Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2015

Idag skulle John F. Kennedy blivit 98 år om han fått leva.

Marilyn Monroe sjöng ”Happy Birthday, Mr. President” för Kennedy den 19 maj 1962, tio dagar innan hans verkliga födelsedag den 29 maj (1917).

Till tonerna av ”Thanks for the Memory” följde:

Thanks, Mr. President

For all the things you’ve done

The battles that you’ve won

The way you deal with U.S. Steel

And our problems by the ton

We thank you so much

Kennedy: ”I can now retire from politics after having had Happy Birthday sung to me in such a sweet, wholesome way.”

Se mer: Marilyn Monroe repeterar inför sitt framträdande.

Read Full Post »

Cartoon from The Spectator 30 May 2015 issue

Bild: Teckning från The Spectator den 30 maj 2015.

Read Full Post »

VAL 2016Bluewater Productions kommer inför valet ta fram seriebiografier om några av presidentkandidaterna. En del går redan att beställa.

Female Force Hillary Clinton The Road to the White House

Female Force: Hillary Clinton: The Road to the White House

Political Power Rand Paul number 1

Political Power: Rand Paul

Political Power Chris Christie

Political Power: Chris Christie

Förutom Hillary Clinton finns nu också album med Rand Paul och Chris Christie i huvudrollen. Man planerar även album om Jeb Bush, Bernie Sanders och Marco Rubio.

Författaren till Hillary Clinton: The Road to the White House är Michael L. Frizell. Joe Paradise har stått för illustrationerna.

Redan 2008 tog man fram album om om bl.a. Clinton och Sarah Palin under vinjetten ”Female Force”.

Läs mer: Fler serier med politiskt innehåll på hemsidan för Bluewater.

Read Full Post »

STRATEGI | Har strategin att lägga sig i mitten nått vägs ände i politiken? Nya arga väljare sätter press på etablerade partier i både USA och Europa.

Cartoon by JeffParker

Runt om i både Europa och USA ser vi väljare som inte längre tycker sig se någon skillnad på partierna på höger- och vänsterkanten.

Redan innan folkomröstningen i Skottland konstaterade The Spectator i en ledare att nya trender håller på att förändra det politiska landskapet i Europa.

Idén bakom denna mittenstrategi är enkel. En majoritet väljare befinner sig i en vagt definierad mitt och som konsekvens måste alla partier som söker väljarnas förtroende lägga sig både ideologiskt och politiskt i mitten.

Men om de etablerade partierna bara bjuder på vanilj kommer garanterat nya partier bjuda på en lång rad olika smaker. Inte konstigt om dessa nya partier vinner nya – och ofta entusiastiska – väljare.

Och hur ser då lösningen ut om de gamla partierna vill överleva? De etablerade partierna på vänster och högerkanten måste, enligt The Spectator, vara beredda att bli mer principfasta.

Genom att lyfta fram ideologiska ståndpunkter vinner man respekt från väljarna. Och genom att vara principfasta kan man också övertyga nya väljare. Detta även om en stor grupp väljare kommer att gå i taket och protestera högljutt.

For years, politicians have laughed about voters who are ‘mad as hell, and not going to take it any more’. That joke is no longer funny. People have derided, lamented or lampooned the death of the Tory party’s grass roots. But the independence debate revealed that in Scotland the Labour party has suffered the same fate.

[…]

The Westminster system is broken, because it has been taken over by professional politicians who focus on their opposite numbers rather than on the people they’re supposed to represent. That this led to mass apathy and resentment did not trouble them at first: to a professional politician, those who don’t vote might as well not exist. But now the abstainers have found new champions in the insurgent parties. People are turning up to vote for the first time in years. A grumble has grown into a war cry, as we saw in Scotland.

[…]

Everywhere in Europe the political class is working to a late-1990s playbook: the leading parties copy each other, avoid difficult issues and end up losing the distinctive features that made them popular in the first place.

Voters want parties to be different, and principled. The PR men think otherwise. If the teaching unions don’t like Michael Gove, then the Conservative party gets rid of him and ‘neutralises’ the issue. Voters are worried about the NHS, so the government pledges not to seek any savings in the health budget and ‘neutralises’ that too. Such tactics worked for Tony Blair and other social democratic leaders in the 1990s. But the public has changed. They no longer believe that the system is working for them. There may be a recovery but wages remain stagnant. Real issues remain unaddressed.

