Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘YouGov’

OPINION | När YouGov presenterade siffror som visade att Sveriges största parti nu heter Sverigedemokraterna fick övriga partier skrämselhicka.

Metro den 20 augusti 2016

Inte illa för ett parti som har en partiledare som gått in i väggen och som ingen vill samarbeta med.

Övriga partier har ett uppenbart problem. Även om alla de övriga partierna nu springer benen av sig för att ta initiativ inom invandrings- och migrationspolitiken ger det ingen utdelning opinionsmässigt.

Medan övriga partier har närmat sig Sverigedemokraterna har verkligheten snarare närmat sig Sverigedemokraterna. Därför uppfattar väljarna att avståndet är lika stort som tidigare mellan Sverigedemokraterna och övriga riksdagspartier.

För väljarna framstår dessa partier bara som bleka copycats – för lite och för sent.

Det är bara att titta på opinionsinstitutens siffror.

Även om Sverigedemokraterna inte är störst i någon annan opinionsundersökning fortsätter man öka. I senaste mätningen från Novus får partiet t.ex. en toppnotering på 19,4 %.

Detta bekräftar en tydlig trend. Sifos senaste siffror visar dessutom att partiet är störst bland arbetare. Hos denna väljargrupp får partiet 29,9 %. Socialdemokraterna landar på 26,9 %.

Och så här skriver man hos Novus:

Stödet ökar främst bland LO-medlemmar och bland boende i Norrland och i den yngsta åldersgruppen 18-29 år. Partiet ökar också något bland kvinnor, bland arbetare och bland boende i Stockholm och Mellansverige. Sverigedemokraterna är nu största parti bland män, bland arbetare och i Sydsverige. Partiet tar främst väljare från Moderaterna men även flödet från soffan och Socialdemokraterna fortsätter att öka. Sverigedemokraterna har nu ett stöd som ligger 6,5 procentenheter över valresultatet 2014.

Det politiska etablissemanget, både det politiska och i media, har slagit knut på sig själv efter nyheten i Metro.

När det gäller YouGov lyfte flera nyhetsförmedlare att deras mätmetod inte anses lika pålitlig som övriga opinionsinstituts. Det är i och för sig riktigt men missar själva poängen.

Detta inte minst med tanke på att Sifo – och andra mätningar – nästan konstant har underskattat stödet för Sverigedemokraterna.

Frågan är naturligtvis vad övriga partier måste göra. Statsvetarna Anders Widfeldt, University of Aberdeen och Maria Demker, beskrev deras dilemma på följande sätt i Dagens Nyheter:

– Det fungerar inte att ta tillbaka agendan från Sverigedemokraterna nu. Det uppfattas bara som att man legitimerar partiet. Man kan inte heller ta över deras positioner helt och hållet. Det skulle inte uppfattas som seriöst, säger han.

Partierna har ett dilemma: Om de är tysta, går väljare till SD. Om de börjar prata migration och integration går väljarna också till SD.

Statsvetaren Marie Demker tycker att partierna borde ägna mindre tid åt SD och mer kraft åt seriösa debatter om migration och integration utifrån höger och vänster.

– Jag kan till exempel se en linje i grundideologin i Moderaterna när man ställer krav på försörjning av anhöriginvandrare. Då ska de andra partierna inte moralisera utan bemöta det, säger hon.

Men allt tyder snarare på att ingen ännu lärt sig något. Partier och fack verkar fortsätta med för-lite-för-sent.

Margot Wallström (S) twittrade t.ex. ett tack till polisen som skulle visa att hon tar människors oro för kopplingen mellan kriminaliteten och ”utländska stöldligor” på allvar.

”TACK polis och åklagare som bekämpar utländska stöldligor som förstör trygghet och livskvalité i små byar. Resultat: rädsla och raseri.”

Knappast speciellt imponerande. Och varför det är utrikesministern (istället för inrikesministern eller statsministern) som skriver är lite svårt att förstå.

