Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2010

MAKTSPEL: Förre detta talmannen Björn von Sydow (S) har meddelat att han inte kan tänka sig bli talman om inte regeringen och De Rödgröna enas om hans namn.

Han motiverar detta med att han inte vill riskera bli vald med hjälp av röster från Sverigedemokraterna.

Detta kan låta både principfast och beundransvärt. Men frågan är om det inte snarare är ganska patetiskt. Risken är att denna typ av argument snarare drar ner talmansämbetet till partikäbblets nivå. Talmannen skall så över sådana intriger.

Det må vara att respektive parti gärna vill se en talman från det egna partiet men när valet väl är gjort så blir man talman för hela riksdagen och inte bara inför de egna partiets ledamöter.

I realiteten har von Sydow därför redan straffat ut sig själv genom sitt sätt att argumentera.

Om von Sydow inte vill kandidera så är det helt ok, men att göra det utifrån argumentet att han inte vill bli utsedd med hjälp av röster från sverigedemokrater är bara tramsigt.

Dessutom har von Sydow redan låtit sig påverkas av Sverigedemokraterna när han nu använder sig av partiet som argument för att inte kandidera.

Och även om han skulle bli vald utan hjälp av röster från Sverigedemokraterna (t.ex. om De Rödgröna och Alliansen enas) så innebär det att han som talman ändå kommer att tvingas uppträda korrekt och enligt lagen även gentemot detta parti framöver.

Låt oss därför gissa att det som nu händer bara ännu en pusselbit i det spel som pågår bakom kulisserna inför Fredrik Reinfeldts regeringsbildande.

Men skall De Rödgröna agera på liknande sätt framöver riskerar man hamna i en situation där man inte vågar tycka någonting överhuvudtaget i någon sakfråga eftersom man då alltid riskerar hamna på samma sida som Sverigedemokraterna.

Hur smart är det?

Framöver skulle detta då tvinga ett eller flera rödgröna partier att alltid göra upp med regeringen, alternativt tvinga partierna att lägga ner sina röster. Alla andra situationer där De Rödgröna går fram enat i riksdagen riskerar att få stöd av Sverigedemokraterna.

Vågar man inte riskera att få stöd från Sverigedemokraterna i någon fråga riskerar oppositionen att bli helt handlingsförlamad under hela mandatperioden.

Read Full Post »

RIKSDAGEN: Först ville ingen tala med statsministern. Nu vill alla plötsligt tala med Fredrik Reinfeldt.

Först ut var Miljöpartiet. Sedan var det Jonas Sjöstedt (V) som i gårdagens Agenda i SVT som föreslog regeringen samarbeta om invandringen.

Och idag är det Mona Sahlin (S) som vill samarbeta med regeringen om asyl- och flyktingfrågor.

Vad har hänt? Ingenting mer än att de rödgrön har insett att man måste samarbeta med regeringen om man inte skall risker att hamna på samma sida som Sverigedemokraterna i vissa frågor.

Av detta kan man dra en del slutsatser;

1) Alla vill isolera Sverigedemokraterna i invandrarpolitiken. Rätt hanterat kan Sverigedemokraterna dra nytta av detta. Medborgarna kan mycket väl dra slutsatsen att övriga partier tycker samma sak och att Sverigedemokraterna förblir det enda alternativet när det gäller invandrar- och integrationspolitiken.

2) Det Rödgröna samarbetet har runnit ut i sanden. Partierna kommer att fortsätta att samarbete i riksdagen men det blir mer som enskilda partier än under vinjeten ”De Rödgröna”.

3) Socialdemokraterna och Miljöpartiet har insett att Vänsterpartiet är mer ett sänke än en tillgång.

4) Och t.o.m. Vänsterpartiet har insett att man inte vill marginaliseras på vänsterkanten utan möjlighet att få påverka.

Om Moderaterna dessutom nu försöker pressa Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna att acceptera färre ministerposter p.g.a. deras sämre valresultat kan vi kanske se framför oss att både Alliansen och De Rödgröna blir mindre formella strukturer.

Read Full Post »

POLITIK: Miljöpartiet kommer att hjälpa Alliansregeringen att neutralisera Sverigedemokraterna i integrations- och invandrarfrågor.

Det blev resultatet av mötet mellan Peter Eriksson, Maria Wetterstrand och Fredrik Reinfeldt tidigare idag.

Det är knappast överraskande att ingen var intresserad av att formalisera en bred koalition där Miljöpartiet ingår i Alliansregeringen.

Miljöpartiet vill ha flexibilitet att få igenom så mycket som möjligt i sina förhandlingar med regeringen samtidigt som man vill distansera sig från Vänsterpartiet utan att alltför öppet behöva bryta upp från det rödgröna samarbetet.

Genom att behålla konstellationen De Rödgröna – och därmed behålla möjligheten att gemensamt kunna fälla regeringen – sätter man extra press på regeringen att kompromisser även i andra frågor framöver.

Däremot är det uppenbart att Alliansen (och Miljöpartiet) har velat se till att Sverigedemokraterna inte kan pressa regeringen på invandrarområdet.

Frågan nu är om Sverigedemokraterna kommer att gynnas när väljarna upptäcker att Alliansen (och de rödgröna partierna) inte vill reformera invandrar- och integrationspolitiken.

