Politisk kommunikation: Bästa valaffischerna 2014!

VAL 2014 | Fyra av partierna har i år haft valaffischer som sticker ut lite extra. Miljöpartiet har som vanligt lyckats väl, trots att man inte har förnyat sig.

Vänsterpartiets har en slagkraftig slogan som är ideologiskt tydlig. ”Inte till salu” och ”Välfärden inte till salu” har lyft de annars ganska traditionella affischerna.

Sverigedemokraterna är nog det parti som överraskat mest med sina färgrika valaffischer. Om affischer kan bidra med att ändra väljarnas bild av ett parti så har säkert Sverigedemokraterna lyckats bäst med detta.

De roligaste valaffischerna står Piratpartiet för. Ett parti som tillbringar mesta av sin tid på nätet gör rätt i att använda katten som symbol. Är det är något som symboliserar nätets så är det just gulliga kattbilder.

Mer: Fler valaffischer hos Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen.

 

Read Full Post »

Mediekritik: Det är ”inne” att vara feminist!

POLITIK | Om man som parti kan odla bilden av sig själv som uppstickare har man mycket gratis. Uppfattas man dessutom som ”inne” har man fått jackpot.

Allt detta passar ganska väl in på Feministiskt initiativ.

Maggie Strömberg visar t.ex. tydligt i Fokus att Soraya Post knappast är någon nybörjare som slår underifrån. Snarare är hon en garvad lobbyist med många års erfarenhet från maktens korridorer.

Men det är knappast en bild media har målat upp.

Det finns många sätt för media att lyfta fram ett parti. Media behöver inte skrivs hyllningsartiklar för att ett parti skall få fördelar framför konkurrenterna.

Det räcker att skriva om helt banala händelser eller skriva okritiska artiklar om hur ett parti är ute och kampanjar och att alla minsann känner stor entusiasm och stridsvilja.

Den typen av ”neutrala” reportage är guld värt. Speciellt om det samtidigt saknas mer kritiskt granskande artiklar om politikens innehåll.

I EU-valet blev det mycket tydligt att alla partier inte behandlades lika.

Piratpartiet ignorerades nästan helt. Sverigedemokraterna var troligtvis det mest granskade partiet medan Feministiskt initiativ var det minst granskade av alla.

Ett exempel på denna okritiska – och därmed ganska hjälpsamma journalistik – gav Metro exempel på efter EU-valet.

En rubrik lyder ”Så kan FI påverka i riksdagen – om de kommer in”.

Det är inte det vanligaste att tidningar vinklar artiklar så pass positivt för politiska partier. En betydligt vanligare rubrik hade naturligtvis varit det omvända. ”FI får ingen möjlighet att påverka i riksdagen” är mer i linje med medielogiken.

Än mer logiskt skulle kunna vara att poängtera att partiet har en helt ofinansierad politik.

Fokus ger ett annat exempel från EU-valet hur partiet har fått en positiv särbehandling av media:

Vid den senaste partiledardebatten i SVT bjöds hon in till försnack i studion. Piratpartiet, som sitter i parlamentet, fanns inte överhuvudtaget i lokalerna, men medvindspartiet feministiskt initiativ fick vara med.

[…]

På ett sätt skiljer sig inte feministiskt initiativ från de andra partier som plötsligt slagit igenom i de två senaste parlamentsvalen. Få förväntar sig att de faktiskt ska ha erfarenhet eller en heltäckande politik, eftersom de anses slå underifrån.

Kanske det. Men Feministiskt initiativ slår knappast ”underifrån”. De är etablerade sedan länge. Deras startsträcka har varit betydligt längre än t.ex. Piratpartiets.

Dessutom har de knappast granskats överhuvudtaget i media under de senaste åren. Och så länge som feminism är så gångbart och okontroversiellt kommer de alltid att ha en fördel i media framför andra partier.

Frågan är om media ens efter framgången i Europaparlamentsvalet kommer att ändra på sitt sätt att granska partiet. Om inte kommer Feministiskt initiativ med största sannolikhet att sitta i riksdagen efter nästa val.

