Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Metro’

OPINION | När YouGov presenterade siffror som visade att Sveriges största parti nu heter Sverigedemokraterna fick övriga partier skrämselhicka.

Metro den 20 augusti 2016

Inte illa för ett parti som har en partiledare som gått in i väggen och som ingen vill samarbeta med.

Övriga partier har ett uppenbart problem. Även om alla de övriga partierna nu springer benen av sig för att ta initiativ inom invandrings- och migrationspolitiken ger det ingen utdelning opinionsmässigt.

Medan övriga partier har närmat sig Sverigedemokraterna har verkligheten snarare närmat sig Sverigedemokraterna. Därför uppfattar väljarna att avståndet är lika stort som tidigare mellan Sverigedemokraterna och övriga riksdagspartier.

För väljarna framstår dessa partier bara som bleka copycats – för lite och för sent.

Det är bara att titta på opinionsinstitutens siffror.

Även om Sverigedemokraterna inte är störst i någon annan opinionsundersökning fortsätter man öka. I senaste mätningen från Novus får partiet t.ex. en toppnotering på 19,4 %.

Detta bekräftar en tydlig trend. Sifos senaste siffror visar dessutom att partiet är störst bland arbetare. Hos denna väljargrupp får partiet 29,9 %. Socialdemokraterna landar på 26,9 %.

Och så här skriver man hos Novus:

Stödet ökar främst bland LO-medlemmar och bland boende i Norrland och i den yngsta åldersgruppen 18-29 år. Partiet ökar också något bland kvinnor, bland arbetare och bland boende i Stockholm och Mellansverige. Sverigedemokraterna är nu största parti bland män, bland arbetare och i Sydsverige. Partiet tar främst väljare från Moderaterna men även flödet från soffan och Socialdemokraterna fortsätter att öka. Sverigedemokraterna har nu ett stöd som ligger 6,5 procentenheter över valresultatet 2014.

Det politiska etablissemanget, både det politiska och i media, har slagit knut på sig själv efter nyheten i Metro.

När det gäller YouGov lyfte flera nyhetsförmedlare att deras mätmetod inte anses lika pålitlig som övriga opinionsinstituts. Det är i och för sig riktigt men missar själva poängen.

Detta inte minst med tanke på att Sifo – och andra mätningar – nästan konstant har underskattat stödet för Sverigedemokraterna.

Frågan är naturligtvis vad övriga partier måste göra. Statsvetarna Anders Widfeldt, University of Aberdeen och Maria Demker, beskrev deras dilemma på följande sätt i Dagens Nyheter:

– Det fungerar inte att ta tillbaka agendan från Sverigedemokraterna nu. Det uppfattas bara som att man legitimerar partiet. Man kan inte heller ta över deras positioner helt och hållet. Det skulle inte uppfattas som seriöst, säger han.

Partierna har ett dilemma: Om de är tysta, går väljare till SD. Om de börjar prata migration och integration går väljarna också till SD.

Statsvetaren Marie Demker tycker att partierna borde ägna mindre tid åt SD och mer kraft åt seriösa debatter om migration och integration utifrån höger och vänster.

– Jag kan till exempel se en linje i grundideologin i Moderaterna när man ställer krav på försörjning av anhöriginvandrare. Då ska de andra partierna inte moralisera utan bemöta det, säger hon.

Men allt tyder snarare på att ingen ännu lärt sig något. Partier och fack verkar fortsätta med för-lite-för-sent.

Margot Wallström (S) twittrade t.ex. ett tack till polisen som skulle visa att hon tar människors oro för kopplingen mellan kriminaliteten och ”utländska stöldligor” på allvar.

”TACK polis och åklagare som bekämpar utländska stöldligor som förstör trygghet och livskvalité i små byar. Resultat: rädsla och raseri.”

Knappast speciellt imponerande. Och varför det är utrikesministern (istället för inrikesministern eller statsministern) som skriver är lite svårt att förstå.

Även LO, Socialdemokraternas stödtrupper, har försökt bidra med förslag hur deras parti skall kunna återta initiativet. Men resultatet så här långt har mest blivit motsägelsefullt.

