Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Gustav Fridolin’

POLITIK | Åsa Romson försöker rädda sig kvar som språkrör med en debattartikel i Dagens Nyheter. Men hon tycks inte förstå partiets problem.

Dagens Nyheter

Genom att visa på att åtta av tio punkter i valmanifestet har genomförts försöker Romson visa att hon förtjänar posten som språkrör.

Problemet med detta resonemang är att punkter i ett valmanifest inte säger speciellt mycket om Miljöpartiets problem.

Alla koalitionsregeringar bygger på att partierna får igenom det man gått till val på. Och alla partier går till val på sina valmanifest.

Ett regeringsmanifest är med andra ord minsta gemensamma nämnare för de som ingår i koalitionsregeringen. Utan en sådan överenskommelse skulle inget parti sätta sig i en regering.

Småpartierna i Alliansregeringen hävdade också att de var nöjda med vad de uppnått. Trots detta blev deras valresultat inte imponerande.

Detta berodde på att Allianspartierna redan innan de vunnit valet såg till att de var överens om vad de var överens om.

Men väljarna, speciellt kärnväljarna, ville också se att deras eget parti vunnit tunga ideologiska strider i förhandlingarna mellan Allianspartierna och i riksdagen. Väljarna önskade sig inte bara utdelning i form av minsta gemensamma liberala politik.

Samma dilemma har drabbat Miljöpartiet. De har fått igenom punkter som knappast upprört några socialdemokratiska väljare.

Men det är inte vad Miljöpartiet åstadkommit som är Åsa Romsons (och Gustav Fridolins) nuvarande problem utan snarare hur de hanterat partiets krackelerade självbild.

Vare sig språkrören – eller partiet – har kunnat leva upp till de värderingar de säger sig representera. Fortfarande verkar man inte förstå att de har ett grundläggande problem när deras ”inkluderande” attityd innebär att de välkomnar fascister, islamister och judehatare i Miljöpartiet.

Så här skriver Romson i dagens tidning:

Det valmanifest som Miljöpartiet gick till val på 2014 sätter miljön först. Utifrån förutsättningarna, å ena sidan mycket högt ställda förväntningar på miljöpolitiken och å andra sidan en regering som agerar i minoritetsställning, är jag stolt över resultaten hittills.

Jag har som person fel och brister som alla andra, och jag har med rätta fått kritik i lägen då jag inte varit tillräckligt retoriskt vass. Som ett av två språkrör har jag också ansvar för den bristande krishanteringen som Miljöpartiet haft de senaste veckorna. Relevant och konstruktiv kritik välkomnar jag, och jag är min egen hårdaste recensent.

Det är mitt ansvar att politiken levererar i linje med de högt ställda förväntningarna. Och det är i detta – resultaten som uppnås – som jag hämtar mitt mandat.

När Miljöpartiet nu efter 1,5 år i regering gör en första utvärdering av valmanifestets avsnitt om Klimat och miljö konstaterar jag att åtta av tio punkter i valmanifestets är väg att infrias, medan två av punkterna kräver mer för att gå i hamn.

Det är bara att gratulera Romson över Miljöpartiets resultat i regeringen. Men det är inte det som är hennes problem.

Mehmet Kaplans samröre med fascister och islamister var bara det synligaste exemplet på Miljöpartiets djupa ideologiska kris. Detta är vad Romson borde skriva om. Att hon inte gör det betyder bara att hon inte förstår eller inte vill förstå.

Bild: Framsidan är Dagens Nyheter den 3 maj 2016.

Read Full Post »

POLITIK | Spekulationerna om vem som vinner på ett nyval är i full gång. Men det enda vi kan vara säkra på är att ingen vet något med säkerhet.

Partierna - logor

Alla riksdagspartierna har både fördelar och nackdelar som talar för dem när de nu rustar sig inför valet.

Det som idag verkar sannolikt är att Socialdemokraterna i valrörelsen satsar på att utmåla oppositionen som oansvariga. Stefan Löfven vill inpränta i väljarna att Socialdemokraterna är partiet som har vågat ta ansvar i ett svårt parlamentariskt läge.

Alliansen däremot kommer säkert att försöka visa väljarna att de är bättre på att styra landet än Stefan Löfven. Man vill att väljarna skall se dem som både mognare och mer erfarna än Löfven. Med Alliansen får man ordning och reda. Med de rödgröna får man kaos, förvirring och nyval.

Sverigedemokraterna är det enda partiet som ser fram emot valrörelsen. Partiet är taggat och kassakistan välfylld. Man är redan på god väg att göra valet till en folkomröstning om integrations- och invandrarpolitiken.

