Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Gustav Fridolin’

POLITIK | Åsa Romson försöker rädda sig kvar som språkrör med en debattartikel i Dagens Nyheter. Men hon tycks inte förstå partiets problem.

Dagens Nyheter

Genom att visa på att åtta av tio punkter i valmanifestet har genomförts försöker Romson visa att hon förtjänar posten som språkrör.

Problemet med detta resonemang är att punkter i ett valmanifest inte säger speciellt mycket om Miljöpartiets problem.

Alla koalitionsregeringar bygger på att partierna får igenom det man gått till val på. Och alla partier går till val på sina valmanifest.

Ett regeringsmanifest är med andra ord minsta gemensamma nämnare för de som ingår i koalitionsregeringen. Utan en sådan överenskommelse skulle inget parti sätta sig i en regering.

Småpartierna i Alliansregeringen hävdade också att de var nöjda med vad de uppnått. Trots detta blev deras valresultat inte imponerande.

Detta berodde på att Allianspartierna redan innan de vunnit valet såg till att de var överens om vad de var överens om.

Men väljarna, speciellt kärnväljarna, ville också se att deras eget parti vunnit tunga ideologiska strider i förhandlingarna mellan Allianspartierna och i riksdagen. Väljarna önskade sig inte bara utdelning i form av minsta gemensamma liberala politik.

Samma dilemma har drabbat Miljöpartiet. De har fått igenom punkter som knappast upprört några socialdemokratiska väljare.

Men det är inte vad Miljöpartiet åstadkommit som är Åsa Romsons (och Gustav Fridolins) nuvarande problem utan snarare hur de hanterat partiets krackelerade självbild.

Vare sig språkrören – eller partiet – har kunnat leva upp till de värderingar de säger sig representera. Fortfarande verkar man inte förstå att de har ett grundläggande problem när deras ”inkluderande” attityd innebär att de välkomnar fascister, islamister och judehatare i Miljöpartiet.

Så här skriver Romson i dagens tidning:

Det valmanifest som Miljöpartiet gick till val på 2014 sätter miljön först. Utifrån förutsättningarna, å ena sidan mycket högt ställda förväntningar på miljöpolitiken och å andra sidan en regering som agerar i minoritetsställning, är jag stolt över resultaten hittills.

Jag har som person fel och brister som alla andra, och jag har med rätta fått kritik i lägen då jag inte varit tillräckligt retoriskt vass. Som ett av två språkrör har jag också ansvar för den bristande krishanteringen som Miljöpartiet haft de senaste veckorna. Relevant och konstruktiv kritik välkomnar jag, och jag är min egen hårdaste recensent.

Det är mitt ansvar att politiken levererar i linje med de högt ställda förväntningarna. Och det är i detta – resultaten som uppnås – som jag hämtar mitt mandat.

När Miljöpartiet nu efter 1,5 år i regering gör en första utvärdering av valmanifestets avsnitt om Klimat och miljö konstaterar jag att åtta av tio punkter i valmanifestets är väg att infrias, medan två av punkterna kräver mer för att gå i hamn.

Det är bara att gratulera Romson över Miljöpartiets resultat i regeringen. Men det är inte det som är hennes problem.

Mehmet Kaplans samröre med fascister och islamister var bara det synligaste exemplet på Miljöpartiets djupa ideologiska kris. Detta är vad Romson borde skriva om. Att hon inte gör det betyder bara att hon inte förstår eller inte vill förstå.

Bild: Framsidan är Dagens Nyheter den 3 maj 2016.

Read Full Post »

POLITIK | Spekulationerna om vem som vinner på ett nyval är i full gång. Men det enda vi kan vara säkra på är att ingen vet något med säkerhet.

Partierna - logor

Alla riksdagspartierna har både fördelar och nackdelar som talar för dem när de nu rustar sig inför valet.

Det som idag verkar sannolikt är att Socialdemokraterna i valrörelsen satsar på att utmåla oppositionen som oansvariga. Stefan Löfven vill inpränta i väljarna att Socialdemokraterna är partiet som har vågat ta ansvar i ett svårt parlamentariskt läge.

