Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Analys’

lo_landsorganisationenANALYS | Ett av de mer flagranta exemplen på hur LO anpassar sig till Socialdemokraterna kom i en intervju med deras förste vice ordförande.

Under intervjun i Dagens Nyheter förklarade Tobias Baudin att LO nu svängt när det gäller vinster i välfärdssektorn. Tydligen är LO nu positiva till vinster.

Så sent som vid LO-kongressen 2010 tog man beslut om att verka för en non-profitprincip inom välfärden. Det innebär att företag inte skulle kunna ta ut vinster i vård, skola och omsorg.

Det är svårt att se omsvängningen som något annat än en anpassning inför årets valrörelse. LO ställer in sig i partiledet och kör över medlemmarna.

Omsvängningen är förödande för bilden av LO som en självständig organisation och för medlemmarnas förtroende för Karl-Petter Thorwaldsson som ordförande.

Thorwaldsson vann mycket respekt för att han markerade en självständig linje gentemot partiet när han blev vald till ordförande 2012.

Detta tilltalade medlemmar som inte röstar på Socialdemokraterna. Men kanske främst sågs det som positivt av de medlemmar som tycker att LO generellt tar för stora hänsyn till Socialdemokraterna och till arbetsgivarna.

Detta förtroendekapital riskerar nu kastats överbord. Thorwaldsson och Baudin framstår nu mer som den typiske fackpampen som gör lite som man vill.

Dessutom kan man ifrågasätta om svängningen ens är nödvändig för en valseger. Tanken var säkert att man skulle underlätta samordningen av valarbetare och budskap inför valrörelsen.

Men man kan argumentera för att beslutet snarare har ökat förvirringen kring vad LO egentligen tycker. Dessutom kan det mycket väl gynna Vänsterpartiet och Alliansen mer än Socialdemokraterna.

Vänsterpartiet kan nu med all rätt hävda att man är det enda partiet som säjer nej till vinster i välfärden. Ett klart och tydligt budskap som är lätt att kommunicera och argumentera för.

Alliansen kan å andra sidan hävda att LO:s omsvängning bevisar att vinster i välfärden är en logisk utveckling av hur samhället har utvecklats. Man kan också nu peka på att Vänsterpartiet står isolerade med sitt ”extrema” politiska budskap.

Alliansen kan också – precis som med exemplet Socialdemokraterna och jobbskatteavdragen – hävda att hela det socialdemokratiska etablissemanget nu har accepterat regeringens politik.

Skall man utgå ifrån intervjun med Baudin kommer LO få problem med att förklara vad man egentligen kämpar för. Vad är budskapet?

”Varje skattekrona måste gå till det den är avsedd för. Vi har inte råd att skicka iväg det i vinster till företag. Vi måste kraftigt reglera den här branschen”, ansåg Baudin för ett år sedan.

Idag låter det så här:

– Vi har förflyttat debatten i svensk politik om välfärden och vinsterna. Men egentligen har ingenting hänt. Jag ser med oro på risken för att vi får ett lapptäcke av olika politiska förslag. Vi riskerar att få en rad populistiska utspel som inte förändrar någonting, säger Tobias Baudin.

[…]

– Vi är för vinst i välfärden och att också företagen måste få gå med vinst. Sedan vill vi att så mycket av vinsten som möjligt ska investeras tillbaka i verksamheten. Gärna i personalen via löneökningar, men också i kompetensutveckling.

Den viktigaste frågan för LO, och en av knäckfrågorna för näringslivet, är att facket vill att kommuner och landsting ska få större inflytande över vilka bolag som etablerar sig i välfärdssektorn. Den fria etableringsrätten i skolan beskriver Tobias Baudin som ”horribel”.

– Vårt förslag ligger fast i grunden, men självklart är vi öppna för att diskutera om man kan hitta andra modeller utifrån det, säger han.

LO är nu för vinster i välfärden samtidigt som deras tidigare förslag ”ligger fast i grunden”. Lägg sedan till att man är villiga att förhandla om allt.

Det är inte säkert att ett sådant luddigt budskap är det effektivaste verktyget om man vill mobilisera desillusionerade medlemmar inför valrörelsen.

