vill avskaffa betyg och nationella prov”, skrev Nyamko Sabuni (FP), biträdande utbildningsminister, i ett svar i Aftonbladet.

Ingenstans i arbetslivet är det acceptabelt att den anställde kommer och går som hon vill. Den principen ska gälla också i skolan.

[…]

Elever börjar skolka av olika anledningar – från mobbning till ren lathet – men oavsett skäl är frånvaro aldrig en del av lösningen på problemet.

[…]

Och vi vet att elever som hoppar av skolan har stor risk att hamna i arbetslöshet, kriminalitet och missbruk. Att inte acceptera skolk är att hjälpa de elever som riskerar att vandra en sådan väg. För att få studiebidrag ska man studera – det är inte svårare än så.

Förslaget kan få vem som helst att tro att partiet har bestämt sig för att konkurrera med Vänsterpartiet om väljarna på vänsterkanten.

Men detta är knappast en framgångsrik strategi om Miljöpartiet är genuint intresserade av att bli den tredje kraften i svensk politik som man så ofta talar om.

Och Alliansen har här en gyllene möjlighet att pressa ner sympatierna för Miljöpartiet och därmed öka möjligheterna till en tredje valseger.

Att inte fortsätta påminna väljarna om Miljöpartiets utspel skulle vara en allvarlig försummelse i arbetet.

Read Full Post »

Politik: (V) har ingen längre att skylla på!

ALMEDALEN | Vänsterpartiet har ett problem. Man har bara sig själva att skylla om det inte skulle gå bra i valet 2014.

Istället för en partiledare som går, står och låter som en marxist-leninistisk cyborg från kalla krigets Kreml framstår Jonas Sjöstedt som fullständigt normal.

Vänsterpartiet har för en gångs skull också ett politiskt budskap som ligger rätt i tiden.

Efter alla skandaler i vården, efter alla rapporter om pengar som flyr till skatteparadis i stället för att återinvesteras i skolan och efter alla skriverier om hur man inom Carema väger blöjor inom omsorgen har partiet äntligen möjlighet att sätta den politiska agendan.

Partiet har i Sjöstedt fått en partiledare som dessutom kan kommunicera det politiska budskapet på ett sätt som inger förtroende. Hans tal i Almedalen är ett tydligt bevis på detta.

Så om Sjöstedt och Vänsterpartiet inte lyckas 2014 kan man inte skylla på någon annan än sig själva.

Slutsatsen man då kan dra är att väljarna helt enkelt inte gillar Vänsterpartiet. Väljarna har då visat att man inte tror på Sjöstedt. Att man inte litar på partiet. Att man inte gillar deras ideolog. Och att man inte ger mycket för vare sig deras politik eller deras politiker.

Enklare än så kan det inte bli.

Sjöstedt höll ett bra tal. Det var lågmält men också ideologiskt och politiskt skarpt. Talet var så mycket ”vänster” att ingen vänsterpartist rimligtvis kan ha varit missnöjd.

Frågan är då bara om väljarna generellt köper, och framför allt tror på Vänsterpartiet? Talets tajming var det nämligen inget fel på.

Drygt två tredjedelar, 67 %, av svenskarna är nämligen emot att skatterna sänks om det innebär att de offentliga utgifterna måste minskas. Detta visar en opinionsundersökning från TNS Sifo.

De viktigaste frågor är, enligt väljarna, just de frågor (skola, sjukvård, sysselsättning, ekonomin) som Vänsterpartiet fokuserar på.

Enligt undersökningen vill sex av tio väljare att det är samhällets ansvar – och inte den enskildes – att se till att alla får en god levnadsstandard. ”Lika många vill ha ett samhälle där alla har det ungefär lika bra istället för ett där den flitige och duktige kan få det betydligt bättre än de flesta.”

Detta låter precis som Vänsterpartiet.

Så om partiet nu inte klarar att leverera bättre opinionssiffror och valframgång 2014 kommer deras eftervalsanalys mer eller mindre skiva sig själv.

Read Full Post »

Image: (M) paketerar om en gammal produkt!

STRATEGI | Kent Perssons idéer skilljer sig inte från Sofia Arkelstens. Kan Moderaterna lyckas bara för att man byter ut sin partisekreterare?