För de politiska partierna ser det ut ungefär så är:

Socialdemokraterna

Å ena sidan har partiet både pengar och en organisation för att kunna genomföra en heltäckande valrörelse. Deras attack mot Sverigedemokraterna tyder på att man redan har lagt om strategin inför valet. Nu gäller det att försöka pressa Sverigedemokraterna så att deras väljare flyr partiet…

…men å andra sidan har Stefan Löven knappast visat handlingskraft under sin korta tid som statsminister. Trots det myckna pratet om ett ”svårt parlamentariskt läge” har man totalt missbedömt det politiska stämningsläget inom oppositionen. Varför skulle väljarna belöna ett parti som tvingat Sverige till nyval?

Miljöpartiet

Å ena sidan har partiet en fördel av att kunna utmåla Sverigedemokraterna som en huvudmotståndare. Och att sitta i regeringen innebär, rätt hanterat, alltid en styrkeposition. Med makt följer resurser. Dessutom tycks partiet leva i en ständig smekmånad med massmedia…

…men å andra sidan blev valet inte den framgång man hoppats på. Mycket p.g.a. partiet under Gustav Fridolin och Åsa Romson gått åt vänster.  Och desillusionerade medlemmar – p.g.a. skandaler och långtgående kompromisser med Socialdemokraterna – är inget som gynnar ett parti som skall mobilisera inför ett val.

Vänsterpartiet

Å ena sidan har Jonas Sjöstedt lyckats utmåla sig själv och partiet som segrare efter förhandlingarna med regeringen om budgeten och överenskommelsen kring vinster inom välfärden…

…men å andra sidan blev inte valresultatet vad man hoppats på. Detta trots fokus på deras hjärtefråga om vinster i välfärden under en hel mandatperiod. Varför skulle väljarna då belöna partiet när man fått som man vill och under en valrörelse som sannolikt inte längre kommer att handla om deras frågor?

Moderaterna

Å ena sidan har partiet – precis som Socialdemokraterna – både pengar och organisation att luta sig mot. Alliansen, och därmed Moderaterna, har fortsatt pressa regeringen även efter valet. Lägg sedan till att partiets nästa partiledare (läs: Anna Kinberg Batra) kommer att få maximal uppmärksamhet precis när man behöver det som mest. Det är lite av politikens naturlag att största oppositionspartiet blir Socialdemokraternas huvudmotståndare…

…å andra sidan är det svårt att se att Moderaterna har något nytt att komma med. Man kan inte gärna utmåla det oprövade kortet Batra som en starkare statsministerkandidat än Stefan Löfven.  Och Anders Borg finns inte heller att hålla i handen. Var finns förnyelsen i partiet som har haft som mantra att alltid förnya sig?

Centerpartiet

Å ena sidan har partiet nu en partiledare som njuter av att jaga de rödgröna så fort tillfället ges. Annie Lööf har mycket systematiskt försökt erövra Alliansens ledartröja. Partiet är dessutom rikt som ett troll….

…men å andra sidan kommer Lööf snart förlora ledartröjan när Moderaterna väljer, inte bara en ny partiledare, utan en kvinnlig partiledare. Inom politiken kan en trettioåring snabbt bli gårdagens story. Glädjen på valnatten berodde inte så mycket på valresultatet utan mer på att botten inte gick ur partiet efter alla urusla opinionsundersökningar. Kan man vinna val på att man inte är så dåliga som alla antar?

Folkpartiet

Å ena sidan har Jan Björklund, vid sidan om Lööf, hållit en hög profil efter valet. Partiet har också identifierat de frågor där man måste utvecklas. Förutom skolan har man identifierat ekonomi, jobb och välfärdsfrågor som viktiga…

…men å andra sidan är det svårt att se hur partiet här skall kunna lyfta fram något som de övriga Allianspartierna inte redan sagt under de senaste åtta åren. Och hinner man arbeta fram någon nytt redan inför valet?

Kristdemokraterna

Partiet har sina kärnväljare över fyraprocentspärren. Med lite tur kan Göran Hägglund dessutom framstå som lite statsmannamässig när Lööf och Björklund kivas om ledartröjan och innan Batra hinner blir varm i kläderna som (får vi anta) ny partiledare…

…å andra sidan tycks partiet bara skapa nyheter när partiledaren står på podiet intill de övriga partiledarna inom Alliansen. Det är svårt att se att partiet kan växa när väljarna uppenbart inte ser något behov av ett fjärde liberalt parti. Man uppfattar inte partiet som ett alternativ bara för att man i svensk kontext har ett udda partinamn.

