VÄGVAL | Det måste vara svårt även för den mest inbitne socialdemokrat att vara imponerad av regeringen. Allt emellanåt verkar den knappt ha styrfart.
Björn Elmbrant, författare till bl.a. en Olof Palme-biografi och tidigare ledarskribenten på socialdemokratiska Nya Norrland, är inne på samma linje i en krönika i Kommunalarbetaren.
Minoritetsregeringar och koalitioner kräver pragmatiker. Vad kan vi jämka och släppa på? Går det att byta äpplen mot päron? Vad kan vi absolut inte rubba på?
Groucho Marx sa en gång: ”Jag håller hårt på mina principer och om dom inte passar er så har jag andra”. Visst kan man skämta om slappa kompromisser. Men så behöver det inte vara.
Jag lärde mig för länge sedan av Socialdemokraternas dåvarande partisekreterare Sten Andersson den gyllene regeln i politiken: Man ska vara trolös om medlen, men trofast mot målen.
Men då måste det finnas en tydlig färdriktning. Om målen är synliga för alla, är det också lättare för den enskilde att tolerera avvikelser, att man ibland måste ta ett steg tillbaka för att kunna ta två steg framåt.
I medierna prickas de nu av, ett efter ett, uppfyllda vallöften och vad som beskrivs som svek.
Men vilken är färdriktningen?
the Campaign Dossier 