Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Zimbabwe’

MAD MEN | Vem kan man riskfritt göra narr av i reklam? Diktatorer borde vara ok. Om man inte gör det i deras eget land vill säga.

The Economist skriver:

The list of people or groups an advertiser can be rude about is very short, reckons Bob Jeffrey, the boss of JWT, a big ad agency.

[…]

Nando’s, a South African restaurant chain, forgot that with an ad showing a Robert Mugabe lookalike glumly alone at dinner (after many of his fellow despots had been deposed). He reminisces about happy days shooting water pistols with Muammar Qaddafi, playing in the sand with Saddam Hussein and riding a tank, “Titanic”-style, with Idi Amin. The ad was broadcast in South Africa, where Nando’s middle-class target audience found it hilarious. But Nando’s also has restaurants in Zimbabwe. Threats ensued. Fearing violence against its staff there, the ad was pulled.

En av figurerna i reklamen föreställer Sydafrikas tidigare president Pik Botha. Inte så länge sedan var även det landet en diktatur. Idag kan man skämta om sin egen historia. Det kan man kalla en historielektion i miniatyr.

Read Full Post »

DE POLITISKA PARTIERNA tävlar om att lansera gröna frågor och initiativ.

På Kristdemokraternas riksting i juni lanserade partiet sitt nya, uppdaterade miljöprogram medan Socialdemokraterna under Almedalsveckan lovade en miljöbonus för att skapa miljösmarta hus.

Idag kan inget parti vara utan ett omfattande miljöprogram. Frågan är bara hur mycket man vinner på att driva miljöfrågor aktivt. Kan alla partier vinna väljare med miljöfrågor eller är det snarare så att en bra miljöpolitik har blivit en brasklapp, ett renlighetskrav som inte går att ignorera för ett parti som vill tas på allvar?  

Vad vi vet är att miljöfrågor inte brukar ligga speciellt högt hos väljarnas preferenser. Miljöfrågor är inte heller lika viktiga hos de olika partiernas väljare.

Ett bra miljöprogram kan då vara något som legitimerar för väljaren att man röstar på ett parti även om det skulle vara andra fågor som man för tillfälligt anser vara de viktiga. Miljöprofilen blir en tröskel som partierna måste ta sig över innan man kan göra sig förtjänt av en röst.

Ordet ”miljö” har idag blivit som begreppet ”demokrati”, inte ens Robert Mugabe i Zimbabwe  påstår sig vara något annat än en trogen demokrat. Och inget parti vågar vara annat än upplysta ”miljöpartier”.

Utmaningen för respektive parti blir då att balansera så att miljökampanjerna inte blir så omfattande att man inte får tid, pengar och ork kvar att sälja in de sakfrågor som verkligen kommer att generera röster på valdagen.

Detta är naturligtvis speciellt viktigt för de mindre partierna som har begränsade personella och ekonomiska resurser att fördela över mandatperioden.

Inom reklamvärlden – där man oftast är först med att upptäcka nya konsumtionsmönster och trender – har man nu uppfattat en viss mättnad bland konsumenterna när det gäller reklam som framhäver olika positiva miljöaspekter.

Grön marknadsföring växer men det gör också anmälningarna om falsk eller överdriven reklam där miljöaspekterna överdrivs. Istället för att företag uppfattas som ansvarstagande kan överdrivna påståenden generera skepsis.

Enligt Jonathan Banks på det engelska marknadsundersökningsföretaget Nielsen, tar det cirka arton månader innan en fråga som bekymrar förlorar sitt grepp om allmänheten. Kanske har vi nått den gräns när miljöaspekterna nu kommer att vara så mainstream att det blir svårt att ha miljö som en tydlig konkurrensfördel. 

Advertising Standards Authority, en industrifinansierad organisation som granskar innehållet i engelsk reklam, har fått in 561 klagomål angående överdrivna påståenden i 410 reklamkampanjer under förra året. Det är en ökning från 117 klagomål på 83 kampanjer 2006.

Samma tendens ser European Advertising Standards Alliance som är en paraplyorganisation för liknande organisationer i Europa.

Enligt Mike Lawrence på den Boston baserade varumärkesbyrån Cone finns det ett gap mellan vad som marknadsförs och vad konsumenterna får i sin hand. Det är inte säkert att marknadsförarna själva har upptäckt detta gap.

Dagens konsumenter är medvetna om vissa överdrifter i reklam. Konsumenten har inget emot att ”spela med” när tandkrämen utlovar både vita tänder och ökad attraktionskraft. Konsumenter förstår denna överdrift och låter ”skämtet” passera.

Men sofistikerade konsumenter kan känna sig lurade när en produkt påstår sig ”förbättra miljön”. Det krävs ingen större insikt för att räkna ut att det snarare handlar om att produkten i bästa fall har ”mindre” påverkan på miljön än vad den skulle kunna ha eller jämfört med konkurrerande produkter.

Lösningen är att sluta upp med vaga påståenden som inte går att bevisa. Genom att vara mer specifik och istället peka på de åtgärder som företaget har vidtagit kan man kanske undvika besvikelse och ökad cynism hos konsumenterna.

Procter & Gamble har t.ex. informerat sina konsumenter att det går att spara energi om man tvättar sina kläder i 30 grader istället för i högre temperaturer.

Problemet återstår dock att företag kan framstå som inkonsekventa om man drabbas av en kris. Detta oavsett om denna kris har med företagets miljöprofil att göra.

Brittiska BP har dragit ner på sina imagerelaterade aktiviteter sedan 2005 när ett raffinaderi i Texas exploderade. Explosionen hade inget med företaget miljöprofil att göra men påverkade naturligtvis direkt bilden av ett företag som vill framstå som socialt ansvarstagande.

Inkonsekvens har också sina fördelar, åtminstone för alla dem som jobbar med att hjälpa företag med deras image och reklam.

Läs mer om hur ”Marketing of ‘green’ loses some buzz and credibility”.

Read Full Post »