Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2012

BOCA RATON | Obama vann tredje och sista presidentvalsdebatten. Mitt Romney höll däremot ställningarna och gav ett lugnt och tryggt intryck.

The Bakersfield Californian, Kalifornien, USA

Cape Cod Times, Massachusetts, USA

Chicago Sun-Times, Illinois, USA

Metro (New York-utgåvan), USA

Det var knappast någon jätteskräll för Obama men fullt tillräckligt. Han var aggressiv och konfrontativ och ville visa att hans administration gjort vad man rimligtvis kan begära på fyra år.

Mitt Romney å sin sida har aldrig visat något större intresse för utrikespolitik. Hans strategi handlade därför om att göra ett så lugnt och sansat intryck som möjligt för att kunna neutralisera utrikesfrågorna.

Genom att lägga sig så nära presidenten som möjligt ville han skicka signalen att den stora skillnaden mellan honom och Obama inte finns på det utrikespolitiska området utan inom inrikespolitiken och då speciellt ekonomin.

Han lyckades säkert med sin målsättning att inte skrämma bort de väljare som ännu inte valt sida.

Om väljarna kan fås att avfärda utrikespolitiken som irrelevant när de skall rösta ökar segerchanserna för Romney. Ekonomin är nämligen fortfarande Obamas Achilleshäl.

Både Obama och Romney är antagligen ganska nöjda med utgången av denna, den minst viktiga av debatterna.

Om inget oförutsätt händer kommer valkampanjens fokus nu att återigen hamna på just de inrikespolitiska och ekonomiska frågorna. Det är säkert Romney nöjd med.

Och Obama kan vara nöjd med att han i de två senaste debatterna har visat att han inte är någon sömngångare. Han är tillbaka i rollen som sin politiks främste talesperson.

Övrigt: Inlägget publiceras parallellt på Makthavare.se.

Read Full Post »

DESIGN | Den 31 december 2012 blir sista pappersnumret av Newsweek. News-Week, som man då skrev namnet, kom ut första gången i februari 1933.

Därefter går man över till betaltjänst på olika plattformar. The Daily Beast är tänkt att förbli tillgänglig som den är idag.

Huvudanledningen till nedläggningen är ekonomiska. Tidskriften säljer helt enkelt inte tillräckligt. Vikande reklam- och försäljningssiffror har länge pekat mot en nedläggning.

Förklaringen till varför Tina Brown inte har lyckats lyfta Newsweek är många.

Men en av kritiken (av många) som riktats mot henne är att hon försökt kompensera vikande relevans med hjälp spekulativa omslag och attacker på offentliga personer.

Noreen Malone, The National Review, skriver:

Despite her enthusiasm for her web-only project, The Daily Beast, Brown hasn’t been able to keep up with the very media landscape she helped to create. We’re living in the high era of buzz […] (Now you build this person up! Now you tear her down!), and, arguably, the low-level chatter about stories has overtaken the stories themselves. To get their attention, Brown’s been forced to resort to what all those chatterers have labeled trolling (though, to her credit, often of a particularly imaginative bent): the Michelle Bachmann eyes, the gay Obama cover, the ghost of Princess Di, the Heaven Is Real argument. If they look like moves of desperation that’s because, well, they are. Former employees say that Brown had, quite clearly, lost her confidence. Many of her editorial decisions look more like catchup than agenda-setting: her recent efforts to amp up coverage of philanthropy, politics, and feminism seem driven more by her rivalry with Arianna Huffington than by any particular moral or intellectual imperatives. According to a former employee and Brown fan, “Tina didn’t have good concepts by the end, so she just started attacking public figures.”

En av de mer harmlösa ”lånen” är exemplet ovan (artikel av Sidney Blumenthal). Omslaget skall illustrera att Abraham Lincoln minsann inte skyggade för dirty tricks om det gällde att vinna valkampanjen för att sedan kunna avskaffa slaveriet.

Det är inte svårt att se att man har kopierat majnumret av Esquire 1968 – ett av de mest kända omslagen som finns.

George Lois tillhör en av giganterna inom reklamvärlden. Han var en av de riktiga Mad Men långt innan tv-serien var påtänkt.