Medan LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson vill ha en rejäl ideologisk debatt mellan höger och vänster säger deras vice ordförande, Tobias Baudin, att han vill se en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om migrationspolitiken.

Snacka om förvirrande signaler. Dessutom skulle en uppgörelse mycket väl kunna stärka Sverigedemokraterna position än mer.

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, säger så här om Socialdemokraternas dilemma:

– Det krävs större visioner och större åtgärder, och det är ingen lätt match. SD har lyckats med det, de har en vision av ett invandringsfritt Sverige och kommer med förslag för det. De vill se ett slags äldre folkhem, och säger att det ska finansieras genom att strypa invandringen. Om det stämmer eller inte är en annan diskussion, men de kan peka på hur de ska finansiera sina reformer och har tydliga förslag.

Övriga riksdagspartier lyckas inte formulera några förslag, och är inte tydliga i vilken riktning de vill ta Sverige, menar Jonas Hinnfors. För i synnerhet Socialdemokraterna, säger han, kan detta förklara en långsiktig urholkning.

Det skall bli intressant och se om partierna lyckas formulera någon framgångsrik strategi gentemot Sverigedemokraterna under hösten. Troligtvis får vi vänta lite längre än så.

Bild: Förstasidan Metro den 20 augusti 2015.

Read Full Post »

OPINION | Metro slog på stora trumman härförleden. Man basunerade ut att Feministiskt initiativ hade fått ”glädjesiffror i nya mätningen” från YouGov.

Metro 14 april 2014

”Feministiskt initiativ går starkt fram i opinionen. Med bara fem månader kvar till valet pekar den senaste väljarbarometern från Yougov och Metro på att partiet börjar närma sig två procent av väljarstödet.”

Börjar närma sig? Två procent? Knappast.

Även i själva ingressen till artikeln talar man om att det ”pekar på att partiet närmar sig 2 procent”.

Att ”närma sig” är knappast detsamma som att man har skaffat sig två procent.

Att partiet hoppar av glädje kan man förstå. Men att siffrorna skulle vara speciellt imponerande är svårt att hålla med om. Det krävs trots allt fyra procent att ta sig in i riksdagen.

Att Metro ger partiet denna unika möjlighet ser mer ut att hänga samman med att man vill kunna motivera inför sina läsare varför man tänker redovisa Feministiskt initiativ separat i kommande mätningar.

Detta är en unik ynnest som man nu beviljar partiet.

I mars månad landade kategorin ”övriga” på bara 1,4 procent. I den senaste mätning från YouGov landade alla partier i ”övriga” på bara 2,7 procent.

Metro skriver själva följande:

Yougov har hittills inte delat upp väljarsympatierna i gruppen ”Övriga” mellan olika små partier, men från och med nästa mätning kommer Fi att bli ett eget alternativ.

– Det är intressant att följa partiets utveckling, säger Lars Gylling [nordisk kommunikationschef på Yougov].

I senaste Sifo-mätningen har Fi stöd av 1,3 procent av väljarna i riksdagsvalet.

[…]

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet menar att det är tydligt att Fi lyckas mobilsera väljare i sociala medier.

– Hur långt det bär är en annan fråga, säger han.

Just det. Hur långt det bär är det ingen som vet. Just idag bär det definitivt inte.

Så det är just denna typen av positiv media exponering i opinionsundersökningar som kan ge Feministiskt initiativ den hjälp man behöver.

De enda som glädjer sig över att partiet kommer att får denna unika exponering framöver är, förut Feministiskt initiativ själva, naturligtvis Alliansen.

Med den tydliga vänsterprofil som Feministiskt initiativ har idag gör det sannolikt att det bara är Alliansen som tjänar på att partiet får så många röster som möjligt i valet. Varje röst på Feministiskt initiativ är en röst förlorad för de rödgröna.

Är det en alltför konspiratorisk tanke att ägarna till Metro har dragit slutsatsen att det är bättre med en Alliansseger än en rödgrön seger?

Bild: Från framsidan av Metro den 14 april 2014.

