Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2010

VAL 2010: Den andre november går USA till val. Valet är inte bara ett test för Barack Obamas demokratiska parti. Valet kommer också att visa om Tea Party-rörelsen har lyckas mobilisera på högerkanten.

Tea Party-rörelsen kallas en konservativ gräsrotsrörelse. Men rent ideologiskt är det mer rimligt att kalla den nyliberal eller libertariansk.

Tea Party-rörelsen är inte bara motståndare till Barack Obamas politik utan också motståndare till det republikanska etablissemanget och Big Business.

Rörelsen lägger tyngdpunkten på individuellt ansvar och att det är företag och den fria marknaden – snarare än staten och politikerna i Washington – som skapar välfärd.

Det republikanska partiet och många företag är tveksamma till rörelsen. Bloomberg Businessweek har titta närmare på rörelsen i artikeln Why Business Doesn’t Trust the Tea Party.

To measure the Tea Party’s success by who wins on Nov. 2, however, is to miss the movement’s full impact. Through a combination of brilliant politics, genuine discontent, and intense emotional appeals, the Tea Party has helped pull national Republican leaders such as John McCain to the right, and has defeated those—such as Lisa Murkowski in Alaska and Bob Bennett in Utah—who didn’t move quickly enough. Its impact on the local level has been similarly dramatic. In May the historically moderate Maine Republican Party adopted a platform that included such Tea Party planks as eliminating the Federal Reserve, sealing the borders, and prohibiting stimulus funding. 

It may sound like a corporate dream come true—as long as the corporation in question doesn’t have international operations, rely on immigrant labor, see the value of national monetary policy, or find itself in need of a subsidy to boost exports or an emergency loan from the Fed to survive the worst recession in seven decades. Business leaders who favor education reform, immigration reform, or investment in infrastructure can likely say goodbye to those ideas for the short term as well; they won’t be possible in the willfully gridlocked world of the coming 112th Congress. […] 

The Tea Party’s brand of political nitroglycerin, in short, is too unstable for businesses that look to government for predictability, moderation, and the creation of a stable economic environment. 

Even the U.S. Chamber of Commerce, the biggest-spending business lobby and a vociferous opponent of the Obama Administration, has kept its distance from many Tea Party candidates. The Chamber, which has been the target of White House attacks over undisclosed campaign expenditures, says it plans to spend at least $75 million in this election cycle. So far, most of the money has gone to Republicans not closely associated with the Tea Party […]

Read Full Post »

EKONOMI: Inom socialdemokratin bedrivs för närvarande den intressantaste eftervalsdebatten.

Det troligaste resultatet av en sådan analys är att partiet gör en New Labour och försöka efterlikna Tony Blairs framgångsrecept. 

Det är svårt att se att Socialdemokraterna skulle kunna bli framgångsrika om man försöker gå än mer åt vänster. Partiets strategi bestående av tillbakablickar och återställare kommer att fungera lika illa inför nästa val som det gjorde i år.

Men först måste Mona Sahlin lära sig av Moderaternas popularitet och hur Fredrik Reinfeldt lyckades reducera Socialdemokraternas gigantiska försprång i opinionen inför valet 2010.

Per Lundborg, professor i ekonomi vid Stockholms universitet, har i LO-tidningen tittat på den moderata framgången.

För det första kom alliansens massiva skattesänkningar lämpligt i den ekonomiska situation som uppkommit.

Det var lätt att motivera efterfrågestimulerande skattesänkningar på bred front som en del av krisbekämpningen och oppositionen hade svårt att argumentera mot dessa i rådande konjunkturläge. […]

För det andra lyckades regeringen också behålla balansen i de offentliga finanserna vilket, mot bakgrund av tidigare borgerliga regeringars misslyckanden härvidlag, var en absolut nödvändighet för dess trovärdighet. Här var regeringens utgångsläge före krisen mycket gott.

Regeringen hade väl förvaltat de offentliga finanser man övertog i valet 2006. Mot bakgrund av att finanskrisen var internationell fick man inte heller skulden för någon del av den stigande arbetslösheten.

Men det fanns också fallgropar som regeringen riskerade att falla ner i.

Valåret 2006 var Sveriges arbetslöshet 85 procent av de 27 EU-ländernas genomsnittliga arbetslöshet (7,0 procent i Sverige och 8,2 i EU). Första krisåret 2008 hade siffran stigit till 89 procent och 2009 till 93 procent (8,3 i Sverige och 8,9 i EU).1

Att arbetslösheten steg betydligt mer i Sverige än i andra jämförbara länder fick ingen nämnvärt utrymme under valrörelsen. Den restriktiva finanspolitiken med fortsatt prioritet på budgetbalans även i det korta perspektivet bidrog till att vi kraftigt närmade oss EU-ländernas genomsnittliga arbetslöshet. […]

Sannolikt var regeringens bedömning att minsta tendens till tidigare borgerliga regeringars budgetmoras måste undvikas även på bekostnad av en relativt andra länder stigande arbetslöshet. […]

Stora skattesänkningar var naturligtvis populära bland de breda grupperna. De var dock, som framgått, inte effektiva åtgärder för att bekämpa arbetslösheten.