Tidskriftsomslag: Fokus den 13-29 maj 2014.

Read Full Post »

Val: (MP), (SD) och (FI) de stora vinnarna!

VAL 2014 |  De stora segrarna i EU-valet blev Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ.

Den stora skrällen var att Miljöpartiet gick förbi Moderaterna och blev det nästa största partiet.

Troligtvis passade många moderata väljare på att straffa partiet i ett val som man inte uppfattar som lika viktigt som de kommande nationella valen.

Frågan är nu vilka lärdomar moderaterna drar av detta. Och om de hinner åtgärda problemen innan nästa val i september.

Medan Feministiskt initiativ fick 5,3 %, och kan nu ta plats i Europaparlamentet, tvingas Piratpartiet åka hem.

Feministiskt initiativ kunde i lugn och ro genomföra sin valkampanj utan överhuvudtaget behövt utså någon granskning i media.

Trots att deras politik var fullt synlig för både media och politiska motståndare kunde man bedriva sin valkampanjen i lugn och ro.

Men även två andra partier kunde dra en suck av lättnad när valresultatet blev klart. Kristdemokraterna och Centerpartiet gjorde betydligt bättre ifrån sig än vad opinionsundersökningarna har visat.

Detta beror säkert på att mindre partier kan dra nytta av att valdeltagandet alltid är lägre i EU-valet än in de nationella valen. Mindre partier som lyckas mobilisera kan göra ett bra val.

Både Kristdemokraterna och Centerpartiet har säkert lyckats locka missnöjda moderater. Men dessa partier kan inte lita på att dessa nyförvärvade väljare förblir lojala även i september.

De stora förlorarna blev Moderaterna, Folkpartiet och Piratpartiet. Moderaterna (13,5 %) tappade rejält jämfört med resultatet för 2009 (18,8). Medan Folkpartiet landade på 9,9 % utplånades Piratpartiet.

Socialdemokraternas högst marginella framgång skulle kunna vara en indikation på att valet i september blir en rysare för partiet. Partiet kan knappast förlita sig på att Moderaterna fortsätter leverera oinspirerade valkampanjer.

Socialdemokraterna hoppas säkert att valresultatet bara bekräftar att deras väljare inte prioriterar EU-valet i samma utsträcknings som riksdags-, landstings- och kommunalval.

Moderaterna 13,5 % (18,8)

Folkpartiet 9,9 % (13,6)

Centerpartiet 6,6 % (5,5)

Kristdemokraterna 6,0 % (4,7)

Socialdemokraterna 24,5 % (24,4)

Miljöpartiet 15,2 % (11,0)

Vänsterpartiet 6,3 % (5,7)

Sverigedemokraterna 9,8 % (3,3)

Piratpartiet 2,2 % (7,1)

Feministiskt initiativ 5,3 % (2,2)

Mer: Slutgiltiga siffror på val.se.

Read Full Post »

Opinion: (FI) seglar på en räkmacka!

VAL 2014 | Vilket är det minst granskade partiet i Sverige. Av riksdagspartierna måste det vara Miljöpartiet.

Detta skall jämföras med Sverigedemokraterna som antagligen är det mest granskade.

Men det finns även andra som kommer lätt undan. Medias granskning av Piratpartiet och Feministiskt initiativ är näst intill obefintligt.

Och när det gäller talespersonen Gudrun Schyman finns det t.o.m. en tendens att lyfta fram henne.

Schyman är antagligen den enda partiledare som idag skulle kunna avstå från en pressekreterare. Det räcker med en bokningsansvarig. Media gör arbete åt henne. Det finns knappast något program som hon inte har deltagit i.

Och nu stiger partiet i opinionsundersökningar. Vilket naturligtvis får journalister och redaktörer att dra slutsatsen att man hela tiden har gjort rätt nyhetsbedömning. Det blir rena rama cirkelresonemanget.

Nu har även en forskare lyft fram det gratisstöd som partiet får i media.

