AVGÅNG | Att Sten Tolgfors valde att avgå som försvarsminister var överraskande.
Det fanns inget som tydde på att han inte skulle klara att rida ut stormen kring den s.k. vapenfabriken i Saudiarabien.
Däremot fanns det andra märkligheter kring hans ledarstil som bara låg och väntade på att brisera i media.
I en lång söndagskrönika i Dagens Nyheter skrev Peter Wolodarski t.ex. om Riksrevisionens rapport om försvarspolitiken som visade på märkligheter där – till skillnad från Saudiaffären – Sten Tolgfors har varit direkt involverad.
Den process som Sten Tolgfors ansvarat för har kännetecknats av bristande underlag, usel dokumentation och framhastade beslut. Riksrevisionens rapport kastar omkull eventuella föreställningar om rationalitet och öppenhet.
[…]
Riksrevisionen konstaterar att regeringen med sitt sätt att toppstyra försvaret skapat extra kostnader, oklara ansvarsförhållanden och en otydlig bild av vad besluten innebär. Ur ett demokratiskt perspektiv är detta mycket illa.
[…]
Det svårgenomträngliga mönstret går igen både i vanskötseln av försvarets materiel och i samarbetsavtalet med Saudiarabien.
Fram träder bilden av en regering som detaljstyr informellt, utan öppenhet och klara ansvarsförhållanden.
Att Riksrevisionens rapport inte har fått större uppmärksamhet i media är bra märkligt. Att de rödgröna partierna inte har använt sig av innehållet är därför snudd på misskötsel av sitt uppdrag som opposition.
Men så här långt hat Tolgfors lyckats väl med att förklara alla turer kring vapenfabriken på ett någotsånär trovärdigt sätt. Bilden som tonat fram är snarare att försvarsministern inte har fått veta allt som har pågått bakom hans rygg.
I princip skall en minister alltid veta allt om vad som händer inom det egna fögderiet. I realiteten är en minister sällan bättre än sina tjänstemän. Detta vet väljarna instinktivt.
Någon bristande krishantering har det därför knappast varit tal om. Presskonferensen den 9 mars genomfördes t.ex. på ett skickligt och pedagogiskt sätt.
Och Tolgfors har hela tiden därefter varit bra på svara på journalisternas frågor. Att media sedan inte har varit nöjd med svaren är en annan sak.
Granskningen har inte heller varit värre än vad man har kunnat förvänta sig med tanke på situation. Det har inte varit tal om något mediedrev som skulle kunna tvinna honom att avgå. Regeringen har aldrig varit hotad.
Affären har dessutom varit så pass komplicerad att det aldrig har varit tal om att Tolgfors, Moderaterna eller regeringen skulle riskera att tappa speciellt mycket förtroende i väljarkåren. Åtminstone inte på lång sikt.
Trots detta väljer han att avgå.
Och för en gångs skull låter standardsvaret om att han avgår för att kunna tillbringa mer tid med familjen trovärdigt. Han verkar helt enkelt inte vilja ägna en stor del av året eller mandatperioden till att vara under journalisternas blåslampa.
”Tiden sätter sina spår, jag kände att jag tappat den energi och glädje som krävs för att göra det här jobbet.” Inte konstigt om han då väljer familjen.
Trotts detta är det inte helt osannolikt att både han och Moderaterna har insett det lämpliga att minimera kostnaderna för regeringen.
Att avgå nu är bättre än att behöva avgå närmare valet. Varje vecka och månad kommer p.g.a. det försämrade opinionsläget kommer att vara av betydelse om regeringen skall kunna vinna nästa val.
Read Full Post »