Även LO, Socialdemokraternas stödtrupper, har försökt bidra med förslag hur deras parti skall kunna återta initiativet. Men resultatet så här långt har mest blivit motsägelsefullt.

Medan LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson vill ha en rejäl ideologisk debatt mellan höger och vänster säger deras vice ordförande, Tobias Baudin, att han vill se en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om migrationspolitiken.

Snacka om förvirrande signaler. Dessutom skulle en uppgörelse mycket väl kunna stärka Sverigedemokraterna position än mer.

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, säger så här om Socialdemokraternas dilemma:

– Det krävs större visioner och större åtgärder, och det är ingen lätt match. SD har lyckats med det, de har en vision av ett invandringsfritt Sverige och kommer med förslag för det. De vill se ett slags äldre folkhem, och säger att det ska finansieras genom att strypa invandringen. Om det stämmer eller inte är en annan diskussion, men de kan peka på hur de ska finansiera sina reformer och har tydliga förslag.

Övriga riksdagspartier lyckas inte formulera några förslag, och är inte tydliga i vilken riktning de vill ta Sverige, menar Jonas Hinnfors. För i synnerhet Socialdemokraterna, säger han, kan detta förklara en långsiktig urholkning.

Det skall bli intressant och se om partierna lyckas formulera någon framgångsrik strategi gentemot Sverigedemokraterna under hösten. Troligtvis får vi vänta lite längre än så.

Bild: Förstasidan Metro den 20 augusti 2015.

Read Full Post »

OpinionsundersökningPOLITIK | Om ett parti har monopol på en fråga tenderar detta minska sannolikheten för att övriga partier följer efter.

Att EU-kritiska partier har haft stora framgångar i Europaparlamentsvalet betyder inte att de också har tagit sitt land ett steg närmare ett utträde. Tvärt om.

Detta är dåliga nyheter för UKIP som vill att Storbritannien lämnar EU. Det samma kan sägas om Sverigedemokraterna.

Charles Moore i The Spectator har funnit att det sannolikt finns en korrelation mellan ökat stöd för EU-medlemskapet och att UKIP har fått ett sådant stort stöd i väljarkåren.

Osäkra väljare tenderar nämligen stödja status quo.

Few have noticed that the rise of UKIP coincides with a fall in the number of people saying they will vote to get Britain out of the EU. The change is quite big. The latest Ipsos Mori poll has 54 per cent wanting to stay in (and 37 per cent wanting to get out), compared with 41 per cent (with 49 per cent outers) in September 2011. If getting out becomes the strident property of a single party dedicated to the purpose, it becomes highly unlikely that the majority will vote for it. The main parties will conspire to push the idea of ​​the EU exit to the fringe. Waverers will wobble towards the status quo. It will be 1975 all over again, which is surely what David Cameron has always intended.

Så här ser opinionsinstitutens siffror ut i Storbritannien mellan de som vill att Storbritannien lämnar respektive stannar kvar som medlem i EU.

Lämna EU: November 2012 56% / Stanna i EU: November 2012 30%

Lämna EU: Juli 2013 46% / Stanna i EU: Juli 2013 36%

Lämna EU: Mars 2014 39% / Stanna i EU: Mars 2014 41%

Lämna EU: Maj 2014 37% / Stanna i EU: Maj 2014 54%

Man skulle kunna komplettera detta med att säga att sambandet troligtvis bara gäller stora strukturella frågor.

Sambandet verkar inte gälla ”vardagliga” frågor som t.ex. om man vill ha mer eller mindre resurser till vård, skola och omsorg. Eller om man vill höja eller sänka skatten.

Här konkurrerar partier ofta med att lägga sig så nära varandra som möjligt.

Det kan också finnas en skillnad mellan länder beroende på antalet etablerade partier. Det är t.ex. först nu som UK Independence Party har lyckats slå igenom i ett val.

I Sverige är vi vanna vid betydligt fler partier.

