Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Oppositionen’

SocialdemokraternaPOLITIK | Man kunde ana en attitydförändring hos Stefan Löfven redan innan decemberuppgörelsen med Alliansen var klar.

Istället för att straffa Socialdemokraterna för att man inte lyckades förhandla fram en budget med Alliansen belönade väljarna istället Löfven enligt de opinionsundersökningar som gjordes redan innan decemberuppgörelsen.

Tydligen gick det hem hos väljarna att statsministern flaggade upp för extraval och slutade flörta med Alliansen.

Löfven började t.o.m. låta konfrontativ i tonen gentemot Alliansen. Hans nya ”no more mr Nice Guy”-stil gick tydligen hem hos väljarna.

Detta kan uppfattas som lite överraskande med tanke på Löfvens något förvirrande syn på den egna rödgröna budgeten i efterdyningarna av voteringen i riksdagen.

”Nu har vi den här budgeten och det är den vi går till val på”, hette det i början av december. Några dagar senare var samma rödgröna budget ”överspelad”. Men sedan tillkännagavs att det var just den budgeten man tänkte gå till val på tillsammans med Miljöpartiet.

Trots detta skedde en framryckning för Socialdemokraterna i opinionsmätningarna. Löfven fick t.o.m. de högsta förtroendesiffrorna bland väljarna.

Mycket tyder på att Alliansen inte gick med på decemberuppgörelsen av altruistiska motiv p.g.a. det parlamentariska läget eller ens för att man ville stoppa Sverigedemokraternas dominans.

Snarare verkar det som om Alliansen tappat tron på sin egen förmåga att driva en framgångsrik valrörelse som skulle kunna leda till valseger.

Många – inte minst småpartierna – ville slippa ett extraval de knappast hade råd, ork eller vilja att genomföra.

Och med inte alltför imponerande opinionssiffror för Moderaterna var intresset för en uppgörelse säkert ganska brett inom Alliansen.

I detta chicken race kring nyvalet vann Löfven en övertygande seger över Alliansen. Oppositionen slapp nyval men kommer att börja 2015 som klart försvagade i väljarnas ögon.

Read Full Post »

SD logaINTERVJU | Sverigedemokraterna har ännu inte fått ut mycket av sitt riksdagsarbete. Det gäller därför att göra det mesta av det man har.

I två intervjuer inför Sverigedemokraternas landsmöte i Västerås tar Jimmie Åkesson (SD) upp vad han anser vara sitt partis största triumf; ett stopp för sänkt statlig skatt.

Inte nog med det. Han får det dessutom att låta som om det är resultatet av hans egna kontakter med Stefan Löfven.

Därmed uppnår han i alla fall en av poängerna med att ge intervjuer; det gäller ibland att kunna koka (politisk) soppa på ganska tunn spik.

Till Lova Olsson på Svenska Dagbladet säger han den 17 november följande:

Jimmie Åkesson sitter i soffan på sitt rum i riksdagshuset och räknar upp vad Sverigedemokraterna har åstadkommit i kammaren hittills. ”Småsaker”, säger han. Men mandatperiodens tyngsta trofé verkar snart vara i hamn: att tillsammans med de rödgröna sätta stopp för sänkt statlig skatt.

– Det ser ut att bli på våra villkor och det är vi självklart väldigt glada för, säger Jimmie Åkesson.

SD, som är vågmästare, säger ja till regeringens förslag om ett femte jobbskatteavdrag, men nej till höjd brytpunkt.

– Jag uppmanade Stefan Löfven i tv att göra om det här till två förslag, och det är ju precis vad Socialdemokraterna gjorde. Vi kan inte tolka det på något annat sätt än att man har anpassat sitt förslag till vad man tror att man får igenom i riksdagen. För det finns ingen som helst anledning att göra det av något annat skäl.

Åkesson vinklar det så här när Mats J. Larsson senare intervjuade honom för Dagens Nyheter (pappersupplagan den 20 november):

-Jag kan bara se det som ett resultat av tidigare diskussioner och att jag pratat med Stefan Löfven om det i samband med en tv-sändning i samband med riksdagens öppnande. Jag gav honom ett tips, säger Jimmie Åkesson.