Spelar Sverigedemokraterna sina kort rätt skulle partiet kunna fortsätta att utmåla sig själva som sanningssägare och outsiders.

Read Full Post »

BLUFF: En statlig egyptisk tidning har manipulerat bilder för att president Hosni Mubarak skall framstå som mer handlingskraftig.

Bloggaren Wael Khalil gjorde avslöjandet att tidningen Al-Ahram hade ”photoshopat” bilderna från fredssamtalen i Washington.

Anledningen kan vara att man inte vill spä på ryktena om presidentens sviktande hälsa. Men det kan lika bra bero på att Mubarak säkert vill framstå som en viktig spelare i Mellanöstern.

Att något sådant avslöjas från en diktatur i Mellanöstern är i vilket fall som helst knappast att förvånas över. 

Med tanke på all den desinformation och antisemitism som ständigt spottas ut från statskontrollerad media gör att man knappast behöver förvånas över att man även använder sig av Photoshop för att manipulera.

Read Full Post »

KAMPANJ: Ed Miliband har valts till partiledare för Labour i Storbritannien. Miliband vann över sin äldre bror David med siffrorna 50.65% mot 49.35%.

The younger Miliband, who ran a left-leaning campaign and only emerged as favourite in the last 24 hours […] 

But his victory was not without controversy as he won by a narrow margin […] and thanks in large part to a strong vote from the unions. David Miliband received stronger backing from MPs and MEPs and from party members. 

MPs who supported David Miliband warned that Ed Miliband’s reliance on the union vote was a ”disaster” for the party – leaving it open to charges that its leader would be in the pocket of its leftwing paymasters, and wide open to attack from the Tories and rightwing elements in the media.

Read Full Post »

SPELET: Medborgarnas bild av hur politik fungerar överrensstämmer inte alltid med verkligheten.

Regeringsbildningen 2002 krävde två tuffa veckor av intensiva förhandlingar innan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet till sist lyckades komma överens om ett samarbete.

Håkan Wåhlstedt, tidigare partisekreterare hos Miljöpartiet, beskriver spelet kring förhandlingarna på följande sätt;

När vi var schysta och kanske lite naivt mesiga så blev vi ofta överkörda. Ju taskigare vi var, desto mer fick vi igenom.

Man kan konstatera att vad som är var rätt i regeringsförhandlingar stämmer lika väl för politik och politiska kampanjer.

Detta är kanske något förlorarna i respektive block borde tänka på nu efter valet. Men frågan är om man har lärt sig något överhuvudtaget.

Ser man på hur planerna för den nya Alliansregeringen fortskrider verkar Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna helt ha lämnat över allt inflytande till Fredrik Reinfeldt och Moderaterna.

Tydligen har man mer eller mindre accepterat att Moderaterna först sitter och planerar hur en regering skall se ut innan småpartierna släpps in för samtal.

Istället för att kräva att en regeringsbildning skall göras upp mellan fyra likvärdiga partier ser det nu mer ut som om småpartierna bara hoppas på att pappa Moderaterna skall behandla sina småbarn väl.

Och om detta leder till att småpartierna tvingas släppa ifrån sig departement till Moderaterna kommer detta att sända en mycket tydlig signal till väljarna att man inte har mycket inflytande kvar inom Alliansen. 

Fler valförluster är då att vänta.

Read Full Post »

POLITIK: Det är inte bara Socialdemokraterna som är inne i en identitetskris. Även facket famlar omkring och söker sin roll.

Att media är viktig om facket skall lyckas komma in på banan igen är en självklarhet. Frågan är hur man skall lyckas forma en sådan strategi.

Och om man lyckas är frågan hur pass självständig man kommer att vara gentemot Socialdemokraterna?

MarieLouise Samuelsson på Expressen skrev ett par dagar innan valet om LO:s ständiga utredningar i ämnet. Tydligen är LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin väldigt nöjd med satsningen på sajten Dagens Arena och LO-tidningen.

Men en märklighet – om nu facket vill vara mer aktiva i media – är att bara fackliga ombud får LO- tidningen. Att inte alla medlemmar får tidningen verkar missa lite av poängen med att ha en egen tidning.

Att alla medlemmar skulle få LO-tidningen framstår som en högst modest och konkret önskan och svårbegripligt varför inte så redan är fallet. […]

LO-ekonomer syns numera sällan i breda medier, de är också med rätta definierade som särintressen. Däremot framträder i princip dagligen de stora bankernas analytiker och chefsekonomer, som häpnadsväckande nog behandlas som sanningssägare och oberoende experter. […]

Och även om LO skulle lyckas med att ”komma ut” mer i detta medieklimat eller rentav bestämma sig för att starta den där dagliga arbetarrörelsetidningen är det minsann andra problem i vägen.

Vill man verkligen ha mera egen journalistik om svårundvikliga ämnen, som att det finns LO-fraktioner som är minst lika stygga mot Mona Sahlin som någonsin en borgerlig ledarsida? […]

Att LO gång på gång utreder sin fackliga mediepolitik kan vara ett sätt att slippa ta reda på vad det egentligen är för ”budskap” man vill nå ut med. Det är lättare att klaga på opålitligheten i föränderliga medier än att på allvar ta itu med LO:s balansgång mellan gammal och ny, osäker identitet.

Read Full Post »

Older Posts »