Med Sverigedemokraterna är vi nu uppe i åtta partier i riksdagen. I kommande val kommer vi även att få se ett nionde parti – Feministiskt initiativ – konkurrera om medieuppmärksamheten.

Men det förändrar inte det faktum att Sverigedemokraterna är det enda riktigt EU-kritiska partiet i riksdagen.

Inget annat parti intog ett strikt EU-kritiskt perspektiv i EU-valet.

Källor: The Spectator har använt siffror från följande opinionsundersökningar: Opinium / Observer; YouGov / Channel 5; Zapera; Ipsos / Mori 

Read Full Post »

OPINION | Metro slog på stora trumman härförleden. Man basunerade ut att Feministiskt initiativ hade fått ”glädjesiffror i nya mätningen” från YouGov.

Metro 14 april 2014

”Feministiskt initiativ går starkt fram i opinionen. Med bara fem månader kvar till valet pekar den senaste väljarbarometern från Yougov och Metro på att partiet börjar närma sig två procent av väljarstödet.”

Börjar närma sig? Två procent? Knappast.

Även i själva ingressen till artikeln talar man om att det ”pekar på att partiet närmar sig 2 procent”.

Att ”närma sig” är knappast detsamma som att man har skaffat sig två procent.

Att partiet hoppar av glädje kan man förstå. Men att siffrorna skulle vara speciellt imponerande är svårt att hålla med om. Det krävs trots allt fyra procent att ta sig in i riksdagen.

Att Metro ger partiet denna unika möjlighet ser mer ut att hänga samman med att man vill kunna motivera inför sina läsare varför man tänker redovisa Feministiskt initiativ separat i kommande mätningar.

Detta är en unik ynnest som man nu beviljar partiet.

I mars månad landade kategorin ”övriga” på bara 1,4 procent. I den senaste mätning från YouGov landade alla partier i ”övriga” på bara 2,7 procent.

Metro skriver själva följande:

Yougov har hittills inte delat upp väljarsympatierna i gruppen ”Övriga” mellan olika små partier, men från och med nästa mätning kommer Fi att bli ett eget alternativ.

– Det är intressant att följa partiets utveckling, säger Lars Gylling [nordisk kommunikationschef på Yougov].

I senaste Sifo-mätningen har Fi stöd av 1,3 procent av väljarna i riksdagsvalet.

[…]

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet menar att det är tydligt att Fi lyckas mobilsera väljare i sociala medier.

– Hur långt det bär är en annan fråga, säger han.

Just det. Hur långt det bär är det ingen som vet. Just idag bär det definitivt inte.

Så det är just denna typen av positiv media exponering i opinionsundersökningar som kan ge Feministiskt initiativ den hjälp man behöver.

De enda som glädjer sig över att partiet kommer att får denna unika exponering framöver är, förut Feministiskt initiativ själva, naturligtvis Alliansen.

Med den tydliga vänsterprofil som Feministiskt initiativ har idag gör det sannolikt att det bara är Alliansen som tjänar på att partiet får så många röster som möjligt i valet. Varje röst på Feministiskt initiativ är en röst förlorad för de rödgröna.

Är det en alltför konspiratorisk tanke att ägarna till Metro har dragit slutsatsen att det är bättre med en Alliansseger än en rödgrön seger?

Bild: Från framsidan av Metro den 14 april 2014.

Read Full Post »

VAL 2014 | Moderaternas stora tapp i opinionen har blivit hett förstasidesstoff. Man har nu rekordlåga siffror hos YouGov.

Metro 10 mars 2014

Partiet tappar 1,3 procent och hamnar på 23,7 procent. Det är det lägsta stödet sedan opinionsinstitutet började med månatliga mätningar för Metro i mars 2011.

Och det är Sverigedemokraterna som lyckas plocka upp flest missnöjda moderatväljare. Partiet vinner 13,5 procent av dessa medan Socialdemokraterna, det näst mest attraktiva partiet för flyende moderater, tar hem 5,5 procent.