Sverigedemokraterna

Å ena sidan har partiet satt agendan inför valet. Det finns stora möjligheter att valet blir just den folkomröstning om invandrarpolitiken som partiet önskar. Dessutom verkar inte partiet vara så beroende av Jimmie Åkesson som alla trott…

…men å andra sidan hotar en backlash i valet. Väljare är lynniga till sin natur. Det är inte säkert att de belönar ett parti som ställt till en regeringskris och dessutom hotar att fälla kommande regeringar. I krissituationer tenderar väljarna rösta på det invanda och trygga. Frågan är också om man är redo för de attacker som kommer att hagla från regeringen, Alliansen och i massmedia i valrörelsen.

Read Full Post »

Almedalen 2013POLITIK | Mest minnesvärt från Gustav Fridolins smått mästrande ideologiska tal var attacken på Alliansens miljöpolitik och ett nytt skolutspel.

Miljöpartiet vill satsa 1,5 miljarder kronor över fyra år på renoveringar för att få bättre skolmiljö.

Om staten satsar 1,5 miljarder förväntas kommunerna bidra med 4,5 miljarder.

Våra satsningar på skolan finansierar vi genom att avstå ett femte jobbskatteavdrag. Det är så korten ligger nu. Det alliansen gör i ytterligare ett jobbskatteavdrag, det gör vi i satsningar på skolan och miljön.

Alla partier talar skola. Alla tror att skolan blir valrörelsens stora fråga. Alla försöker därför ta över Folkpartiets roll som skolpartiet nummer ett.

Men skolpolitiska utspel är inte detsamma som en sammanhängande skolpolitik.

Man borde därför titta lite närmare på hur Folkpartiet verkligen lyckades göra skola och utbildning till sina frågor.

Det handlade inte bara om att göra utspel. Det handlade snarare om att ta över ett politikerområde som de övriga partierna mer eller mindre övergett.

Sedan fyllde man det med ideologiskt innehåll för att kunna beskriva både skolans problem och dess lösningar.

Detta gjordes inte på en eftermiddag.  

Att väljarna nu har större förtroende för Socialdemokraternas skolpolitik än för regeringens gör inte Folkpartiets strategi mindre intressant.

Hur politikerna idag formulerar skolans problem är i stort en följd av Folkpartiets (tidigare) problemformuleringsmonopol på området.

Fridolins utspel kommer säkert att uppfattas som positivt av de flesta väljare. Det skulle vara konstigt annars.

Men om man verkligen vill ta över frågan måste man vara beredd att lägga ner mer tid på hela problematiken kring utbildning, skola, lärarlöner, forskning och universitet.

Vill man det kan man också lyckas. Men det kommer att ta tid. Och man riskerar tappa fokus när det gäller de områden som väljarna traditionellt förknippar med partiet.

Och kanske har det redan hänt.

Är det någon som fortfarande minns vad Fridolin i Almedalstalet lovade göra när det gäller klimatfrågan?

Read Full Post »

ANALYS | Miljöpartiet vill gärna framstå som ett parti som ligger närmare mitten än vad man i själva verket gör.

Dagens Samhälle nr 18 den 8 maj 2013

Inget fel i det. Alla partier försöker modifiera bilden av sig själva för att locka nya väljare. Strategi har en rad fördelar för Miljöpartiet.

Att lösgöra sig från det rödgröna blocket gör det möjligt för partiet att öka pressen på Socialdemokraterna om det skulle bli förhandlingar om en rödgrön regeringspolitik.

Miljöpartiets försök att tona ner sin vänsterprofil gör det också lättare att värva röster från den borgerliga sidan.    

Men som Magnus Wrede konstaterar i en intervju med Gustav Fridolin i Dagens Samhälle placerar sig deras egna väljare klart till vänster om mittpunkten. De befinner sig betydligt närmare Socialdemokraterna än Allianspartierna.  

Att detta är en vansklig balansgång är uppenbart när man ser hur få ”borgerliga” förslag som verkligen har lanserats av partiet på senare tid.

Partiet har helt enkelt inte råd att avvika för mycket från sin politik på vänsterflanken om man inte vill riskera förlora kärnväljare.

Vad göra? Jo, försök att plantera bilden i människors medvetande om att regeringens politik är mer högerinriktad än vad Alliansens företrädare ger sken av.

