Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2011

FREDRIK REINFELDT stänger inga dörrar till Miljöpartiet. Mellan raderna antyds att Moderaterna inte avvisar att partiet kan ingå i en borgerlig regering.

Lars Adaktusson har intervjuat Fredrik Reinfeldt i senaste Fokus.

Sker det möten fortlöpande mellan er [och Miljöpartiets språkrör]?

– Vi fullföljer det vi har sagt; vi kommer att samverka i första hand med miljöpartiet och i andra hand med socialdemokraterna. Men vi måste också ha respekt för att det här är partier som har gått till val på att bilda en annan regering och som försöker få oss att byta politik – som vill få bort arbetslinjen och ersätta den med bidragslinjen.

Men det finns tecken inom miljöpartiet på att det sker någon slags omprövning i synen på moderaterna. Märker du av det här i kontakterna med språkrören?

– Ja det finns en nyfikenhet som jag tror är ömsesidig. Vi noterar ju att när man frågar deras lokala företrädare så finns det en bitvis förändrad syn, som ju rimligen återspeglar, inte minst, moderaternas förnyelse.

[…]

Men ser du framför dig en mp-medverkan i regeringen?

– Valet 2010 handlade om att vi hade en alliansregering och att det fanns ett rödgrönt regeringsalternativ. Hur det kommer att formuleras på den rödgröna sidan inför 2014 är fortfarande oklart. Min utgångspunkt är att de fyra allianspartierna ska söka ett förnyat mandat och försöka få egen majoritet.

”Hur det kommer att formuleras på den rödgröna sidan inför 2014 är fortfarande oklart.” Detta är ett försiktigt sätt att antyda att man aldrig skall säga aldrig.

Det är fullt möjligt att Miljöpartiet och de två andra rödgröna partierna inte formerar sig mycket bättre inför nästa val än vad man gjorde 2010. Miljöpartiets förstahandsval var då ett samarbete med Socialdemokraterna men utan Vänsterpartiet.

Sannolikheten att Vänsterpartiet går åt ”höger” efter valet av ny partiledare är inte så troligt. Och då står de rödgröna på exakt samma plats som man gjorde inför valet 2010.

Kommer Miljöpartiet då att prioritera att ingå i ännu en allians med Vänsterpartiet? Eller chansar man hellre på att ingå i en eventuell ny Alliansregering? Inom politiken är allt möjligt.

Övrigt: Tidskriftsomslaget är Fokus nr 39 2011.

Annonser

Read Full Post »

GODA NYHETER hör inte till vardagen för Göran Hägglund och Kristdemokraterna. Sannolikt har han därför lusläst senaste numret av Dagens Samhälle.

På framsidan ”Rör inte Göran!” och på insidan ”Hyllningskör för Hägglund”. Inte illa!

Tre av fyra ledande kristdemokrater i kommuner och landsting vill nämligen ha kvar Hägglund som partiledare. Bara var femte vill byta ut honom.

Det är Dagens Samhälle som har fått 41 ledande kristdemokrater (av totalt 58 möjliga kommunalråd, landstingsråd och ledande lokala politiker) att svara på frågan: ”Bör Göran Hägglund avgå som partiledare?”

”Nej”, svarade 73 procent. ”Ja”, svarade 20 procent. Sju procent svarade ”vet ej”.

Men mest uppmuntrande måste det vara för Hägglund att kunna läsa de minst sagt udda förslagen till ny partiledare som föreslås av kritikerna.

Att unga, kaxiga Ebba Busch eller Bengt Germundsson, partiets mest framgångsrika lokalpolitiker (44,7 % i Markaryd), ses som partiledarmaterial kan möjligtvis kännas naturligt.

Betydligt märkligare är att lyfta fram Mats Odell och Stefan Attefall. Det är personer som har varit med lika länge som Göran Hägglund och är därmed lika ansvariga för partiets kräftgång. Eller Acko Ankarberg som rimligtvis inte kan kandidera så länge hon är partisekreterare.

Än mer märkligt är att plocka fram partiets tidigare partiledare Alf Svensson (!). Eller förra EU-parlamentarikern Anders Wijkman.

Wijkman har redan lämnat partipolitiken och under sin aktiva tid sympatiserade han inte ens med vare sig familjepolitiken eller några andra delat av partiets mer traditionella politik.

Oavsett vilket lär partiledarsåpan fortsätta ännu några avsnitt.

Övrigt: Artikeln i Dagens Samhälle är bara tillgänglig för prenumeranter. Framsidan ovan är nr 31, 2011.

Read Full Post »

MITT ROMNEY har ett problem. Han har en tendens att stöta bort väljarna ju mer de lär känna honom.

Romney är den bland de republikanska presidentkandidaterna som har störst chans att besegra president Barack Obama.