I jämförelse med den granskning som gjordes av till exempel Sverigedemokraterna (SD) när deras opinionssiffror motsvarade Fi:s blir det extremt tydligt att Fi inte granskas särskilt hårt. Det menar Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Om man tänker på den diskurs som finns i Sverige hade SD en betydligt längre uppförsbacke i vad som brukar räknas som fel, vilket öppnar för granskning, säger han till Metro.

– Jämställdhet, däremot, räknas som en paradgren. Diskursen är att det faktiskt är bra med jämställdhet, solidaritet och jämlikhet. Alla vill vara feminister. Då blir det svårare att ge sig på dem som förespråkar det mest av alla.

Frågan är naturligtvis varför det är på detta sätt. Jonas Hinnfors pekar på jämställdhet. Ingen ifrågasätter idag behovet. Få saker är mer politiskt korrekt.

Men det finns en annan anledning till partiets framgångar.

Så här skrev Lars Adaktusson på den tiden när han fortfarande var frilansjournalist och programledare:

I drygt 30 år har Göteborgs universitet och journalistikprofessorn Kent Asp undersökt den svenska journalistkårens politiska preferenser – trenden har hela tiden varit den samma. Partierna som finns på vänsterkanten har större stöd bland journalister än hos befolkningen i övrig, mest överrepresenterade är Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Med detta har följt en åsiktsmässig och värderingsmässig likriktning vars konsekvenser är mer sofistikerade än vad som kan utläsas av enskilda artiklar eller antalet sända inslag. Det handlar om principerna för nyhetsvärdering, om vilka ämnen som ska uppmärksammas och om gängse förhållningssätt till övergripande samhällsfrågor.

Självklart är detta betydelsefullt och värt att diskutera. På samma sätt som det inom journalistkåren är angeläget med jämn könsfördelning och med personer av utländsk härkomst, borde det vara angeläget med skiftande politiska och ideologiska synsätt.

Och vänsterpartister och miljöpartister ligger inte långt ifrån Feministiskt initiativ i frågor som rör feminism och jämställdhet.

Inte konstigt att Schyman och Feministiskt initiativ seglar fram på en räkmacka i svensk politik.

Read Full Post »

Kampanj: Flummigt budskap från (FI)!

VAL 2014 | När Feministiskt initiativ bildades fanns det en debatt om behovet att kunna attrahera väljare från båda vänster och höger.

En sådan diskussion existerar inte längre. Partiet har valt att lägga sig klart och tydligt till vänster.

I realiteten har man lagt sig så pass nära Vänsterpartiet att det knappt går att få in ett flugpapper mellan partierna.

Detta är kanske inte så konstigt med tanke på att språkröret Gudrun Schyman en gång i tiden var Vänsterpartiets partiledare.

Att man ligger längst till vänster blir inte tydligare än på det utrikes- och säkerhetspolitiska området.

Så här svarar t.ex. Schyman när det handlar om Ukraina, en av Europas största säkerhetspolitiska kriser sedan Balkankrigen på 1990-talet:

Tron att Ryssland skulle pacificeras om omvärlden bara avrustade är så groteskt att det borde leda till en diskussion om partiet överhuvudtaget kan uppfattas som seriöst.

I realiteten är partiet i realiteten – precis som Sverigedemokraterna och Piratpartiet – ett enfrågeparti.

Så fort ett problem inte kan stöpas om i genus- eller feministiska termer visar Feministiskt initiativ att man inte är ett fullt utvecklat parti.

Bild: Ett urklipp från Sydsvenskan den 4 maj 2014.

Read Full Post »

Strategi: (PI) lever på gamla meriter!

VAL 2014 | Partierna har börjat så smått med sina valkampanjer inför EU-valet. Piratpartiet verkar mest försöka vinna på vad man gjort.

Tydligen har man mer eller mindre utan hjälp stoppat ACTA-avtalet, skyddet våra personuppgifter och sett till att vi snart får en upphovsrättsreform.

Phew! Inte illa för ett parti med bara två mandat. Men vad man tänker göra framöver är lite mer otydligt.

Man säger sig vilja arbeta för en ”human och rättssäker” flyktingpolitik, som dessutom utgår ifrån ”individens rättigheter” samt stärka stödet för ”hbtq-personer inom hela unionen”.

