Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘de Rödgröna’

GIMMICK | Alliansen och de rödgröna körde de två senaste valrörelserna slut på PR-tricket med att åka runt i landet och ”lyssna in” väljarnas åsikter.

dans

Det är svårt att tro att någon längre tror att politiker tar intryck av vad väljarna säger till dem under dessa rundresor.

Om inte väljarna råkar framföra just de åsikter politikerna redan har, vill säga.

Inför nästa valrörelse måste partierna därför tänka nytt. PR-strategerna behöver en ny gimmick som partiledarna kan ägna sig åt under valturnéerna.

Lösningen finns kanske i Argentina. Här tar man tydligen alla chanser att få dansa. Till och med politikerna. Allt för att framstå som lite folkligare än vad de i verkligheten är.

I en krönika i Sydsvenskan skriver Kinga Sandén om fenomenet:

”Ingen dansar nykter”, sa den romerske tänkaren Cicero, som uppenbarligen inte hade besökt Argentina, det fanns ju inte ens då.

Hade han gjort det så hade han sett att folk dansar i precis vilket skick som helst, när som helst, var som helst och hur som helst.

[…]

När högerpartiet PRO vann Buenos Aires stad i primärvalen den 26 april gjorde avgående borgmästaren och presidentkandidaten Mauricio Macri, 56, det självklara: gled ut i havet av smådansande medarbetare, barn och ballonger, körde några tveksamma arm-moves och försökte en moonwalk innan han övergick till att hoppa jämfota i otakt med musiken.

Än så länge ligger han i lä för president Cristina Fernandez de Kirchner, 62, som inte missar några chanser att skaka rumpa. Vid de flesta av de många politiska evenemang där center-vänsterregeringens framgångar firas – jubileer, nya skolor eller lagar – ger hon allt, omgiven av unga dansande och applåderande supportrar. Till skillnad från Macri har hon både kroppskontroll och taktkänsla, så pinsamheten som trots allt hänger i luften beror inte på oförmåga, utan på det knasiga i att politiker plötsligt dansar.

Det var Cristina Fernandez som började – eller snarare ungdomsförbundet La Campora, en sorts politiska stödtrupper åt henne och hennes avlidne make, expresidenten Néstor Kirchner. Unga, engagerade människor som har dragit med sig läktar- och karnevalskultur in i politiken.

”Ingen dansar nykter såvida han inte är vansinnig” lydde Ciceros citat i sin helhet. Men politikerna är snarare smarta.

Dans signalerar festligt och folkligt. Lite dans tar inte bort det faktum att politikerna lever lyxliv och åker helikopter till jobbet, men ändrar bilden av vilka de är. När de dansar, halvdant men gärna, är de precis som vem som helst. Som vi.

Med tanke på ”Let’s dance” så kanske man t.o.m. kan uppfattas som lite ”inne”.

Så vad sägs Stefan och Anna? Vem av er blir först med att dra en repa i parketten med en väljare?

Read Full Post »

NYVAL 2015 | Debatten kring regeringens budgetfiasko har präglats av en lång rad märkliga försök att förklara bort Stefan Löfvens misslyckande.

Fokus 5-31 dec 2014

Mycket har prägeln av efterhandskonstruktioner som bottnar i bristande omvärldsanalys från regeringens sida.

Fokus sammanfattade t.ex. händelserna så här:

Det var väl känt att Jimmie Åkesson prioriterade att växa, och för att växa behövde partiet normaliseras. Han hade direkt efter valet sagt att sverigedemokraterna skulle ta hänsyn till vilket budgetalternativ som var »minst skadligt«. Om alla sakfrågor vägde lika tungt skulle en ren kalkyl rimligen leda till att man släppte fram regeringens budget.

Det var ju dessutom praxis att rösta på sin egen budget, därefter lägga ner rösterna.

Sedan kom sjukskrivningen. Mattias Karlsson hoppade in som vikarierande partiledare och plötsligt var invandringskostnaderna den enda fråga som spelade roll igen.

Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt bytte ut sin profilbild mot en ”Game of Thrones”-karaktär med sitt eget huvud inklippt, ackompanjerat av texten: ”Budget is coming.” Och man förstod att det inte var regeringen som satte dagordningen.

Sverigedemokraterna var beredda att fälla regeringen.