Så här skriver Lois själv om omslaget:

This is my Esquire cover of spring 1968, before Tricky Dick was nominated for president. My composite shot was a satirical comment on the 1960 TV debates, when the Whittier Wiz lost to the handsome John F. Kennedy by a five o’clock shadow because he looked evil on America’s screens. I located this profile shot (Nixon getting shut eye on a plane) and we photographed the hands of four makeup artists, including the guy wielding the lipstick. The day it hit the newsstands, editor Harold Hayes got a phone call from some stiff on Nixon’s staff. He was miffed. In fact, he was incensed. You know why? The lipstick. He said it was an attack on his boss’s masculinity. He screamed, ”Showing Richard Nixon as a flaming queen is outrageous. If he becomes president, Esquire had better watch out!,” and hung up.

Övrigt: Citatet av Lois från $ellebrity – My Angling and Tangling with Famous People (Phaidon Press Ltd). Tidskriftsomslaget ovan är Newsweek den 22 oktober 2012. Fler uppmärksammade och provocerande omslag.

Read Full Post »

STRATEGI | Medan seriös media ägnar allt mer tid åt att kontrollera politikers utsagor spelar sanningen en allt mindre roll i valkampanjerna.

En förklaring till denna paradox är att väljarna i allt större utsträckning hämtar information från källor som bara överrensstämmer med deras egna åsikter (och fördomar).

Är man höger i USA tittar man på Fox News, läser The Wall Street Journal och surfar på Drudge Report. Är man vänster blir det istället MSNBC, ledarsidan i The New York Times och The Huffington Post på nätet.

“We don’t collect news to inform us. We collect news to affirm us,” säger t.ex. Frank Luntz som är opinionsanalytiker för republikanerna. “It used to be that we disagreed on the solution but agreed on the problem. Now we don’t even agree on the problem.”

Och det gäller säkert även här i Sverige. Skulle man göra en opinionsmätning här för att ta reda på vem av de två presidentkandidaterna man anser är  mest sanningsenlig skulle med största sannolikhet Barack Obama vinna med hästlängder över Mitt Romney .

Michael Scherer och Alex Altman på tidskriften Time har tittat på hur presidentkandidaterna använder och förvränger fakta om varandra. Och de kan konstatera att verkligheten är mer komplex än så.

Obama har t.ex. medvetet och kontinuerligt misstolkat Romneys åsikter om immigration och aborter. Romney däremot har på motsvarande sätt förvridit Obamas politik när det gäller välfärdsfrågor, immigration och presidentens ekonomiska stimulansåtgärder.

En annan skillnad: Obamakampanjen har varit betydligt subtilare i sitt sätt att måla sin motståndare i mörka färger. Romneykampanjen däremot har varit betydligt mer uppenbara i sitt sätt att agera.

Så vem ljuger mest? Obama eller Romney? Alex Altman skriver:

Compared with the Obama campaign’s, the Romney operation’s misstatements are frequently more brazen. But sometimes the most effective lie is the one that is closest to the truth, and Obama’s team has often outdone Romney’s in the dark art of subtle distortion. On both sides, the dishonesty is “about as bad as I’ve seen,” says veteran journalist Brooks Jackson, director of FactCheck.org.

The lying game unfolds on many –levels. Campaigns obfuscate, twist the truth and exaggerate. They exploit complexity. Most of all, they look for details—real or unreal—that validate our suspicions.

[…]

Even for the most open-minded and informed voters, truth is often subjective. Discerning it is that much harder when the campaigns cater to two different groups of voters who seem to prefer two very different sets of facts.

Michael Scherer har några talande exempel från den pågående valkampanjen.

“The truth of the matter is you can’t just make stuff up,” [Obama] told the scribblers who get paid to check his facts. “That’s one thing you learn as President of the United States. You get called in to account.” It was just what reporters wanted to hear, even if it was not exactly true.

