Posts Tagged ‘Liberaldemokraterna’

VAL 2015 | Koalitionen mellan Conservative Party och Liberal Democrats kommer (sannolikt) hålla ända fram till valet 2015.

5 Days to Power- Rob Wilson

Men med den misstänksamhet man i Storbritannien känner inför koalitioner var det många som inte trodde att en regeringskonstellation skulle överleva en hel mandatperiod, oavsett vilka partier som skulle ingå.

Och valresultatet gav pessimisterna vatten på sin kvarn. Inget av partierna var riktigt nöjda med utgången av valet.

Regeringspartiet Labour, som fick både färre röster och färre mandat än Tories, var den uppenbara förloraren band de två statsbärande partierna. Trots detta hade de konservativa inte lyckats få tillräckligt med röster för att bilda en egen majoritetsregering.

Och valrörelsens till synes stora uppstickare, Liberaldemokraterna, överraskade både sig själva och oberoende bedömare med att tappa mandat. Det var en stor besvikelse för ett parti som hoppats göra sitt stora politiska genombrott detta år.

Att man i Storbritannien är ovan vid koalitioner kan man se även på bokutgivningen. Till och med de förhandlingar som fördes mellan de konservativa och liberalerna och mellan liberalerna och Labour har genererat böcker från aktiva i inom respektive parti.

Den konservativa parlamentsledamoten Rob Wilson och hans parlamentskollega David Laws, en av Liberaldemokraternas förhandlare, gav var för sig ut 5 Days to Power respektive 22 Days in May redan 2010.

Sedan var det dags för Andrew Adonis, som var en i förhandlingsdelegationen för Labour, att 2013 publicera sin syn på förhandlingsspelet i 5 Days in May.

Så här sammanfattar Wilson den historiska bakgrunden till dagens unika koalition:

5 Days to Power- Rob Wilson - I


5 Days to Power- Rob Wilson - II

Bild: 5 Days to Power av Rob Wilson.

Read Full Post »

VARUMÄRKE | Problemen för Liberal Democrats  i Storbritannien påminner mycket om Jan Björklunds i Alliansen.

Båda Nick Cleggs Liberal Democrats och Jan Björklunds Folkpartiet ingår i regeringskoalitioner som domineras av ett betydligt större parti – Conservatives respektive Moderaterna.

I båda fallen har det påverkat opinionssiffrorna negativt. Liberaldemokraterna har t.ex. förlorat 4 miljoner väljare sedan valet 2010.

Båda partierna verkar idag sakna idéer för hur man skall lyckas omvandla sitt regeringsinnehav till ett valvinnande koncept.

Och både här och i Storbritannien har man nu dessutom kommit halvvägs in i mandatperioden. Skal man lyckas måste man göra det nu. Tiden håller på att rinna ut.

En stor skillnad är dock att det här knappast finns någon som tror att regeringen kommer att spricka innan valet. I London spekuleras det friskt om att liberalerna inte kommer att sitta kvar hela vägen till nästa val.

Peter Kellner, vid opinionsinstitutet YouGov, har för Prospect identifierat fyra relaterade problem partiets ideologi, politik, varumärke och ledarskap – som partiet måste hantera om inte nästa val skall sluta i katastrof för partiet.

The question is as tough as it is obvious: can the Liberal Democrats revive their flagging fortunes?


In 2010, the great majority of Labour and Conservative voters also identified with their party (the figures were 84 per cent and 76 per cent respectively.) With the Lib Dems the figure was much smaller: just 43 per cent. Of the 6.8m people who voted for them, just under 3m identified with the party, while almost 4m did not.

It has been like this for many years. The Lib Dem core vote has always been tiny. They add to their support at general elections and, even more spectacularly, by-elections by attracting the tactical votes of people who identify with other parties, and a large slice of the people who don’t identify with any party.

In 2010, the Lib Dems secured the votes of 1.6m Labour identifiers and 1.8m people with no party ID. The group identifying itself as Labour was more left-wing than Labour voters generally.


As for the 1.8m people with no party identity who voted Lib Dem last time, the Lib Dems have lost more than 1.5m.