Read Full Post »

Svenskarnas parti logaVAL 2014 | Svenskarnas parti och andra högerextrema grupper har börjat synas alltmer i Sverige.

”Det finns många tecken på att de är mer organiserade, mer aggressiva och mer aktiva än tidigare. Och att de har mycket lättare nu att gå från ord till handling”, säger Morgan Johansson (S) som är ordförande i riksdagens justitieutskott.

Samma slutsats drar stiftelsen Expo i en rapport om svenska nazistorganisationer.

Ett parti som blivit aktivare är Svenskarnas parti. De kallar sig kanske inte själva officiellt för nazister men de vill både avskaffa demokratin och dna-testa människor för att se om de är äkta svenskar.

Men partiet har bara cirka tusen organiserade anhängare så man måste fråga sig om det ens är lönt att oroa sig över deras aktivitet?

”Ja, man behöver bry sig om dem även om de är små, därför att de är väldigt aktiva. Och de är anhängare av en ideologi som sanktionerar våld som politiskt verktyg”, säger Lena Berggren som är docent och universitetslektor i historia vid Umeå universitet.

Allt detta är naturligtvis oroande.

Den typen av organisationer kan utgöra ett rejält hot mot enskilda personer och grupper. Men det betyder inte att de kommer att skörda några politiska framgångar i val. Och något hot mot vårt demokratiska system är de definitivt inte.

Svenskarnas parti är ett tydligt exempel på ett parti utan folklig förankring. Ser man på deras historia som politisk valmaskin är de direkt patetiska.

I valet 2010 fick partiet ett mandat (av 39) i kommunen Grästorp i Västergötland. Det var ett mandat som bara krävde 102 röster. Men i år satsar man inte ens i Grästorp.

Totalt fick Svenskarnas parti bara 681 röster 2010. Detta gör att partiets förmåga att mobilisera väljare mer liknar Kalle Anka-partiet än något seriöst parti.

Enligt Valmyndigheten för partiet fram 46 kandidater i endast 35 kommuner. I landstingen är mobiliseringen ännu sämre. Man ställer bara upp i sex landsting.

I 27 av de 35 kommunerna har partiet bara en person på listan. I sju kommuner finns två namn på listan. I Karlskrona finns tre.

Idag finns de representerade i fyra kommuner. Men det är inte av egen kraft de har ökat.

Inte nog med att de bara fick ett mandat 2010. Detta mandat blev man dessutom av med när deras toppnamn, dåvarande partiledaren Daniel Höglund, inte ens bodde i kommunen. Även Höglunds ersättare avsade sig senare uppdraget. Deras stol har sedan dess stått tom.

Svenskarnas parti sitter nu på stolar i kommunerna Lidköping, Nykvarn, Mönsterås och Hedemora. Men dessa ”framgångar” beror på att personer invalda som sverigedemokrater eller nationaldemokrater sedan har gått över till Svenskarnas parti.

Och hur ser det ut inför årets val? Ja, inte är det speciellt imponerande.

Partiet kandiderar som sagt bara i 35 orter och i sex landsting. Själva satsar man på att nå tio mandat. Frågan är om man ens kommer att kunna behålla sina nuvarande fyra mandat.

Tittar man sedan på deras förmåga att kommunicera sin egen politik imponerar inte detta heller. I en intervju svarar nuvarande partiledaren Stig Jacobsson så här på två grundläggande frågor:

Din lösning är – enligt SVP:s program – att avskaffa den parlamentariska demokratin och ersätta den med ett styrelseskick byggt på kompetens. Vad betyder det?

– Det styrelseskick vi har i dag är utdaterat och föråldrat. Det är inte dynamiskt och det främjar inte svenskarnas intresse.

Tycker du inte det är motsägelsefullt att ställa upp i demokratiska val om man vill avskaffa parlamentarismen?

– Vi säger inte att det inte ska kunna finnas val eller folkomröstningar. Men du får arbeta med de spelregler som finns och sen när du vinner politiskt inflytande får du förändra spelreglerna, säger Jacobsson.