Alliansen däremot kommer säkert att försöka visa väljarna att de är bättre på att styra landet än Stefan Löfven. Man vill att väljarna skall se dem som både mognare och mer erfarna än Löfven. Med Alliansen får man ordning och reda. Med de rödgröna får man kaos, förvirring och nyval.

Sverigedemokraterna är det enda partiet som ser fram emot valrörelsen. Partiet är taggat och kassakistan välfylld. Man är redan på god väg att göra valet till en folkomröstning om integrations- och invandrarpolitiken.

För de politiska partierna ser det ut ungefär så är:

Socialdemokraterna

Å ena sidan har partiet både pengar och en organisation för att kunna genomföra en heltäckande valrörelse. Deras attack mot Sverigedemokraterna tyder på att man redan har lagt om strategin inför valet. Nu gäller det att försöka pressa Sverigedemokraterna så att deras väljare flyr partiet…

…men å andra sidan har Stefan Löven knappast visat handlingskraft under sin korta tid som statsminister. Trots det myckna pratet om ett ”svårt parlamentariskt läge” har man totalt missbedömt det politiska stämningsläget inom oppositionen. Varför skulle väljarna belöna ett parti som tvingat Sverige till nyval?

Miljöpartiet

Å ena sidan har partiet en fördel av att kunna utmåla Sverigedemokraterna som en huvudmotståndare. Och att sitta i regeringen innebär, rätt hanterat, alltid en styrkeposition. Med makt följer resurser. Dessutom tycks partiet leva i en ständig smekmånad med massmedia…

…men å andra sidan blev valet inte den framgång man hoppats på. Mycket p.g.a. partiet under Gustav Fridolin och Åsa Romson gått åt vänster.  Och desillusionerade medlemmar – p.g.a. skandaler och långtgående kompromisser med Socialdemokraterna – är inget som gynnar ett parti som skall mobilisera inför ett val.

Vänsterpartiet

Å ena sidan har Jonas Sjöstedt lyckats utmåla sig själv och partiet som segrare efter förhandlingarna med regeringen om budgeten och överenskommelsen kring vinster inom välfärden…

…men å andra sidan blev inte valresultatet vad man hoppats på. Detta trots fokus på deras hjärtefråga om vinster i välfärden under en hel mandatperiod. Varför skulle väljarna då belöna partiet när man fått som man vill och under en valrörelse som sannolikt inte längre kommer att handla om deras frågor?

Moderaterna

Å ena sidan har partiet – precis som Socialdemokraterna – både pengar och organisation att luta sig mot. Alliansen, och därmed Moderaterna, har fortsatt pressa regeringen även efter valet. Lägg sedan till att partiets nästa partiledare (läs: Anna Kinberg Batra) kommer att få maximal uppmärksamhet precis när man behöver det som mest. Det är lite av politikens naturlag att största oppositionspartiet blir Socialdemokraternas huvudmotståndare…

…å andra sidan är det svårt att se att Moderaterna har något nytt att komma med. Man kan inte gärna utmåla det oprövade kortet Batra som en starkare statsministerkandidat än Stefan Löfven.  Och Anders Borg finns inte heller att hålla i handen. Var finns förnyelsen i partiet som har haft som mantra att alltid förnya sig?

Centerpartiet

Å ena sidan har partiet nu en partiledare som njuter av att jaga de rödgröna så fort tillfället ges. Annie Lööf har mycket systematiskt försökt erövra Alliansens ledartröja. Partiet är dessutom rikt som ett troll….

…men å andra sidan kommer Lööf snart förlora ledartröjan när Moderaterna väljer, inte bara en ny partiledare, utan en kvinnlig partiledare. Inom politiken kan en trettioåring snabbt bli gårdagens story. Glädjen på valnatten berodde inte så mycket på valresultatet utan mer på att botten inte gick ur partiet efter alla urusla opinionsundersökningar. Kan man vinna val på att man inte är så dåliga som alla antar?