På så sätt kan Miljöpartiet automatiskt framstå som ett mittenalternativ utan att själva behöva ändra något av sin egen politik.

Ni vägrar placera in er på vänster-högerskalan. Men varför sitter ni idag i fler rödgröna än blågröna styren?

– Det är inget märkligt med det. Alliansens politik på riksnivå har gjort att många kommuner fått en väldigt tuff ekonomisk situation. Inte minst ger försämringar i trygghetssystemen ökade utgifter. Det är en politik som gjort Sverige kallare. Vi tror ju inte att det bästa i varje läge är att säga nej till skattehöjningar.

[…]

Står ni som parti mera till vänster än till höger?

– Jag avstår från att svara. Det där är en förenkling av hur konfliktlinjerna ser ut i verkligheten. Det är mest statsvetarna som brukar gå i spinn över vänster-höger-frågan.

Att lokala miljöpartister anger att de står lite till vänster tycker Gustav Fridolin inte är så konstigt. Han påminner om att alliansen regerat sedan 2006 och att en stor del av Miljöpartiets aktiva kommun- och landstingspolitiker kommit in på sina uppdrag sedan dess och sett regeringspolitikens verkningar.

Sedan hjälper det naturligtvis att partierna på vänsterkanten har större stöd bland journalister än hos befolkningen i övrig (Miljöpartiet och Vänsterpartiet är de mest överrepresenterade.)

Att slippa en alltför närgående granskning kan ju knappast skada partiets upplägg inför valet.

Bild: Ett uppslag i Dagens Samhälle nr 18, 8 maj 2013. Intervjun är hämtad från samma nummer.

Read Full Post »

Mijöpartiet logaVÄLJARE | Miljöpartiet skall nu försöka locka över missnöjda centerpartistiska väljare på landsbygden.

Enligt ett internt strategidokument från Miljöpartiet som Expressen tagit del av hoppas partiet kunna fylla det vakuum som uppstått sedan Centerpartiet satsat på att göra inbrytningar i storstäderna och tonat ner landsbygdsfrågorna.

”Centerpartiet har traditionellt sett varit det parti som drivit landsbygdens intressen. På senare år har Centern dock släppt dessa frågor och positionen som landsbygdsparti är numera ledig”, citerar tidningen från dokumentet.

Och Gustav Fridolin kommer under våren åka på en turné till orter som man identifierat som speciellt drabbade av regeringens politik.

Miljöpartiet har länge försökt göra inbrytningar bland borgerliga väljare. Partiet står redan betydligt närmare Alliansen i frågor som rör exempelvis friskolor och småföretagande än vad Vänsterpartiet gör.

Nu anger inte Expressen när dokumentet är daterat, men om vi antar att dokumentet är av förhållandevis färskt datum kan man undra varför man dröjt så länge med något som låter så självklart.

Partiet har nämligen länge lekt med tanken att det borde finnas en potential bland mer ”konservativa” väljare med intresse för landsbygd, jordbruk och naturvård. Väljare som aldrig riktigt känt sig helt hemma med storstadsliberalismens ”låt gå” politik.

Vad som naturligtvis kan ha fördröjt verkställandet av en sådan strategi är att man också måste ha en politik att locka med. Det räcker inte med att bara träda rakt in i ett tomrum.

Alla kan se att Centerpartiet har lämnat ett stort håll efter sig. Men det är inte tillräckligt för att Miljöpartiet skall kunna dra nytta av situationen. Partiet måste också kunna locka med en politik som tilltalar just dessa borgerliga väljare.

Det är inte säkert att Miljöpartiets kärnväljare skulle uppskatta en flört åt höger. En sådan strategi kan få interna konsekvenser för partiet.

”Fokus är att undvika påhopp i sakfrågor som lastbilsskatt med hjälp av en offensiv i frågor som jobb och kommunikationer”, skriver Expressen.

Om detta är hela tanken bakom strategin kommer det inte att fungera.   

Det krävs mer än att bara mörka sin egen politik och lite rundresor med språkrören för att övertyga väljare.

Det borde inte vara allför svårt för Annie Lööf och Centerpartiet (om man fortfarande är intresserade) att lägga käppar i hjulet för miljöpartisternas inbrytningsförsök på landsbygden.

Övrigt: ”Så ska MP ta striden om landet” av Annie Reuterskiöld var publicerad i papperstidningen Expressen/Kvällsposten den 2 mars 2013.

Read Full Post »

MARAMÖ | Partiledarträffen blev just det antiklimax många anhängare fruktade. Men de får skylla sig själva. Man hade lätt kunnat undvika det.