Man får lätt känslan att det inom partiet finns en viss osäkerhet om vad man är och vad man vill vara. Och har man tagit de stora striderna så är det kanske inte konstigt om man känner sig lite krigströtta.

Men vilken valstrateg som helst kan intyga att det nästan är omöjligt att vinna på vad man gjort. Väljarna vill veta vad man tänker göra framöver.

Den otydliga profilen är i bästa fall resultatet av att man insett att partiprofilen varit lite väl tunn för att man skall klara ännu en valrörelse. Piratpartiet är inte längre ”the new kids on the block”.

Istället satsar man på att lägga sig så nära som möjligt de caffè latte drickande storstadsborna med någon form av vänsterliberala, feministiska åsikter.

Lite som om man blandade samman Mona Sahlin och Gudrun Schyman med en liten skvätt socialliberalism à la Bengt Westerberg.

Men klarar man inte av att vara tydligare i ett flygblad riskerar man inte heller kunna entusiasmera väljarna.

Read Full Post »

Opinion: (FI) som lobbyorganisation!

VAL 2014 | Är det någon som längre minns rapporteringen kring Piratpartiets imponerande medlemsutveckling?

Antalet medlemmar steg t.ex. 2009 vid ett tillfälle till 20 000 på bara några månader. Piraterna var plötsligt landets tredje största parti. Imponerande. Eller?

Kruxet var bara att medlemskapet var gratis. Det hela liknade mer en grupp på Facebook.

Eller som den gamla barden skulle ha uttryckt det:

Life’s but a walking shadow, a poor player

That struts and frets his hour upon the stage

And then is heard no more: it is a tale

Told by an idiot, full of sound and fury,

Signifying nothing.

Samma fenomen, om än lite modifierat, kan man nu se vad gäller Feministiskt initiativ.

”När partiet i helgen samlades för valkonferens var över hälften av medlemmarna nya från i år. Partiet har nu fler medlemmar än miljöpartiet och sverigedemokraterna hade när de kom in i riksdagen”, skriver Ida Ölmedal i Fokus.

Betydligt bättre än Piratpartiets fluffiga siffror. Men det är på Facebook som Feministiskt initiativ verkligen imponerar.

Antalet toppnoteringar för följare per vecka 2014 är 12518. Det näst största partiet Socialdemokraterna når bara når 8781 följare.

(En aktiv ”följare” definieras som en person som ”gillat”, kommenterat eller delat ett inlägg från partiernas officiella fansidor på Facebook.)

Feminismen är idag så väl etablerat i den politiska debatten att ingen vågar riktigt utmana eller ifrågasätta.

Trots detta finns det inget som indikerar att Feministiskt initiativ (eller Piratpartiet) skulle lyckas speciellt mycket bättre i årets val.

På så sätt framstår Feministiskt initiativ mer som en skicklig påtryckargrupp eller lobbyorganisation än ett politiskt parti. Deras frågor är ständigt aktuella i media och övriga partier måste förhålla sig till dem.

Inte illa för ett parti som överhuvudtaget inte märks i opinionsundersökningar och partimätningar.

Read Full Post »

Kommunikation: ”Please be evil”!

INTEGRITET | Är det någon som längre minns den hysteriska debatten kring FRA och hoten mot den personliga integriteten?

Mest frånvarande i debatten var argumentet att svensk säkerhets- och underrättelsetjänst rimligtvis måste ha möjlighet att spana efter terrorister och spioner.

Om Nisse vill gå omkring i damunderkläder intresserar detta knappast Säpo eller FRA om inte Nisse också råkar vara terrorist. Däremot är den typen av information värd sin vikt i guld för dagens nätgiganter.

Idag damsugs nätet på personliga uppgifter för att kunna kärtlägga människors vanor in i minsta detalj. Den personliga integriteten står inte högt i kurs när man kan tjäna pengar.

Trots detta är det knappast något parti på höger– eller vänsterkanten som protesterar.

”Jättarnas insamling av kunddata överträffar redan allt historien skådat. Ändå är det bara början”, skriver frilansjournalisten Paul Frigyes.