Alliansen vägrade vika från sin linje.

Stefan Löfven var körd.

Detta verkar vara en ganska vanlig uppfattning om händelseförloppet bland både partistrateger och politiska journalister efter budgetomröstningen.

Ingen tycks ha ifrågasatt varför man antog att Sverigedemokraterna skulle agera som alla andra partier (och bara rösta på sin egen budget) när man – bland journalister och politiker – trummat in bilden av att Sverigedemokraterna inte är som alla andra partier.

Detta verkar vara ett klassiskt exempel på att ”thinking inside the box”. Ett kardinalfel i omvärldsanalys.

Hade man istället försökt sätta sig in i hur sverigedemokraterna själva kan tänkas ha uppfattat situationen hade budgetomröstningen kanske inte kommit som en överraskning.

Kontroversen mellan regeringen och Sverigedemokraterna inför budgetomröstningen hade karaktären av ett ”chicken race”. Ett ”chicken race” som Stefan Löfven förlorade.

Det underlättade inte för Löfven att han försökte få med partierna från Alliansen på en budget som regeringen redan förhandlat med Vänsterpartiet.

Detta innebar att regeringen i realiteten bara hade möjlighet att få majoritet om man förhandlade med Sverigedemokraterna. Det slutade med att Sverigedemokraterna i realiteten var det enda partiet som verkligen ville förhandla med Löfven.

Efterspelet till budgetomröstningen har visat att politiker och journalister fortsätter med illa underbyggda antaganden som inte har någon förankring i verkligheten.

1. Varför skulle Sverigedemokraterna hjälpa regeringen få igenom sin budget när man inte fått möjlighet att sitta ner med Socialdemokraterna och förhandla om en eventuell budgetkompromiss?

Stefan Löfven har hela tiden förklarat bort sin oförmåga att skapa majoritet för regeringens budget med att det inte funnits någon inom Alliansen att förhandla med.

Men exakt samma argument skulle sverigedemokraterna kunna använda för att försvara sitt agerande. Varför skulle partiet vilja belöna en regering som inte ens vill tala med dem?

2. Och varför skulle Sverigedemokraterna ”följa praxis” när Socialdemokraterna – tillsammans med Sverigedemokraterna! – tidigare brutit mot just praxis?

Bryter man en gång mot praxis finns det i realiteten inte längre någon praxis.

3. Varför skulle Sverigedemokraterna inte ta chansen att förvandla nyvalet till en ”folkomröstning” om integrations- och invandringspolitiken – deras främsta fråga?

Det är inte konstigare att Sverigedemokraterna vill göra valet till en ”folkomröstning” än att Folkpartiet i två val i rad har hängt upp hela sin valrörelse på skolfrågan.

Alla partier vill få maximalt utrymme för sina hjärtefrågor. Och det parti som kan göra sin främsta hjärtefråga till valets huvudfråga är bra dumma om de inte tar chansen när möjligheten ges.

4. Är det verkligen rimligt att anta att Mattias Karlsson, och övriga i partitoppen, inte skulle förankra sina beslut hos Jimmie Åkesson?

Mycket av diskussionen efter omröstningen har handlat om att Mattias Karlsson på ett kuppartat sätt återigen har förvandlat Sverigedemokraterna till ett enfrågeparti.

Men detta verkar mest vara en efterhandskonstruktion, framförallt från de rödgrönas sida. På så sätt slipper man ta skulden för att man inte varit tillräckligt noggranna i sina analyser om hur Sverigedemokraterna skulle kunna tänkas agera inför budgetomröstningen.

Varför skull Karlsson, som tillhör partiets innersta krets och som dessutom varit med och utformat partiets långsiktiga strategi, medvetet vilja förvandla partiet till ett enfrågeparti?

Talet om att Karlsson vill göra om partiet verkar mest handla om övriga partiers krishantering efter budgetfiaskot och ett försök att lägga upp strategin inför valet.

Man vill självklart skapa en bild av att Sverigedemokraterna är ett enfrågeparti i valrörelsen. Detta skulle avsevärt underlätta för övriga partier att underminera förtroendet för Sverigedemokraterna bland deras väljare.

Tidskriftsomslag: Fokus, 5-11 december 2014.

