Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2011

EFTER MILJÖPARTIETS kongress lanserades Gröna partiet.

Bakom det nya partiet står Joakim Pihlstrand-Trulp som kandiderade till posten som manligt språkrör på kongressen.  

Sannolikheten att Gröna partiet kommer att lyckas är minst sagt liten.

Ett parti som vill bygga på ideella krafter måste ofta vara tusen gånger mer professionella än ett etablerat parti.

Riksdagspartierna har råd att slösa bort insatser och resurser eftersom man har tillräckligt med pengar, anställda och erfarna politiker för att kunna rätta till misstagen.

Ett nytt parti har inte den lyxen. Ett eller flera misstag riskerar att dränerar partier på redan begränsade resurser.

Pihlstrand-Trulps kritik mot Miljöpartiet är den som brukar rikas mot partier som vill bredda sig och nå fler än de ideologiskt ”renläriga”.

Jag har en annan vision och ideologi än den som Miljöpartiet har i dag, som baserar sig på populism och att fånga så många väljare som möjligt. Ideologin har tonats bort, vilket är en förändring som har skett ända sedan partiet kom in i riksdagen och därför vill jag vara tydlig med att det här inte handlar om valet av de nya språkrören. För min egen del tycker jag att Miljöpartiet är som vilket annat parti som helst.

[…]

Tanken är väl att Gröna partiet ska fungera lite som en blåslampa också. Jag tror att många kommer bli ledsna över en splittring inom den gröna politiska rörelsen, men jag ser verkligen behovet av ett nytt grönt parti.

I en intervju i Fria tidningen tror Pihlstrand-Trulp t.o.m. på en chans för partiet i valet 2014:

Ingenting är omöjligt. Men jag tror det hänger på att vi är aktiva i sociala medier och lyckas bygga upp en plattform för folk som verkligen är engagerade och söker ett mer ideologiskt förankrat grönt parti. Det ska finnas möjlighet för alla att vara med och påverka, vilket dagens traditionella demokratimodell inte borgar för. Partiet ska bygga på rakhet, ärlighet och väldigt mycket hjärta.

Eldsjälar i all ära men det krävs mer än bara aktivitet på social medier för att lyckas. Se bara på Piratpartiet som byggde hela sin strategi på just sociala medierna. Var finns partiet idag?

Bland många missnöjda partianslutna – oavsett vilket parti det gäller – finns också en övertro på att deras egna idéer kommer att entusiasmera väljare och gräsrötter. Det enda som behövs är att man återgår till sina ursprungliga ideologiska rötter, samt sparkar ut alla taktiserande partistrateger.

Men det räcker att påminna om Feministiskt initiativ och vad som hände när internt käbbel och önsketänkande fick härja fritt. Partiet har ännu inte hämtat sig från alla misstagen inför valet 2006.  

Övrigt: Läs pressmeddelandet (samt det korrigerade pressmeddelandet) som tillkännagav lanseringen av Gröna partiet.

Read Full Post »

DAGS FÖR ännu en titt på The Saturday Evening Post och hur tidskriften genom åren har beskrivit en typisk amerikanska valkampanj. Här är tre omslag där vallokalen står i fokus för både väljare och kandidat.

 

 

Översta är Edgar Franklin Wittmacks Candidate Voting” från 1936.

Det mittersta omslaget är av Norman Rockwell som fortfarande är en av USA:s mest populära konstnärer. Han avled 1978.

På ”Undecided” från 1944 kan man se rubriken ”Which One?” på mannens morgontidning. De två kandidaterna är naturligtvis Thomas Dewey och Franklin D. Roosevelt.

Dewey smög sig in på ännu ett omslag av Rockwell några år senare. Då handlade det om ”Dewey v. Truman” från 1948.

Nederst ser vi ”First Vote in the New States” (1960) av Constantin Alajalov.

Övrigt: Se tidigare blogginläggen om The Saturday Evening Post. Om partikonventen och valkampanjerna.

Read Full Post »

SENASTE Mother Jones handlar om spin, lögner och halvsanningar som politisk strategi. ”Politicians have always lied. But now they’re carpet-bombing the truth.”