Denna kamp har lett till upprepade intrång i våra privata sfärer och tradering av folks livsval i en laglig gråzon. För någon vecka sedan uppdagades till exempel att mikrobloggen Twitter, genom bolaget Datasift bjudit ut all vår twitterhistorik under de senaste två åren, inklusive data om var vi befunnit oss, för försäljning till externa bolag. Under vårvintern har även avslöjats hur Google och Apple med cookies och appar spionerat på sina användare och i ett fall med Apples Iphone även distribuerat tillgång till användarnas privata adressböcker och foton.

Det märkliga i utvecklingen är knappast strömmen av övertramp i sig. Utan snarare de lama protesterna från de sociala mediernas apostlar och de som säger sig kämpa för integritetsfrågor. Piratpartiet, som oavlåtligt dundrat mot statliga intrång i privatlivet, tycks närmast obekymrat över privatföretagens ambitioner. Protester förekommer men ebbar snart ut.

[…]

Allt som klassats som sociala medier är positivt och demokratiskt. Alla som är klädda i t-tröja och jeans och levererar rappa självironiska repliker är automatiskt good guys – man verkar i en värld som, enligt webbdagarnas sluttalare och Sveriges mest profilerade sociala medier-profet Joakim Jardenberg, bör handla om strävan efter att göra ”good shit”. Sådana evenemang ger nätgiganterna legitimitet. Googles slogan ”Don’t be evil” uttrycker ett moraliskt anspråk och en självbild, och nätjättarnas största pr-prestation måste vara just att de lyckats profilera sin globala expansion och vinstjakt som en väckelserörelse.

Var finns Piratpartiet? Var finns nu alla de liberaler och socialdemokrater som tidigare vurmade för människors personliga integritet?

Read Full Post »

Politik: Tyska Piratpartiet inspirerar svenska pirater?

BERLIN | Piratpartiet i Sverige för en tynande tillvaro. Piratenpartei i Tyskalnd har lyckats samla var tionde väljare.

Högst sannolikt kommer Piratpartiet försöka kopiera framgångsreceptet. Strategin är i och för sig en no-brainer.

Det handlar om att inse att ett framgångsrikt parti aldrig kan vara ett enfråge- eller fåfrågeparti. Man måste vara relevant för fler än bara den hårda, motiverade ideologiska kärnan.

Daniel Rydén, Sydsvenskan, har intervjuat Fabio Reinhardt i Berlin där partiet har 8,9 procent.

Varför går det bättre för de tyska piraterna?

– För att vi gjorde allting rätt den här gången, säger Fabio Reinhardt.

Till skillnad från 2009, när det tyska Piratpartiet gick till val på enbart sina hjärtefrågor: ett fritt internet och en modernisering av upphovsrätten.

– När journalisterna frågade oss om andra saker hade vi ingenting att säga. Vårt program räckte helt enkelt inte till en berättelse.

Piratenpartei kom inte in i förbundsdagen och bestämde sig för att göra två saker annorlunda inför valet i Berlin den 18 september 2011.

De skaffade sig ett valprogram med ståndpunkter inom många områden. […]

De formulerade en berättelse som säger att Piratpartiet är annorlunda än alla andra partier.

– Vi tillhör en generation som har blivit social i en digital tidsålder. Vi bygger partiet på nätet och vi gör det öppet. Partiledaren och den nya medlemmen har samma möjlighet att höras eftersom våra forum är digitala. Det är speciellt för oss men vi förstod att vi måste utveckla det sättet att arbeta och förstärka det som är utmärkande.

[…]

Det finns en viktig skillnad mellan svenska och tyska pirater: många av de krav som det tyska Piratpartiet profilerar sig med är redan genomförda i Sverige.

Svenska offentlighetsprincipen, meddelarprincipen, allmän skolpeng, fri skollunch och strandskydd är frågor som partiet plockar poäng på i Tyskland.

Piratpartei i Berlin vill ha ett heltäckande politiskt program. Men tittar man närmare på dessa ”nya” frågor kan man se konturerna av ett framtida problem.

Allmän tillgång till handlingar hos myndigheterna.