Tittar man på siffrorna för de enskilda partierna så ser det inte bättre ut för vare sig Moderaterna eller Alliansen. De rödgröna börjar närma sig egen majoritet.

De rödgröna 49,9 % och Alliansen 37,4 %

Socialdemokraterna 33,0b% (32,3 %), Miljöpartiet 8,6 % (8,0 %) och Vänsterpartiet 8,3 % (9,3 %)

Moderaterna 23,7 % (25,0 %), Folkpartiet 5,2 % (6,0 %), Centerpartiet 4,6 % (4,4 %) och Kristdemokraterna 3,9 % (3,5 %)

Sverigedemokraterna 11,5 % (10,3 %)

Dessa siffror bekräftas av Förtroendebarometern 2014 där Moderaterna och regeringen är de stora förlorarna. Regeringen går från 50 till 41 procent.

De rödgröna partierna får däremot alla ökat förtroende jämfört med förra årets mätning.

En lite märklig uppryckning står Centerpartiet för. Som enda parti inom Alliansen har man lyckats bättra på sina siffror sedan 2013.

Med tanke på sina ständigt låga siffror i de flesta opinionsundersökningar, ofta under fyraprocentspärren,  är man säkert ganska nöjda med att avancera från 10 till 12 procent.

Socialdemokraterna 36 % (34 %), Miljöpartiet 32 % (29 %) och Vänsterpartiet 22 % (17 %)

Moderaterna 33 % (42 %), Folkpartiet 19 % (20 %), Centerpartiet 12 % (10 %) och Kristdemokraterna 12 % (15 %)

Sverigedemokraterna 11 % (9 %)

Siffrorna tas fram av TNF Sifo för Medieakademin.

Bild: Förstasidan av Metro (Skåneupplagan) den 10 mars 2014.

Read Full Post »

FörvirratVÄLJARE | ”Vem i hela världen kan man lita på?” Den frågan ställde sig redan Hoola Bandoola Band på 70-talet.

Frågan är minst lika aktuell idag när man studerar två motstridiga opinionsundersökningar.

I väljarbarometrar från YouGov respektive United Minds får man nämligen två diametralt olika tolkningar av väljarnas preferenser.

Enligt YouGov knappar Alliansen in på de rödgröna partierna. Skillrande mellan blocken har halverats sedan i december.

Hos United Minds har avståndet aldrig varit större sedan institutet började med sina mätningar 2009. Alliansen tappat här mark till de rödgröna.

Men skillnaderna är inte bara mellan blocken. Även de enskilda partierna uppvisar helt olika resultat i de två opinionsinstituten.

Enligt YouGov hamnar alla Allianspartierna över fyraprocentspärren till riksdagen. Hos United Minds backar Kristdemokraterna till under spärren och hamnar på bara 3,3 %.

Även Sverigedemokraterna backar enligt YouGov medan partiet hos United Minds går fram 0,8 %.

Det enda som är riktigt säkert är att båda dessa undersökningar inte kan vara korrekta. Åtminstone inte samtidigt.

Så hur skall man då förhålla sig till dessa undersökningar? Tja, varför inte bara kasta dem i papperskorgen?

YouGov:

De rödgröna 47, 4 %

Alliansen 40, 9 %

Socialdemokraterna 31,9 % (33,1 %), Miljöpartiet 7,9 % (9,2 %) och Vänsterpartiet 7,6 % (7,2 %)

Moderaterna 25,7 % (23,8 %), Folkpartiet 5,7 % (6,3 %), Centerpartiet 5,2 % (3,0 %) och Kristdemokraterna 4,3 % (3,7 %)

Sverigedemokraterna 10 % (12,8 %)

United Minds:

De rödgröna 49,8 %

Alliansen 34,6 % (exklusive Kristdemokraterna)

Socialdemokraterna 32,5 % (32,4 %), Miljöpartiet 8,9 % (8,0 %) och Vänsterpartiet 8,4 % (8,0 %)

Moderaterna 24,0 % (24,1 %), Folkpartiet 6,1 % (7,6 %), Centerpartiet 4,5 % (4,0 %) och Kristdemokraterna 3,3 % (4,6 %)

Sverigedemokraterna 10,8 % (10,0 %)

Read Full Post »

OpinionsundersökningKRIS | Regeringspartierna slår det ena historiskt negativa rekordet efter det andra.