David Corn, tidskriftens byråchef i Washington, skriver om republikanerna;

In the spring of 2009, as the titanic fight over President Barack Obama’s health care proposal was beginning, […] a confidential 28-page report […] suggested that they use a particular phrase: ”Government takeover of health care.” And they did. Again and again, for the entire months-long debate. During one Meet the Press appearance, Rep. John Boehner (R-Ohio), then the House minority leader, referred to Obama’s plan as a ”government takeover” five times (without once being challenged).

It was a clear falsehood. Obama’s system relies on private insurance and the market—especially after he abandoned a public option—albeit with additional government regulation. […] Yet the line stuck.

[…]

This was significant: It established a foundation for the right’s counterattacks—including the 2010 congressional elections, the ongoing effort to repeal or curtail the law, and the burgeoning 2012 campaign.

Övrigt: Illustrationen på tidskriftsomslaget är av Eddie Guy.

Read Full Post »

ÄNNU EN undersökning där Socialdemokraterna går starkt fram. Partiet är nu större än Moderaterna.

Sedan Håkan Juholt (S) blev partiledare har partiet ökat med fyra procent enligt en opinionsundersökning från Synovate.

1) De rödgröna partierna skulle bilda regering om det var val idag.

De rödgrönas problem är Vänsterpartiet som ligger farligt nära fyra procent. Om partiet glider under riksdagsspärren skulle Alliansen behålla regeringsmakten.

2) Kristdemokraterna och Centerpartiet är Alliansens problembarn.

Kristdemokraterna skulle inte ens klara fyraprocentspärren trots en (marginell) framgång. Partiet skulle inte ens ta sig in i riksdagen.

Det enda Alliansparti som har en positiv utveckling är Folkpartiet som går fram med 1,2 %.

3) Miljöpartiet ligger kvar som tredje största partiet men verkar ha fastnat under tio procent.

4) Förutom Moderaterna så är det Sverigedemokraterna som står för det riktigt stora tappet hos Synovate.

De Rödgröna 46 %

Alliansen 44,6 % (exklusive Kristdemokraterna)

Moderaterna 32,7 % (-1,2), Folkpartiet 7,2 % (+1,2), Centerpartiet 4,7 % (-0,3) och Kristdemokraterna 3,8 % (+0,2)

Socialdemokraterna 33,0 % (+2,4), Miljöpartiet 8,9 % (0,0) och Vänsterpartiet 4,1 % (-0,7).

Sverigedemokraterna 4,2 % (-2,0)

(Synovate intervjuade 2706 personer mellan 9-25 maj om deras partisympatier. Förändringen jämfört med mätning i april inom parentestecken.)

Read Full Post »

GUDRUN SCHYMAN har gett upp hoppet om Feministiskt initiativ. Detta har blivit alltmer uppenbart.

Efter partiets dåliga valresultat hoppade hon av som språkrör – en post som hon hade som i en liten ask.

Att Schyman kör sitt eget race är uppenbart när hon nu också har börjat skriva debattartiklar tillsammans med vänsterpartister. Vänsterpartiet är hennes eget partis främste konkurrent om väljarna.

De enda som tjänar på att Schyman signerar en artikel om feminism tillsammans med vänsterpartiets jämställdhetskommunalråd, Martina Nilsson, i Malmö är Vänsterpartiet och Gudrun Schyman.

De enda som inte tjänar på det är Feministiskt initiativ.

Schyman tjänar på det eftersom hon får uppmärksamhet. Att synas är centralt för varumärket ”Gudrun Schyman”.

Vänsterpartiet tjänar på det eftersom Schyman har störst trovärdighet bland feminister på vänsterkanten. Och Vänsterpartiet är ute efter Feministiskt initiativs väljare.

Vad kan nu motivera väljare att lägga sin röst på Feministiskt initiativ när t.o.m. Schyman legitimerar ett annat parti – Vänsterpartiet – som redan sitter i riksdagen och kan påverka.

Om Feministiskt initiativ är genuint intresserade av att komma in i riksdagen måste man börja se över sin egen strategi. Kanske är det dags att någon tar Schyman i örat?

Mer troligt är att Schyman kommer att fortsätta att gör lite som hon själv vill. Och det hon vill mest av allt är att gagna varumärket Gudrun Schyman.

Read Full Post »

I USA HAR det skrivits en uppsjö av memoarer, biografier och historiska verk med Reagan i huvudrollen. En av klassikerna är Michael K. Deavers A Different Drummer: My Thirty Years with Ronald Reagan.

Detta är ingen akademisk bok utan snarare en form av vänbok med många intressanta och underhållande ögonblicksbilder. Deaver ger en bra bild av hur Reagan fungerade som både person och president.

Som Reagans Deputy Chief of Staff fick Deaver primärt ansvar för att hantera media och skapa en positiv bild av presidenten.

“From a West Wing office adjacent to the Oval Office, Deaver did more than anyone before him to package and control the presidential image”, skrev Washington Post när Deaver 2007 avled av cancer.

Själv var han mer ödmjuk när det gällde sin egen roll.

”I’ve always said the only thing I did is light him well”, lär Deaver själv ha sagt. ”My job was filling up the space around the head. I didn’t make Ronald Reagan. Ronald Reagan made me.”

(Ett tips: Beställer man pocketboken istället för den inbundna utgåvan får man åtta extra sidor med bilder.)

Read Full Post »

MED ANLEDNING av att den konservativa-liberala koalitionen har suttit ett år vid makten har Labour lanserat ”The Coalition Commemorative Calendar 2010-2011”.

Det är en ganska häftig kalender där man kan läsa om regeringens olika beslut under året som gått. Med negativ vinkling naturligtvis.

Med ett par klick får man lite info vid respektive dag under hela ”David Cameron’s year of confusion, chaos and incompetence”.

Kalendern må vara häftig, men frågan är hur effektiv den är. Att ett oppositionsparti tjatar om beslut som har gått dem emot imponerar inte i längden på väljarna.

Labours valresultat vid senaste lokal- och regionalvalen blev en besvikelse för partiet. Man måste jobba på en mer relevant politik än dagens gnäll. Dags att börja svettas för väljarnas respekt.

Read Full Post »

MILJÖPARTIET har fått sina två nya språkrör. Gustav Fridolin och Åsa Romson kommer att försöka fullfölja strategin att positionera partiet mellan borgerlighet och vänster.

Problemet med att i ökad utsträckning driva frågor som skall locka fler borgerliga väljare är att man riskerar förlora sin ideologiska tydlighet och särart.

Och även om man blir framgångsrik betyder det inte med automatik att man också lyckas behåller sina gamla trogna kärnväljare.

Många partier har misslyckats med motsvarande balansakt.

Kristdemokraternas oförmåga att hitta nya profilfrågor när man tonade ner sin traditionella profil har bara lett till att man förlorat både kärnväljare och de ”nya” kristdemokraterna. Idag ligger man lika ofta under som över fyraprocentspärren.

Centerpartiets försök att helt lägga om sin ideologiska profil har också misslyckats. Deras nyliberala storstadssatsning har knappast gjort miljö- och landsbyggdsväljarna mycket gladare.

Och den ständiga maktkampen mellan olika ideologiska inriktningar inom Folkpartiet har alltid utgjort ett problem för partiets tydlighet. Och ibland räcker det med att partiet byter ut en enda person för att partiet skall börja kommunicera – om än subtilt – en helt ny inriktning.

Sedan Erik Ullenhag blev integrationsministrer har partiet plötsligt fått en mjukisprofil som står i stark kontrast till vad man säger inom skolpolitiken.  

Statsvetaren Svend Dahl, som forskar om de partiaktiva i Miljöpartiet, sammanfattar Miljöpartiets problem bra när han skriver följande;

När man nu tonar ner gamla profilfrågor och börjar likna de andra partierna kanske det kortsiktigt kan leda till att man får fler väljare, men man riskerar samtidigt att steg för steg ta bort det som gör partiet unikt.