Folkpartiet

Å ena sidan har Jan Björklund, vid sidan om Lööf, hållit en hög profil efter valet. Partiet har också identifierat de frågor där man måste utvecklas. Förutom skolan har man identifierat ekonomi, jobb och välfärdsfrågor som viktiga…

…men å andra sidan är det svårt att se hur partiet här skall kunna lyfta fram något som de övriga Allianspartierna inte redan sagt under de senaste åtta åren. Och hinner man arbeta fram någon nytt redan inför valet?

Kristdemokraterna

Partiet har sina kärnväljare över fyraprocentspärren. Med lite tur kan Göran Hägglund dessutom framstå som lite statsmannamässig när Lööf och Björklund kivas om ledartröjan och innan Batra hinner blir varm i kläderna som (får vi anta) ny partiledare…

…å andra sidan tycks partiet bara skapa nyheter när partiledaren står på podiet intill de övriga partiledarna inom Alliansen. Det är svårt att se att partiet kan växa när väljarna uppenbart inte ser något behov av ett fjärde liberalt parti. Man uppfattar inte partiet som ett alternativ bara för att man i svensk kontext har ett udda partinamn.

Sverigedemokraterna

Å ena sidan har partiet satt agendan inför valet. Det finns stora möjligheter att valet blir just den folkomröstning om invandrarpolitiken som partiet önskar. Dessutom verkar inte partiet vara så beroende av Jimmie Åkesson som alla trott…

…men å andra sidan hotar en backlash i valet. Väljare är lynniga till sin natur. Det är inte säkert att de belönar ett parti som ställt till en regeringskris och dessutom hotar att fälla kommande regeringar. I krissituationer tenderar väljarna rösta på det invanda och trygga. Frågan är också om man är redo för de attacker som kommer att hagla från regeringen, Alliansen och i massmedia i valrörelsen.

Read Full Post »

Almedalen 2013POLITIK | Mest minnesvärt från Gustav Fridolins smått mästrande ideologiska tal var attacken på Alliansens miljöpolitik och ett nytt skolutspel.

Miljöpartiet vill satsa 1,5 miljarder kronor över fyra år på renoveringar för att få bättre skolmiljö.

Om staten satsar 1,5 miljarder förväntas kommunerna bidra med 4,5 miljarder.

Våra satsningar på skolan finansierar vi genom att avstå ett femte jobbskatteavdrag. Det är så korten ligger nu. Det alliansen gör i ytterligare ett jobbskatteavdrag, det gör vi i satsningar på skolan och miljön.

Alla partier talar skola. Alla tror att skolan blir valrörelsens stora fråga. Alla försöker därför ta över Folkpartiets roll som skolpartiet nummer ett.

Men skolpolitiska utspel är inte detsamma som en sammanhängande skolpolitik.

Man borde därför titta lite närmare på hur Folkpartiet verkligen lyckades göra skola och utbildning till sina frågor.

Det handlade inte bara om att göra utspel. Det handlade snarare om att ta över ett politikerområde som de övriga partierna mer eller mindre övergett.

Sedan fyllde man det med ideologiskt innehåll för att kunna beskriva både skolans problem och dess lösningar.

Detta gjordes inte på en eftermiddag.  

Att väljarna nu har större förtroende för Socialdemokraternas skolpolitik än för regeringens gör inte Folkpartiets strategi mindre intressant.

Hur politikerna idag formulerar skolans problem är i stort en följd av Folkpartiets (tidigare) problemformuleringsmonopol på området.

Fridolins utspel kommer säkert att uppfattas som positivt av de flesta väljare. Det skulle vara konstigt annars.

Men om man verkligen vill ta över frågan måste man vara beredd att lägga ner mer tid på hela problematiken kring utbildning, skola, lärarlöner, forskning och universitet.

Vill man det kan man också lyckas. Men det kommer att ta tid. Och man riskerar tappa fokus när det gäller de områden som väljarna traditionellt förknippar med partiet.

Och kanske har det redan hänt.

Är det någon som fortfarande minns vad Fridolin i Almedalstalet lovade göra när det gäller klimatfrågan?

Read Full Post »

ANALYS | Miljöpartiet vill gärna framstå som ett parti som ligger närmare mitten än vad man i själva verket gör.

Dagens Samhälle nr 18 den 8 maj 2013

Inget fel i det. Alla partier försöker modifiera bilden av sig själva för att locka nya väljare. Strategi har en rad fördelar för Miljöpartiet.

Att lösgöra sig från det rödgröna blocket gör det möjligt för partiet att öka pressen på Socialdemokraterna om det skulle bli förhandlingar om en rödgrön regeringspolitik.

Miljöpartiets försök att tona ner sin vänsterprofil gör det också lättare att värva röster från den borgerliga sidan.    

Men som Magnus Wrede konstaterar i en intervju med Gustav Fridolin i Dagens Samhälle placerar sig deras egna väljare klart till vänster om mittpunkten. De befinner sig betydligt närmare Socialdemokraterna än Allianspartierna.  

Att detta är en vansklig balansgång är uppenbart när man ser hur få ”borgerliga” förslag som verkligen har lanserats av partiet på senare tid.

Partiet har helt enkelt inte råd att avvika för mycket från sin politik på vänsterflanken om man inte vill riskera förlora kärnväljare.

Vad göra? Jo, försök att plantera bilden i människors medvetande om att regeringens politik är mer högerinriktad än vad Alliansens företrädare ger sken av.

På så sätt kan Miljöpartiet automatiskt framstå som ett mittenalternativ utan att själva behöva ändra något av sin egen politik.

Ni vägrar placera in er på vänster-högerskalan. Men varför sitter ni idag i fler rödgröna än blågröna styren?

– Det är inget märkligt med det. Alliansens politik på riksnivå har gjort att många kommuner fått en väldigt tuff ekonomisk situation. Inte minst ger försämringar i trygghetssystemen ökade utgifter. Det är en politik som gjort Sverige kallare. Vi tror ju inte att det bästa i varje läge är att säga nej till skattehöjningar.

[…]

Står ni som parti mera till vänster än till höger?

– Jag avstår från att svara. Det där är en förenkling av hur konfliktlinjerna ser ut i verkligheten. Det är mest statsvetarna som brukar gå i spinn över vänster-höger-frågan.

Att lokala miljöpartister anger att de står lite till vänster tycker Gustav Fridolin inte är så konstigt. Han påminner om att alliansen regerat sedan 2006 och att en stor del av Miljöpartiets aktiva kommun- och landstingspolitiker kommit in på sina uppdrag sedan dess och sett regeringspolitikens verkningar.

Sedan hjälper det naturligtvis att partierna på vänsterkanten har större stöd bland journalister än hos befolkningen i övrig (Miljöpartiet och Vänsterpartiet är de mest överrepresenterade.)

Att slippa en alltför närgående granskning kan ju knappast skada partiets upplägg inför valet.

Bild: Ett uppslag i Dagens Samhälle nr 18, 8 maj 2013. Intervjun är hämtad från samma nummer.

Read Full Post »

Mijöpartiet logaVÄLJARE | Miljöpartiet skall nu försöka locka över missnöjda centerpartistiska väljare på landsbygden.

Enligt ett internt strategidokument från Miljöpartiet som Expressen tagit del av hoppas partiet kunna fylla det vakuum som uppstått sedan Centerpartiet satsat på att göra inbrytningar i storstäderna och tonat ner landsbygdsfrågorna.

”Centerpartiet har traditionellt sett varit det parti som drivit landsbygdens intressen. På senare år har Centern dock släppt dessa frågor och positionen som landsbygdsparti är numera ledig”, citerar tidningen från dokumentet.

Och Gustav Fridolin kommer under våren åka på en turné till orter som man identifierat som speciellt drabbade av regeringens politik.