Read Full Post »

Pew Research Center sammanfattar presidentvalet i fem punkter:

1. Journalisterna spelade en mindre betydelsefull roll 2012 för hur väljarna uppfattade Barack Obama och Mitt Romney.

2. Båda presidentkandidaterna var framgångsrika när det gällde att forma en negativ bild av motståndaren.

3. Det var mindre bevakning av opinionsundersökningar, frågor om strategi och vem som ser ut att vinna valet än det var inför valet 2008. Men det var också mindre bevakning av sakfrågorna 2012 jämfört med 2008.

4. Team Obama var överlägsna när det gällde att använda sociala medier i valrörelsen. Men dialogen om kandidaterna på de sociala medierna var till övervägande delen också negativ.

5. Trots att det spenderades mer pengar än någonsin i valrörelsen lockade detta inte en större publik till de politiska nyheterna.

Information: ”Pew Research Center is a nonpartisan, nonadvocacy fact tank that conducts public opinion polling, demographic studies, media content analysis and other empirical social science research. It does not take positions on policy issues.”

Read Full Post »

STRATEGI | Det är inte bara Centerpartiet som har ideologiska problem. Även Socialdemokraterna har en djup klyfta som måste överbryggas innan valet.

Sydsvenskan den 24 februari 2013

Därför tar Stefan Löfvens skuggfinansminister Magdalena Andersson nu upp striden mot vänstern och deras krav på vinstförbud inom välfärdssektorn.

Det finns mer än hundra förslag från nästan lika många arbetarkommuner om att aktiebolag inte ska få finnas i välfärden. Vad är risken med ett sådant förbud?

– I så fall skulle en massa skolor stängas. Det ser jag ingen poäng med. Varför ska vi stänga verksamheter som fungerar? Däremot tycker jag att vi ska reglera verksamheten bättre. Vi har varit naiva när vi öppnat upp välfärden för vinstgivande bolag.

Lunds arbetarekommun föreslår att vinster i vård- och omsorgssektorn bör förbjudas. Vad är det för fel på det?

– Att en del av de företag som driver den här verksamheten idag i så fall inte längre vill fortsätta med det. Vi har många verksamheter som drivs av aktiebolag. Vi har väldigt många brukare som är nöjda. Det måste vi respektera.

Enligt Malmö arbetarekommun bör välfärdsverksamhet inte få drivas med avkastning som medel eller mål. Vad är felet med ett sådant förslag?

– Det är inte genom sådana förbud vi uppnår det vi vill uppnå. Vi får kanske helt andra effekter som vi inte vill ha, kanske att verksamheter som finns idag och som brukarna är nöjda med inte finns i framtiden. Det vore olyckligt. Det finns ju många barn som går på skolor som drivs av privata företag, som gör vinst, och som både barn och föräldrar är väldigt nöjda med.

Ingen skulle bli lyckligare än Alliansen om partiet skulle ta beslut om vinstförbud på partikongressen.

Inget har nämligen mobiliserat borgerligheten som när LO-ekonomen Rudolf Meidner 1970 lade fram sitt förslag om löntagarfonder.

Tanken var att löntagarnas organisationer skulle få aktiemajoriteten i företag med över etthundra anställda. Förslagen om vinstförbud har samma politiska sprängkraft som fonderna.

Lägger sig Socialdemokraterna nu på vänsterkanten om vinster i välfärden ger man Alliansen en möjlighet att mobilisera väljarna på ett sätt som deras egen politik inte ser ut att klara av idag.

Det är därför avgörande för Socialdemokraternas valstrategi att denna bomb desarmeras inför kongressen.

Men även vänstern inom den socialdemokratiska sfären har insett betydelsen att argumentera i valtermer.

Det nybildade fackliga idéinstitutet Katalys talar om att vinstförbud och vinstbegränsningar som ett vinnarkoncept i valet.

Daniel Suhonen, chef för Katalys, och nationalekonomen Dany Kessel skriver på debattplats i Dagens Nyheter:

För den rödgröna oppositionen är detta en stor möjlighet att mobilisera de egna väljarna och göra inbrytningar ibland borgerliga väljare. Många människor uppger sig vara beredda att byta parti om det egna partiet inte har en tillräckligt bra linje i fråga om vinstbegränsning.