The collapse of these two distinct sources of Lib Dem support explains most of their decline, from 24 per cent of the electorate in 2010 to around 10 per cent today. In contrast, support among Lib Dem identifiers has held up rather better, from 2.9m votes two years ago to 2.3m today.


YouGov research indicates that there are four related problems that the party must address.

1. Ideology. […] Most right-of-centre voters place the Lib Dems on the left and most left-of-centre voters place the party on the right. Few voters feel that the party’s ideological location is the same as their own. This is especially marked among voters who have switched from Lib Dem to Labour: they are overwhelmingly on the left themselves, but feel that the Lib Dems no longer are.


2. Policies. [I]t’s common for parties to embrace a range of policies, some of which the public like and some they don’t. But here’s the rub. With every policy position we tested, the people who turn out to be the keenest on the Lib Dem stance are those who describe themselves as “very left-wing.” This means that the party is sending out conflicting messages. Judged by its policies it is well to the left; judged by its continuing partnership with the Conservatives, it veers to the right.

Sadly for the party, it seems that right-of-centre voters look at the party through the prism of policies, and don’t like what they see, while left-of-centre voters look at its alliance with the Tories and are equally put off.


3. Brand. The confusion of ideology and policy has crippled the Lib Dem brand. Most people—and a huge majority of Lib Dem deserters—say they don’t know what the party stands for, and think it has broken its promises.

4. Leadership. Elections are not just about the message. They are also, increasingly, about the messenger. Is Clegg the right man to lead his party into the next election?


Separate analysis of one of YouGov’s tracker questions confirms Clegg’s poor standing, especially among the 4m Lib Dem deserters.

Bild: Tidskriftsomslaget är Prospect september 2012.

Read Full Post »

LEDARSKAP | Koalitionen i Storbritannien har likande problem som den svenska alliansregeringen.

Trots att den engelska alliansen bara består av två partier – Conservatives och Liberal Democrats – har man liknande problem både internt och vad gäller opinionssiffrorna.

Inte minst det lilla liberala partiet har problem att hävda sig i skuggan av det stora konservativa partiet.

Och precis som i Sverige leder Labour över de konservativa i opinionsmätningar.

Trots sina problem har liberaldemokraternas partiledare Nick Clegg valt att satsa allt på ett kort. Hans strategi är att ett fördjupat samarbetet med premiärminister David Cameron kommer att leda till väljarframgångar längre fram.

Det spekuleras ständig om detta är en självmordsstrategi för Clegg och hans parti.

En som tror att detta innebär slutet för åtminstone Clegg själv är James Forsyth, politisk redaktör, på konservativa The Spectator.

Now, the Deputy Prime Minister has decided to double down on coalition. He has concluded that the Lib Dems, rather than blocking Conservative ideas, must help push through bold solutions to big problems. It is a brave path to take — but Clegg’s reward will not come in this political life. Whether he knows it or not, his fate is to become a martyr to the coalition.

Perhaps the key to understanding Clegg is that he never quite expected the dark side of being in power: he lacks the coping mechanisms of his Conservative colleagues. When the financial crisis hit, and spending cuts became essential, David Cameron and George Osborne steeled themselves to wear unpopularity as a badge of honour in the same way Margaret Thatcher had done.


This decision to revivify the coalition is motivated both by a desire to govern effectively and by a belief that public argument has only helped Labour, which leads by 15 points according to one survey this week.

Those around Clegg are unwilling to accept that he’ll be a martyr. The newly united government, they hope, will start not only to get things done but to get credit for doing them; and a recovering economy will restore their leader’s fortunes. The Lib Dems’ polling shows they are finally getting credit from the voters for the cut in the basic rate of income tax. This gives them hope that things are beginning to turn for the party.


Even so, Clegg is doomed. The problem was identified at the start of the year by Andrew Cooper, the Prime Minister’s director of strategy, in a private presentation to the trustees of Policy Exchange. Clegg’s brand is poisoned; his party’s isn’t. The compromises and broken promises of coalition have, according to Cooper’s exhaustive number-crunching, done irreparable damage to the Deputy Prime Minister’s reputation. Other polling makes the point even clearer. Ask people how they would vote if Vince Cable, not Clegg, was Liberal Democrat leader and the ratings jump three or four points. This might not seem much. But for a party struggling to break double digits in the polls, it is a transformation. This is why Clegg’s martyrdom is inevitable. However loyal his Commons army is, they will eventually have to sacrifice him for the good of the party.