Miljöpartiet har länge försökt göra inbrytningar bland borgerliga väljare. Partiet står redan betydligt närmare Alliansen i frågor som rör exempelvis friskolor och småföretagande än vad Vänsterpartiet gör.

Nu anger inte Expressen när dokumentet är daterat, men om vi antar att dokumentet är av förhållandevis färskt datum kan man undra varför man dröjt så länge med något som låter så självklart.

Partiet har nämligen länge lekt med tanken att det borde finnas en potential bland mer ”konservativa” väljare med intresse för landsbygd, jordbruk och naturvård. Väljare som aldrig riktigt känt sig helt hemma med storstadsliberalismens ”låt gå” politik.

Vad som naturligtvis kan ha fördröjt verkställandet av en sådan strategi är att man också måste ha en politik att locka med. Det räcker inte med att bara träda rakt in i ett tomrum.

Alla kan se att Centerpartiet har lämnat ett stort håll efter sig. Men det är inte tillräckligt för att Miljöpartiet skall kunna dra nytta av situationen. Partiet måste också kunna locka med en politik som tilltalar just dessa borgerliga väljare.

Det är inte säkert att Miljöpartiets kärnväljare skulle uppskatta en flört åt höger. En sådan strategi kan få interna konsekvenser för partiet.

”Fokus är att undvika påhopp i sakfrågor som lastbilsskatt med hjälp av en offensiv i frågor som jobb och kommunikationer”, skriver Expressen.

Om detta är hela tanken bakom strategin kommer det inte att fungera.   

Det krävs mer än att bara mörka sin egen politik och lite rundresor med språkrören för att övertyga väljare.

Det borde inte vara allför svårt för Annie Lööf och Centerpartiet (om man fortfarande är intresserade) att lägga käppar i hjulet för miljöpartisternas inbrytningsförsök på landsbygden.

Övrigt: ”Så ska MP ta striden om landet” av Annie Reuterskiöld var publicerad i papperstidningen Expressen/Kvällsposten den 2 mars 2013.

Read Full Post »

MARAMÖ | Partiledarträffen blev just det antiklimax många anhängare fruktade. Men de får skylla sig själva. Man hade lätt kunnat undvika det.

Partierna varnades tidigt för att låta träffen utmynna i samma gamla upplägg som Alliansen presenterade inför de två senaste valen.Pressmeddelande Alliansen den 28 januari 2013

Trots detta var det just det som blev resultatet. Arbetsgrupper, gemensamt valmanifest och nya  turnéer tillsammans och lite gemensamt valmaterial.

Rena självbevarelsedriften borde ha fått dem att inse att man måste presentera åtminstone en ny politisk nyhet.

Det borde inte vara en omöjlighet. De sitter ju trots allt i regeringsställning. Men icke.

Är det något regeringen har kritiserats för under mandatperioden så är det just bristen på idéer och handlingskraft.

Så ur detta perspektiv förstärkte Maramö snarare den negativa bilden av regeringen. Som PR-jippo blev det ganska misslyckat.  

Kanske borde man lyssnat på Göran Hägglund (KD) som förra året förklarade varför han kanske inte skulle tacka ja till Annie Lööfs inbjudan.

”Nä, det beror på. Vi är mycket upptagna personer. Ska man göra en sådan sak måste man veta vad man ska åstadkomma”, var Hägglunds kommentar till Expressen i Almedalen.

Redan när man släppte nyheten att det skulle bli ett möte hemma i Annie Lööfs gamla föräldrahem började man skämta om dessa evinnerliga arbetsgrupper.

Efter träffen kunde man dessutom ha roligt åt partiledarnas korvgrillning.

De två bästa kommentarerna kom från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Jonas Sjöstedt (V):

Det måste vara världens mest upphaussade korvgrillning.

Gustav Fridolin (MP):

Alla har rätt att grilla korv. Men en regering har också skyldighet att regera.