Read Full Post »

SCBVAL 2014 | SCB:s stora opinionsundersökning bekräftar att den kraftiga vänstervinden i EU-valet inte var en tillfällighet.

I Europaparlamentsvalet kunde Socialdemokraterna hålla sina siffror från förra valet samtidigt som Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick fram.

Och inte nog med detta. Även Feministiskt initiativ, som inte kan kallas något annat än ett vänsterparti, lyckades ta sig in i parlamentet.

En vänstervind kan inte bli tydligare än så.

På den borgerliga planhalvan var det bara Centerpartiet och Kristdemokraterna som gick fram i EU-valet. Troligtvis på bekostnad av Moderaterna och Folkpartiet.

I SCB:s undersökning går alla Allianspartierna tillbaka jämfört med i valet 2010. Och jämfört med förra mätningen i november är det bara Centerpartiet som, högst marginellt, lyckas bättra på sitt resultat.

De rödgröna partierna har alla statistiskt säkerställda ökningar jämfört med riksdagsvalet 2010.  (Miljöpartiet har dock, till skillnad från de två andra partierna, en statistiskt säkerställd nedgång jämfört med novembermätningen.)

Sammanfattar man detta blir det en tydlig ledning för de rödgröna partierna. De får t.o.m. egen majoritet.

Socialdemokraterna skulle därmed inte behöva söka ett blocköverskridande samarbete med något borgerligt parti. Det skulle kanske t.o.m. underlätta för Socialdemokraterna att bilda en minoritetsregering med bara Miljöpartiet.

Vänstervinden visar sig också i att Vänsterpartiet, den stora vinnaren i mätningen, nu är lika stora som Miljöpartiet.

Finns det någon överraskning hos de rödgröna så är det just detta; att Miljöpartiet inte är större.

På borgerliga kanten tappar Moderaterna hela 2,8 procent samtidigt som Kristdemokraterna fortsätter ligga strax under fyraprocentspärren.

Det enda partiet i Alliansen som går fram är Centerpartiet. Men det är med ynkliga 0,2 procent.

De rödgröna 51,3 %

Alliansen 32,9 % (exkl. Kristdemokraterna)

Socialdemokraterna 35,3 % (+1,0), Miljöpartiet 8,0 % (-0,8) och Vänsterpartiet 8,0 % (+1,3)

Moderaterna 22,7 % (-2,8), Folkpartiet 5,3 % (-0,1), Centerpartiet 4,9 % (+0,2) och Kristdemokraterna 3,9 % (-0,2)

Sverigedemokraterna 8,1 % (-1,2)

Read Full Post »

OPINION | Metro slog på stora trumman härförleden. Man basunerade ut att Feministiskt initiativ hade fått ”glädjesiffror i nya mätningen” från YouGov.

Metro 14 april 2014

”Feministiskt initiativ går starkt fram i opinionen. Med bara fem månader kvar till valet pekar den senaste väljarbarometern från Yougov och Metro på att partiet börjar närma sig två procent av väljarstödet.”

Börjar närma sig? Två procent? Knappast.

Även i själva ingressen till artikeln talar man om att det ”pekar på att partiet närmar sig 2 procent”.

Att ”närma sig” är knappast detsamma som att man har skaffat sig två procent.

Att partiet hoppar av glädje kan man förstå. Men att siffrorna skulle vara speciellt imponerande är svårt att hålla med om. Det krävs trots allt fyra procent att ta sig in i riksdagen.

Att Metro ger partiet denna unika möjlighet ser mer ut att hänga samman med att man vill kunna motivera inför sina läsare varför man tänker redovisa Feministiskt initiativ separat i kommande mätningar.

Detta är en unik ynnest som man nu beviljar partiet.

I mars månad landade kategorin ”övriga” på bara 1,4 procent. I den senaste mätning från YouGov landade alla partier i ”övriga” på bara 2,7 procent.

Metro skriver själva följande:

Yougov har hittills inte delat upp väljarsympatierna i gruppen ”Övriga” mellan olika små partier, men från och med nästa mätning kommer Fi att bli ett eget alternativ.

– Det är intressant att följa partiets utveckling, säger Lars Gylling [nordisk kommunikationschef på Yougov].

I senaste Sifo-mätningen har Fi stöd av 1,3 procent av väljarna i riksdagsvalet.