Inte speciellt imponerande. Man borde rimligtvis kunna ge mer sofistikerade svar på frågor som är så förutsägbara. Inte minst när de direkt berör deras unika ”komparativa fördel” inom svensk politik, d.v. s. deras positiva syn på diktatur.

Lägger man sedan till att cirka en fjärdedel av alla representanter på deras kommunala valsedlar, enligt tidningen Metro, har dömts för bl.a. skadegörelse, hets mot folkgrupp, grov misshandel, våld mot tjänsteman, vapenbrott och våldsamt upplopp kan man ganska lätt räkna ut att människor inte direkt kommer att köa för att få rösta på partiet.

Read Full Post »

VAL 2014 En av de mer enerverande aspekterna av en svensk valrörelse är alla komiker och halvkomiker som vill göra sin röst hörd.

Metro Weekend 14 mars 2014

Skall man tro Metro – som ägnar en och halv sida (!) åt fenomenet – kommer fler representanter från skrået än vanligt invadera årets val.

Detta skulle man möjligtvis kunna stå ut med om det inte var för att udden i det som framförs oftast är fruktansvärt förutsägbart. Ungefär som i politisk teater.

Serietecknaren, bloggaren och satirikern Nanna Johansson menar t.o.m. att den politiska humorn är på uppgång. Men av detta följer inte med automatik att kvalitén höjs.

Just nu går det nästan inflation i den [politiska humorn]. Men vi kommer nog se betydligt mindre satir efter september. Det spelar ingen större roll, för mängden bra satir verkar vara rätt konstant. Det görs väldigt mycket slafsig politisk humor, och det säger jag inte för att snobba mig, för jag själv har bidragit med min beskärda del av uselhet. Problemet är att det är svårt att få satir rolig på riktigt. Man lyckas kanske en gång av tio, och det om man är skicklig.

Johansson förklarar dock inte varför den är så ”slafsig”. Svaret ligger antagligen i själva upplägget och i humorns förutsättningar.

Det gäller helt enkelt att tillfredsställa publikens önskningar.  För att lyckas med detta måste komikerna helt enkelt dra de skämt som går hem. Och för att lyckas med detta måste skämten ha rätt politisk vinkling.

Eftersom både publiken och komikerna delar varandras politiska åsikter blir också skämten därefter. Den komiker som går emot åhörarnas politiska uppfattning blir inte långvarig.

Detta blir en form av självuppfyllande profetia. Skratt och applåder blir en bekräftelse på att man också har rätt politiska åsikter.

Att komikerna (och publiken) sedan tror att satiren är cutting edge och politiskt utmanande är säkert bra för allas självförtroende men gör knappast skämten roligare.

Och skulle någon komiker mot förmodan försöka sig på ett skämt med annan politisk vinkling kommer detta mötas med pinsam tystnad.

Detta blir en indirekt bekräftelse på att de andra som uppskattar den typen av vinkling även har fel politiskt. Det blir lite av satirens motsvarighet till ett cirkelresonemang.

Och slutligen: komikerna är alla en del av kultur- och medieetablissemanget och här älskar man att skriva och tycka till om varandra.

Hur urusel ens satir än är kan man alltid lita på att man får uppmuntrande ord från sina (politiska) vänner inom etablissemanget.

Risken är därför att vi kommer att överösas av än fler komiker i nästkommande val. O.M.G!

Läs mer: För den som vill ta pulsen på den svenska politiska humorn kan ta en titt på ”satirtidningen” Dagens svenskbladet.  Bild: Metro Weekend 14 mars 2014.

Read Full Post »

VAL 2014 | Moderaternas stora tapp i opinionen har blivit hett förstasidesstoff. Man har nu rekordlåga siffror hos YouGov.

Metro 10 mars 2014

Partiet tappar 1,3 procent och hamnar på 23,7 procent. Det är det lägsta stödet sedan opinionsinstitutet började med månatliga mätningar för Metro i mars 2011.