At the time, Obama was speaking about a campaign ad from Mitt Romney that falsely claimed that the President had eliminated the work requirement for welfare. The ad was unmistakably deceptive. But just five minutes earlier in the very same press conference, Obama had offered some misdirection of his own. “Nobody accused Mr. Romney of being a felon,” he said. In fact, one of the President’s senior strategists, Stephanie Cutter, told reporters a month earlier that Romney was misrepresenting himself either to the American people or to securities regulators — “which is a felony,” she said.

Cutter’s was a conditional accusation but an accusation nonetheless, and at the time it allowed the Romney campaign to take its turn playing truth teller. “A reckless and unsubstantiated charge,” protested Romney campaign manager Matt Rhoades, who asked Obama to apologize. Of course, no apology was forthcoming. So the posturing got worse.

[…]

Indeed, the 2012 campaign has witnessed a historic increase in fact-checking efforts by the media, with dozens of reporters now focused full time on sniffing out falsehood. Clear examples of deception fill websites, appear on nightly newscasts and run on the front pages of newspapers. But the truth squads have had only marginal success in changing the behavior of the campaigns and almost no impact on the outside groups that peddle unvarnished falsehoods with even less accountability. “We’re not going to let our campaign be dictated by fact checkers,” explained Neil Newhouse, Romney’s pollster, echoing his industry’s conventional wisdom.

Similarly, the so-called Truth Team for the Obama campaign has found itself in recurring spats with journalists brandishing facts. One of the most galling Obama deceptions, embedded in two television ads, asserts that Romney backed a bill outlawing “all abortion even in cases of rape and incest.” This is not true. Romney has consistently maintained, since becoming a pro-life politician in 2005, that he supports exceptions for rape and incest and to protect the life of the mother.

Bild: Tidskriftsomslaget, den amerikanska utgåvan av Time den 15 oktober 2012, illustrerades av Dylan Roscover.

(Inlägget publiceras parallellt på Makthavare.se)

Read Full Post »

Övrigt: I förra valet röstade Homer på Barack Obama. Sammantaget borde detta göra honom till ”swing voter” snarare än republikan.

Read Full Post »

DEBATT | Två presidentvalsdebatter avklarade. En återstår. Under tre veckors tid under valrörelsen handlar allt om just dessa debatter.

Att Barack Obama är en skicklig och disciplinerad kommunikatör är något han bevisade redan valrörelsen 2008.

Mitt Romneys å andra sidan är som bäst när han får tala ekonomi och statistik. Han personifierar affärsmannen som vill till Vita huset för att kunna reda ut vad politikerna i Washington har ställt till med.

Men det finns också likheter.

Båda är intelligenta, analytiska och faktaorienterade. Man får lätt känslan av att de mycket väl – om inte deras partier och kärntrupper tryckte på i bakgrunden – skulle kunna sätta sig ner tillsammans och hamra fram överenskommelser till gagn för landet.

En annan likhet är att ingen av dem är speciellt skickliga debattörer. Inte konstigt om presidentdebatterna då blir nervpirrande tillställningar för alla involverade.

Och för väljarna är debatterna dessutom enda gången under hela valrörelsen som man har möjlighet att granska kandidaterna under former och spelregler som – åtminstone på papperet – inte ger den ena fördelar över den andre.

Robert Draper, korrespondent för tidskriften GQ skriver, att dessa debatter paradoxalt nog är både ”absolut avgörande och fullständigt meningslösa”.

Vad kandidaterna säger under debatterna speglar ofta inte de realiteter som möter segraren efter valet. Å andra sidan avslöjar debatterna någon om kandidaternas karaktär.

Draper skriver vidare:

”The reality of what determines a presidential campaign, among the small percentage of voters who move back and forth,” says former John McCain strategist Steve Schmidt, ”are the debates, where 50 million people watch what these guys have to say. In the aftermath of a presidential campaign, the importance of the debate is so understated, almost an afterthought—when in reality it is absolutely, exponentially the most important thing that happens, times 100,000.”