Bild: Tidskriftsomslaget är The Spectator den 22 september 2012.

Read Full Post »

DE STORA FÖRLORARNA i det brittiska valet blev Liberaldemokraterna. De förlorade både i lokal- och regionalvalen och i folkomröstningen. Och nu kommer anklagelserna mot David Cameron och de konservativa.

”Some of us never had many illusions about the Conservatives, but they have emerged as ruthless, calculating and thoroughly tribal”, sade business secretary Vince Cable.

Ross Hawkins, politisk korrespondent på BBC News, sammanfattar hur eftersnacket och de olika lägrens spin kommer att låta.

Many Lib Dems will attribute the outcome to David Cameron who they say campaigned hard for a No vote despite agreeing not to take a leading role. 

As early as February the prime minister had no qualms about reminding people Nick Clegg had once called the alternative vote a ”miserable little compromise”. 


Despite all this, millions of people voted and even in areas where no other elections were taking place, like London, the turnout was comparable to that seen at local elections. 

Those who favoured the Yes campaign will argue they were defeated by the prime minister’s campaigning power, a largely hostile press and a tough opposing campaign. 

They will also wonder whether people who voted against the Lib Dems in the elections might have been keen to oppose Nick Clegg’s favoured electoral system at the referendum. 

Those who backed a No vote will say they won the argument for the merits of the status quo, and persuaded people the alternative vote was complex and unnecessary.

Read Full Post »

LABOURS KAMPANJ för ett ja till AV försöker åsamka regeringspartierna maximal skada i valet. Labour uppmanar väljarna att rösta Yes to AV i folkomröstningen (vilket skulle skada de konservativa) och mot regeringspartierna i fyllnadsvalen runt om i landet.

Read Full Post »

DEN 5 MAJ röstar Storbritannien om man skall inför ”the Alternative Vote” (AV) eller behålla ”First Past The Post” (FPTP). 

Partiledaren Ed Miliband och delar av Labour stödjer ett ja. De i Labour som säger nej inriktar sin kampanj och mycket av sin kritik mot Nick Clegg och Liberaldemokraterna.

Read Full Post »

VALRÖRELSE: Det har hettat till i folkomröstningskampanjen om ett eventuellt nytt valsystem.

Anklagelser om att motståndaren använder negativa kampanjtekniker haglar mellan ”ja” och ”nej” sidorna.

Nu har även Liberaldemokraternas förre partiledare Lord Ashdown gett sig in i leken och anklagar nejsidan i en debattartikel för ”cynical smears and scaremongering”.

Att vara förnärmad är naturligtvis också ett effektivt sätt att få motståndare på defensiven. Och för Liberal Democrats som anses ha svikit många av sina vallöften när man satte sig i koalition med Conservatives behöver gå på offensiv i valrörelsen.

Förlorar jasidan är det även en förlust för liberalerna eftersom de är de främsta förespråkarna för ett reformerat valsystem.

Read Full Post »

STRATEGI: Storbritannien folkomröstar om sitt valsystem den 5 maj. 

Och nu använder både Yes och No kampanjerna Nick Griffin, partiledare för det högerextremistiska British National Party, som avskräckande exempel för att locka väljare.

Katie Ghose, för Yes to Fairer Votes säger;

”We have been speaking to voters across the country. The minute they hear that Nick Griffin is campaigning for a No vote they say Yes. Griffin is voting No and encouraging BNP supporters to do the same. He knows his party has no future with AV.

Tidigare använde premiärminister David Cameron exakt samma Nick Griffin för att argumentera för ett nej.

Folkomröstningen handlar om man skall behålla nuvarande valsystem (som Tory önskar) eller introducera Alternative Vote som t.ex. Liberaldemokraterna vill. Anhängarna till Labour är mer splittrade.

Read Full Post »

KAMPANJ: Det tog de mindre partierna i Alliansen över fyra år att inse att man inte bara kan sitta still i regeringsbåten om man vill vinna väljarnas förtroende.

Och trots urusla valresultat och opinionssiffror är det svårt att se att Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna försöker göra så mycket åt situationen.