Övrigt: Fridolins citat är från SVT:s Aktuellt den 26 februari 2013. Bild: Alliansens pressmeddelande den 28 januari 2013.

Read Full Post »

BUDSKAP | Miljöpartiets ständiga dubbla budskap genererar oftast inte mer än spridda kommentarer i media.

Ibland kan Miljöpartiet tänka sig samarbeta med Allianspartierna och ibland inte.

Inför partikongressen i Umeå förklarade Gustav Fridolin att han inte ens utesluter Moderaterna som samarbetspartner, bara Sverigedemokraterna.

Dessutom tycker Fridolin att Miljöpartiet måste kunna ge besked inför valet vem man kan tänkas samarbeta med.

Åsa Romson brukar däremot vara betydligt mer återhållsam. Men även hon kan sända ut positiva signaler om samarbete med t.ex. Centerpartiet. Men kryddat med bra mycket skepsis.

Och i Dagens Nyheter: ”Om det inte före valet finns en stark koalition som också får egen majoritet ser jag det som självklart att det blir förhandlingar mellan olika partier efter valet.”

Birgitta Forsberg har träffat Fridolin för Affärstidningen och tycker sig finna denna dubbeltydighet i hela hans sätt att kommunicera.

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin ser ut som en ungmoderat i slips, kostym och med stadig blick där han sitter i soffan i sitt stora rum i riksdagshuset.

Men han talar som en vänsterpartist.

[…]

Åttiotalisten Gustav Fridolin hävdar bestämt att han inte är vänster. Han svarar säkert och påläst på klingande skånska, men utan att framhäva sig själv. Han är social och trevlig, men det han säger är inte alltid svar på själva frågan.

Han har flera gånger sagt att han inte kan tänka sig att regera ihop med alliansen, bland annat för att regeringen, enligt honom, har monterat ner trygghetssystemen. Men Miljöpartiet samarbetar med regeringen i migrationsfrågor och infrastruktur. Centerledaren Annie Lööf har nyligen erbjudit ett utökat samarbete.

– Jag välkomnar den (inviten, reds anm), säger han och tillägger att han vill se breda lösningar.

Vad tycker han då om regeringens största parti, Moderaterna?

– Det är väldigt svårt att veta vad något av partierna i alliansen egentligen är eller är på väg. Alliansprojektet har blivit ett projekt som inte klarar av att göra de investeringar och möta de utmaningar vi står inför i dag. Man har en reformtrötthet som gör att jag tror att Sverige missar väldigt många möjligheter på vägen framåt.

Uppenbarligen vill han inte angripa Moderaterna. Inte vill han säga vilka andra partier han kan tänka sig att regera med heller.

Bild: Tidskriftsomslaget är nr 21, 23 maj 2012.

Read Full Post »

STRATEGI | Partierna flirtar med varandra som aldrig förr.

Det handlar inte bara om varma känslor. Kalla politiska beräkning ligger bakom dessa kärleksbomber.

Mycket av detta kretsar förnärvarande kring Miljöpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet.

Nu är det dags för alliansen att pröva samverkan i fler frågor med Miljöpartiet för att ge ännu bättre förutsättningar och goda lösningar för Sverige.

Detta säger Anne Lööf (C) i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Hon undertecknade som partiledare och inte som näringsminister. Och sedan dess har det bara rullat på.

Och språkrören har möjlighet att spela ”good cop and bad cop” genom att sända ut lite olika signaler.

Språkröret Åsa Romson i Sydsvenskan den 24 maj:

Hur ser du på de samarbetsinviter som MP fått från Centerpartiet?

– De inviterna har Annie Lööf framfört i tidningar. Inte ”in real life”.

Hur är det i ”real life”?

– Där har vi inte fått någon inbjudan till samtal. Men jag antar att Annie Lööfs inviter mer har varit en markering gentemot Fredrik Reinfeldt.

I SVT:s Agenda den 27 maj var språkröret Gustav Fridolin däremot öppen för ett samarbete med både Folkpartiet och Centerpartiet om de skulle vara intresserade av en ”fortsättning bortom Alliansen”.