[…]

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet menar att det är tydligt att Fi lyckas mobilsera väljare i sociala medier.

– Hur långt det bär är en annan fråga, säger han.

Just det. Hur långt det bär är det ingen som vet. Just idag bär det definitivt inte.

Så det är just denna typen av positiv media exponering i opinionsundersökningar som kan ge Feministiskt initiativ den hjälp man behöver.

De enda som glädjer sig över att partiet kommer att får denna unika exponering framöver är, förut Feministiskt initiativ själva, naturligtvis Alliansen.

Med den tydliga vänsterprofil som Feministiskt initiativ har idag gör det sannolikt att det bara är Alliansen som tjänar på att partiet får så många röster som möjligt i valet. Varje röst på Feministiskt initiativ är en röst förlorad för de rödgröna.

Är det en alltför konspiratorisk tanke att ägarna till Metro har dragit slutsatsen att det är bättre med en Alliansseger än en rödgrön seger?

Bild: Från framsidan av Metro den 14 april 2014.

Read Full Post »

VänsterpartietSTRATEGI | Många gånger är det media som omformulerar vad politiker har sagt. Detta görs många gånger utan att politikerna blir allt för upprörda.

Många politiker föredrar nämligen att vara lite otydliga för att kunna ändra sig om det skulle behövas. Det är alltid bra att kunna skylla på att det bara är journalisterna som övertolkat vad de tidigare har sagt.

Men ingen kan idag påstå att Vänsterpartiet är otydliga med vad de tycker om vinster i välfärden.

Man har ställt ett tydligt ultimatum om att man inte kan sitta i en regering som ställer upp på vinster i välfärden.

”Vill man stoppa vinstjakten finns det bara V att rösta på”, säger Jonas Sjöstedt (V).

Men vad som är bra för Vänsterpartiet kan också vara bra för Alliansen. Risken för de rödgröna är att Alliansen nu lyckas slå in en kil mellan de rödgröna partierna.

I en intervju i Sydsvenskan svarade Jonas Sjöstedt på frågan om ultimatum.

Löfven tog hård strid på S-kongressen – är det realistiskt att tro att han skulle ge efter och låta din linje bli rödgrön politik?

– Ja, jag tror att Socialdemokraterna sakta rör sig åt vårt håll. Miljöpartiet har svängt tydligt åt vårt håll. Och LO ligger nära oss.

– Jag inser att Vänsterpartiet som ett litet parti i en rödgrön regering måste kompromissa om väldigt mycket. Skatter. Försvaret. Men i vår viktigaste profilfråga backar vi inte. Den ska vi ha igenom.

Är det ett ultimatum för att sitta i en rödgrön regering?

– Ja. Socialdemokraternas nuvarande politik för vinst i välfärd är inte bra nog. Vi kan inte sitta i en regering med den.

Vad som är konstigt är att Alliansen inte har utnyttjat denna tydlighet för att underminera förtroendet för Stefan Löfven.

I realiteten innebär Sjöstedts ultimatum att antigen Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet måste svika sina väljare i en av valets viktigaste frågor om det skall kunna bildas en rödgrön majoritetsregering.

Att visa på den gigantiska avgrunden mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet när det gäller vinster i välfärden borde vara det bästa sättet att kommunicera att det idag inte finns ett realistiskt rödgrönt alternativ till de fyra regeringspartierna.

Att man inte använt sig av det vapen som Vänsterpartiet lagt i deras hand visar kanske bara hur trögfotade man är på Alliansens kampanjhögkvarter.

Read Full Post »

VAL 2014 | Moderaternas stora tapp i opinionen har blivit hett förstasidesstoff. Man har nu rekordlåga siffror hos YouGov.

Metro 10 mars 2014

Partiet tappar 1,3 procent och hamnar på 23,7 procent. Det är det lägsta stödet sedan opinionsinstitutet började med månatliga mätningar för Metro i mars 2011.

Och det är Sverigedemokraterna som lyckas plocka upp flest missnöjda moderatväljare. Partiet vinner 13,5 procent av dessa medan Socialdemokraterna, det näst mest attraktiva partiet för flyende moderater, tar hem 5,5 procent.

Tittar man på siffrorna för de enskilda partierna så ser det inte bättre ut för vare sig Moderaterna eller Alliansen. De rödgröna börjar närma sig egen majoritet.

