Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Peter Kellner’

VARUMÄRKE | Problemen för Liberal Democrats  i Storbritannien påminner mycket om Jan Björklunds i Alliansen.

Båda Nick Cleggs Liberal Democrats och Jan Björklunds Folkpartiet ingår i regeringskoalitioner som domineras av ett betydligt större parti – Conservatives respektive Moderaterna.

I båda fallen har det påverkat opinionssiffrorna negativt. Liberaldemokraterna har t.ex. förlorat 4 miljoner väljare sedan valet 2010.

Båda partierna verkar idag sakna idéer för hur man skall lyckas omvandla sitt regeringsinnehav till ett valvinnande koncept.

Och både här och i Storbritannien har man nu dessutom kommit halvvägs in i mandatperioden. Skal man lyckas måste man göra det nu. Tiden håller på att rinna ut.

En stor skillnad är dock att det här knappast finns någon som tror att regeringen kommer att spricka innan valet. I London spekuleras det friskt om att liberalerna inte kommer att sitta kvar hela vägen till nästa val.

Peter Kellner, vid opinionsinstitutet YouGov, har för Prospect identifierat fyra relaterade problem partiets ideologi, politik, varumärke och ledarskap – som partiet måste hantera om inte nästa val skall sluta i katastrof för partiet.

The question is as tough as it is obvious: can the Liberal Democrats revive their flagging fortunes?

[…]

In 2010, the great majority of Labour and Conservative voters also identified with their party (the figures were 84 per cent and 76 per cent respectively.) With the Lib Dems the figure was much smaller: just 43 per cent. Of the 6.8m people who voted for them, just under 3m identified with the party, while almost 4m did not.

It has been like this for many years. The Lib Dem core vote has always been tiny. They add to their support at general elections and, even more spectacularly, by-elections by attracting the tactical votes of people who identify with other parties, and a large slice of the people who don’t identify with any party.

In 2010, the Lib Dems secured the votes of 1.6m Labour identifiers and 1.8m people with no party ID. The group identifying itself as Labour was more left-wing than Labour voters generally.

[…]

As for the 1.8m people with no party identity who voted Lib Dem last time, the Lib Dems have lost more than 1.5m.

[…]

The collapse of these two distinct sources of Lib Dem support explains most of their decline, from 24 per cent of the electorate in 2010 to around 10 per cent today. In contrast, support among Lib Dem identifiers has held up rather better, from 2.9m votes two years ago to 2.3m today.

[…]

YouGov research indicates that there are four related problems that the party must address.

1. Ideology. […] Most right-of-centre voters place the Lib Dems on the left and most left-of-centre voters place the party on the right. Few voters feel that the party’s ideological location is the same as their own. This is especially marked among voters who have switched from Lib Dem to Labour: they are overwhelmingly on the left themselves, but feel that the Lib Dems no longer are.

[…]

2. Policies. [I]t’s common for parties to embrace a range of policies, some of which the public like and some they don’t. But here’s the rub. With every policy position we tested, the people who turn out to be the keenest on the Lib Dem stance are those who describe themselves as “very left-wing.” This means that the party is sending out conflicting messages. Judged by its policies it is well to the left; judged by its continuing partnership with the Conservatives, it veers to the right.

Sadly for the party, it seems that right-of-centre voters look at the party through the prism of policies, and don’t like what they see, while left-of-centre voters look at its alliance with the Tories and are equally put off.

[…]

3. Brand. The confusion of ideology and policy has crippled the Lib Dem brand. Most people—and a huge majority of Lib Dem deserters—say they don’t know what the party stands for, and think it has broken its promises.

4. Leadership. Elections are not just about the message. They are also, increasingly, about the messenger. Is Clegg the right man to lead his party into the next election?

[…]

Separate analysis of one of YouGov’s tracker questions confirms Clegg’s poor standing, especially among the 4m Lib Dem deserters.

Bild: Tidskriftsomslaget är Prospect september 2012.

Read Full Post »

INTRIGERNA MOT PREMIÄRMINISTER Gordon Brown har tagit förnyad fart sedan katastrofresultatet i fyllnadsvalet i Glasgow East.

Scottish National Party vann i förra veckan oväntat valet i Labours tredje säkraste fäste i Skottland. Innan valet hade Labour en majoritet på 13000.

Allt fokus riktas nu mot Gordon Browns möjligheter att hålla sig kvar vid makten.

Det talas nu allmänt om att Brown måste bytas ut för att det överhuvudtaget skall finnas någon chans för Labour att vinna nästa nationella val om cirka två år.

Även om förlusten – enligt Peter Kellner vid opinionsinstitutet YouGov – inte är allt för märkvärdig (”not common, but not that unusual”) så ses valet som ännu en bekräftelse på att tiden börjar rinna ut för Brown och Labour.

Sedan maj har Labour fått stryk i fyra helt olika geografiska områden: London, idylliska Henley, Crewe – med blandad befolkningsstruktur och ett traditionellt Labour fäste, och nu fattiga Glasgow East.

Det innebär att Labour inte längre kan söka problemets lösning hos någon speciell väljargrupp utan existerar över hela det politiska fältet, hos alla väljare – gamla och unga, rika och fattiga, män och kvinnor – i hela landet.

Detta innebär i sin tur att det blir svårt för Labour att få till en positiv väljarförändring bara genom att ”skruva” på sin politik. Det handlar nu om ett utbrett misstroende även när regeringen levererar det som väljarna kräver och förväntar sig.

Regeringen anser sig ha mycket att lyfta fram – siffror som visar på minskad kriminalitet, förbättrad hälso- och sjukvård, insatser för att lösa ut skuldsatta låntagare, frysta drivmedelsskatter och så vidare – men ingenting hjälper. Väljarna är inte längre mottagliga för Labours politiska budskap.

Om Labour skulle göra sig av med Gordon Brown som premiärminister riskerar detta att inte bli mer än en tillfällig lösning utan någon varaktig positiv effekt.

Peter Kellner, som är gift med kabinettministern baronessan Ashton, menar att det inte går att jämföra situationen för Gordon Brown med Margaret Thatcher innan hennes eget kabinett revolterade mot henne;

Then you had an assassin, an alternative strategy and unambiguous evidence that she was the problem. None of those three conditions seems to apply now.

Opinionsundersökningar på 90-talet visade att Torypartiet skulle göra mycket bättre ifrån sig utan Thatcher medan dagens undersökningar visar att Labour inte skulle göra bättre även om man bytade ut Brown.

Dessutom blir det svårt för en ny Labour premiärminister att ta över utan att utlysa nyval. Gordon Brown tog över efter Tony Blair utan att väljarna fick säga sitt. Det blir svårt för ännu en från Labour att göra samma sak även om det inte finns några konstitutionella hinder för detta.

Gordon Brown kommer dessutom knappas att ge med sig utan en rejäl fight mot sina motståndare inom partiet. Detta speciellt som motståndarna inte kan vara säkra på att en kupp kommer att garantera en ny valseger eller en positiv förändring hos väljaran.

Read Full Post »