Fria trådlösa nätverk i hela Berlin.

Fria resor i kollektivtrafiken.

Mer makt till stadsdelarna.

Satsning på datorutbildning för äldre.

Fler lärare i skolan. Skolpeng för privata skolor. Fri lunch i skolan. Ökad satsning på språk.

Bättre skydd för historiska byggnader.

Nej till övervakningskameror på allmänna platser.

Ökat konsumentskydd.

Liberal drogpolitik.

Minimilön.

Medborgarlön.

Likställ alla samlevnadsformer.

Lägre priser på all kultur.

Detta är en önskelista i ett parti där man ännu inte vant sig vid att ta de politiska eller ekonomiska konsekvenserna av den egna politiken.

Om man skulle uppnå egen majoritet (osannolikt) eller ingå i en koalition (mer sannolikt) måste man börja prioritera eller kompromissa rejält.

Knappast det populäraste när både ledning och medlemmar har vant sig vid att alltid vara alla goda gåvors givare. Fråga bara Lars Ohly (V) och medlemmarna i Vänsterpartiet.

Read Full Post »

Analys: Gröna partiet utmanar Miljöpartiet!

EFTER MILJÖPARTIETS kongress lanserades Gröna partiet.

Bakom det nya partiet står Joakim Pihlstrand-Trulp som kandiderade till posten som manligt språkrör på kongressen.  

Sannolikheten att Gröna partiet kommer att lyckas är minst sagt liten.

Ett parti som vill bygga på ideella krafter måste ofta vara tusen gånger mer professionella än ett etablerat parti.

Riksdagspartierna har råd att slösa bort insatser och resurser eftersom man har tillräckligt med pengar, anställda och erfarna politiker för att kunna rätta till misstagen.

Ett nytt parti har inte den lyxen. Ett eller flera misstag riskerar att dränerar partier på redan begränsade resurser.

Pihlstrand-Trulps kritik mot Miljöpartiet är den som brukar rikas mot partier som vill bredda sig och nå fler än de ideologiskt ”renläriga”.

Jag har en annan vision och ideologi än den som Miljöpartiet har i dag, som baserar sig på populism och att fånga så många väljare som möjligt. Ideologin har tonats bort, vilket är en förändring som har skett ända sedan partiet kom in i riksdagen och därför vill jag vara tydlig med att det här inte handlar om valet av de nya språkrören. För min egen del tycker jag att Miljöpartiet är som vilket annat parti som helst.

[…]

Tanken är väl att Gröna partiet ska fungera lite som en blåslampa också. Jag tror att många kommer bli ledsna över en splittring inom den gröna politiska rörelsen, men jag ser verkligen behovet av ett nytt grönt parti.

I en intervju i Fria tidningen tror Pihlstrand-Trulp t.o.m. på en chans för partiet i valet 2014:

Ingenting är omöjligt. Men jag tror det hänger på att vi är aktiva i sociala medier och lyckas bygga upp en plattform för folk som verkligen är engagerade och söker ett mer ideologiskt förankrat grönt parti. Det ska finnas möjlighet för alla att vara med och påverka, vilket dagens traditionella demokratimodell inte borgar för. Partiet ska bygga på rakhet, ärlighet och väldigt mycket hjärta.

Eldsjälar i all ära men det krävs mer än bara aktivitet på social medier för att lyckas. Se bara på Piratpartiet som byggde hela sin strategi på just sociala medierna. Var finns partiet idag?

Bland många missnöjda partianslutna – oavsett vilket parti det gäller – finns också en övertro på att deras egna idéer kommer att entusiasmera väljare och gräsrötter. Det enda som behövs är att man återgår till sina ursprungliga ideologiska rötter, samt sparkar ut alla taktiserande partistrateger.

Men det räcker att påminna om Feministiskt initiativ och vad som hände när internt käbbel och önsketänkande fick härja fritt. Partiet har ännu inte hämtat sig från alla misstagen inför valet 2006.  

Övrigt: Läs pressmeddelandet (samt det korrigerade pressmeddelandet) som tillkännagav lanseringen av Gröna partiet.

Read Full Post »