[…]

Cameron has spent his time playing political chess with Labour, and accommodating the sensitivities of Liberal Democrats, when he should have been worried about bigger shifts within the British electorate. Only recently, insurgent politicians such as Salmond, Le Pen and Grillo were seen as novelties — the type who do well in Euro elections and can then be forgotten about for four years. Now these anti-establishment politicians (however risible the entitlement of some of them to that claim actually is) are knocking on the door of power and sometimes breaking through it.

It is crucial to recognise that the current ‘anti-politics’ mood is not an anomaly or a cry of pain. It is the start of a new political order, one in which people want bold ideas to get out of what they see as a political and societal morass.

Bild: Jeff Parker, Florida Today.

Read Full Post »

LEDARSKAP Tidskriften Fortune utsåg 2014 Bill Clinton till en av ”The World’s 50 Greatest Leaders”. Han passade även på att dela med sig av sina erfarenheter.

Fortune April 7 2014

”From the adults in my extended family I learned that everybody has a story but not everyone can tell it.” Denna lärdom påminner om hela hans presidentskap.

Att vara president är ofta en kontinuerlig form av krishantering. Och Clinton hade en otrolig förmåga att kommunicera med amerikanska folket på ett sätt som hans motståndare aldrig lyckades med.

Även i motgång hade han en otrolig förmåga att övertyga väljarna om att han åtminstone var bättre än sina kritiker. Och det är ofta allt en bra politiker behöver. Allt annat följer på detta.

Här är Clinton om ledarskap:

What does leadership mean to you?

Leadership means bringing people together in pursuit of a common cause, developing a plan to achieve it, and staying with it until the goal is achieved. If the leader holds a public or private position with other defined responsibilities, leadership also requires the ability to carry out those tasks and to respond to unforeseen problems and opportunities when they arise. It is helpful to be able to clearly articulate a vision of where you want to go, develop a realistic strategy to get there, and attract talented, committed people with a wide variety of knowledge, perspectives, and skills to do what needs to be done. In the modern world, I believe lasting positive results are more likely to occur when leaders practice inclusion and cooperation rather than authoritarian unilateralism. Even those who lead the way don’t have all the answers.

What does leadership mean to you?

Leadership means bringing people together in pursuit of a common cause, developing a plan to achieve it, and staying with it until the goal is achieved. If the leader holds a public or private position with other defined responsibilities, leadership also requires the ability to carry out those tasks and to respond to unforeseen problems and opportunities when they arise. It is helpful to be able to clearly articulate a vision of where you want to go, develop a realistic strategy to get there, and attract talented, committed people with a wide variety of knowledge, perspectives, and skills to do what needs to be done. In the modern world, I believe lasting positive results are more likely to occur when leaders practice inclusion and cooperation rather than authoritarian unilateralism. Even those who lead the way don’t have all the answers.

Tidskriftsomslag: Fortune den 7 april 2015.

Read Full Post »

VAL 2015 | Nu är det bestämt. Danmark går till val den 18 juni. Det blå blocket – de borgerliga partierna – leder i opinionsundersökningarna över det röda.

Helle och Lars

Kampen om statsministerposten står mellan Helle Thorning-Schmidt, statsminister och partiledare för Socialdemokraterne, och Lars Løkke Rasmussen som är partiledare för borgerliga Venstre.

Även om socialdemokraterna är det största partiet – och Thorning-Schmidt populärare än Rasmussen – leder det blå blocket – de borgerliga partierna – över det röda.

Det tredje största partiet Dansk Folkeparti – med partiledaren  Kristian Thulesen Dahl i spetsen – förväntas göra ett bra val.

De två statsministerkandidaterna som blivit rejält tilltufsade de senaste åren. Thorning-Schmidt bl.a. för sitt flip-floppande kring vallöften när hon väl fick bilda sin koalitionsregering.  Rasmussen på grund av sitt vidlyftiga sätt han har spendera sitt partis pengar på kläder och resor.

För båda handlar valet nu om att vinna eller försvinna. Förloraren kommer sannolikt tvingas dra sig tillbak från sina partiledarposter.

Jesper Vangkilde, politisk reporter på socialliberale dagstidningen Politiken, skriver så här:

Man skal lede længe – måske helt forgæves – i den politiske danmarkshistorie efter to statsministerkandidater, der på så kort tid er blevet gennempryglet så hårdt for det arbejde, de udfører.

Af offentligheden. Af medierne. Af kollegerne. Selv nære partifæller har svunget pisken efter forgodtbefindende.