SD-ledaren ser bevarandet av den statliga inkomstskatten som partiets största framgång under mandatperioden. Han hoppas nu att riksdagsmajoriteten ska stoppa fler regeringsförslag framöver.

-Andra viktiga reformer som måste genomföras – som inom a-kassan – där vi skulle kunna samarbeta med socialdemokraterna, får inte stå i vägen för att vi har motsatta uppfattningar i invandringspolitiken, säger Åkesson

SD föreslog 2011 en samsynsbudget om sådant som oppositionspartierna är överens om.

-Vi kommer aldrig att släppa våra krav inom invandringspolitiken. Men det betyder inte att vi inte kan prata med andra partier om andra saker, säger han.

För en läsare kan säkert ”diskussioner” och att Åkesson ”pratat” med Löfven, om än bara ”i samband med en tv-sändning”, låta mer imponerande än vad nödvändigtvis behöver vara.

Men oavsett om Löfven har ”deniability” när det gäller några kontakter med SD lyckas Åkesson få ut maximalt av sin enda riktiga framgång i riksdagen.

Och även om den samlade oppositionens agerande i skattefrågan inte skulle kunna  tillskrivas Sverigedemokraterna så är ovanstående intervjuer åtminstone ett exempel på hur ett parti med hjälp av politisk spinn kan få ut mesta möjliga av en situation.

Read Full Post »

POLITIK | Det har hänt en hel del i inrikespolitiken under senare tid som borde påverka opinionssiffrorna.

Både Alliansen och oppositionen har lagt fram sina höstbudgetar. Därefter föjde en partiledardebatt.

Sifos senaste opinionsundersökning borde därför vara intressant läsning.

Mätningen visar att Sverigedemokraterna har utnyttjat tiden bäst. Partiet ökar för tredje månaden i rad.

Men eftersom avståndet mellan de rödgröna och Alliansen är så stort (p.g.a. att Kristdemokraterna inte klarar fyraprocentspärren) skulle partiet med dessa siffror som valresultat få mindre inflytande än idag.

De partier som ökar gör det troligtvis för att skillnaderna mellan Alliansen och Socialdemokraterna inte uppfattas som speciellt stora. Det är idag svårt för väljarna att uppfatta några riktiga tydliga alternativ.

Resultatet blir att borgerliga väljare söker sig till Moderaterna (eftersom skillnaderna inom Alliansen är så små). Bland vänstersinnade väljare är det säkert tvärt om. Här uppfattar man större spännvidd bland partierna. Därav uppgången för Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Trots en dålig insats av Fredrik Reinfeldt i partiledardebatten är det bara Moderaterna som ökar inom Alliansen. Moderaterna är Alliansen i politisk bemärkelse.

Bland de rödgröna är det tvärt om. Här är det Miljöpartiet och Vänsterpartiet som ökar medan Socialdemokraterna backar.

Så läget i opinionen har inte förändrats speciellt mycket trots en händelserik period inrikespolitiskt.

För Alliansen är det uppenbart att Kristdemokraterna och Centerpartiet är det stora problemet.

Och bland socialdemokrater är det säkert en besvikelse att partiet tappar hela 1,2 %. Detta trots mycket uppmärksamhet kring budget och en stark insats av Stefan Löfven under partiledardebatten.

Men partiet är fortfarande störst och troligtvis tappar man bara åt vänster. Och ett tapp till vänster spela knappast så stor roll i dagsläget.

En valförlust för Alliansen skulle troligtvis fortfarande inbära att de rödgröna bildar regering. Alternativt kommer Miljöpartiet och Vänsterpartiet på ett eller annat sätt stödja Löfven om Socialdemokraterna själva bildar en minoritetsregering.

De rödgröna 48,5 % och Alliansen 38,8 % (exklusive Kristdemokraterna eftersom de inte klarar fyraprocentspärren).

Moderaterna 28,8 % (+0,1), Folkpartiet 5,6 % (-1,0), Centerpartiet 4,4 % (-0,4) och Kristdemokraterna 3,4 % (-0,4).

Socialdemokraterna 32,1 % (-1,2), Miljöpartiet 10,0 % (+1,1) och Vänsterpartiet 6,5 % (+0,6).

