EFTER MILJÖPARTIETS kongress lanserades Gröna partiet.
Bakom det nya partiet står Joakim Pihlstrand-Trulp som kandiderade till posten som manligt språkrör på kongressen.
Sannolikheten att Gröna partiet kommer att lyckas är minst sagt liten.
Ett parti som vill bygga på ideella krafter måste ofta vara tusen gånger mer professionella än ett etablerat parti.
Riksdagspartierna har råd att slösa bort insatser och resurser eftersom man har tillräckligt med pengar, anställda och erfarna politiker för att kunna rätta till misstagen.
Ett nytt parti har inte den lyxen. Ett eller flera misstag riskerar att dränerar partier på redan begränsade resurser.
Pihlstrand-Trulps kritik mot Miljöpartiet är den som brukar rikas mot partier som vill bredda sig och nå fler än de ideologiskt ”renläriga”.
Jag har en annan vision och ideologi än den som Miljöpartiet har i dag, som baserar sig på populism och att fånga så många väljare som möjligt. Ideologin har tonats bort, vilket är en förändring som har skett ända sedan partiet kom in i riksdagen och därför vill jag vara tydlig med att det här inte handlar om valet av de nya språkrören. För min egen del tycker jag att Miljöpartiet är som vilket annat parti som helst.
[…]
Tanken är väl att Gröna partiet ska fungera lite som en blåslampa också. Jag tror att många kommer bli ledsna över en splittring inom den gröna politiska rörelsen, men jag ser verkligen behovet av ett nytt grönt parti.
I en intervju i Fria tidningen tror Pihlstrand-Trulp t.o.m. på en chans för partiet i valet 2014:
Ingenting är omöjligt. Men jag tror det hänger på att vi är aktiva i sociala medier och lyckas bygga upp en plattform för folk som verkligen är engagerade och söker ett mer ideologiskt förankrat grönt parti. Det ska finnas möjlighet för alla att vara med och påverka, vilket dagens traditionella demokratimodell inte borgar för. Partiet ska bygga på rakhet, ärlighet och väldigt mycket hjärta.
Eldsjälar i all ära men det krävs mer än bara aktivitet på social medier för att lyckas. Se bara på Piratpartiet som byggde hela sin strategi på just sociala medierna. Var finns partiet idag?
Bland många missnöjda partianslutna – oavsett vilket parti det gäller – finns också en övertro på att deras egna idéer kommer att entusiasmera väljare och gräsrötter. Det enda som behövs är att man återgår till sina ursprungliga ideologiska rötter, samt sparkar ut alla taktiserande partistrateger.
Men det räcker att påminna om Feministiskt initiativ och vad som hände när internt käbbel och önsketänkande fick härja fritt. Partiet har ännu inte hämtat sig från alla misstagen inför valet 2006.
Övrigt: Läs pressmeddelandet (samt det korrigerade pressmeddelandet) som tillkännagav lanseringen av Gröna partiet.
Kort kommentar:
Gröna partiet utmanar inte Miljöpartiet. Gröna partiet utmanar etablissemanget och det rådande kvasiekonomiska paradigmet.
Visst räcker inte sociala medier hela vägen, men djungeltrumman och samtal människor emellan är heller inte att underskatta.
Vi kan kallt räkna med att bli osynliggjorda eller nedgjorda i media. Censur och vinkling utifrån kapitalintressen är trots allt ganska påtaglig. C’est la vie.
Hej!
Tack för kommentaren. Själv är jag positiv till alla som vill starta ett nytt parti.
Min huvudpoäng är att många tror att det är lättare än vad det är.
Det kommer att krävas mycket svett och tårar om det skall lyckas.
Två saker som jag inte nämnde är att det är svårt att ta sig igenom i mediabruset.
Medias oitntresse är ett problem. Ett annat är att det är lätt att hamna i ett fack när media väl rapporterar.
Lägg sedan til att politiska motsåndare gärna ”hjälper” media att just definiera ett nytt parti i negativa termer.
Så lycka till!
/Ingemar
Tack för pepp och kloka ord. Vi är beredda på svett och tårar.
Och, som sagt, vi misslyckas hellre med något vi tror på än lyckas med något vi inte tror på. 🙂
PS. Tack också för din analys. Kanske lite väl negativ ton, men visst, realistisk och läsvärd. DS.
Sedan om det här med det aktuella exemplet Piratpartiet.
Kan det vara så att PP är ett enfrågeparti medan GP är ett helfrågeparti (tillspetsad omskrivning av holism)?
Kommer Gröna partiet ha kraft nog att bli ett flerfrågeparti?
Väljarna kommer att uppfatta GP som ett enfrågeparti om GP vinklar alla frågor kring miljöperspektivet.
Ett ”holistiskt” förhållningssätt där allt handlar om hur GP vill skapa ett hållbart samahälle kommer att uppfattas av väljarna som olika sidor av samma miljöpolitik. Och därmed som om GP är ett enfrågeparti.
Inget parti anser sig vara enfrågepartier – inte PP, inte SD och inte FI – men likväl uppfattar väljarna dem mer eller mindre just detta.
Det kommer att bli ett problem för GP att inte också uppfattas som ett enfrågeparti om man alltid har en ”grön” vinkling även på ”vård, skola, omsorg”-frågorna.
mvh/Ingemar
Sant, det är något vi får kämpa mycket med gissar jag.
Grön ideologi handlar om helhetsperspektiv på samhället och världen. Intressant nog så anammar vi även verklig liberalism, i enlighet med John Stuart Mill, till skillnad från dagens ensidiga kvasiliberaler som enbart verkar kunna gestalta frihet som ett envägsbegrepp i sitt tänkande, d.v.s. frihet för dem verkar enbart handla om vad de själva får göra och glömmer gärna bort vilka konsekvenser den i anspråk tagna friheten leder till.
För vår del är det meningslöst att vara en enfrågerörelse. Sedan är givetvis hur vi uppfattas tillika fördomar ett annat kapitel.
Där har vi dock mycket av syftet med Gp: Att medvetandegöra folk om vad ett grönt, alternativt samhälle innebär och att det (visst, enligt vårt förmenande) är så mycket bättre, vackrare och skönare att leva i än dagens nyliberaliserade globala tillväxtekonomi och materialism. 🙂
Får nog lov att be om ursäkt för en lite luddigt formulerad kommentar. Snabbt skrivet. Jag hade, som Strindberg sade, inte tid att skriva kort. 😉