Sex procent av valmanskåren består i dag av alliansväljare som är så kritiska till vinst att de potentiellt skulle kunna vinnas över till de rödgröna om de presenterar ett effektivt förslag för att stoppa eller reglera vinstläckaget ur välfärden. 22 procent av valmanskåren består av rödgröna vinstkritiska väljare som tycker frågan är så viktig att de är beredda att byta parti på frågan.

”Vår undersökning visar att om Stefan Löfven slutar flörta med medelklassväljarna och formulerar ett effektivt vinstförbud så finns potentiellt ett helt Folkparti att hämta över blockgränsen”, säger Suhonen vidare.

Uppenbart kommer vänstern inte att ge sig utan strid.

När Magdalena Andersson intervjuades lyste även partiets strategi gentemot Moderaterna igenom.

Att detta framfördes i Sydsvenskan, som har täckningsområde inom det röda Skåne, var nog ingen tillfällighet.

Att försöka dra ner förtroendet för hur Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg sköter landets ekonomi är grundläggande om Socialdemokraterna skall kunna vinna valet.

– Det är mitt jobb att vara ute efter Anders Borgs jobb, säger hon.

I det arbetet riktar hon hård kritik mot områden som ofta beskrivs Borgs som starka sidor. Hon säger sig ha en hel del kritik mot ”hantverket” – mot det som annars brukar kallas ledarskap eller regeringsduglighet.

– Det finns många exempel på att Reinfeldt och Borg inte skött hantverket på det sätt som man kan förvänta sig av en regering, säger hon.

Enligt Magdalena Andersson är Fredrik Reinfeldts hittills största misslyckande att han inte fått ner arbetslösheten, som ju statsministern själv beskrivit som regeringens övergripande prioritering.

Hon anser att Anders Borg är på farlig väg att missköta Sveriges statsfinanser i och med att han i höstas lade fram en allt för expansiv statsbudget.

Det räcker att Centerpartiet och Kristdemokraterna tar sig över fyraprocentspärren för att det skall väga jämt mellan de rödgröna och regeringspartierna.

Och har man begränsande möjligheter att vinna nya väljare gäller det att avskräcka väljarna från att gå över till motståndarna.

Det är också i det perspektivet man skall se partiets intensiva kritik av Nuon-affären. En affär som knappast intresserar speciellt många väljare.

Vad man däremot kan uppnå är att man lyckas ifrågasätta bilden av en regering som är bra på att hantera landets och skattebetalarnas pengar.

Bild: Urklipp från Sydsvenskan den 24 februari 2013. Erik Magnusson gjorde intervjun med Magdalena Andersson.

Read Full Post »

ANALYS | Barack Obama vann övertygande över sin republikanske utmanare Mitt Romney med 332 elektorsröster mot 206.

Bild-President Obama och First Lady Michelle Obama

Dessutom är det bara Franklin D. Roosevelt, Dwight D. Eisenhower och Ronald Reagan som också lyckats vinna mer än 50 procent av det totala röstetalet två gånger i rad.

I en insiktsfull intervju med Tim Dickinson på Rolling Stone beskriver James Carville, politisk strateg och arkitekten bakom Bill Clintons valseger 1992, hur Obama lyckades och varför Romney misslyckades.

Remember, for Obama, there was a great strategic dilemma as to whether to present Romney as a flip-flopper or as someone who is for the rich guy. You had to pick one, and they picked ”for the rich guy.” If you’re going to be successful in politics, you have to pick one. One of the great statements of the Kerry campaign was when they said, ”We have a nuanced and layered message.” It can’t be nuanced and layered and be a message – it just can’t.

The best thing Romney did was flip-flop in the first debate. If you flop to where people are, then they like you. Let’s say that somebody runs against gay marriage all their life, and you’re for gay marriage, and then they come out for it. You don’t say, ”I don’t trust him, he flipped his position.” You say, ”I like that, he changed his mind.” In the research – and I know this because we did a lot of it – if you’d say that Romney was for all these crazy right-wing things, people would say, ”He’s more moderate than that, he doesn’t believe that.” They liked the fact that they couldn’t trust him.