Och det är Sverigedemokraterna som lyckas plocka upp flest missnöjda moderatväljare. Partiet vinner 13,5 procent av dessa medan Socialdemokraterna, det näst mest attraktiva partiet för flyende moderater, tar hem 5,5 procent.

Tittar man på siffrorna för de enskilda partierna så ser det inte bättre ut för vare sig Moderaterna eller Alliansen. De rödgröna börjar närma sig egen majoritet.

De rödgröna 49,9 % och Alliansen 37,4 %

Socialdemokraterna 33,0b% (32,3 %), Miljöpartiet 8,6 % (8,0 %) och Vänsterpartiet 8,3 % (9,3 %)

Moderaterna 23,7 % (25,0 %), Folkpartiet 5,2 % (6,0 %), Centerpartiet 4,6 % (4,4 %) och Kristdemokraterna 3,9 % (3,5 %)

Sverigedemokraterna 11,5 % (10,3 %)

Dessa siffror bekräftas av Förtroendebarometern 2014 där Moderaterna och regeringen är de stora förlorarna. Regeringen går från 50 till 41 procent.

De rödgröna partierna får däremot alla ökat förtroende jämfört med förra årets mätning.

En lite märklig uppryckning står Centerpartiet för. Som enda parti inom Alliansen har man lyckats bättra på sina siffror sedan 2013.

Med tanke på sina ständigt låga siffror i de flesta opinionsundersökningar, ofta under fyraprocentspärren,  är man säkert ganska nöjda med att avancera från 10 till 12 procent.

Socialdemokraterna 36 % (34 %), Miljöpartiet 32 % (29 %) och Vänsterpartiet 22 % (17 %)

Moderaterna 33 % (42 %), Folkpartiet 19 % (20 %), Centerpartiet 12 % (10 %) och Kristdemokraterna 12 % (15 %)

Sverigedemokraterna 11 % (9 %)

Siffrorna tas fram av TNF Sifo för Medieakademin.

Bild: Förstasidan av Metro (Skåneupplagan) den 10 mars 2014.

Read Full Post »

BOCA RATON | Obama vann tredje och sista presidentvalsdebatten. Mitt Romney höll däremot ställningarna och gav ett lugnt och tryggt intryck.

The Bakersfield Californian, Kalifornien, USA

Cape Cod Times, Massachusetts, USA

Chicago Sun-Times, Illinois, USA

Metro (New York-utgåvan), USA

Det var knappast någon jätteskräll för Obama men fullt tillräckligt. Han var aggressiv och konfrontativ och ville visa att hans administration gjort vad man rimligtvis kan begära på fyra år.

Mitt Romney å sin sida har aldrig visat något större intresse för utrikespolitik. Hans strategi handlade därför om att göra ett så lugnt och sansat intryck som möjligt för att kunna neutralisera utrikesfrågorna.

Genom att lägga sig så nära presidenten som möjligt ville han skicka signalen att den stora skillnaden mellan honom och Obama inte finns på det utrikespolitiska området utan inom inrikespolitiken och då speciellt ekonomin.

Han lyckades säkert med sin målsättning att inte skrämma bort de väljare som ännu inte valt sida.

Om väljarna kan fås att avfärda utrikespolitiken som irrelevant när de skall rösta ökar segerchanserna för Romney. Ekonomin är nämligen fortfarande Obamas Achilleshäl.

Både Obama och Romney är antagligen ganska nöjda med utgången av denna, den minst viktiga av debatterna.

Om inget oförutsätt händer kommer valkampanjens fokus nu att återigen hamna på just de inrikespolitiska och ekonomiska frågorna. Det är säkert Romney nöjd med.

Och Obama kan vara nöjd med att han i de två senaste debatterna har visat att han inte är någon sömngångare. Han är tillbaka i rollen som sin politiks främste talesperson.

Övrigt: Inlägget publiceras parallellt på Makthavare.se.

Read Full Post »

Metro (Boston utgåvan, Massachusetts, USA

Express, Washington, District of Columbia, USA

Läs mer: “Pressure’s on Barack Obama as Mitt Romney hopes momentum continues at Hofstra debate av The Associated Press.

Read Full Post »

Older Posts »