Mer effektivt hade varit att förbättra situationen för låginkomsttagare för vilka en inkomstökning hade gett en större effekt på den ekonomiska aktiviteten än regeringens inkomstförstärkningar till medelklassen.

Men att gynna sjukpensionärer, ålderspensionärer eller arbetslösa var inte förenligt med regeringens ”arbetslinje” där jobbskatteavdraget som enbart gynnar de i arbete är den centrala åtgärden. Avdraget, som inte är en åtgärd mot svag konjunktur utan mot strukturella problem, skulle stimulera personer utan arbete att söka och ta arbete. Problemet är dock att det i avsaknad av konjunkturpolitik inte funnits så många jobb att söka.

Moderaterna lyckades med lite tur och mycket skicklighet att återigen avväpna Socialdemokraterna på deras paradgren. Här finns en lärdom för Mona Sahlin.

Read Full Post »

VAL 2010: USA går till val den 2 november. Alla förväntar sig att demokraterna kommer att förlora stort mot republikanerna. Mycket beroende på missnöjet med president Barack Obama.

The Economist har tittat på Obamas problem.

In September of this year Gallup published a poll in which it listed five of the administration’s main achievements and asked respondents whether they approved of them. A majority (61% to 37%) approved of one: the reform of financial regulation passed this summer. Every one of the other four got a thumbs-down: the rescue of the financial system (61% to 37%), the stimulus package (52% to 43%), the bail-out of the car companies (56% to 43%) and health reform (56% to 39%). […]

On the campaign in recent weeks he has tried to revive the electricity he generated in his presidential campaign, but the man who inspired voters in 2008 now strikes many as professorial and aloof. His stump speech offers a simple two-part explanation of what has gone wrong. Mr Bush left behind the worst economic mess since the Great Depression, and an irresponsible Republican Party has not just refused to help the new man clean up the mess but has done everything possible to obstruct his efforts. […]

Needless to say, the Republicans challenge this version of events. True, every Republican in the House voted against stimulus, but they say that was because although they wanted oh so much to help, a principled opposition could not rubber-stamp the “pork-laden” bill drafted by the Democrats. Far from revealing them as the party of no, says Eric Cantor, the Republican whip in the House, the Republicans’ unanimous rejection showed that they were the “adults in the room at a reckless liberal blowout on the taxpayers’ dime.”

Maybe. But even if Mr Obama is right that the Republicans are just the undeserving beneficiaries of the general discontent, they saw sooner than he did the welling public rage at the spectacle of bankers and borrowers receiving bail-outs while the virtuous paid the bills. […]

In contrast, many of the progressive voters who were his most enthusiastic supporters in 2008 are disappointed by Mr Obama’s caution in office. They expected so much more: not just a bolder version of health reform but also immigration reform, action on global warming, a faster exit from Afghanistan, the advancement of gay rights and the closure of Guantánamo.

Read Full Post »

BJUDRESOR: Turerna kring Sofia Arkelsten (M) fortsätter. Nu handlar det om att hon lyckats fixa en eftertraktad bostad utan att behöva stå i bostadskö.

Hennes öde kommer att avgöras av Fredrik Reinfeldt. Så länge som hon har statsministerns stöd sitter hon säkert.

Reinfeldt kommer att hålla emot alla krav på hennes avgång så länge som det går. Om inte annat för att han förlorade alldeles för många medarbetare under förra mandatperioden.

Arkelsten och partiet reagerade långsamt när affären – eller snarare affärerna – briserade i media. Men när man väl började kommentera uppgifterna var de synkroniserade budskapen från både Arkelsten och Reinfeldt mycket väl formulerade. Varje ord hade uppenbart vägts på guldvåg.

Så här skrev Sydsvenskan (29/10) om krishanteringen:

Direkt efter de första avslöjandena i onsdags ställde Sofia Arkelsten in alla offentliga möten och gjorde sig oanträffbar.

I det moderata partihögkvarteret spred sig oron. Arkelsten, som efter valet utnämndes till partisekreterare, var inte vilken ledamot som helst i riksdagen. Hon var partiets talesman i klimatfrågor. Uppgiften att hon låtit bjudas av såväl världens största oljebolag som den svenska kärnkraftslobbyn riskerade att skada partiets trovärdighet.