Men innan han kan ta sig an Obama måste han först besegra – inte bara övriga republikanska utmanare – utan också delar av sin egen personlighet.

Andrew Romano, Newsweek, skriver om hur olika personlighetsdrag kan påverka både valrörelser och valresultat:

What is Mitt Romney? It is very hard to tell. Put him on a debate stage, and he can outshine the klieg lights.

[…]

And yet, away from the stage, and the lights, and the shrink-wrapped soundbites, where real human beings aren’t kept at a respectful distance, and résumés and factoids matter less, Romney isn’t quite as luminous.

[…]

If Romney loses the Republican nomination, the reasons won’t be mysterious: “Romneycare,” Mormonism, and the rise of a rival, Rick Perry, who is better at connecting with voters. (Perry’s Positive Intensity Score among Republicans is a league-leading 24, according to Gallup; Romney’s has fallen as low as 11.) By the same token, if Romney becomes president, it won’t be a surprise to see him succeed; his conscientiousness has already helped him oversee a successful state, a successful business, and a successful Olympics.

The only mystery now, the only surprise left, is Romney vs. Obama. Supporters say that Romney would be “more himself” in a general-election setting, where he’d no longer have to pander to the Republican fringe. But it’s possible, too, that being himself would be the problem. In America, voters tend to replace sitting presidents with polar-opposite personalities: Jimmy Carter and Ronald Reagan, George H.W. Bush and Bill Clinton, George W. Bush and Obama. But as Aubrey Immelman [an expert on the electoral effects of personality] points out, the rational, technocratic Obama “is one of the few presidential candidates since 1996 who can be labeled conscientious,” just like Romney. Faced with a choice between the conscientious devil they know and the conscientious devil they don’t, voters may not be as motivated to switch sides—especially when the incumbent scores higher on empathy, confidence, and comfort in his own skin.

Övrigt: Tidskriftsomslaget är från den amerikanska editionen.

Read Full Post »

NÄSTAN HÄLFTEN av Kristdemokraternas lokala företrädare vill antingen att Göran Hägglund avgår eller vill inte uttala sitt stöd för honom.

Att kritiken mot Hägglund är stark inom partiet är ingen nyhet. Vad SVT:s undersökning visar är att de senaste politiska misslyckandena har fått avgångskraven att åter ta fart.

Förutom den förändrade sjukförsäkringen finns nu också de misslyckade förhandlingarna kring sänkt skatt för pensionärer och alla turer kring ersättningskraven för fosterhemsbarnen.

Dessa frågor har återigen belyst Kristdemokraternas svaga ställning inom regeringen.

Intressant är också att partiets gamla misslyckade försök att stoppa samkönade äktenskap fortfarande ligger och pyr i partiet. Detta var en fråga där de andra tre partierna helt enkelt körde över Kristdemokraterna utan att Hägglund ens verkade bry sig.

Mats Knutson, inrikespolitisk kommentator på SVT, skriver:

En majoritet av de som svarat, 53,5 procent, anser att samarbetet i den borgerliga alliansen påverkat Kristdemokraterna ganska eller mycket negativt. Bara 41,1 procent anser att alliansen varit ganska eller mycket positiv för KD.

[…]

Den enskilt viktigaste orsaken till KD:s tillbakagång i opinionen är enligt undersökningen Moderaternas dominans i regeringen. Av de som svarat ser sex av tio lokala ledare detta som huvudproblemet för partiet.

Många av de som är kritiska mot Göran Hägglund tycker att han inte tagit för sig tillräckligt i regeringen och menar att Kristdemokraternas politik inte fått tillräckligt med genomslag inom regeringen.

Den förändrade sjukförsäkringen anses bland de lokala kristdemokraterna vara den enskilda politiska fråga som varit mest negativ för partiet.

Det anser 50 procent av de som svarat. Den andra frågan som pekas ut är debatten om sänkt skatt för pensionärer och den tredje är frågan om ersättning till fosterhemsbarnen. Också frågan om att tillåta samkönade äktenskap är negativ för KD, enligt enkäten.

Problemet för Göran Hägglund är att samtliga dessa frågor är politiska frågor som baseras på regeringens ställningstaganden, alltså sådana frågor där han enligt kritikerna i partiet inte har lyckats driva igenom Kristdemokraternas politik.

Read Full Post »

OMSLAGET till Bloomberg Businessweek – ”America isn’t working” – är på pricken likt Mitt Romneys kampanj ”Obama isn’t working”.

Och Romney tog i sin tur idén från Saatchi & Saatchis berömda reklamkampanj för Margaret Thatcher. Det var i valet 1979 i Storbritannien som Conservative Party lanserade ”Labour isn’t working”.