So consider the stakes, the pressure. And then consider something that might strike you as odd, given how long Obama and Romney have dwelled on the public stage—which is that neither man is skilled at this sort of thing. ”Barack Obama, I would submit, is not a very good debater,” says David Birdsell, the dean of Baruch College’s School of Public Affairs and a renowned debate expert. ”He’s very cautious, he ramps down the arch of ambition that we otherwise see in his prepared spoken material—and it’s distancing. He has that vocal tic where he says, ‘Look,’ and then pauses. The ‘Look’ is a gesture of impatience—saying that at best we don’t fully understand the situation, or at worst ‘I’m tired of dealing with these idiotic inquiries.’ It’s deeply condescending. Then he chooses his words very carefully, but they don’t sound like they’re coming from the human heart.”

Wait—could that last sentence be describing someone else? Here is Birdsell’s even less charitable view of Mitt Romney as a debater: ”He shows an excess of caution in declaring his interests and perspectives. And he shows a degree of deftness at avoiding commitment—and consistently a failure to provide a compelling narrative of what drives him, either personally or in the policy arena. Now, he remembers figures well, and he looks great in doing what he does. But it’s possible to rattle him. Remember when Rick Perry got under his skin? He replied with, ‘I’ll bet you 10,000 bucks.’ When rattled, he runs to his inner Eddie Haskell.”

So why do we put them through it? Probably because debates force these starchy, overrehearsed, vainglorious pontificators to be human, more or less. We need to see them fidget and fume and (maybe) flash some greatness; and (maybe) we enjoy making them suffer.

But why do we put America through it? Why permit the fate of our country to hinge on three ninety-minute performances that are unlike anything the winner will be expected to do as president?

If you look at history and talk to the experts of the art and science of presidential debates, you find that, during these ninety-minute proto-reality shows, some vital information we can’t seem to get anywhere else is exchanged—even if the candidates screw up or if we take the wrong message from their screwups. You’ll also find, if you talk to people who have directly advised Obama and Romney, either currently or in the past, that this year’s verbal cage fight is anybody’s game.

Political consultants, historians, and debate gurus are united in their opinion that debates are at once absolutely crucial and utterly meaningless. ”Obviously on a substantive level debates don’t mean much,” says former Al Gore strategist Carter Eskew, ”because nothing discussed is really relevant to what happens when you’re president. But then you go to this other level: Do they reveal character and personality? And I think that in some ways they do.”

Övrigt: Inlägget publicerat parallellt på Makthavare.se.

Read Full Post »

MEDIA | Andra debatten mellan Barack Obama och Mitt Romney toppade de flesta förstasidor idag. Ofta med boxningsreferenser.

Newsday, New York, USA

Tallahassee Democrat, Florida, USA

Daily News, New York, USA

RedEye, Chicago, USA

Read Full Post »

DEBATT | Barack Obama levererade i andra presidentvalsdebatten. Han var betydligt mer energisk och mer på offensiven än i första debatten.

Men vann han? Oavgjort ligger nog närmare sanningen. Om man bara ser till hur båda lyckades argumentera för sin sak.

Men sannolikt kommer opinionssiffrorna visa att Obama vann. Inte minst därför att trycket på Obama att prestera var så omfattande att han drar mest nytta av att det nu blev en sådan jämn debatt.

Mitt Romney är dock en skicklig debattör. Han var lugn och självsäker. Och han gjorde aldrig riktigt bort sig.

Där han lyckades bäst var när han fick möjlighet att rada upp alla Obamas löften och jämföra dessa med den ekonomiska statistiken under de senaste fyra åren.

Speciellt som han kunde säga att Obama har försämrat ekonomin i jämförelse med under George W. Bush. Det var en förödande uppräkning av statistik.

Obama däremot var som bäst när han kunde peka på inkonsekvenserna hos Romneys politik. Speciellt när han ställde den retoriska frågan hur Romney skulle lyckas betala för alla sina skattesänkningar.

Högst sannolikt är både demokrater och republikaner nöjda med sina kombattanters insatser. Frågan är bara om osäkra väljare blev så mycket klockare. Och det är tveksamt om independents gillade den allmänt aggresiva tonen i debatten.

Så tredje debatten den 22 oktober i Florida blir avgörande. Då kommer det att handla om utrikespolitik. Ett område där Obama borde ha stora fördelar över Romney.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »