Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2011

EFTER MILJÖPARTIETS kongress lanserades Gröna partiet.

Bakom det nya partiet står Joakim Pihlstrand-Trulp som kandiderade till posten som manligt språkrör på kongressen.  

Sannolikheten att Gröna partiet kommer att lyckas är minst sagt liten.

Ett parti som vill bygga på ideella krafter måste ofta vara tusen gånger mer professionella än ett etablerat parti.

Riksdagspartierna har råd att slösa bort insatser och resurser eftersom man har tillräckligt med pengar, anställda och erfarna politiker för att kunna rätta till misstagen.

Ett nytt parti har inte den lyxen. Ett eller flera misstag riskerar att dränerar partier på redan begränsade resurser.

Pihlstrand-Trulps kritik mot Miljöpartiet är den som brukar rikas mot partier som vill bredda sig och nå fler än de ideologiskt ”renläriga”.

Jag har en annan vision och ideologi än den som Miljöpartiet har i dag, som baserar sig på populism och att fånga så många väljare som möjligt. Ideologin har tonats bort, vilket är en förändring som har skett ända sedan partiet kom in i riksdagen och därför vill jag vara tydlig med att det här inte handlar om valet av de nya språkrören. För min egen del tycker jag att Miljöpartiet är som vilket annat parti som helst.

[…]

Tanken är väl att Gröna partiet ska fungera lite som en blåslampa också. Jag tror att många kommer bli ledsna över en splittring inom den gröna politiska rörelsen, men jag ser verkligen behovet av ett nytt grönt parti.

I en intervju i Fria tidningen tror Pihlstrand-Trulp t.o.m. på en chans för partiet i valet 2014:

Ingenting är omöjligt. Men jag tror det hänger på att vi är aktiva i sociala medier och lyckas bygga upp en plattform för folk som verkligen är engagerade och söker ett mer ideologiskt förankrat grönt parti. Det ska finnas möjlighet för alla att vara med och påverka, vilket dagens traditionella demokratimodell inte borgar för. Partiet ska bygga på rakhet, ärlighet och väldigt mycket hjärta.

Eldsjälar i all ära men det krävs mer än bara aktivitet på social medier för att lyckas. Se bara på Piratpartiet som byggde hela sin strategi på just sociala medierna. Var finns partiet idag?

Bland många missnöjda partianslutna – oavsett vilket parti det gäller – finns också en övertro på att deras egna idéer kommer att entusiasmera väljare och gräsrötter. Det enda som behövs är att man återgår till sina ursprungliga ideologiska rötter, samt sparkar ut alla taktiserande partistrateger.

Men det räcker att påminna om Feministiskt initiativ och vad som hände när internt käbbel och önsketänkande fick härja fritt. Partiet har ännu inte hämtat sig från alla misstagen inför valet 2006.  

Övrigt: Läs pressmeddelandet (samt det korrigerade pressmeddelandet) som tillkännagav lanseringen av Gröna partiet.

Annonser

Read Full Post »

DAGS FÖR ännu en titt på The Saturday Evening Post och hur tidskriften genom åren har beskrivit en typisk amerikanska valkampanj. Här är tre omslag där vallokalen står i fokus för både väljare och kandidat.

 

 

Översta är Edgar Franklin Wittmacks Candidate Voting” från 1936.

Det mittersta omslaget är av Norman Rockwell som fortfarande är en av USA:s mest populära konstnärer. Han avled 1978.

På ”Undecided” från 1944 kan man se rubriken ”Which One?” på mannens morgontidning. De två kandidaterna är naturligtvis Thomas Dewey och Franklin D. Roosevelt.

Dewey smög sig in på ännu ett omslag av Rockwell några år senare. Då handlade det om ”Dewey v. Truman” från 1948.

Nederst ser vi ”First Vote in the New States” (1960) av Constantin Alajalov.

Övrigt: Se tidigare blogginläggen om The Saturday Evening Post. Om partikonventen och valkampanjerna.

Read Full Post »

SENASTE Mother Jones handlar om spin, lögner och halvsanningar som politisk strategi. ”Politicians have always lied. But now they’re carpet-bombing the truth.”

David Corn, tidskriftens byråchef i Washington, skriver om republikanerna;

In the spring of 2009, as the titanic fight over President Barack Obama’s health care proposal was beginning, […] a confidential 28-page report […] suggested that they use a particular phrase: ”Government takeover of health care.” And they did. Again and again, for the entire months-long debate. During one Meet the Press appearance, Rep. John Boehner (R-Ohio), then the House minority leader, referred to Obama’s plan as a ”government takeover” five times (without once being challenged).

It was a clear falsehood. Obama’s system relies on private insurance and the market—especially after he abandoned a public option—albeit with additional government regulation. […] Yet the line stuck.

[…]

This was significant: It established a foundation for the right’s counterattacks—including the 2010 congressional elections, the ongoing effort to repeal or curtail the law, and the burgeoning 2012 campaign.

Övrigt: Illustrationen på tidskriftsomslaget är av Eddie Guy.

Read Full Post »

ÄNNU EN undersökning där Socialdemokraterna går starkt fram. Partiet är nu större än Moderaterna.