Sedan Kristdemokraterna kom in i riksdagen 1991 har partiet aldrig hamnat under fyraprocentspärren tillsammans med Centerpartiet under samma månad i en Sifomätning.

Den traditionen bryts nu när båda hamnar på 3,6 %.

Och i United Minds opinionsundersökning – också för februari – uppmäter de fyra regeringspartierna sitt lägsta stöd sedan valet.

Tidigare i månaden såg vi att både YouGov och Demoskop hade likande dystra siffror för Alliansen.

Hos YouGov hamnade både Centerpartiet och Kristdemokraterna under riksdagsspärren.

I Demoskop är det däremot ”bara” Centerpartiet under riksdagsspärren med 3,4 % medan Kristdemokraterna tog sig över med sina 4,4 %.

Vad som borde oroa regeringen är att dåliga siffror för ett parti inte verkar kompenseras fullt ut av att väljarna istället väljer ett annat av Allianspartierna. Regeringspartierna tappar väljare på vägen när det går dåligt för ett av dem.

Read Full Post »

POLITIK | David Cameron måste ta tag i en lång rad problem om han vill att Conservative Party återigen skall bli ett majoritetsparti.

New Statesman 11-17 januari 2013

Ett av de riktigt stora problemen är att man är näst intill utplånade i Skottland. Ävven i norra Englands städer har man stora problem.

Ett exempel är Liverpool. Här hamnade partiets kandidat först på sjunde (!) plats i förra årets borgmästarval.

Förutom Labour och Liberal Democrats gick det även bättre för de grönas kandidat, och för en som definierade sig som ”Trade Unionist and Socialist” samt en liberal och en ”independent”.

David Skelton, deputy director på idéinstitutet Policy Exchange, en think tank till höger, skriver i New Statesman vad förnyarna måste ta itu med om man vill stävja ”dinosaurierna” inom partiet.

Last year, Policy Exchange and YouGov carried out a major polling exercise about what voters want, and there are lessons from it for all the main parties. For the Conservatives, it highlights four (overlapping) ways in which the party needs to do better.

First, they need to do better outside their southern heartland. In the south and the east of England the Tories have nine out of every ten seats. In the Midlands they have about half, and in the north less than a third. In Scotland they hold a single seat.

Second, they need to do better in urban areas. The Tory problem in the north and Midlands is a specifically urban one. There are 80 rural seats in the north and the Midlands. The Conservatives hold 57 of them (or 71 per cent). But there are 124 urban parliamentary seats in cities in the north and Midlands, of which the Conservatives hold just 20 – or 16 per cent.

[…]

Third, the Conservatives do badly among ethnic minorities. Fewer than one in eight voters of Pakistani origin voted Tory, while nearly six out of ten voted Labour. Among black voters, fewer than one in ten voted Tory and eight out of ten voted Labour. Brit – ain’s ethnic-minority voters are usually concentrated in urban areas.

Finally, the Conservatives need to do better among ordinary working people. Polls show two-thirds of voters agree that “the Conservative Party looks after the interests of the rich, not ordinary people”. Even among Conservative voters, more than a quarter agree. They are voting for the party despite this problem. (And no, that isn’t because these people think they are rich and that they will benefit.)

Although class differences in voting patterns have declined, there are still large numbers of people who think that the party is “not for people like them”. This is a problem for the party everywhere, but particularly outside the south-east. People in the north are more likely to perceive themselves as working class than people doing the same jobs in the south.

