Politik: Barack Obamas ouppfyllda vallöfte!

TERRORISM | Ett vallöfte som Barack Obama fortfarande inte gjort något åt är löftet om att stänga fängelset i Guantánamo Bay på Kuba.

Länge verkade som om presidenten inte ens brydde sig om vallöftet. Han har framstått som direkt ointresserad av att väcka frågan till liv.

Men nu har han tydligen tagit nya tag. Och eftersom han inte kommer någon vart med kongressen skall han istället vädja direkt till väljarna för sin sak.

Frågan är naturligtvis om väljarna bryr sig om frågan. Kanske är man nöjda med att ha de misstänkta terroristerna på behörigt avstånd från det amerikanska fastlandet.

Daniel Klaidman skrev nyligen i Newsweek:

Throughout his presidency, pleas for action on Guantánamo from civil libertarians, friends, and top advisers have reportedly tugged at Obama’s conscience. But politics and a weary fatalism subsumed action nearly every time.

[…]

Obama’s approach to Gitmo had begun idealistically: on his second day in office, in January 2009, he signed an executive order directing the facility to be closed in a year. A month later, at his first State of the Union address, he spoke stirringly on the issue. “There is no force in the world more powerful than America,” Obama said. “That is why I have ordered the closing of the detention facility at Guantánamo Bay, and will seek swift and certain justice for captured terrorists—because living our values doesn’t make us weaker, it makes us safe and it makes us stronger.”

[…]

But the reality, of course, is that Obama cannot close Gitmo by himself. He’s going to need Congress to sign off. And therein lies the central challenge. To date, the public’s emotional response to terrorism has made Gitmo a ripe target for political demagoguery on Capitol Hill. So how to cajole self-interested lawmakers to take a major political risk on behalf of 166 men who have little or no constituency? Obama’s answer seems to be that he is going to make his case to the public.

[…]

His supporters also argue that instead of giving up, Obama has shifted to a long-road strategy, which sometimes requires backing down from epic confrontations in the hope that over time the politics will turn his way. In at least one area—prosecuting suspected terrorists in civilian courts—that approach may be working. Though Obama caved to criticism and backed down on trying Khalid Sheikh Mohammed in court back in 2011, he subsequently decided to have a string of captured terrorists tried in the civilian justice system, the latest being Dzhokhar Tsarnaev, the surviving Boston bomber. Over time, the criticism has dwindled to barely a peep.

Even some civil libertarians—Obama’s fiercest critics on Guantánamo—are optimistic that he has built up the resolve to finally fix the situation. “I am more optimistic this time around, because he’s no longer naive about the politics,” says David Cole, a professor of constitutional law and national security at Georgetown. “He’s lived through four years of stalemate on this, so the fact that he was nonetheless as strong and passionate about his concerns suggests to me that he really has made a renewed commitment to take it on.”

Whether or not Cole is right, Gitmo does appear—for now at least—to have Obama’s attention again.

Bild: Tidskriftsomslaget är Newsweek den 27 maj 2013.

Read Full Post »

Poltisk kommunikation: Gustav Fridolins spinn!

ANALYS | Miljöpartiet vill gärna framstå som ett parti som ligger närmare mitten än vad man i själva verket gör.

Inget fel i det. Alla partier försöker modifiera bilden av sig själva för att locka nya väljare. Strategi har en rad fördelar för Miljöpartiet.

Att lösgöra sig från det rödgröna blocket gör det möjligt för partiet att öka pressen på Socialdemokraterna om det skulle bli förhandlingar om en rödgrön regeringspolitik.

Miljöpartiets försök att tona ner sin vänsterprofil gör det också lättare att värva röster från den borgerliga sidan.    

Men som Magnus Wrede konstaterar i en intervju med Gustav Fridolin i Dagens Samhälle placerar sig deras egna väljare klart till vänster om mittpunkten. De befinner sig betydligt närmare Socialdemokraterna än Allianspartierna.  