Sedan Håkan Juholt (S) blev partiledare har partiet ökat med fyra procent enligt en opinionsundersökning från Synovate.

1) De rödgröna partierna skulle bilda regering om det var val idag.

De rödgrönas problem är Vänsterpartiet som ligger farligt nära fyra procent. Om partiet glider under riksdagsspärren skulle Alliansen behålla regeringsmakten.

2) Kristdemokraterna och Centerpartiet är Alliansens problembarn.

Kristdemokraterna skulle inte ens klara fyraprocentspärren trots en (marginell) framgång. Partiet skulle inte ens ta sig in i riksdagen.

Det enda Alliansparti som har en positiv utveckling är Folkpartiet som går fram med 1,2 %.

3) Miljöpartiet ligger kvar som tredje största partiet men verkar ha fastnat under tio procent.

4) Förutom Moderaterna så är det Sverigedemokraterna som står för det riktigt stora tappet hos Synovate.

De Rödgröna 46 %

Alliansen 44,6 % (exklusive Kristdemokraterna)

Moderaterna 32,7 % (-1,2), Folkpartiet 7,2 % (+1,2), Centerpartiet 4,7 % (-0,3) och Kristdemokraterna 3,8 % (+0,2)

Socialdemokraterna 33,0 % (+2,4), Miljöpartiet 8,9 % (0,0) och Vänsterpartiet 4,1 % (-0,7).

Sverigedemokraterna 4,2 % (-2,0)

(Synovate intervjuade 2706 personer mellan 9-25 maj om deras partisympatier. Förändringen jämfört med mätning i april inom parentestecken.)

Read Full Post »

GUDRUN SCHYMAN har gett upp hoppet om Feministiskt initiativ. Detta har blivit alltmer uppenbart.

Efter partiets dåliga valresultat hoppade hon av som språkrör – en post som hon hade som i en liten ask.

Att Schyman kör sitt eget race är uppenbart när hon nu också har börjat skriva debattartiklar tillsammans med vänsterpartister. Vänsterpartiet är hennes eget partis främste konkurrent om väljarna.

De enda som tjänar på att Schyman signerar en artikel om feminism tillsammans med vänsterpartiets jämställdhetskommunalråd, Martina Nilsson, i Malmö är Vänsterpartiet och Gudrun Schyman.

De enda som inte tjänar på det är Feministiskt initiativ.

Schyman tjänar på det eftersom hon får uppmärksamhet. Att synas är centralt för varumärket ”Gudrun Schyman”.

Vänsterpartiet tjänar på det eftersom Schyman har störst trovärdighet bland feminister på vänsterkanten. Och Vänsterpartiet är ute efter Feministiskt initiativs väljare.

Vad kan nu motivera väljare att lägga sin röst på Feministiskt initiativ när t.o.m. Schyman legitimerar ett annat parti – Vänsterpartiet – som redan sitter i riksdagen och kan påverka.

Om Feministiskt initiativ är genuint intresserade av att komma in i riksdagen måste man börja se över sin egen strategi. Kanske är det dags att någon tar Schyman i örat?

Mer troligt är att Schyman kommer att fortsätta att gör lite som hon själv vill. Och det hon vill mest av allt är att gagna varumärket Gudrun Schyman.

Read Full Post »

I USA HAR det skrivits en uppsjö av memoarer, biografier och historiska verk med Reagan i huvudrollen. En av klassikerna är Michael K. Deavers A Different Drummer: My Thirty Years with Ronald Reagan.

Detta är ingen akademisk bok utan snarare en form av vänbok med många intressanta och underhållande ögonblicksbilder. Deaver ger en bra bild av hur Reagan fungerade som både person och president.

Som Reagans Deputy Chief of Staff fick Deaver primärt ansvar för att hantera media och skapa en positiv bild av presidenten.

“From a West Wing office adjacent to the Oval Office, Deaver did more than anyone before him to package and control the presidential image”, skrev Washington Post när Deaver 2007 avled av cancer.

Själv var han mer ödmjuk när det gällde sin egen roll.

”I’ve always said the only thing I did is light him well”, lär Deaver själv ha sagt. ”My job was filling up the space around the head. I didn’t make Ronald Reagan. Ronald Reagan made me.”

(Ett tips: Beställer man pocketboken istället för den inbundna utgåvan får man åtta extra sidor med bilder.)

Read Full Post »

MED ANLEDNING av att den konservativa-liberala koalitionen har suttit ett år vid makten har Labour lanserat ”The Coalition Commemorative Calendar 2010-2011”.

Det är en ganska häftig kalender där man kan läsa om regeringens olika beslut under året som gått. Med negativ vinkling naturligtvis.

Med ett par klick får man lite info vid respektive dag under hela ”David Cameron’s year of confusion, chaos and incompetence”.

Kalendern må vara häftig, men frågan är hur effektiv den är. Att ett oppositionsparti tjatar om beslut som har gått dem emot imponerar inte i längden på väljarna.

Labours valresultat vid senaste lokal- och regionalvalen blev en besvikelse för partiet. Man måste jobba på en mer relevant politik än dagens gnäll. Dags att börja svettas för väljarnas respekt.

Read Full Post »

Older Posts »