So was Tory modernisation off target? What was the first phase of Tory modernisation? Ask a Westminster journalist and he would talk about hugging huskies, promoting greenery and not wearing shoes.

That’s a misleading stereotype. In reality, efforts to reassure voters about the National Health Service and economic competence were much more important. That first phase of modernisation succeeded far enough to make David Cameron Prime Minister, but not to get him a majority. That is because the most important part of the modernisers’ agenda isn’t done yet.

[…]

The modernisers “get” the problem, but efforts to address it have been uneven and too limited. The deficit makes it tougher.

Läs mer: Ledaren ”The Tory modernisers cannot allow the dinosaurs to win”.

Bild: Tidskriftsomslaget är New Statesman den 11-17 januari 2012 (Lägg märke till dinosauriens monokel. Nice touch!)

Read Full Post »

OPINION | Oron för att Socialdemokraterna under Stefan Löfven har valt fel strategi är påtaglig bland deras anhängare.

Tiden nr 6 december 2012

I den socialdemokratiska idétidskriften Tiden skriver avgående chefredaktören Daniel Suhonen om risken för att passiviteten skulle kunna kröna Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson till nästa ”arbetarledare”.

Byter man inte strategi och politik kommer sannolikt två saker hända: SD kommer fortsätta att få ökat stöd och Fredrik Reinfeldt sitter kvar efter valet 2014.

[…]

I stället har S detta krisår 2012 valt att göra exakt det som de politiska teoretikerna varnat för. Lagt sig nära Moderaterna. I takt med att konflikterna i samhället ökat har de försvunnit från politiken.

S-förslaget till ny skattepolitik blev i stort sett: inga förändringar. Om höstbudgeten var S-kritiken främst att regeringen spräckte budgetreglerna, inte att man lät bli att ge mer pengar till kommunerna eller investeringar. Varje dag kommer rapporter om ökade inkomstklyfter, bostadsbrist, arbetslöshet, människor som far illa, kommuner som inte klarar välfärden hela vägen ut, järnvägar som står still eller busslinjer som dras in. Och om fler flyktingar. Att inte ta en hård reformistisk konflikt om alla de viktiga uppgifter som politiker ska göra något åt men där politiken dragit sig tillbaka, är ett oförlåtligt misstag.

[…]

För att hindra att Jimmie Åkesson blir den nya arbetarledaren måste Stefan Löfven våga vara det genom att på allvar börja fajtas med Fredrik Reinfeldt. Det räcker inte med piruetter och retoriskt småjabbande. Det behövs en storslägga. En rak vänster. Lite riktig särskiljande reformism.

Men Suhonens och vänsterns invändningar mot Löfven verkar inte handla så mycket om strategin som att man inte tycker om politikens innehåll.

Oavsett vilket kan den socialdemokratiska passiviteten mycket väl framstå som märklig med tanke på Alliansens trötthet och idéfattigdom.

Men det betyder inte att Löfven skulle vara inne på fel spår.

Det är inte alltid den boxare som går på offensiven som vinner matchen. En motståndare som känner sig tvingad att attackera p.g.a. att han ligger under på poäng riskerar att blotta sig för kontraattacker.

Löfven ser idag ut att försöka undvika att göra några stora misstag som skulle kunna skada Socialdemokraternas ledning.

Trots att väljarnas fortfarande har större förtroende för Reinfeldt än för Löfven är det Socialdemokraterna som är det största partiet i de flesta opinionsundersökningar.

I senaste Demoskop tappade t.ex. Moderaterna hela 3 procent samtidigt som Kristdemokraterna ligger under riksdagsspärren.

Och hos YouGov backar Moderaterna från 30,3 till 27,4 procent. Socialdemokraternas siffror är däremot stabila. Man ökar med 0,1 procent till 31,4 procent.

I samma mätning anser dessutom en majoritet – 40 procent – att Sverige är på väg i fel riktning. Det är en ökning med 4 procent från december.