Sverigedemokraterna 7,7 % (+0,5).

Read Full Post »

IMAGE | Regeringen, med Anders Borg (M) i spetsen, har i warp speed gått från nattsvarta ekonomiska prognoser till rosenröda.

På ett bräde har man i höstbudgeten intecknat de 23 miljarder som utgör statsbudgetens hela reformutrymme för 2013.

En granskning genomförd av Svenska Dagbladet visar att Alliansen sedan den 24 augusti har presenterat totalt 45 nya budgetsatsningar. Det motsvarar ett snitt 1,7 utspel om dagen.

Genom att droppa budgetens godbitar pö om pö till media har man lyckats få maximal uppmärksamhet för innehållet i sin budget.

Man kan både applådera hantverksskickligheten i regeringens mediala strategi och samtidigt ifrågasätta klokskapen i att inteckna hela reformutrymmet.

Men för både regeringen och oppositionen kommer det inte att handla så mycket om vad ekonomerna tycker. Ställ samma fråga till tio ekonomer och man får troligtvis tio olika svar.

Vad som däremot påverkar väljarna är när politiker plötsligt börjar agera tvärt emot vad väljarna uppfattar att de tidigare predikat.  Alla politiker befinner sig nämligen i förtroendebranschen.

Och här spelar regeringen och Borg ett högt spel. Borg har noggrant byggt upp en image av försiktighet grundad på ordning och reda i statens finanser.

När han nu börjar spendera som en sjöman på landpermis riskerar detta urholka den bild av seriositet som regeringen – via Moderaterna – har gjort till sitt varumärke.

När finansministern tar på sig spenderbyxorna kan väljarna lätt få uppfattningen att de gamla Moderaterna är tillbaka. Alternativt att Borg är beredd att riskera landets finanser bara för att kunna vinna valet om två år.

Men även Socialdemokraternas sätt att argumentera har sina uppenbara brister.

Under lång tid har deras kritik mot regeringen gått ut på att regeringen inte spenderat tillräckligt i kristider. Och nu kritiserar man regeringen för att göra just det!

Så även Stefan Löfven och Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson, riskerar hamna i en situation där väljarna uppfattar att partiet sänder motstridiga budskap.

Rent logiskt är det de personer och partier som väljarna har störst förtroende för som kommer att ta minst skada av den senaste tidens alla retoriska kovändningar.

Kommande opinionsundersökningar lär därför bli de intressantaste på länge.

Read Full Post »

FINANSER | Magdalena Andersson (S) kommer att få leva med att kallas ”högerkandidaten”.

Och sällan har vi också sett en icke-partiledare utmålas så tydligt som ”utmanare”.

Mycket av detta beror på medielogiken. Men det handlar också om att finansminister Anders Borg (M) är en av de få stjärnorna i regeringen.

Det har länge funnits en trötthet i media över att oppositionen, och då speciellt Socialdemokraterna,  inte orkat utmana regeringen. Och så dyker Stefan Löfven och Andersson upp. Och då blir det plötsligt match igen!

När Birgitta Forsberg intervjuade Anderson i Affärsvärlden var det dock inte mycket som skilde utmanaren från Borg.

Det mesta handlar fortfarande om hur det sägs snarare än om vad som sägs rent konkret.

Hon vill riva upp de lägre arbetsgivaravgifterna för ungdomar och den lägre krogmomsen eftersom hon tvivlar på att de påverkar sysselsättningen.

Om man tittar på ungdomarna är 20 procent arbetslösa och 80 procent har jobb. Regeringen har smetat ut arbetsgivaravgifterna även på dem som redan har jobb i stället för att satsa på de 20 procent som är arbetslösa.

Men när det gäller att skapa jobb har Andersson inte mycket mer att komma med än alla andra. Svaret är som för så många andra att man skall ge förutsättningar för tillväxt.

Den enda ideologiska skillnad som Forsberg upptäcker mellan Andersson och Borg är kring försäljningen av delar av halvstatliga Svensk Bilprovning (en fråga som inte ens har varit på Borgs bord).

Det är en uppenbar risk för att bolagen konkurrerar med annat än bra service.