Partierna befinner sig fortfarande i medieskugga i förhållande till Moderaterna.

I Storbritannien (som hade nationella val 2010) är det tvärt om. Liberaldemokraterna har insett att man riskerar att tyna bort i sin koalitionen med det dominerande Torypartiet.

Och i maj skall man folkomrösta om ett reformerat valsystem. En folkomröstning där Liberal Democrats och Conservative stödjer motsatta kampanjorganisationer.

James Forsyth i The Spectator rapporterar;

In the past few weeks, in particular, the Lib Dems have been making a nuisance of themselves. The Tories have had to read the newspapers to find out what arguments they’re having with their Lib Dem colleagues. As one complains, ‘Vince Cable is just orchestrating fake rows to try to make himself look good.’

There is logic behind this aggression. The Lib Dems are worried that their identity is being lost in the coalition — and are picking fights in the hope of standing out. Before the elections on 5 May, they want to remind the public that they are a distinctive party.

The Lib Dems have also been antagonised by the way David Cameron and the Conservative machine are raising money for the No campaign — which is then spending it on attacking Nick Clegg. In private, Liberal Democrats complain that their leader is being ‘swiftboated’ — a reference to the run-up to the 2004 US presidential elections, when John Kerry’s war record was trashed by American campaign groups separately funded by Republicans. The Tories, some Lib Dems suspect, are fighting an anti-Clegg campaign by proxy.

This resentment is heightened by the fact Clegg is being attacked by the No campaign for breaking his promises on tuition fees when he did so for the sake of the coalition. To some, this is a sign of rank betrayal — and proof that the Lib Dems need to take off their sandals and put on hobnail boots. They say that the party can no longer rely on the Tories’ to give them their share of the credit. Instead, they need to seize it wherever they can.

Dessutom står regeringen inför en stor omorganisering – och troliga besparingar – i hela hälso- och sjukvårdssystemet NHS.

The wild card is what the Liberal Democrats do next. Given that a U-turn looks likely, the Lib Dems could do great damage by taking credit for killing off the policy. They might well boast that they have stopped the Tories from hurting the NHS — thereby reviving the old fears about the Tories’ motives when it comes to the health service, and reinforcing their credentials as the good guys who stop the nasty Tories from doing bad things.

Read Full Post »

POLITIK: Liberaldemokraterna överlevde valet i Oldham East and Saddleworth. Nu kommer kritik mot premiärminister David Camerons valstrategi som var skräddarsydd för att hjälpa liberalerna.

Fyllnadsvalet i ”Old and Sad” sågs allmänt som ett test för om Liberal Democrats skulle kunna återhämta sig från den massiva kritiken mot partiet.

Många medlemmar anser att partiet anpassat sig till Tory partiet och övergett sina hjärtefrågor i regeringsställning.

Partiet gick nu fram om än bara marginellt (från 31,6 % till 31,9%). Labour däremot gick starkt fram i valet och stärkte sin ledning med över 3000 röster. Tory partiet kom som väntat in på tredje plats.

Men nu kommer intern kritik från högerflygeln inom konservativa partiet om att ledningen medvetet höll tillbaka för att liberalerna inte skulle få en valförlust på halsen.

Douglas Carswell, konservativ parlamentsledamot, var mycket kritisk mot partiets ledarskap enligt The Guardian:

I hope that those at the top of the Tory party will reflect on the fact that if we want to win elections [in the future] it is helpful if we don’t have cabinet meetings in London where we discuss what can be done to allow other parties win elections. That rather pulled the plug on our efforts.

Han har också kritiserat partikollegan Nick Boles – som står premiärminister David Cameron nära – för att han har föreslagit en allians mellan Tory och Liberaldemokraterna inför nästa val 2015.

There was a game of clever word play making very nuanced points about the extent to which you have either a full merger or pact with the Lib Dems,” Carswell said. ”These clever-clever word games might sound important in the Westminster bubble but they prove very counter-productive to the Conservative interest in the country and they need to stop.

Både partiledare Nick Clegg och Ed Miliband kan nu andas ut efter att ha fått utså mycket kritik från sina respektive partimedlemmar. Frågan är om det nu istället blir David Cameron som kommer att stå i skottgluggen för sina medlemmars kritik.

Read Full Post »

Older Posts »