Partierna varnades tidigt för att låta träffen utmynna i samma gamla upplägg som Alliansen presenterade inför de två senaste valen.Pressmeddelande Alliansen den 28 januari 2013

Trots detta var det just det som blev resultatet. Arbetsgrupper, gemensamt valmanifest och nya  turnéer tillsammans och lite gemensamt valmaterial.

Rena självbevarelsedriften borde ha fått dem att inse att man måste presentera åtminstone en ny politisk nyhet.

Det borde inte vara en omöjlighet. De sitter ju trots allt i regeringsställning. Men icke.

Är det något regeringen har kritiserats för under mandatperioden så är det just bristen på idéer och handlingskraft.

Så ur detta perspektiv förstärkte Maramö snarare den negativa bilden av regeringen. Som PR-jippo blev det ganska misslyckat.  

Kanske borde man lyssnat på Göran Hägglund (KD) som förra året förklarade varför han kanske inte skulle tacka ja till Annie Lööfs inbjudan.

”Nä, det beror på. Vi är mycket upptagna personer. Ska man göra en sådan sak måste man veta vad man ska åstadkomma”, var Hägglunds kommentar till Expressen i Almedalen.

Redan när man släppte nyheten att det skulle bli ett möte hemma i Annie Lööfs gamla föräldrahem började man skämta om dessa evinnerliga arbetsgrupper.

Efter träffen kunde man dessutom ha roligt åt partiledarnas korvgrillning.

De två bästa kommentarerna kom från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Jonas Sjöstedt (V):

Det måste vara världens mest upphaussade korvgrillning.

Gustav Fridolin (MP):

Alla har rätt att grilla korv. Men en regering har också skyldighet att regera.

Övrigt: Fridolins citat är från SVT:s Aktuellt den 26 februari 2013. Bild: Alliansens pressmeddelande den 28 januari 2013.

Read Full Post »

BUDSKAP | Miljöpartiets ständiga dubbla budskap genererar oftast inte mer än spridda kommentarer i media.

Ibland kan Miljöpartiet tänka sig samarbeta med Allianspartierna och ibland inte.

Inför partikongressen i Umeå förklarade Gustav Fridolin att han inte ens utesluter Moderaterna som samarbetspartner, bara Sverigedemokraterna.

Dessutom tycker Fridolin att Miljöpartiet måste kunna ge besked inför valet vem man kan tänkas samarbeta med.

Åsa Romson brukar däremot vara betydligt mer återhållsam. Men även hon kan sända ut positiva signaler om samarbete med t.ex. Centerpartiet. Men kryddat med bra mycket skepsis.

Och i Dagens Nyheter: ”Om det inte före valet finns en stark koalition som också får egen majoritet ser jag det som självklart att det blir förhandlingar mellan olika partier efter valet.”

Birgitta Forsberg har träffat Fridolin för Affärstidningen och tycker sig finna denna dubbeltydighet i hela hans sätt att kommunicera.

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin ser ut som en ungmoderat i slips, kostym och med stadig blick där han sitter i soffan i sitt stora rum i riksdagshuset.

Men han talar som en vänsterpartist.

[…]

Åttiotalisten Gustav Fridolin hävdar bestämt att han inte är vänster. Han svarar säkert och påläst på klingande skånska, men utan att framhäva sig själv. Han är social och trevlig, men det han säger är inte alltid svar på själva frågan.

Han har flera gånger sagt att han inte kan tänka sig att regera ihop med alliansen, bland annat för att regeringen, enligt honom, har monterat ner trygghetssystemen. Men Miljöpartiet samarbetar med regeringen i migrationsfrågor och infrastruktur. Centerledaren Annie Lööf har nyligen erbjudit ett utökat samarbete.

– Jag välkomnar den (inviten, reds anm), säger han och tillägger att han vill se breda lösningar.

Vad tycker han då om regeringens största parti, Moderaterna?

– Det är väldigt svårt att veta vad något av partierna i alliansen egentligen är eller är på väg. Alliansprojektet har blivit ett projekt som inte klarar av att göra de investeringar och möta de utmaningar vi står inför i dag. Man har en reformtrötthet som gör att jag tror att Sverige missar väldigt många möjligheter på vägen framåt.

Uppenbarligen vill han inte angripa Moderaterna. Inte vill han säga vilka andra partier han kan tänka sig att regera med heller.

Bild: Tidskriftsomslaget är nr 21, 23 maj 2012.

Read Full Post »

Older Posts »