Att detta är en vansklig balansgång är uppenbart när man ser hur få ”borgerliga” förslag som verkligen har lanserats av partiet på senare tid.

Partiet har helt enkelt inte råd att avvika för mycket från sin politik på vänsterflanken om man inte vill riskera förlora kärnväljare.

Vad göra? Jo, försök att plantera bilden i människors medvetande om att regeringens politik är mer högerinriktad än vad Alliansens företrädare ger sken av.

På så sätt kan Miljöpartiet automatiskt framstå som ett mittenalternativ utan att själva behöva ändra något av sin egen politik.

Ni vägrar placera in er på vänster-högerskalan. Men varför sitter ni idag i fler rödgröna än blågröna styren?

– Det är inget märkligt med det. Alliansens politik på riksnivå har gjort att många kommuner fått en väldigt tuff ekonomisk situation. Inte minst ger försämringar i trygghetssystemen ökade utgifter. Det är en politik som gjort Sverige kallare. Vi tror ju inte att det bästa i varje läge är att säga nej till skattehöjningar.

[…]

Står ni som parti mera till vänster än till höger?

– Jag avstår från att svara. Det där är en förenkling av hur konfliktlinjerna ser ut i verkligheten. Det är mest statsvetarna som brukar gå i spinn över vänster-höger-frågan.

Att lokala miljöpartister anger att de står lite till vänster tycker Gustav Fridolin inte är så konstigt. Han påminner om att alliansen regerat sedan 2006 och att en stor del av Miljöpartiets aktiva kommun- och landstingspolitiker kommit in på sina uppdrag sedan dess och sett regeringspolitikens verkningar.

Sedan hjälper det naturligtvis att partierna på vänsterkanten har större stöd bland journalister än hos befolkningen i övrig (Miljöpartiet och Vänsterpartiet är de mest överrepresenterade.)

Att slippa en alltför närgående granskning kan ju knappast skada partiets upplägg inför valet.

Bild: Ett uppslag i Dagens Samhälle nr 18, 8 maj 2013. Intervjun är hämtad från samma nummer.

Read Full Post »

Media: The Lady – Tidskriftsomslag vi gillar! (28)

The Lady (“for elegant women with elegant minds”) har publicerats kontinuerligt sedan 1885. Idag är det “England’s longest running weekly magazine for women”.

I detta nummer, med anledning av Margaret Thatchers bortgång, skrev Matt Warren:

Under the Labour government of 1974-9, Britain was pummelled by strikes and on the verge of bankruptcy. In 1976, the nation was forced to go to the International Monetary Fund for a bailout. And by the end of 1978, the country faced the long, bitter Winter of Discontent.

And so, when she became Britain’s first female Prime Minister in 1979, Thatcher’s cupboard was bare. Her draconian economic policies, which included increasing interest rates and slashing public sector spending, put Britain on the road to recovery. But as unemployment initially soared, her popularity plummeted and tens of thousands suffered.

As some cried for a change of tack, however, she responded with customary grit: ‘You turn if you want to,’ she said in 1980. ‘This lady’s not for turning’. The Iron Lady – as she had been dubbed in the communist media – had come of age.

As her close colleague and ally Norman Tebbit told The Lady: ‘What set her apart from the politicians of today was that she asked for the facts first, and had the discussion later.’

This mettle certainly paid dividends. As the economy recovered, and her popularity soared following Britain’s nail-biting victory in the 1982 Falklands War, it appeared that ‘Thatcherism’ had been vindicated.

Newsweek magazine ran a cover picture of aircraft carrier HMS Hermes under the headline ‘The Empire Strikes Back’, Britain appeared to regain its standing in the world, and the 1983 election resulted in a Tory landslide.

Bild: The Lady den 12 april 2013.

Read Full Post »

Media: Tjugonio sidor om Winston Churchill!

HISTORIA | Tjugonio sidor om Winston Churchill är vad vi får oss till del i senaste numret av Allt om Vetenskap Tema Historia.