Siffran för de som anser att regering håller rätt kurs ligger på 35 procent. En minskning med 3 procent.

”I mitten av förra mandatperioden låg också Alliansen pyrt till. Skillnaden mellan nu och då är att då var folket förbannade på regeringen. Nu är man mer trött på den och det är svårare att hämta sig från trötthet än från ilska”, säger analyschef Stina Morian.

Detta visar att det snarare är Reinfeldt & Co som är i mest desperat behov av en ny strategi. Inte de rödgröna partierna.

Den stora frågan för Löfven är snarare om partiet klarar att växla om ifall förutsättningarna skulle förändras. Vad gör man om opinionen skulle vända uppåt för Alliansen?

Men så här långt ser ”steady does it” ut att vara en strategi som fungerar.

Bild: Tidskriftsomslaget är Tiden nr 6, december 2012.

(Detta inlägg publiceras även på Makthavare.se.)

Read Full Post »

STRATEGI | Desperata människor gör desperata saker. Detsamma tycks gälla partier. Och för Centerpartiet tar det sig alltmer destruktiva uttryck.

Centerpartiet - En hållbar framtid - förslag på idéprogram 2012

Att Kristdemokraterna hamnat under riksdagens fyraprocentspärr hos Ipsos och Novus förvånar inte. Partiet ligger numera oftare under än över spärren.

Men det är inte bara Göran Hägglund som har problem. Mer förvånande är att Centerpartiet med sina 3,4 procent hos Ipsos hamnar under Kristdemokraterna som får 3,5 procent.

Det är den lägsta siffran sedan partiet under Lennart Daléus fick en bottennotering på 3,2 procent i oktober 2000.

Man skulle kunna viftas bort det hela som en anomali om det inte var för att partiet redan tidigare har hamnat under spärren hos YouGov (3,8 %) och Demoskop (2,9 %).

Centerpartiet presenterade den 18 december sitt förslag till nytt idéprogram. Dokument är det närmaste politisk harakiri vi har sett i modern tid från ett riksdagsparti.

Programgruppen vill se en svensk nyliberal s.k. nattväktarstat:

Centerpartiet anser […] att staten bör vara så liten som möjligt. Ur ett svenskt perspektiv innebär det att statens ansvar och makt måste minska till förmån för människors eget ansvarstagande och makt över sina egna liv och gemenskaper.

Platt skatt:

Det offentliga samhället har rätt att beskatta medborgarna för att finansiera gemensamma offentliga angelägenheter. Beskattning begränsar dock människors självbestämmande […]. Centerpartiet strävar efter ett plattare skattesystem, med låga marginalskatter, som gynnar drivkrafterna bakom samhällets välstånd.

Månggifte:

Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.

Fri invandring:

För ett parti som värnar friheten och bygger sina värderingar på alla människors lika rätt och värde finns inget annat logiskt ställningstagande än att man är för en fri invandring.

Dokumentet utgör en potentiell fara för både Annie Lööf och Centerpartiets framtid.

1) Annie Lööf fick ägna en hel del tid åt att distansera sig från Stureplanscentern och sin nyliberala image efter att ha blivit vald till partiledare.

Programförslaget indikerar att hon inte lyckats neutralisera problemet.

2) Hitintills har kritiken mot Lööf mest handlat om att hon inte syns och bara levererar floskler när hon väl hörs.

Nu riskerar hon dessutom uppfattas som en svag ledare utan koll på vad som händer i partiet.

I alla andra partier är framtagandet av ett nytt ideologiskt program en seriös verksamhet som man angriper med stort allvar.

Alla inser att ideologin utgör kärnan i partiet och måste modifieras med varsamhet för att partiet inte skall tappa sin själ.

Men här verkar det mest som om man lagt ut hela det ideologiska utvecklingsarbetet på entreprenad. Tydligen vann nyliberala Fria Moderata Studentförbundet och Stureplanscentern upphandlingen.