Begge har de oplevet at få intime dele af deres liv gjort til et nationalt anliggende – detaljerede skatteforhold, partnerens seksuelle præferencer, alkoholvaner og beklædning helt ind til de inderste stykker bomuld.

Begge har de over en kort årrække prøvet at stå i spidsen for Danmark i en tid med økonomisk krise, og det er ikke lykkedes nogen af dem skabe vækst på nær samme niveau som vores nabolande. Ej heller har nogen af dem evnet til at formulere et politisk projekt, der har skabt folkelig begejstring.

[…]

Det tætteste, man kommer et manifest for Regeringen Thorning-Schmidt må være ideen om at tage et ansvar. At træffe svære, nødvendige, om end ikke just populære beslutninger, der i sidste ende skal rette op på dansk økonomi, bringe Danmark i støt fremgang, få de 130.000 ledige danskere i job, skaffe ordrer i bøgerne hos virksomhederne.

Hun annoncerede det faktisk allerede i sin første nytårstale 1. januar 2012: »I den kommende tid skal vi tage beslutninger, der kan måle sig med de sværeste i vores historie. Men vi gør det, fordi det er nødvendigt«.

Senere, stillet over for et langstrakt, internt socialdemokratisk oprør mod netop ’nødvendighedens politik’ har hun understreget, at det skam også har været den ’rigtige’ politik at reformere snart sagt alle dele af vores velfærdssamfund. Hver for sig har reformerne ikke været nævneværdigt store – men der har været mange af dem.

[…]

Personligt – som leder – står Thorning ved valgkampens begyndelse stærkere end på noget tidspunkt de seneste tre år, og danskerne vurderer hende mere troværdig end sin modstander i Venstre. Derfor er forventningen, at Socialdemokraterne vil forsøge at dreje valgkampen i retning af et direkte valg mellem Thorning og Løkke. Konkrete forslag og løfter vil Thorning til gengæld – formentlig belært af fortiden – søge at begrænse.

[…]

Venstre havde nogle gyldne uger kort efter folketingsvalget i 2011.

Ganske vist var et ti år langt borgerligt styre blevet smidt på gulvet. Men partiet stormede pludselig frem i meningsmålingerne, hvor opbakningen på rekordtid blev forvandlet fra 26,7 til 33,4 procent. Denne bemærkelsesværdige fremgang kunne partiets formand, Lars Løkke Rasmussen, betragte på afstand. Han befandt sig i de uger 2.500 kilometer mod syd – på kombineret ferietur og strategiseminar under Mallorcas sol.

Mallorcafremgangen er på flere måder sigende for Lars Løkkes tre et halvt år som oppositionsleder. Når den offentlige debat går sin gang og pressens almindelige fokus er på regeringen, profiterer Venstre. Ofte helt uden, at Venstres fremtrædende figurer behøver at blande sig. Men hver gang, Lars Løkke Rasmussen selv kommer i fokus – hver gang, det handler om skjulte bilag, dekadente rejsevaner, kaviar og champagne, overdrevent tøjforbrug, mere eller mindre respektfuld rygning og overspring, hvor gærdet er lavest – ja, så går det ned ad bakke for Venstre.

[…]

Venstreformanden har varslet en fortsat reformkurs fremover. Men han har afholdt sig fra at sprænge nogen bomber, og de seneste måneder har Venstre igen og igen stået uden svar på meget konkrete politiske spørgsmål som for eksempel indretningen af det bebudede, moderne kontanthjælpsloft.

Sammensætningen af en eventuel borgerlig regering er der heller ikke taget stilling til. Vinder Løkke magten, skal han manøvrere et politisk flertal, som foruden Venstre består af de konservative, Liberal Alliance og et formentlig markant styrket Dansk Folkeparti. Ingen ved, om andre end Venstre ender i ministerbilerne – det bliver et af valgkampens samtaleemner. Men sikkert er det, at der i tilfælde af blåt flertal venter store armlægninger om især den økonomiske politik.

Läs mer: På Folketingsvalg 2015 kan man läsa om valet och de politiska partierna.

Bild: Politiken.

Read Full Post »

Val 2015 | Statsminister Helle Thorning-Schmidt har meddelat att val skall hållas i Danmark den 18 juni 2015. Här är två av dagens framsidor.

Morgenavisen Jyllands-Posten 27 May 2015

Morgenavisen Jyllands-Posten den 27 maj 2015

Politiken 27 May 2015

Politiken den 27 maj 2015

Read Full Post »

Older Posts »