Det hela är vältajmat med tanke på att första delen av Bengt Liljegrens biografi om Storbritanniens största statsman precis har landat på bokhandelsdiskarna.

Artiklarna är underhållande och rikt illustrerade. För den redan inbitne innehåller de inget direkt nytt. Men det kan man knappast förvänta sig med tanke på hur mycket som redan skrivits om Churchill genom åren.

De sju artiklarna tar upp följande:

Churchills barndom

Winston Churchill föddes på ett palats, rakt in i den brittiska överklassen. Materiellt sett gick det ingen nöd på familjen, men föräldrarna var kalla och kärlekslösa. Men redan i unga år visste Winston Churchill att han var ämnad för något stort.

Ett känsligt geni 

Mitt i natten under blitzen hösten 1940 stod en man på taket till 10 Downing Street och hötte med näven åt Luftwaffe-planen. Det var Winston Churchill.

Churchills trygghet var hustrun Clementine 

Som ung var Winston Churchill en blyg man. Första gången han träffade sin blivande hustru Clementine på en bal vågade han inte ens bjuda upp henne. Men det blev de två i alla fall.

Churchills livvakt 

Walter Thompson blev en av de engelska hjältarna under andra världskriget. Det var han som såg till att Churchill hårdnackat kunde fortsätta motståndet mot Hitler.

Flykten från Boerkriget 

Den unge Winston Churchill önskade inget högre att få vara med i en strid. Han var en äventyrare som inte hyste någon fruktan. Och som alltid såg han till att göra verklighet av sina planer. När han reste som krigskorrespont till boerkriget togs han som krigsfånge och skapade stora rubriker med sin strapatsrika flykt från fängelset.

Churchills politiska karriär 

Som försvarsminister tvingades Churchill avgå efter första världskrigets fiasko vid Dardanellerna. Men han kom igen för att under andra världskriget bli världens stora ledare i kampen mot nazismens.

Churchill efter kriget 

Efterkrigstiden började med ett svidande valnederlag för Churchill, men sex år senare var han åter premiärminister men hälsan började svikta. Den 24 januari 1965 avled Winston Churchill efter en stroke.

Bild: Tidskriftsomslaget är Allt om Vetenskap Tema Historia nr 3 2013.

Read Full Post »

Arkivet: 800 000 dokument om Winston Churchill!

FORSKNING | Första delen av Bengt Liljegrens biografi över Winston Churchills liv har nyligen kommit ut i bokhandeln.

Och fler böcker kommer det snart att bli. Detta eftersom det har blivit enklare att forska sedan Churchills personliga arkiv, som förvaras i Churchill College, Cambridge, nu har digitaliserats av firman Bloomsbury Publishing.

Bloomsbury has published the entire archive, almost one million documents, in digital format for university libraries, public libraries and schools to access on demand. The content of the archive has been made available to a global audience who will be able to study one of the largest and most important collections of primary source material of any individual leader in history.

På Churchill Archive skriver man:

It includes more than 800,000 pages of original documents, produced between 1874 and 1965, ranging from Winston S. Churchill’s personal correspondence to his official exchanges with kings, presidents, politicians, and military leaders. This is more than a fantastic collection of primary source material; it is a unique online resource offering new insight into a fascinating period of our past.

Ännu är det inte möjligt för privatpersoner att komma åt dokumenten. Däremot är arkivet tillgängligt för bibliotek och forskningsinstitutioner.

Read Full Post »

Strategi: Kan David Cameron stoppa UKIP?

IMAGE | David Cameron och Tories har blivit alltmer oroade över UKIP:s förmåga att locka konservativa väljare.

Partiledaren Nigel Farage en naturlighet som går hem även bland väljare som inte tänker rösta på UK Independence Party.

Medan mer etablerade politiker har blivit alltmer slätstrukna och rädda för att säga något som kan skrämma mittenväljarna väljer Farage snarare att gå den diametralt motsatta vägen.

Han verkar snarare anstränga sig att inte framstå som ”vanlig”.

Han klär sig ofta i dubbelknäppt kostym eller i tweed. Han dricker gärna öl med väljarna på de mest udda tider under dagen. Och han reser gärna första klass och försöker inte dölja att han har haft framgång i livet.

Än viktigare är att UKIP:s politik ligger väldigt nära vad den genomsnittlige konservative politikern och väljaren tycker mellan skål och vägg.

UKIP vill att Storbritannien lämnar EU. Man vill ha lägre skatter och avskaffande av alla gröna subventioner. Man är skeptiska till den rådande invandrarpolitiken och vill öka försvarsanslagen.  

Inte konstigt att Tories är i desperat behov av en strategi som kan neutralisera partiet.

James Forsyth skriver i The Spectator:

In recent days, the Tories’ anti-Ukip strategy has begun to emerge. It has three main elements. The first of these is emphasising to voters that the next general election is about whether Cameron or Miliband is Prime Minister. The second is stressing that the Tories are the only party who can actually deliver a referendum on Europe or control of immigration. The third, in a change of tactics, is an end to insulting Ukip. No. 10 made clear on Monday that Ken Clarke was off-message when he attacked Ukip as ‘clowns’ at the weekend. Instead, the Tories plan to let others do this work for them. The fourth estate will be pointed towards any Ukip candidate who comes close to meeting Cameron’s description of them as mostly ‘fruitcakes, loonies and closet racists’.

When I put this strategy to Farage, his response was, ‘short term, the first one would worry me more. If Miliband comes up with a very left-wing [manifesto], that potentially could be hurtful.’ He tried to dismiss the second point by saying that Labour will be offering a referendum by 2015 and that ‘Mr Cameron attempting to campaign on immigration will be a very major mistake indeed’ if, as Farage expects, there is a huge spike in Romanian and Bulgarian migrants.

[…]

Ukip is changing as a party. It is becoming a more hard-headed, pragmatic outfit. Farage warns that ‘You don’t want to have policies that distract from your main objectives in life.’ He wants to drop the 2010 proposal for a flat tax, which is attacked by both Labour and the Lib Dems as a policy that would see the poor pay more and the rich less. He plans to replace it with a two-rate tax system, with one set at 40p, which will, in Farage’s words, be ‘seen to be fairer’.

Many predicted that coalition would see a return to two-party politics. But what we’re seeing in England today is the emergence of four-party politics. Ukip is moving to fill the protest party vacancy created by the Liberal Democrats, while simultaneously winning over disillusioned Tory and Labour voters.

The question is, can an anti-politics party succeed in the long run? If it can, then the political explosion Ukip is about to spark could blow traditional politics apart.

Bild: Tidskriftsomslaget är The Spectator den 4 maj 2013. På omslaget har Stephen Collins avbildat Farage som Guy Fawkes.

Read Full Post »

Historia: Varför studera Winston Churchill idag?

Familjemedlemmar och historiker från The Churchill Centre and Museum svarar på ovanstående fråga.

Read Full Post »

Kuriosa: ”Klart grabben skall ha ett gevär!”

AUKTION | Beundran kan ta sig de mest märkliga uttryck. Här är ett exempel på ett samlarobjekt för en riktig die hard Margaret Thatcher fan.

Kate Green skriver i Country Life:

One particular lot in gun auctioneer Holt’s next sale, on June 20, is already eliciting much topical interest among collectors. Lot 1600, a 20-bore single-trigger over-and under sidelock ejector made by Purdey & Sons, is finely engraved with a portrait of Baroness Thatcher, inscribed ‘Margaret Thatcher Prime Minister 1990′.

It was engraved by Marcus Hunt and completed in 1990 for a keen shot and Thatcherite, whose businesses-a commercial cleaning firm in the City and an importer for Le Chameau footwear -flourished during her tenure as Prime Minister in the 1980s. ‘I was abroad when Baroness Thatcher died [on April 8] and the first I knew of it was when five collectors rang me up about the gun,’ explains auctioneer Nick Holt. ‘The man who had it made was a great fan of hers.’

Beräknat pris ligger på mellan 30000-50000 pund. Men efter Thatchers bortgång kommer antagligen slutbudet hamna betydligt högre.

Bild: Holt’s auktionsfirma.

Read Full Post »

Humor: En politiker gör comeback!

Bild: The New Yorker. Fler liknande teckning på tidskriftens hemsida.

Read Full Post »

PR: Bilden av paret Michelle och Barack Obama!

IMAGE | Det är lite av en tradition att presidentens fru skall ställa upp för amerikanska modemagasinet Vogue.

Det började på 1920-talet när Lou Henry Hoover, president Herbert Hoovers fru, fotograferades av Edward Steichen.

Bättre PR får man leta efter. Riskerna är minimala. Frågorna är softa. Och bilderna alltid smickrande.

Trots att allt är väldigt orkestrerat får också i bästa fall också en känsla för hur huvudpersonen bakom titlarna.

Och ingen gör så bra PR för presidentparet som presidentparet själva.

En kort tid efter valet intervjuade Jonathan Van Meter med First Lady Michelle Obama och president Barack Obama

When I ask the First Lady if her husband’s mellow nature is what gets interpreted as “aloof,” she says, “Absolutely. I mean, I don’t know what people expect to see in a president. Maybe they want him to yell and scream at somebody at some point. Sometimes I’d like him to do that.” She laughs and looks at him. “But that’s just not how he deals with stress. And I think that’s something we want in our leaders.”

“It is true that I don’t get too high or I don’t get too low, day to day,” the president says. “Partly because I try to bring to the job a longer-term time frame. I’m a history buff, and I know that big changes take time. But I also know that, setting politics aside, usually things are never as good as you think they are or as bad as you think they are. And that has served me well temperamentally.”

[…]

As White House Press Secretary Jay Carney reminded me, the Obamas went from relative anonymity to worldwide superfame—potent symbols of once-unimaginable progress—in the blink of an eye. Most couples take the long road to the White House; the Obamas’ zip-line arrival left them no time to develop the public personas presumed to be essential for surviving a life subject to that level of scrutiny. “There is a distance that naturally happens as you rise up the political ladder,” says Jarrett. “And I think because his rise happened so fast there was no time to create that distance.”

[…]

The president chooses to see their rapid ascent as an advantage. “I think that’s been very helpful . . .” he says. “We were pretty much who we are by the time I hit the national scene. We didn’t grow up or come of age under a spotlight. We were anonymous folks. I was a state senator, but nobody knows who a state senator is. So most of our 30s and 40s were as a typical middle-class family. . . . That really didn’t change until I was 45 years old. And there’s something about having lived a normal life and raised kids.”

[…]

“Now, in fairness,” says the president, “there is one thing that’s changed.” The First Lady looks at him. “What’s that?”

“Which is, I used to only have, like, two suits,” he says.

Now you must have dozens, I say.

“Thank God,” she says. “Now, let me tell you: This is the man who still boasts about, This khaki pair of pants I’ve had since I was 20.” The president throws his head back, laughing. “And I’m like, ‘You don’t want to brag about that.’ ” Jay Carney and the young staffers from the White House press office, who are all sitting on a sofa on the other side of the room, crack up.

“Michelle’s like Beyoncé in that song,” says the president. “ ‘Let me upgrade ya!’ She upgraded me.”

“The girls and I are always rooting when he wears, like, a stripe. They’re like, ‘Dad! Oh, you look so handsome. Oh, stripes! You go!’ ”

Bild: Tidskriftsomslaget är amerikanska Vogue, april 2013. Fotograf var Annie Leibovitz. Detta är inte första gången hon fotograferar en presient.

Read Full Post »