KAMPANJ: Dags att sammanfatta valet 2010.
Valets stora vinnare: Sverigedemokraterna
Denna blogg har många gånger varit skeptisk till om partiet skulle klara att ta sig in i riksdagen. Inte minst efter deras misslyckade kampanj i Europaparlamentsvalet. Men in kom man.
Och detta gjorde man trots en aldrig tidigare skådad motkampanj i massmedia under speciellt de sista dagarna innan valet.
Kampanjen kulminerade när både Aftonbladet och Expressen – på sina framsidor på valdagen – uppmanade väljarna att inte rösta på partiet.
Det kan mycket väl vara så att kampanjen ledde till att framgången inte blev större.
Valets stora förlorare 1: Socialdemokraterna och Mona Sahlin.
Valets stora förlorare 2: De Rödgröna och Kristdemokraterna
De Rödgröna lyckades aldrig framstå som lika sammansvetsade som Alliansen 2006 eller lika pålästa som regeringen.
Antagligen är det bara Kristdemokraterna själva som har levt i villfarelsen att man skulle kunna göra ett bra val efter att ha suttit stilla i regeringsbåten under hela mandatperioden.
Bästa valkampanj: Moderaterna
Moderaternas steady does it imponerade. Partiet har varit on message i stort sett hela valrörelsen. Partiets satsning på en lugn och trygg statsmannamässig framtoning och med ordning och reda i finanserna som huvudbudskap uppskattades t.o.m. av gråsossar och LO-medlemmar.
Bästa valkampanj (Tröstpriset): Folkpartiet
Folkpartiet insåg att man som litet parti riskerade att marginaliseras i skugga av Moderaterna. Genom målmedveten partiprofilering under hela mandatperioden och en tydlig ideologisering av skolfrågan lyckades man ta plats.
Att partiet trots detta backade bekräftar bara att småpartierna kommer att fortsätta att leva farligt i skuggan av Moderaterna. Väljarna är inte dumma. Man inser att det inte finns någon anledning att rösta på ett litet parti när alla Allianspartirena låter som varandras kopior.
Sämsta valkampanj: Socialdemokraterna
Partiet bedrev en gnällig och oinspirerad valkampanj.
Man gnällde över motståndarna, man gnällde över deras politik och man gnällde över media. Men mest av allt gnällde den ständigt irriterade Mona Sahlin.
Och även om Sahlin blev bättre närmare valdagen var det både för lite och för sent.
Att tappa ett så stort övertag i opinionen som man hade under en stor del av mandatperioden är inte bara slarvigt – det är ren misskötsel.
Största strategiska misstaget 1: Socialdemokraterna och De Rödgröna ägnade större delen av valrörelsen åt att blicka bakåt och föreslå ”återställare” till Alliansens politik. Var fanns framtidsvisionerna?
Största strategiska misstaget 2: Var tog partiets ekonomisk-politiska talesman Thomas Östros vägen?
Att Socialdemokraterna inte tog fram sitt starkaste kort som motpol till finansminister Anders Borg var ett stort misstag när hela kampanjupplägget gick ut på att bli trovärdig i jobbfrågan.
Största strategiska misstaget 3: Dessa ständiga diskussioner om Sverigedemokraterna i både media och mellan partierna resulterade i att partiet kunde fortsätta framstå som underdog och sanningssägare.
Största strategiska misstaget 4: Centerpartiets hela kampanjupplägg som byggde på deras ompositionering till liberalt storstadsparti.
Och med en välfylld krigskassa har man i princip kunnat göra precis allt man velat. Men utan politik som tilltalar spelar pengar ingen större roll.
Största överraskningen: Att Miljöpartiet inte blev större. Förväntningarna var så stora att framgången nästan framstod som liten.
Största floppen: Thomas Bodström (S)
Bodström var ett av partiet stora affischnamn. Denna anhängare till frivilliga drogtester tackade nej till att låta testa sig själv. Samma Bodström ansåg att det gick lika bra att bedriva valrörelsen från USA. Lägg sedan till att denna potentielle justitieminister bjöd ungdomar på sprit vid en tillställning.
När skall Socialdemokraterna inse att Bodström är mer yta än innehåll?
Mest överreklamerade inslaget i valet: Sociala medier.
Precis som i årets val i Storbritannien kom de sociala medierna inte att spela någon större roll för vare sig debatten eller valutgången. Om något så var det de traditionella medierna – tidningar, press, tv – som stärkte sin roll.
Bästa partiledarutfrågning: Sveriges Radios Studio Ett med Tomas Ramberg och Monica Saarinen.
Varför försöker inte övriga public service lära sig av de bästa journalister man har istället för att satsa på utfrågare som mer passar som lekledare i tv?
Mest överraskande valduell: Jimmie Åkessons seger över ringräven Gudrun Schyman.
Bästa valfilm: Kristdemokraterna. Tydligen är partiet bäst på att kommunicera när man slipper träffa väljarna direkt. Sämsta valfilm: Feministiskt initiativ. Ju mindre sagt desto bättre.
Bästa valaffischer: Kristdemokraterna. Sämsta valaffischer: Nästan omöjligt att välja men Folkpartiet och Alliansen kan få dela på jumboplatsen.
Mest meningslösa valgranskning: Partiledarnas Spotifylistor. Åsikterna om dessa listor säger mer om dem som gjorde ”analysen” än om partiledarna.
Read Full Post »