Att Alliansregeringen behöver överrenskommelser med oppositionen för att få igenom förslag i risdagen gör att vi kommer att få se fler trevare.

Socialdemokraterna och Stefan Löfven (S) skulle t.ex. inte ha någon emot en överenskommelse om energipolitiken.

Folkpartiet har svarat positivt på detta medan Centerpartiet fruktar att en överrenskommelse med Socialdemokraterna skulle bli alltför kärnkraftsvänlig.

Det verkar vara lite som kontaktannonser och dejtingsajter. Den som är alltför kritisk ökar inte sina chanser att hitta en partner. Och ju fler som svara på inviterna desto större chans att hitta den rätta.

Allt detta flörtande till höger och vänster handlar också om att visa att man minsann inte är någon panelhöna. Lite som kärlekskranka tonåringar på skoldansen.

Om Lisa är intresserad av Pelle så gäller det att inte visa detta allt för tydligt. Genom att istället flörta med Kalle kan Lisa göra Pelle svartsjuk. Och en svartsjuk Pelle kanske tar mod till sig och bjuder upp Lisa.

Men risken är att allt detta slår tillbaka på partierna själva. För mycket flörtande kan uppfattas som principlöshet eller tolkas som otydlighet från väljarnas sida. Lösaktiga förbindelser brukar inte uppskattas.

Men man kan förstå tankarna som ligger bakom.

Centerpartiet har behov av att stressa Moderaterna till bättre överrenskommelser inom regeringen. Partiet – och övriga småpartier – måste ha mer att visa upp innan man går in i nästa valrörelse.

Samma tankar finns säkert inom Miljöpartiet.

Även om de rödgröna partierna går in i valrörelsen med en tydlig gemensam viljeinriktning om att bilda regering – om man blir större än Allianspartierna – så är det som tre separata partier med egna valprogram man kommer att möta väljarna.

När Miljöpartiet flörtar handlar det också om att visa Socialdemokraterna att man inte kan ta de gröna för givet.

Miljöpartiet har också en annan fördel jämfört med de borgerliga småpartierna.

Regeringens småpartier kan inte lämna Alliansregeringen utan att riskera sina egna väljares ilska.

Om Miljöpartiet däremot skulle välja att sätta sig i en regering som domineras av borgerliga partier kommer man lättare kunna dra nytta av koalitionen.

De borgerliga partierna skulle nämligen anstränga sig för att tillmötesgå Miljöpartiet eftersom man inte vill riskera att partiet hoppar av en koalitionsregering.

Miljöpartiets väljares reaktion skulle antagligen bli mildare jämfört med hur borgerliga väljare skulle reagera om något av deras partier skulle spräcka en regering.

Sen finns också en annan aspekt när det gäller flörtandet.

En framgångsrik flört över blockgränsen kan slå in kilar mellan partierna i motståndarlägret. Man ökar därmed misstänksamheten och försvårar ett framtida samarbete mellan dessa partier.

Confusion to the enemy!

Read Full Post »

POLITIK | Temat var klimatterapi men strategin är att Miljöpartiet skall locka borgerliga väljare genom att utmana Folkpartiet på skolområdet.

Signalen var tydlig när Gustav Fridolin höll avslutningstalet på partiets kongress.

I det gröna budgetförslaget är satsningen på skolan faktiskt den största satsningen jämte klimat- och jobbsatsningarna. Det är inte särskilt konstigt. Vi har tagit på oss uppgiften att ta ansvar för att Sverige är ett bra land inte bara över den här mandatperioden, utan också om fem år, om femton år, när våra barn är vuxna. Då hamnar miljöfrågorna i centrum, och då hamnar lika naturligt skolfrågorna i centrum. Därför ska Miljöpartiet också vara skolpartiet, lärarpartiet, studentpartiet, miljöpartiet.