De rödgröna 49,9 % och Alliansen 37,4 %

Socialdemokraterna 33,0b% (32,3 %), Miljöpartiet 8,6 % (8,0 %) och Vänsterpartiet 8,3 % (9,3 %)

Moderaterna 23,7 % (25,0 %), Folkpartiet 5,2 % (6,0 %), Centerpartiet 4,6 % (4,4 %) och Kristdemokraterna 3,9 % (3,5 %)

Sverigedemokraterna 11,5 % (10,3 %)

Dessa siffror bekräftas av Förtroendebarometern 2014 där Moderaterna och regeringen är de stora förlorarna. Regeringen går från 50 till 41 procent.

De rödgröna partierna får däremot alla ökat förtroende jämfört med förra årets mätning.

En lite märklig uppryckning står Centerpartiet för. Som enda parti inom Alliansen har man lyckats bättra på sina siffror sedan 2013.

Med tanke på sina ständigt låga siffror i de flesta opinionsundersökningar, ofta under fyraprocentspärren,  är man säkert ganska nöjda med att avancera från 10 till 12 procent.

Socialdemokraterna 36 % (34 %), Miljöpartiet 32 % (29 %) och Vänsterpartiet 22 % (17 %)

Moderaterna 33 % (42 %), Folkpartiet 19 % (20 %), Centerpartiet 12 % (10 %) och Kristdemokraterna 12 % (15 %)

Sverigedemokraterna 11 % (9 %)

Siffrorna tas fram av TNF Sifo för Medieakademin.

Bild: Förstasidan av Metro (Skåneupplagan) den 10 mars 2014.

Read Full Post »

VänsterpartietVAL 2014 | Vänsterpartiet har vind i seglen enligt en rad opinionsundersökningar, nu senast hos Ipsos.

Detta gör det extra intressant att försöka avläsa hur partiet kommer att agera om de rödgröna som block blir större än Alliansen efter valet.

På frågan om Vänsterpartiet kan stödja en regering med bara Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan man skönja en lite tuffare attityd. Frågan är bara hur tuff.

Skall man tolka Jonas Sjöstedt har Vänsterpartiet egentligen bara ett krav och det är att man aldrig kommer att acceptera att Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildar regering med ett borgerligt parti.

Vänsterpartiet är näst största partiet bland fackförbundet Kommunals medlemmar. Det gör det extra intressant att lyssna på hur Sjöstedt formulerar sina svar i den känsliga frågan hur partiet kommer att agera i regeringsfrågan vid ett eventuellt segerval för de rödgröna.

Här är två frågor från en intervju med Sjöstedt i fackorganet Kommunalarbetaren:

Ni kräver ett rejält inflytande om ni ska släppa fram en regering som består av S och MP, betyder det att de partierna måste ändra sin politik för att ni ska hjälpa fram dem till regeringsmakten?

– Vårt mål är inte att släppa fram en regering, vårt mål är att ingå i en regering. Vi vill ha en röd-grön regering. Vi kommer aldrig bidra till att släppa fram en regering där det ingår något borgerligt parti.

Men om ni ändå ställs inför faktum att S och MP vill och kan bilda en regering, kräver ni då att de ändrar inställning om till exempel vinster i välfärden, för att ni ska släppa fram dem till regeringsmakten?

– Den dan finns inte då jag hellre vill ha Fredrik Reinfeldt (M) som statsminister än Stefan Löfven (S). Stefan Löfven är en bättre statsminister alla dagar i veckan. Men om det blir så får vi ta fråga för fråga. Det beror på politikens innehåll i fall vi stödjer en sån regering eller inte.

Frågan är om konsekvenserna av denna ”nya” tuffare inställning i realiteten avviker alltför mycket från partiets inställning vid tidigare regeringsförhandlingar.

Vänsterpartiet har nämligen alltid trivts ganska bra med att vara stödparti åt Socialdemokraterna.

Att vara en garant för en socialdemokratisk minoritetsregering (med eller utan Miljöpartiet) ger dem möjlighet att få igenom en del av sin politik samtidigt som man inte behöver bära ansvaret för några tunga beslut som skulle kunna påverkar deras egna väljare.

Read Full Post »

Older Posts »