Övrigt: Tidskriftsomslaget är från den 19 september 2011. Läs artikeln bakom ”America isn’t working”.

Read Full Post »

ANNIE LÖÖF är bra på att kommunicera politik. Men frågan är om inte Centerpartiet också måste byta politiska prioriteringar för att kunna växa?

Erik Wahlin i Affärsvärlden skriver:

Annie Lööf sade nyligen i en SVT-intervju att Centern är ”Sveriges mest otydliga parti”. Den verkliga utmaningen blir att förklara för väljarna hur Centerpartiet sticker ut från de andra tre borgerliga regeringspartierna, kanske framför allt gentemot de allt mer dominanta Moderaterna. Hon lyfter fram Centerpartiets historia, med grunden i Bondeförbundet, och nämner ”en stark frihetssträvan” och en ”småföretagartradition”.

Hon hävdar att det finns tre konkreta områden i regeringsarbetet där Centern har starkare fokus än de andra allianspartierna: 1) En grön klimatpolitik. 2) En passionerad småföretagarpolitik. 3) En politik för de allra mest utsatta i samhället.

Detta låter lite som önsketänkande.

Av de tre områden så är det bara kring näringslivs- och företagarfrågor som partiet har haft en tydlig profil i regeringen. Och dessa frågor tenderar aldrig att få väljarna att direkt flockas till ett parti.

Och att Centerpartiet har både posten som miljöminister (Andreas Carlgren) och landsbygdsminister (Eskil Erlandsson) har inte direkt stärkt partiets miljöprofil.

Väljarnas bild av partiets miljöpolitik har snarare formats av turerna kring kärnkraften. Och detta har knappast stärkt partiets stöd bland de väljare som prioriterar miljöfrågor.

Men det märkligaste av allt är att Lööf uppfattar att Centerpartiet har bättre fokus på frågor som berör de allra mest utsatta i samhället. Detta gäller bara om Lööf utgår ifrån att väljarna inte har något förtroende för övriga regeringspartiers politik på området. (Det kan i och för sig vara sant!)

Lööf har rätt i att Centerpartiet är ett otydliga parti. Men av intervjun i Affärsvärlden kan man inte se att Lööf ens har börjat jobbet med att skingra dimman kring partiets oydliga politik.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är nr 38, 21 september 2011. Intervjun med Annie Lööf finns bara i pappersupplagan av Affärsvärlden.

Read Full Post »

DET STORA problemet för Sverigedemokraterna är att man inte har något inflytande på invandrar- och flyktingpolitiken. Detta kan komma att stå dem dyrt i kommande val.

Det är den slutsats man kan dra av en omfattande undersökning som Dagens Samhälle utfört i Sveriges kommuner och landsting.

Efter framgångarna i senaste valet fick partiet en lång rad nya kommunalrådsposter och möjligheten att påverka voteringen i 13 kommuner och två landsting. Sex av dessa styrs av Socialdemokraterna.

Men det stora problemet för partiet är att inflytandet inte sträcker sig till den enda politiska sakfråga som intresserar och motiverar partiets egna väljare. I realiteten har partiet bara lyckats få inflytande på flyktingpolitiken i en endaste kommun i Sverige.

Det var i skånska Burlöv som partiet avgjorde striden om hur många flyktingar den lilla kommunen skall ta emot. Och inte ens här fick man igenom sitt eget förslag.

”Tjugo, sade de styrande Socialdemokraterna. Tio, sade den borgerliga oppositionen. Fem, sade SD – men såg till att oppositionens förslag vann”, skriver Dagens Samhälle.

Politiska motståndare – och media – har under flera års tid har varnat för att partiet utgör ett nästan existentiellt hot mot svensk demokrati. Och sverigedemokraterna själva vill naturligtvis gärna blåsa upp bilden av sina egna framgångar och sin egen betydelse.

Men undersökningen i Dagens Samhälle visar att ingen av dem – vare sig Sverigedemokraterna själva eller deras motståndare – ens är i närheten av sanningen.

Sverigedemokraterna väljare är inte speciellt imponerade av att partiet skriver motioner om skolfrågor eller sitter med i budgetberedningar eller har fått egna kommunalrådsposter. Vad deras väljare vill se är en förändrad invandrar- och flyktingpolitik. Och detta har man helt misslyckats med.

Om Sverigedemokraterna försöker gå till val på de få framgångar man har fått på de traditionella områdena vård, skola och omsorg är risken stor att väljarna överger partiet. Lyckas partiet inte leverera på invandrar- och flyktingområdet kan partiet få stora problem att mobilisera sina väljare vid nästa val.

Övrigt: Artiklarna om Sverigedemokraterna finns i pappersupplagan av Dagens Samhälle nr 32 2011.

Read Full Post »

Older Posts »