Lena Hennel skriver i Svenska Dagbladet:

Kent Persson [Moderaternas partisekreterare], en kortklippt 41-årig örebroare med pekfingret ständigt i närheten av twitterknappen, tar emot i samma rum där Per Schlingmann under sin tid drack kaffe ur en mugg prydd med texten Jesus is coming.

– Jag har fått ett rätt tydligt uppdrag av Fredrik Reinfeldt och ett stort mandat för att lägga grunden för att vinna ett tredje val på raken, förklarar Kent Persson.

[…]

Internt i partiet tolkas det nya dubbelkommandot som att partiet nu är satt på krigsfot för att kunna möta de socialdemokratiska huvudmotståndarna. Från annat M-håll ses Per Schlingmann inte bara som en side kick utan som en överrock. ”Schlingmann behövs om det ska tänkas nytt”, säger en moderat med god insyn.

Jesus is coming?

Det återstår att se.

[…]

En viktig varningsklocka för Moderaterna fanns att läsa i det finstilta i Sifos senaste väljarbarometer. Där framgår att i takt med att stödet för Socialdemokraterna har stigit så har Moderaterna förlorat sin majoritet bland de förvärvsarbetande.

[…]

Den borgerliga regeringen har satsat en stor del av sitt sparkapital på att vinna just den här tunga väljargruppen genom sänkta inkomstskatter för löntagare, det så kallade jobbskatteavdraget. Är nu Det nya arbetarpartiet på väg att ratas till förmån för Det gamla?

– Det är något vi måste ta på allvar. Vi måste fundera över varför det har blivit så. När det gäller jobbfrågan måste vi gå tillbaka till det som är vår styrka: att se samhällsproblemet och komma med konkreta förslag på hur vi ska lösa det, säger Kent Persson.

En annan grupp som de nya Moderaterna också måste säkra för att lägga grunden till ett långt regeringsinnehav är kvinnorna, i synnerhet de offentliganställda. Trots att Fredrik Reinfeldt på sina resor träffat många kvinnor i vård, skola och omsorg så har han aldrig riktigt lyckats övertyga den här gruppen om sin förträfflighet. Kent Persson tror sig sitta inne med förklaringen.

[…]

Moderaterna gjorde ett sämre val lokalt än på riksplanet 2010. Det oroar Kent Persson, förklarar han senare. För, som han säger, val vinns på människors hemmaplan. Då väger vård, skola och omsorg tungt.

– För många människor är välfärdsfrågan helt avgörande för hur de röstar. Då tror jag fortfarande att det handlar rätt mycket om ”är de nya Moderaterna på riktigt?”. Där har vi en hemläxa att göra.

Och så fortsätter det.

Moderaterna skall bli bättre på allt. Inte minst när det gäller välfärdfrågorna.

Och jobbpolitiken. Det skall naturligtvis bli än fler jobbskatteavdrag.

Och företagen? De måste också bli fler. Speciellt då de små och medelstora.

Men problemet för Moderaterna är inte att det nödvändigtvis är fel på prioriteringarna. Problemet är att väljarna har hört allt tidigare. Och ännu är man inte övertygade.

Men inte ens fokuseringen på vård, skola och omsorg är ny. Även här var Arkelsten först.

En partisekreterare verkställer naturligtvis bara fattade beslut. Men en driftig person kan påverka.

Därför kan man nu dra vissa slutsatser.

Om Persson säger samma sak som sin företrädare – och upprepar vad Schlingmann sade innan han blev regeringens kommunikationsstrateg – så måste det betyda att Moderaterna hänger upp hela sin valstrategi på just Per Schlingmann.

Schlingmann – och Persson – skall genomföra en redan fastställd valstrategi. Och det skall göras med hjälp av Schlingmanns berömda förmåga att kommunicera. Någon ny politik behövs tydligen inte.

Kommer han att kunna locka tillbaka tillräckligt många konsumenter bara genom att paketera om en gammal produkt?

Speciellt nu när konkurrenterna har börjat placera ut sina alltmer lockande varor på butikshyllorna?

Är Moderaterna Coca-Cola eller den ständiga tvåan Pepsi?

Bild: En sida ur Svenska Dagbladet den 27 maj 2012.

Read Full Post »