Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘YouGov’

OPINION | Oron för att Socialdemokraterna under Stefan Löfven har valt fel strategi är påtaglig bland deras anhängare.

Tiden nr 6 december 2012

I den socialdemokratiska idétidskriften Tiden skriver avgående chefredaktören Daniel Suhonen om risken för att passiviteten skulle kunna kröna Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson till nästa ”arbetarledare”.

Byter man inte strategi och politik kommer sannolikt två saker hända: SD kommer fortsätta att få ökat stöd och Fredrik Reinfeldt sitter kvar efter valet 2014.

[…]

I stället har S detta krisår 2012 valt att göra exakt det som de politiska teoretikerna varnat för. Lagt sig nära Moderaterna. I takt med att konflikterna i samhället ökat har de försvunnit från politiken.

S-förslaget till ny skattepolitik blev i stort sett: inga förändringar. Om höstbudgeten var S-kritiken främst att regeringen spräckte budgetreglerna, inte att man lät bli att ge mer pengar till kommunerna eller investeringar. Varje dag kommer rapporter om ökade inkomstklyfter, bostadsbrist, arbetslöshet, människor som far illa, kommuner som inte klarar välfärden hela vägen ut, järnvägar som står still eller busslinjer som dras in. Och om fler flyktingar. Att inte ta en hård reformistisk konflikt om alla de viktiga uppgifter som politiker ska göra något åt men där politiken dragit sig tillbaka, är ett oförlåtligt misstag.

[…]

För att hindra att Jimmie Åkesson blir den nya arbetarledaren måste Stefan Löfven våga vara det genom att på allvar börja fajtas med Fredrik Reinfeldt. Det räcker inte med piruetter och retoriskt småjabbande. Det behövs en storslägga. En rak vänster. Lite riktig särskiljande reformism.

Men Suhonens och vänsterns invändningar mot Löfven verkar inte handla så mycket om strategin som att man inte tycker om politikens innehåll.

Oavsett vilket kan den socialdemokratiska passiviteten mycket väl framstå som märklig med tanke på Alliansens trötthet och idéfattigdom.

Men det betyder inte att Löfven skulle vara inne på fel spår.

Det är inte alltid den boxare som går på offensiven som vinner matchen. En motståndare som känner sig tvingad att attackera p.g.a. att han ligger under på poäng riskerar att blotta sig för kontraattacker.

Löfven ser idag ut att försöka undvika att göra några stora misstag som skulle kunna skada Socialdemokraternas ledning.

Trots att väljarnas fortfarande har större förtroende för Reinfeldt än för Löfven är det Socialdemokraterna som är det största partiet i de flesta opinionsundersökningar.

I senaste Demoskop tappade t.ex. Moderaterna hela 3 procent samtidigt som Kristdemokraterna ligger under riksdagsspärren.

Och hos YouGov backar Moderaterna från 30,3 till 27,4 procent. Socialdemokraternas siffror är däremot stabila. Man ökar med 0,1 procent till 31,4 procent.

I samma mätning anser dessutom en majoritet – 40 procent – att Sverige är på väg i fel riktning. Det är en ökning med 4 procent från december.

Siffran för de som anser att regering håller rätt kurs ligger på 35 procent. En minskning med 3 procent.

”I mitten av förra mandatperioden låg också Alliansen pyrt till. Skillnaden mellan nu och då är att då var folket förbannade på regeringen. Nu är man mer trött på den och det är svårare att hämta sig från trötthet än från ilska”, säger analyschef Stina Morian.

Detta visar att det snarare är Reinfeldt & Co som är i mest desperat behov av en ny strategi. Inte de rödgröna partierna.

Den stora frågan för Löfven är snarare om partiet klarar att växla om ifall förutsättningarna skulle förändras. Vad gör man om opinionen skulle vända uppåt för Alliansen?

Men så här långt ser ”steady does it” ut att vara en strategi som fungerar.

Bild: Tidskriftsomslaget är Tiden nr 6, december 2012.

(Detta inlägg publiceras även på Makthavare.se.)

Read Full Post »

STRATEGI | Desperata människor gör desperata saker. Detsamma tycks gälla partier. Och för Centerpartiet tar det sig alltmer destruktiva uttryck.