That’s why the Obama campaign decided to focus on his history at Bain.

Yeah. At the end, the message of the Bain stuff was: When he has to choose between you and his friends, he’s going to choose his friends. I think that stuck with him pretty good.

[…]

How did the Republicans get so outclassed in terms of technology? In 2004, Rove dominated on that front.

The most amazing story of the whole election was how personally shellshocked Romney was that he lost. They completely thought he was going to win. How can a man with a reputation of being data-driven, who does spreadsheets better than anybody in the world, be shocked that he lost? I can’t wait to read the book as to what happened to Romney. It’s stunning.

Part of it is how inefficiently they spent all the money they had. Conservatives have a point here: You give somebody too many resources, and they don’t allocate them very well. The top people in the Romney campaign were paid $134 million in this election. The top consultants in the Obama campaign were paid $6 million. Democrats just spent their money smarter, better and with less nepotism or favoritism. It’s stunning that a community organizer would be so much more efficient than a head of one of the largest private equity funds. As the rabbis have been saying for 5,000 years, ”Go figure.”

Bild: Obamakampanjen lade ut fotot på presidenten och Michelle Obama på Facebook och Twitter efter segern.

Read Full Post »

OpinionsundersökningANALYS | När första världskriget utbröt genererade nyheten en liten notis i The Times. I Sverige räcker det med att Sverigedemokraterna åker upp eller ner i opinionen för att det skall bli krigsrubriker.

Om det hänger samman med övriga partiers idétorka eller på medias schizofrena inställning till sin egen bevakning av Sverigedemokraterna är svårt att säga.

Partiet har blivit lite av politikens adventskalender. Varje dag man öppnar tidningarna får man en ny överraskning serverad.s. Detta skapar i sin tur frågor om hur väljarna kommer att påverkas.

Utan Sverigedemokraterna skulle ledarredaktionerna och de politiska reportrarna få svårt att fylla sitt spaltutrymme. Övriga partier känns bara frånvarande vid en jämförelse.

Oavsett om partiet går fram med 1,5 % – och når en toppnotering på 10 % i Sifo – eller tappar 1,5 % (United Minds) är man tredje största partiet.

Ett tecken på att det råder inrikespolitisk stiltje är att Miljöpartiet håller ställningarna i opinionen. Det spelar tydligen ingen roll att båda språkrören är föräldralediga. Partiet verkar klara sig lika bra utan dem.

Även för övriga partier är skillnaderna marginella i Sifo:s och United Minds senaste opinionsundersökningar.

Socialdemokraterna hamnar i stort på samma siffror – 32,1 % respektive 32,0 % – oavsett om man tappar 1,8 % som i Sifo eller ökar på med 1,0 % som i United Minds.

Även Moderaterna hamnar i stort sätt på samma siffror i båda mätningarna.

Småpartierna – Vänsterpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet – ligger i spannet mellan 5-6 %.

Och för Kristdemokraterna är lägget än mer kritiskt. Även när man som i Sifo plussar på sina siffror (+0,1 %) hamnar man under fyraprocentspärren.

Kristdemokraternas kräftgång är huvudanledningen till att de rödgröna partierna har en stabil ledning över Alliansen i båda mätningarna.

Men även om partiet skulle nå upp till fyra procent skulle detta inte hjälpa. Regeringspartierna skulle ändå inte klara av att behålla makten.

Sifo:

De rödgröna 47,7 % och Alliansen 38,1 % (exklusive Kristdemokraterna)

Socialdemokraterna 32,1 % (-1,8), Miljöpartiet 9,7 % (-0,4) och Vänsterpartiet 5,9 % (+1,2)

Moderaterna 28,2 % (-0,5), Folkpartiet 5,4 % (+0,1), Centerpartiet 4,5 % (+0,3) och Kristdemokraterna 3,6 % (+0,1)

Sverigedemokraterna 10,0 % (+1,5)

United Minds:

De rödgröna 46,9 % och Alliansen 38,6 % (exklusive Kristdemokraterna)

Socialdemokraterna 32,0 % (+1,0), Miljöpartiet 8,2 % (+0,2) och Vänsterpartiet 6,7 (+1,0)

Moderaterna 28,9 % (+1,1), Folkpartiet 4,9 % (-1,4), Centerpartiet 4,8 % (-0,3) och Kristdemokraterna 3,8 (-0,1)

Sverigedemokraterna 9,7 % (-1,5)

Read Full Post »

POLITIK | Många verkar genuint förvånade över att motståndet mot Jimmie Åkesson kommer när intresset för Sverigedemokraterna är som störst.

Linda Eriksson skriver t.ex. i Fokus:

Paradoxalt intensifieras alltså den interna striden samtidigt som partiet har rekordhöga opinionssiffror. På ena sidan står en skadeskjuten partiledning, som i det toppstyrda partiet redan är överbelastad med arbete. På den andra en hungrig opposition som stärks alltmer.

Men alla borde insett att något inte stod rätt till när partiledningen tidigare i år försökte lansera Paula Bieler som alternativ till ordförande i ungdomsförbundet SDU.

”Nationalisten” Gustav Kasselstrand vann en överlägsen seger med trettionio röster mot tio.

Antingen var detta bara ett desperat försök att kasta grus i ”nationalisternas” maskineri eller en gigantisk missbedömning från partiledningens sida om sin egen förmåga att påverka händelseutvecklingen. Troligtvis lite av varje.

Oavsett vilket är alltid intresset för att intrigera konstant bland ideologiska motståndare. Det minskar inte nödvändigtvis bara för att partiet växer i opinionen. Tvärtom.

Ett parti som hamnar mellan 7-11 procent är alltid betydligt intressantare än om det inte klarar av att registrera något väljarintresse i opinionsundersökningar.

Om inte annat för att en framgångsrik partiledare riskerar att cementera sin maktposition när det går bra. Om motståndarna inte agerar snabbt riskerar man hamna på historiens skräphög.

Inom alla partier finns alltid falanger som tycker sig vara mer ideologiskt renlärig än sittande partiledning.

Vad som utmärker dessa falanger är att de alltid tror sig kunna förbättra opinionssiffrorna. Alternativt bryr man sig inte om opinionen så länge man bara får sätta sin prägel på partiet.

Sverigedemokraternas interna problem påminner om Kristdemokraterna under Alf Svensson. Svensson – precis som Jimmie Åkesson nu – var alltid populärare än sitt parti.

Inom Kristdemokraterna tilläts aldrig någon ledargestalt växte till sig i skuggan av den store ledaren. Att försöka synas för mycket sågs per definition som något högst suspekt.

Resultatet av Kristdemokraternas bristande framförhållning ser vi idag. Ett blekt ledargarnityr med opinionssiffror i fritt fall.

Det unika med Erik Almqvist var att han som ekonomiskpolitisk talesperson på ett naturligt sätt tog plats p.g.a. sina uppenbara kvalifikationer. (Eriksson skriver att den nu avlidne William Petzäll en gång sågs som en potentiell partiledare. Om detta är sant illustrerar det bara hur tunt det är på talanger inom partiet.)

Vad borde då partiledningen göra i dagsläget?

Med en hängiven ideologisk motståndare finns det bara en väg framåt. Och det är att se till att vinna maktstriden. Eriksson igen:

Sedan förra valet har 267 sverigedemokrater lämnat sina uppdrag i kommunfullmäktige, enligt Expo. Och källor inom partiet säger till Fokus, att partiledningen har en plan att inom ett par veckor rensa ut ett tiotal personer på en och samma gång, som ett resultat av policyn om nolltolerans. En åtgärd som inte väntas få några applåder av den interna oppositionen.

Ett säkert tecken på att man har kompetensproblem inom partiet är att Johnny Skalin nu tillfälligt ersätter Almqvist som ekonomiskpolitisk talesperson. Samma Skalin har tidigare petats från just denna post.

Frågan är om en skadeskjuten Jimmie Åkesson klarar av att hantera sina ideologiskt motiverade motståndare när kompisgänget närmast honom så kraftigt har decimerats.

Övrigt: Inlägget publiceras parallellt på Makthavare.se.

Bild: Tidskriftsomslaget är Fokus den 16-22 november 2012.

Read Full Post »

STRATEGI | Det är inte bara Socialdemokraterna och Stefan Löfven som har problem med frågan om vinster i välfärden. Även facken är splittrade.

Löfven vann maktstriden i partistyrelsen om vinster i välfärden. I stället för att förbjuda vill man se en ökad granskning av företagens bokföring av sina vinster.

Sannolikt kommer toppskiktet inom fackföreningsrörelsen att ha lättast att acceptera denna Löfvenska kompromiss. Frågan är bara vad vanliga fackligt anslutna tycker.

Med en splittring inom vad som kallas ”den fackliga grenen av Socialdemokraterna” riskerar partiet framstå som än mer otydligt i en av sina viktigaste politiska frågor.

Detta kan mycket väl ge Alliansen en möjlighet att utmåla Socialdemokraterna som okapabla när det gäller att skapa fler jobb och bekämpa arbetslösheten. Vinster i välfärden riskerar att bli Löfvens egen variant av löntagarfondsdebatten.

Redan nu kan man se att att Löfvens kompromiss inte är det lättaste att kommunicera på ett lättfattligt sätt. Otydlighet riskerar att bli konsekvensen.

Om Löfvens strategi inte fungerar kommer Alliansen inte ens att behöva en majoritet av väljarna bakom sig för att kunna så ett frö av misstänksamhet kring Socialdemokraternas förmåga och trovärdighet som regeringsparti.

Att kunna visa på politisk splittring och ideologisk förvirring inom partiet och facken blir säkert en del av strategin för att kunna desarmera frågan för Alliansen.

Och det är här fackets medlemmar, och de fackligt aktiva på ”golvet”, kommer in i bilden.

Så här kan det låta i en debattartikel i Kommunalarbetaren. Styrelsen i sektion Falköping, Vänerväst skriver:

80 procent av svenska folket säger nej till vinster i välfärden. Men Kommunals ordförande Annelie Nordström motsätter sig LO-kongressens beslut om att verka för Non Profit (inga vinster) i välfärden. ” Jag tror inte på non profit.” Detta uttalande gjorde hon i tidningen Dagens Samhälle som utkom den 20 september 2012.

[…]

När vi är ute och lyssnar på Kommunals medlemmar så är det fler än 80 procent som motsätter sig vinster i välfärden. Det är dags för Annelie Nordström att lyssna in vad medlemmarna tycker i denna fråga. Vinstintressen som drabbar barn, sjuka och gamla får oftast sämre omsorg. Detta sker genom att medlemmarna inom Kommunal får göra mer på mindre tid (lägre personalbemanning), sämre semesterförmåner, sämre avtal, osäkrare anställningar, lägre ingångslöner och tystnadplikt angående situationen på arbetsplatsen. Detta kan aldrig accepteras. Anneli e Nordström accepterar detta år ut och år in därför att hon tror på vinstintressen i välfärden.

[…]

På Kommunals kongress år 2010 antogs följande att-satser:

• att förbundet ska ta upp en aktiv kamp mot fortsatt konkurrensutsättning och för en återdemokratisering och utbyggnad av offentliga sektorn,

• att ge förbundsstyrelsen i uppdrag att utarbeta en plan för kampen, på kort och lång sikt, gärna i samarbete med andra delar av fackföreningsrörelsen och brukarorganisationer, gärna utifrån exempel från Norge och Trondheimsmodellen

Vi ställer följande frågor till Kommunals ordförande Anneli Nordström.

1. Hur verkar du för ovanstående kongressbeslut, som antogs år 2010, när du nu år 2012 uttalar dig för privata vinstintressen i välfärden?

2. Kan alla kommunals medlemmar och förtroendevalda motverka eller  strunta i Kommunals kongressbeslut och, om man så känner,  verka för motsatsen eller göra som man själva vill i olika frågor?

Om inte Socialdemokraterna aktar sig riskerar man skapa utrymme för en ny debatt likande löntagarfonderna.

Och hur väl det utföll behöver Löfven bara fråga Kjell-Olof Feldt om.

Read Full Post »

Older Posts »