När journalisterna även började fråga om hennes styrelseuppdrag i teknikkonsultkoncernen Sweco, ett extraknäck med en ersättning på 175 000 kronor om året, meddelade Arkelsten plötsligt att hon lämnar det uppdraget.

På torsdagen slog Fredrik Reinfeldt fast att han har fortsatt förtroende för henne. Fast han var vag i ordvalet. Också om hennes tal i riksdagen där hon berömde Shell.

– Jag förutsätter att Sofia Arkelsten har grund för det hon talade om, sade statsministern.

För tillfälligt verkar Arkelsten ha klarat sig. Men kommer det ännu fler avslöjanden ryker hon.

Read Full Post »

LOBBYISM: Gustav Fridolin (MP) har varit en av de fränaste kritikerna av Sofia Arkelsten (M). Arkelsten var Moderaternas miljöpolitiska talesperson när hon lät sig bjudas på en resa av företaget Shell.

Idag rapporterade SVT:s Aktuellt att Fridolin själv har låtit sig bjudas på en resa till Tanzania av organisationen RFSL.

Fridolins försvar sig med att det skulle vara skillnad på att låtas sig bjudas av företag jämfört med låta sig bjudas av folkrörelseorganisationer.

Detta är en falsk uppdelning.

Ideella organisationer och folkrörelser är lika intresserade av att påverka politiker och lagstiftningsprocessen som de företag som Fridolin kritiserar.

När RFSL försöker påverka politiker är man lika mycket lobbyister och påtryckare som när Shell och andra företag försöker göra det.

Fridolins andra och tredje argument är att han var ung och inte viste om att varje riksdagsledamot har 50 000 kronor i respengar som man kan disponera fritt över.

Att man är ung och okunnig är ingen ursäkt när man sitter i riksdagen. Att dessutom antyda att det skulle vara ok att låta sig bjudas på en resa därför man tror att man inte har några egna respengar håller inte heller.

Det finns ingen moralisk skillnad på Fridolins agerande och Arkelstens. Skillnaden består i omfattningen.

För Sofia Arkelsten-affären handlar om följande;

2007: En resa i februari till Tanzania betalades av RFSU.

2008: En resa till Frankrike i maj betalades av Shell.

Arkelsten körde runt i en BMW Hydrogen 7 utan att betala. BMW hade i en PR kampanj kontaktat politiker för att låta dem provköra bilen.

En resa till Finland i oktober betalades av Forum för energi och tillväxt.

2010: Under våren blev Arkelsten invald i styrelsen för det börsnoterade teknikkonsultföretaget Sweco. Hon lämnade uppdraget 27 oktober när Dagens Nyheter började undersöka saken.

Read Full Post »

NYHETER: En ny tidning – i – lanseras i Storbritannien. Eller som man själva uttryckte det: ”The first quality newspaper to be launched in Britain for almost 25 years”.

Brought to you by the award-winning team at the Independent, it’s not only a new paper, but a new kind of paper. Colourful and accessible, concise and intelligent, it’s your essential daily briefing. Packed with news, views, entertainment, business and sport, it’s the perfect way to start your day. And at a much more affordable price than a cappuccino.

En lite mer försiktig första analys levererar Juan Antonio Giner:

My only concern is that ghetto newspaper don’t work. You will never succeed patronizing women with women sections and young readers wit newspaper for young people.

And I have very serious doubts about the final results of flashy newspapers or readers for “non readers”. Young people read and write more than ever. So it’s not a question of design (let’s scream!) or short or long news and stories, but a question of content, content, content. The new gewnerationd don’t read our traditional newspaper just because their interests, lives, passions, opinions, feelings and concerns are NOT reflected in our pages.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Det verkar som om Moderaterna har som tradition att inleda varje ny mandatperiod med en skandal. 2006 var det Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò. 

Nu gäller det Moderaternas nya partisekreterare, Sofia Arkelsten, som avslöjats med att ha fått en resa betald till Pau i Sydfrankrike. Det var oljebolaget Shell som stod för flygbiljetter, hotell och middag.

Dessutom satt hon kvar i Sweco:s styrelse efter det att hon utnämnts till partisekreterare. Även lobbyorganisationen Forum för energi och tillväxt har fått äran att betala en resa åt Arkelsten.

Och lika förutsägbart är att utrikesminister Carl Bildt (M) – med en egen bakgrund i Lundin Oil – tycker att hela uppståndelsen kring historien är ”löjlig”.

Chefen för riksenheten mot korruption, Gunnar Stetler, skall inleda en granskning. Och Arkelsten kommer nu också att granska sig själv.

Så hyggligt av henne!

Moderaternas utnämningprocess av nyckelpersoner verkar vara i stora behov av en översyn.

Read Full Post »

Older Posts »