Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Partisekreterare’

STRATEGI | Kent Perssons idéer skilljer sig inte från Sofia Arkelstens. Kan Moderaterna lyckas bara för att man byter ut sin partisekreterare?

Lena Hennel skriver i Svenska Dagbladet:

Kent Persson [Moderaternas partisekreterare], en kortklippt 41-årig örebroare med pekfingret ständigt i närheten av twitterknappen, tar emot i samma rum där Per Schlingmann under sin tid drack kaffe ur en mugg prydd med texten Jesus is coming.

– Jag har fått ett rätt tydligt uppdrag av Fredrik Reinfeldt och ett stort mandat för att lägga grunden för att vinna ett tredje val på raken, förklarar Kent Persson.

[…]

Internt i partiet tolkas det nya dubbelkommandot som att partiet nu är satt på krigsfot för att kunna möta de socialdemokratiska huvudmotståndarna. Från annat M-håll ses Per Schlingmann inte bara som en side kick utan som en överrock. ”Schlingmann behövs om det ska tänkas nytt”, säger en moderat med god insyn.

Jesus is coming?

Det återstår att se.

[…]

En viktig varningsklocka för Moderaterna fanns att läsa i det finstilta i Sifos senaste väljarbarometer. Där framgår att i takt med att stödet för Socialdemokraterna har stigit så har Moderaterna förlorat sin majoritet bland de förvärvsarbetande.

[…]

Den borgerliga regeringen har satsat en stor del av sitt sparkapital på att vinna just den här tunga väljargruppen genom sänkta inkomstskatter för löntagare, det så kallade jobbskatteavdraget. Är nu Det nya arbetarpartiet på väg att ratas till förmån för Det gamla?

– Det är något vi måste ta på allvar. Vi måste fundera över varför det har blivit så. När det gäller jobbfrågan måste vi gå tillbaka till det som är vår styrka: att se samhällsproblemet och komma med konkreta förslag på hur vi ska lösa det, säger Kent Persson.

En annan grupp som de nya Moderaterna också måste säkra för att lägga grunden till ett långt regeringsinnehav är kvinnorna, i synnerhet de offentliganställda. Trots att Fredrik Reinfeldt på sina resor träffat många kvinnor i vård, skola och omsorg så har han aldrig riktigt lyckats övertyga den här gruppen om sin förträfflighet. Kent Persson tror sig sitta inne med förklaringen.

[…]

Moderaterna gjorde ett sämre val lokalt än på riksplanet 2010. Det oroar Kent Persson, förklarar han senare. För, som han säger, val vinns på människors hemmaplan. Då väger vård, skola och omsorg tungt.

– För många människor är välfärdsfrågan helt avgörande för hur de röstar. Då tror jag fortfarande att det handlar rätt mycket om ”är de nya Moderaterna på riktigt?”. Där har vi en hemläxa att göra.

Och så fortsätter det.

Moderaterna skall bli bättre på allt. Inte minst när det gäller välfärdfrågorna.

Och jobbpolitiken. Det skall naturligtvis bli än fler jobbskatteavdrag.

Och företagen? De måste också bli fler. Speciellt då de små och medelstora.

Men problemet för Moderaterna är inte att det nödvändigtvis är fel på prioriteringarna. Problemet är att väljarna har hört allt tidigare. Och ännu är man inte övertygade.

Men inte ens fokuseringen på vård, skola och omsorg är ny. Även här var Arkelsten först.

En partisekreterare verkställer naturligtvis bara fattade beslut. Men en driftig person kan påverka.

Därför kan man nu dra vissa slutsatser.

Om Persson säger samma sak som sin företrädare – och upprepar vad Schlingmann sade innan han blev regeringens kommunikationsstrateg – så måste det betyda att Moderaterna hänger upp hela sin valstrategi på just Per Schlingmann.

Schlingmann – och Persson – skall genomföra en redan fastställd valstrategi. Och det skall göras med hjälp av Schlingmanns berömda förmåga att kommunicera. Någon ny politik behövs tydligen inte.

Kommer han att kunna locka tillbaka tillräckligt många konsumenter bara genom att paketera om en gammal produkt?

Speciellt nu när konkurrenterna har börjat placera ut sina alltmer lockande varor på butikshyllorna?

Är Moderaterna Coca-Cola eller den ständiga tvåan Pepsi?

Bild: En sida ur Svenska Dagbladet den 27 maj 2012.

Read Full Post »

LEDARSKAP | När Håkan Juholt avgick var det Carin Jämtin som fick leda partiet medan partiet letade ny partiledare.

Sara Wilk har träffat Jämtin för Chefstidningen.

– I vårt parti är partisekreteraren ett slags intern lagledare. Det handlar ofta om att få saker att funka och människor att träffas. Så här långt i mitt liv har det fungerat bra när jag har haft en sådan roll. Men folk är säkert skitsura på mig också. Det ingår i paketet.

[…]

– Det kokar ner i hur väl organisationen fungerar. Och den fungerar om ledningen fungerar. Då gäller det att man själv orkar. Det är nog det jobbigaste – att finnas där.

Tillsammans lyckades de ta sig igenom prövningen. Och när de värsta dyningarna hade lagt sig var det flera som berömde hennes insats. Hon hade klivit fram som en stark ledare och fört partiet i hamn.

Så uppfattades det kanske internt i partiet, men knappast utåt. Vid presskonferenserna gjorde hon ibland snarare ett lite nervöst och osäkert intryck.

Med det kan naturligtvis förklaras med den unika historiska situationen. Men en ”stark ledare” är inte heller vad man tänker på när det gäller Jämtins tid som oppositionsborgarråd i Stockholms stad.

Det var då partiet lanserade de smått löjeväckande förslagen om ”könsneutrala toaletter i stadens offentliga verksamheter” och butlertjänster i tunnelbanan.

Fingertoppskänsla har inte heller alltid utmärkt henne under tiden som partisekreterare. När Moderaterna lanserade sajten Juholts sedelpress gick Jämtin ut och kritiserade den i en debattartikel. Detta ökade bara intresset för sajten och dess innehåll.

Men alla älskar en vinnare.

När väl valet föll på Stefan Löfven började siffrorna för partiet att sakta vände uppåt igen.

Det är lätt att i efterhand se händelserna i ett positivt sken. Om Löfven hade floppat hade Jämtin blivit en av de personer som fått bära hundhuvudet.

Bild: Tidskriftsomslaget är Chefstidningen nr 3, 2012.

Read Full Post »

FÖRNYELSE | Vissa nyheter framstår som självklara även om de kommer som en överraskning.

Ett exempel är att Sofia Arkelsten (M) tvingats avgå med omedelbar verkan som partisekreterare.

Strategin blir nu att göra ”Nya Moderaterna” ännu nyare. Fast med tydligare fokus på att bli en kampanjorganisation som levererar resultat i form av bättre opinionssiffror.

Rent teoretiskt kan man förnya och förbättra en produkt i det oändliga. Men politik är en förtroendebransch. För många förändringar skapar osäkerhet hos väljarna om det finns något som är heligt i Moderaterna.

Arkelstens ”affärer” och bristande politisk fingertoppskänsla var säkert bidragande orsak till Fredrik Reinfeldts beslut.

Hennes sista insats var att staka ut en ny linje när det gäller de hemliga partibidragen till partiet. Förslaget fick dock kritik även på liberala ledarsidor.

Men varför blev det plötsligt så brått att bli av med Arkelsten? Det finns åtminstone två svar på den frågan förutom ovan nämnda.

1) Som statsminister har Reinfeldt lidit av ett Göran Persson-komplex. Persson ville nämligen alltid överaska när han skulle tillsätta nytt folk.  

När Reinfeldt har försökt göra det samma har han alltid floppat. Arkelsten fick därför, efter bara 18 månader, göra Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò sällskap som exempel på misslyckade rekryteringar.

Men varför Reinfeldt tror att Arkelsten kommer att bli en bättre ordförande för riksdagens utrikesutskott än som partisekreterare är svårt att förstå. Hon har noll erfarenhet området.

Kanske räknar Reinfeldt med att Carl Bildt kommer att vara hennes överrock. På så sätt kan hon inte ställa till med någon skada.

Utnämningen visar möjligtvis också hur uddlöst det löpande arbetet i riksdagen har blivit. Regeringar – oavsett partifärga – har blivit alltmer ointresserade av det löpande arbetet i riksdagen.

Lägg sedan till att det nästan har blivit en del av nya Moderaternas image att inte intressera sig för vissa frågor. Det har blivit ett sätt att signalera att partiet har förändrats.

På samma sätt var Arkelstens intresse för miljöfrågor anledningen till hennes utnämning till partisekreterare. Att vara grön är mycket mer ”nya Moderaterna” än att prata hårda frågor som försvar eller utrikespolitik.

2) Det drastiska beslutet att ersätta Arkelsten med Kent Persson visar att Reinfeldt har tagits på sängen av partiets dåliga siffror.

Återigen verkar Göran Persson spöka. Tydligen har man trott att Persson var parentesen medan Mona Sahlin och Håkan Juholt var normaltillståndet.

Så länge de egna siffrorna steg och Socialdemokraternas dalade kunde man fortsätta inbilla sig att allt som behövdes var att tillsätta nya arbetsgrupper som t.ex. ”Hälsosammare Sverige” och ”Föregångsland för klimat och hållbarhet” för att man skulle garanteras fortsatta framgångar.

Men det räckte med att Socialdemokraterna fick en trovärdig partiledare för att bräckligheten i varumärket ”nya Moderaterna” skulle visa sig.

Moderaterna hade säkert kunnat leva med ett tapp i opinionen om Alliansen hade fortsatt vara större än de rödgröna. Så är inte längre fallet.

Och då kan man inte bara sorglöst lunka på som vanligt. Man behöver nu en rejäl uppstramning av partiarbetet om man skall lyckas vinna valet.

Nya Moderaterna kommer nu att bli ännu nyare fast med bättre partidisciplin. Politiker och partiapparat kommer att tvingas börja jobba för bättre opinionssiffror.

Read Full Post »

EN FÖR Socialdemokraterna negativ story hålls i liv p.g.a. partiets taffliga hantering.

Under politikerveckan i Almedalen lanserade Moderaterna ”Juholts sedelpress”. Moderaterna vill ”uppmärksamma väljarna på att Socialdemokraterna ställer ut löften de inte kan hålla”. 


En sajt som inte fick speciellt mycket uppmärksamhet när den lanserades kommer nu garanterat att få kontinuerlig uppmärksamhet när partisekreterare Carin Jämtin (S) har avslöjat att man är störda över lanseringen.

Jämtins okontrollerade ilska i en debattartikel får alla att misstänka att ”Juholts sedelpress” avslöjar något som Socialdemokraterna vill dölja.

Istället för att bita ihop och gå på motoffensiv har Jämtin lyckats skapa intresse för Moderaternas sajt.

Socialdemokraterna borde ha gjort som Labour i Storbritannien – ett annat oppositionsparti – som lanserat en kalender”David Cameron’s year of confusion, chaos and incompetence”.

Man får en känsla av att Jämtin och Socialdemokraterna bara är avundsjuka att Moderaterna var först.

Moderaterna har nämligen gjort det som brukar vara oppositionspartiernas privilegium, d.v.s definiera motståndarna och hålla dem ansvariga för sin politik.

Att som Jämtin kalla detta för ”dirty” och utmåla det som exempel på ”negativ kampanj” är bara tramsigt. 

Moderaterna – Socialdemokraterna: 1 – 0.