Detta är knappast den kioskvältare som kommer att elda massorna i en valrörelse.

Bild: Tidskrifstomslag och intervju från Affärsvärlden nr 13, 2012.

Read Full Post »

FOLKVALDA | Politiker ser sig själva som ett hårt arbetande skrå. Men för den genomsnittlige riksdagsledamoten är arbetet rena sinekuren.

Och detta gäller inte bara riksdagsledamöter. Även i EU blir arbetet i parlamentet lite vad politikerna själva gör det till.

Madeleine Rinman i Riksdag & Departement konstaterar t.ex. att EU-parlamentarikern Anna Maria Corazza Bildt (M) ännu inte har lyckats producera en enda motion.

”Hon är också den ledamot som har varit absolut sämst av svenskarna på att närvara under omröstningarna.”

Skribenten och litteraturvetaren Carl Rudbeck har skrivit en krönika – ”Politiken lockar inte längre de bästa och smartaste” – som belyser en del av problemet med våra politiker.

Den borgerliga regeringen är avideologiserad. Statsministern framstår alltmer som ett slags generaldirektör för Sverige med de övriga ministrarna (finansministern undantagen) som glorifierade handläggare och projektledare. För en utomstående är det svårt att föreställa sig djuplodande ideologiska diskussioner under ett regeringssammanträde där olika idéer om liberalismens och konservatismens natur bryts mot varandra, där anhängare till John Stuart Mill råkar i luven på Leo Strauss hejarklack. Istället för uppfriskande ideologiska gräl administrerar man i god byråkratisk ordning statens angelägenheter.

Riksdagen ska vi helst inte tala om. Att ledaren för oppositionen kan fungera utan att ens ha en plats där säger mycket. Det som borde vara Sveriges främsta ideologiska tummelplats är numera en förvaringsplats för partigängare som uppbär hög lön och åtnjuter sällsynt privilegierade anställningsvillkor utan att behöva göra särskilt mycket i gengäld.

Allt detta gör att politiken idag känns övermåttan tråkig.

Read Full Post »

IMAGE | Varumärket ”Nya Moderaterna” hotas av småpartiernas mer nyliberala syn på svenskt företagsklimat och hur man skapar nya jobb.

Fredrik Reinfeldts extremt tydliga avståndstagande från Jan Björklunds förslag om lägre ingångslöner för ungdomar kan bli den möjlighet oppositionen har väntat på för att kunna köra in en kil mellan regeringspartierna.

”I Sverige sänker vi inte löner, vi höjer dem”, säger t.ex. statsministern i en intervju i Dagens Nyheter.

Även om regeringen knappast kommer att spricka påverkar frågor kring arbetslöshet och arbetsmarknadsfrågor alltid väljarnas syn på en regerings duglighet att regera.

Att Folkpartiet och Centerpartiet så tydligöra har valt att profilera sig på en mer (ny)liberal syn på företagens villkor och fackens inflytande på arbetsmarknaden hotar direkt Moderaternas strategi att bli – inte bara det ”nya arbetarpartiet” – utan också Sveriges statsbärande parti.

Det är så man skall se Reinfeldts tydliga avståndstagande från Björklunds utspel.

Att Reinfeldt röt till i Dagens Nyheter beror också på att han vill sända en tydlig signal till Moderaterna i kommunerna att inte gå med på Folkpartiets förslag.

Revolterar Moderaterna lokalt hotas partiets samlade strategi.

Skall Folkpartiets förslag lyckas krävs det att moderata kommunpolitiker stöder förslaget på samma sätt som skett i Sollentuna.

”Moderaterna centralt förordar inte lönesänkningar. Vi förordar högre löner och andra metoder för att sänka trösklar för grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden”, sade Reinfeldt.

Med tanke på att facket troligtvis alltid kommer att säga nej – som man gjorde i Sollentuna – handlar det inte om att Björklunds förslag snabbt skulle kunna förverkligas.

Snarare handlar Reinfeldts skarpa tonläge om att partiets varumärke riskerar att urholkas om det uppfattas att partiet är splittrat på lokal och nationell nivå.

Övrigt: Framsidan ovan är Dagens Nyheter den 4 april 2012.

Read Full Post »

Older Posts »