Risken är att man verkligen blir som Folkpartiet var – ett parti utan någon riktig profil, men allmänt uppfattat som lite snällare än andra partier. Man riskerar att blir partiet som alla gillar, men som väldigt få verkligen röstar på.

Read Full Post »

VAD FÖRVÄNTAS av någon som är gift med en amerikansk presidentkandidat? I en valkampanj lämnas inget åt slumpen. Inte ens hur frun går, står och agerar.

Michelle Cottle i Newsweek skriver:

A political spouse should be poised and gracious and able to smile benignly for 16 hours straight while wearing pumps and panty hose in 100-degree heat. She should make frequent mention of how much she cherishes her role as wife and mother. And she should strive to look the part. Pretty is a plus. Sexy is a no-no. Packaging is key. Says Republican strategist Mark Corallo, “They have to be really well dressed to avoid the criticism of the elite, but they have to have a very, very down-to-earth sense of style that will not offend the average American.” […]

In other ways, the job has grown more punishing as wives grapple not only with a relentless media but also a raft of competing, if not outright conflicting, imperatives. Projecting spousal support is key, but one cannot afford to come across as too Stepford. Even Laura Bush, the most traditional mate of any president (or even nominee) since her mother-in-law, didn’t simply give White House tours and host luncheons. She traveled abroad to promote causes; she gave interviews and speeches […] Although Laura hadn’t held an outside job in years, people constantly referenced her days as a librarian and second-grade teacher.

Övrigt: Ovanstående tidskriftsomslag är från den amerikanska editionen. Den europeiska versionen är betydligt fantasilösare.

Read Full Post »

VECKANS AFFÄRER har titta på politisk lobbyism. Bland annat talar Carl Fredrik Sammeli på Prime PR ut om Primegateaffären.

Primes konsult Niklas Nordström, en av topparna inom Socialdemokraterna, försökte vrida partiets eftervalsdebatt i en mer tillväxtvänlig riktning.

För det fick Prime PR fyra miljoner kronor av Svenskt Näringsliv. Samtidigt tog Nordström tydligen betalt av partiet för att hålla föredrag för partiets kriskommission.

[T]ycker du att Niklas Nordström gjort något fel?

Nej, det är en missuppfattning att Niklas har sålt sina åsikter, eller att någon ens velat köpa dem. Vi agerar inte som jurister och amerikanska lobbyister ofta gör, det vill säga att de för uppdragsgivares talan. Det betyder att när Niklas i artiklar och dylikt talar i eget namn representerar han bara sig själv. Som pr-konsulter har vi inte någon talesmannaroll. Vi agerar istället som rådgivare, precis som exempelvis managementkonsulter.

Detta är naturligtvis hårklyverier.

1) Svenskt Näringsliv har betalat för att Prime PR skall påverka Socialdemokraterna i tillväxtvänlig riktning. (Att Prime sedan föredrar att benämna det ”rådgivning” må vara hänt.)

2) Socialdemokraten Nordström jobbar som konsult för Prime PR.

3) Om Nordström då agerar i linje med det uppdrag som Prime PR har från Svenskt Näringsliv har han också ”sålt sina åsikter”. Han är ”köpt” av Svenskt Näringsliv. Och som konsult är det hans jobb att ”påverka” åt klienterna.

Om hans åsikter sedan råkar sammanfalla med Svenskt Näringslivs ståndpunkter eller inte är helt ointressant. (Dessutom är det omöjligt att bevisa vilka åsikter han haft före respektive efter uppdraget.)

Att vara konsult är just att hyra ut sina ”åsikter”, att ”sälja” sina tjänster. Det är vad konsulter gör. Att man sedan kallar sig rådgivare handlar mer om spin.

Om Prime och Nordström verkligen tyckte det var centralt att det inte skulle falla någon skugga på honom eller företaget borde man aldrig ha accepterat uppdraget från Svenskt Näringsliv. Alternativt låtit Nordström få gå innan man accepterade uppdraget.

Läs mer: Intervju och artikel om Prime PR och Carl Fredrik Sammeli. Krönika om politisk lobbyism.

Read Full Post »

Older Posts »