Och ett av förslagen var lite av ett retoriskt mästerverk:

Idag är det ofta så att lärare och föräldrar tidigt ser att en elev behöver extra stöd för att kunna nå sina mål, men det kan ändå dröja flera terminer innan stöd kommer på plats, om det alls gör det. Ändå vet vi att tidigt stöd är mycket effektivare, att det förebygger mänskliga och ekonomiska kostnader. Därför vill vi att alla lärare i skollagen ska ha rätt att ordinera det stöd elever behöver. När en utbildad läkare ser att en patient behöver en viss medicinsk åtgärd ska inga byråkrater kunna stoppa det. När en utbildad lärare ser att en elev behöver en viss pedagogisk åtgärd ska ingen kunna sätta upp hinder för det. Så kan vi se till att resurserna till skolan landar där de behövs allra bäst.

Smart. Även om man kan undra var man skall hitta pengarna till en sådan reform? Eller vad som överhuvudtaget menas med ”en viss pedagogisk åtgärd”?

Som politisk retorik var det bra. Men det var ingen nyhet. Signalerna kom redan i Almedalen 2011 att partiet nu skulle försöka vinna nya väljare genom att försöka utmana på skolområdet.

Detta visar också att partiet – trots att man är det tredje största partiet – har problem. I Sifos senaste opinionsundersökning tappade partiet återigen, om än marginellt.

Problemet för Miljöpartiet är att man aldrig riktigt lyckades utnyttja situationen under Socialdemokraternas och Vänsterpartiets kräftgång när Mona Sahlin, Håkan Juholt och Lars Ohly var partiledare.

Och med Socialdemokraterna uppgång, efter valet av Stefan Löfven (S) riskerar Miljöpartiet nu tappa än mer.

Det är därför inte speciellt konstigt att Miljöpartiet riktar blicken mot missnöjda väljare på den borgerliga planhalvan.

Läs mer: Temat på kongressen var ”klimatterapi. Med tanke på flörten med borgerliga väljare var det symptomatiskt att en debattartikel publicerades i Svenska Dagbladet infrö kongressen.

Read Full Post »

MILJÖPARTIET har som mål att 250 000 svenskar skall få vara med och påverka partiets politik inför valet 2014.

”Vi ska finnas där människor är. Vi ska finnas på festivaler, i de sociala medierna, vi ska finnas i bostadsrättsföreningen och hyresgästföreningen. Det ska finnas en miljöpartist i fackförbundet”, säger språkröret Gustav Fridolin.

Men är partiet berett att ompröva någon profilfråga om tillräckligt många av dessa 250 000 personer så önskar? Eller kommer man bara att ta till sig de idéer som ligger i linje med partiets nuvarande politik?

Sannolikt bara det senare. Inget ”nya Miljöpartiet” här inte!

Om de 250 000 personerna bara kräver fler miljöregler och tuffare klimatpolitik är allt frid och fröjd. Men tänk tanken att en majoritet av de 250 000 skulle vara för sänkt bensinskatt eller utbyggd kärnkraft?

Och hur skall partiledningen kunna övertyga en demokratiskt vald partikongress att säga ja till förslag man inte tror på?

Så innan vi låter oss imponeras av Miljöpartiets nya öppna och inkluderande attityd bör vi titta på det sannolika resultatet av denna mobilisering.

1) Partiet kommer i en senare utvärdering slå fast att man fick VG för sin nuvarande politik av de väljare man mötte under kampanjen.

2) Partiet kommer att få in lite nya idéer som man sedan kan använda sig av i sitt arbete. Inget fel i det.

3) Inte heller fel att ha lyckats med ett omfattande PR-arbete. Ett arbete som kommer att leda till att partiet får in en enorm mängd e-postadresser och telefonnummer som man sedan kan bearbeta inför valet 2014 och framöver.

Och varför inte?

Sämre strategi för att vinna väljare och vitalisera politiken har man sett. En del riksdagspartier – inget nämnt och inget glömt – verkar snarare tycka att väljarna är störande inslag i det dagliga politiska arbetet.

Read Full Post »

Older Posts »