3) Även om programmet kommer att modifieras när det väl behandlas på extra partistämman i mars 2013 är mycket av skadan redan skedd.

Många väljare noterar säkert inte skillnaden mellan ett förslag och fastlagd politik.

För många spär förslaget därför säkert bara på bilden av partiet som distanserat från vanliga väljare och traditionell centerpartistisk politik.

Resan från intresseparti för bönder och landsbygd, via miljörörelse till dagens nyliberala storstadsparti har gått allt för fort. Partiet framstår som smått desperat.

4) Alla Lööfs alla ”framtidsresor där hon träffat ”vardagshjältar riskerar att framstå som det PR-trick det antagligen också var.

Under sitt första halvår lär Lööf ha genomfört 25 sådana resor där hon lyssnat in vad väljare tycker. Fler har det säkert blivit sedan dess.

Men sannolikheten att vanliga väljare har insisterat på att Sverige skall införa federalism är minimal. Och antalet personer som efterfrågar månggifte, helt öppna gränser och fri invandring är nog inte heller speciellt många.

Programgruppen uppfattar sig säkert sig själva som både modiga och ideologiskt renläriga. Men vad man gjort är snarare ett klassiskt politiskt misstag.

Man har förflyttat sig så långt bort ifrån vad vanliga väljare uppfattar som mitten att man gjort sig själva politiskt irrelevanta.

Övrigt: Inlägget publiceras även på Makthavare.se.

Read Full Post »

ProcentVÄLJARE | Efter SCB:s stora partisympatiundersökning (PSU) är det nu dags för två mindre från Demoskop respektive YouGov.

I båda opinionsundersökningarna har man frågat väljarna hur man skulle rösta om det var val idag.

Resultatet har en del intressanta likheter.

1. De rödgröna partierna leder stort i båda. Mycket p.g.a. att Centerpartiet och Kristdemokraterna inte ens skulle klara att ta sig in i riksdagen om det var val idag.

2. I båda mätningarna hamnar Centerpartiet och Kristdemokraterna under fyraprocentspärren till riksdagen. I Demoskop når man inte ens upp till tre (!) procent.

3. Socialdemokraterna tappar ungefär lika mycket hos både YouGov och Demoskop.

4. I båda mätningarna går Miljöpartiet fram om än högst marginellt.

5. Sverigedemokraterna ligger kvar på höga siffror och är tredje största partiet i båda undersökningarna.

Men det finns också en del märkligheter som gör att mätningarna ser lite spretiga ut när man tittar på dem.

1. I Demoskop tar Moderaterna ett raskt kliv fram och ökar med 3,2 %. I YouGov tappar man istället 0,4 %.

2. Dessutom är Moderaterna större än Socialdemokraterna hos Demoskop. Hos YouGov är man fortfarande mindre.

3. Sverigedemokraterna hamnar på hela 10, 9 % i YouGov medan man tappar marginellt i Demoskop.

YouGov:

De rödgröna 45,1 % och Alliansen 36 % och

Socialdemokraterna 31,3 (-1,5), Miljöpartiet 7,1 (+0,1) och Vänsterpartiet 6,7 (-0,7)

Moderaterna 30,3 (-0,4), Folkpartiet 5,7 (+0,8), Centerpartiet 3,8 (-0,5) och Kristdemokraterna 3,5 (-0,5))

Sverigedemokraterna 10,9 (+2,7)

Demoskop:

De rödgröna 45,5 % och Alliansen 39,4 %

Moderaterna 33,5 (+3,2), Folkpartiet 5,9 (+0,1). Centerpartiet 2,9 (-1,6) och Kristdemokraterna 2,8 (-0,9)

Socialdemokraterna 32,1 (-1,1), Miljöpartiet 8,3 (+0,3) och Vänsterpartiet 5,1 (+0,4)

Sverigedemokraterna 8,6 (-0,4)

Read Full Post »

Older Posts »