Read Full Post »

STRATEGI: Valberedningen föreslår Håkan Juholt och Carin Jämtin som partiledare respektive parisekreterare för Socialdemokraterna.

Det var uppenbart på presskonferensen att Håkan Juholt kände behov av att projicera tydlighet och pondus redan från första början.

Det är inte otänkbart att Socialdemokraterna under Juholt kommer att rivstarta sitt oppositionspolitiska arbete. Partiet är trött på velandet och otydligheten.

Intressant var att Juholt lyckades sätta fingret på en av Alliansens svagaste punkter – nämligen den idétorka som råder inom regeringen.

Juholt signalerade att han brinner för ”social demokrati”. Vad detta innebär rent konkret är svårare att svara på.

Andra tydliga nyckelord under presskonferensen var jämlikhet och tillväxt.

En möjlig tolkning är att man har insett att partiet måste stärka sin jobb- och näringslivspolitiska profil. Och att samtidigt balansera detta med sin traditionella sociala profil.

”Social demokrati” som nytt buzzword alltså. Och en mer aggresiv oppositionspolitik är att vänta. Vilka de politiska frågorna blir får vi vänta och se.

Read Full Post »

KRIS: Att partisekreterare Ibrahim Baylan (S) skulle avgå var en no-brainer. Frågan var bara när och hur. 

I sitt öppna avgångsbrev skriver Baylan om sina motiv för sin avgång; 

Motiven är flera. För det första, och kanske den viktigaste utgångspunkten för partiet, är att jag vill medverka till att vi får en jämställd partiledning. Vi ska i partiets ledning ha en kvinna och en man. För ett feministiskt parti är det en självklarhet. 

Han får det att låta som om han hade haft en chans att behålla posten om han hade stannat. I realiteten väljer han att avgå istället för att tvingas bort.

Som det är nu finns det bara män som kandiderar till partiledare. Och partilogiken säger då att  partisekreterarposten är säkrad för en kvinna.

Men vad man gör verkar vara mer ämnat att försvaga partiet än stärka det.

Starka partiledarkandidater blockeras av ännu starkare partidistrikt. Övriga politiker verkar vara förlamade. Ingen bedriver längre någon politik. Och män kan inte bli partisekreterare därför att de inte är … ja, kvinnor.

Borde det inte vara bättre om partiet fokuserade på att skapa ett starkt team istället för att försöka tillfredställa alla särintressen?

Read Full Post »

tomas_enerothPARTISEKRETERARE: Enligt TV8:as nyhetsprogram Adaktusson har Tomas Eneroth hoppat av från posten som partiets nya partisekreterare. Enligt Lars Adaktussons källor var utnämningen redan förankrad inom partiets ledning.

Eneroth, som är socialdemokraternas nuvarande näringslivspolitiske talesman, har vare sig velat bekräfta eller dementera uppgifterna.

Om detta visar sig vara sant är det ännu ett exempel på svajigheten i Mona Sahlins nybygge av partiet. Dessutom infinner sig den intressanta frågan varför Eneroths avhopp kommer så plötsligt. Det hela verkar handla om en medveten läcka till media av någon person nära partitoppen som vill skada Sahlins ledarskap.

Att Mona Sahlin skulle tvingas lämna partiledarskapet är högst osannolikt med tanke på att det är riksdagsval redan 2010 och val till Europaparlamentet i år. Det skulle förvåna om partiet har en sådan dödslängtan att man försöker hitta en ny partiledare så nära en valrörelse.

Mer troligt är det att Sahlins motståndare snarare vill skada partiledaren så pass mycket att det blir en självklarhet att byta partiledare efter valet om Sahlin skulle misslyckas att föra De rödgröna till regeringsmakten 2010.

Historiskt sätt brukar Socialdemokraterna inte byta partiledare i första taget. Inte ens vid dåliga val. Det enda sättet att ändra på denna ”tradition” blir då att låta Sahlin råka ut för så många klavertramp som möjligt för att en avgång skall uppfattas som något av en självklarhet.

Read Full Post »