VAL 2010: Tydligen har kritiken mot Gudrun Schyman (FI) och hennes uppeldande av 100 000 kronor tagit skruv.
Schyman känner att kritiken på allvar hotar hennes trovärdighet. Hon försvarar sig nu i en debattartikel i Aftonbladet.
Men ingenting är nytt i det Schyman skriver. Hennes argumentation hänger fortfarande inte ihop rent logiskt.
1) ”[F]örstöra pengar för att visa att kvinnor har mindre pengar. Obegripligt”, skrev t.ex. ledarskribenten Katrine Kielos på Aftonbladet redan tidigare.
2) Dessutom innebär uppeldande av pengar att de som är rika blir ännu rikare. Detta är något två ekonomiska forskare – Johan Hassler och Per Krusell – har påtalat.
Eldandet är en form av omvänd Karl-Bertil Jonsson eller Robin Hood. Istället för att ta från de rika och ge till de fattiga innebar eldandet att Schyman omfördelar till de redan rika istället för till de fattiga.
3) Dessutom har det företag som donerade pengarna erkänt att man gav pengarna till Schyman därför att man länge har velat elda upp pengar. Man vill använda eldandet av pengar som PR-metod.
Detta vill inte Schyman kännas vid i sin debattartiekl.
”Vi har länge haft idén att elda upp pengar, men inte hittat ett bra tillfälle. Vi vill också visa hur mycket man kan uppnå genom att arbeta på detta sätt”, sade Tom Mazetti på PR-byrån.
Istället för att driva på för att få genomslag för sin politik innebar eldandet att Schyman snarare hjälpte en PR-byrå att finslipa företagets egna PR metoder. PR-byrån utnyttjade med andra ord Gudrun Schyman snarare än tvärt om.
Att ett parti sitter i knäet på ett företag är något Schyman skulle kritisera om det gällt ett annat parti.
4) Gudrun Schyman använder alltid argumentet att det är så synd om Feministiskt initiativ eftersom man är så små och inte får lika stort utrymme i media som de stora partierna.
Detta skulle legitimera Schymans strategi att använda sig av lite grövre metoder i sin egen politiska kommunikation.
Men sanningen är att Schyman (om inte hennes parti) nästan alltid får uppmärksamhet vad hon än gör. Ingen har en sådan förmåga som hon att få uppmärksamhet från media.