Centerpartiet - En hållbar framtid - förslag på idéprogram 2012

Att Kristdemokraterna hamnat under riksdagens fyraprocentspärr hos Ipsos och Novus förvånar inte. Partiet ligger numera oftare under än över spärren.

Men det är inte bara Göran Hägglund som har problem. Mer förvånande är att Centerpartiet med sina 3,4 procent hos Ipsos hamnar under Kristdemokraterna som får 3,5 procent.

Det är den lägsta siffran sedan partiet under Lennart Daléus fick en bottennotering på 3,2 procent i oktober 2000.

Man skulle kunna viftas bort det hela som en anomali om det inte var för att partiet redan tidigare har hamnat under spärren hos YouGov (3,8 %) och Demoskop (2,9 %).

Centerpartiet presenterade den 18 december sitt förslag till nytt idéprogram. Dokument är det närmaste politisk harakiri vi har sett i modern tid från ett riksdagsparti.

Programgruppen vill se en svensk nyliberal s.k. nattväktarstat:

Centerpartiet anser […] att staten bör vara så liten som möjligt. Ur ett svenskt perspektiv innebär det att statens ansvar och makt måste minska till förmån för människors eget ansvarstagande och makt över sina egna liv och gemenskaper.

Platt skatt:

Det offentliga samhället har rätt att beskatta medborgarna för att finansiera gemensamma offentliga angelägenheter. Beskattning begränsar dock människors självbestämmande […]. Centerpartiet strävar efter ett plattare skattesystem, med låga marginalskatter, som gynnar drivkrafterna bakom samhällets välstånd.

Månggifte:

Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.

Fri invandring:

För ett parti som värnar friheten och bygger sina värderingar på alla människors lika rätt och värde finns inget annat logiskt ställningstagande än att man är för en fri invandring.

Dokumentet utgör en potentiell fara för både Annie Lööf och Centerpartiets framtid.

1) Annie Lööf fick ägna en hel del tid åt att distansera sig från Stureplanscentern och sin nyliberala image efter att ha blivit vald till partiledare.

Programförslaget indikerar att hon inte lyckats neutralisera problemet.

2) Hitintills har kritiken mot Lööf mest handlat om att hon inte syns och bara levererar floskler när hon väl hörs.

Nu riskerar hon dessutom uppfattas som en svag ledare utan koll på vad som händer i partiet.

I alla andra partier är framtagandet av ett nytt ideologiskt program en seriös verksamhet som man angriper med stort allvar.

Alla inser att ideologin utgör kärnan i partiet och måste modifieras med varsamhet för att partiet inte skall tappa sin själ.

Men här verkar det mest som om man lagt ut hela det ideologiska utvecklingsarbetet på entreprenad. Tydligen vann nyliberala Fria Moderata Studentförbundet och Stureplanscentern upphandlingen.

3) Även om programmet kommer att modifieras när det väl behandlas på extra partistämman i mars 2013 är mycket av skadan redan skedd.

Många väljare noterar säkert inte skillnaden mellan ett förslag och fastlagd politik.

För många spär förslaget därför säkert bara på bilden av partiet som distanserat från vanliga väljare och traditionell centerpartistisk politik.

Resan från intresseparti för bönder och landsbygd, via miljörörelse till dagens nyliberala storstadsparti har gått allt för fort. Partiet framstår som smått desperat.

4) Alla Lööfs alla ”framtidsresor där hon träffat ”vardagshjältar riskerar att framstå som det PR-trick det antagligen också var.

Under sitt första halvår lär Lööf ha genomfört 25 sådana resor där hon lyssnat in vad väljare tycker. Fler har det säkert blivit sedan dess.

Men sannolikheten att vanliga väljare har insisterat på att Sverige skall införa federalism är minimal. Och antalet personer som efterfrågar månggifte, helt öppna gränser och fri invandring är nog inte heller speciellt många.

Programgruppen uppfattar sig säkert sig själva som både modiga och ideologiskt renläriga. Men vad man gjort är snarare ett klassiskt politiskt misstag.

Man har förflyttat sig så långt bort ifrån vad vanliga väljare uppfattar som mitten att man gjort sig själva politiskt irrelevanta.

Övrigt: Inlägget publiceras även på Makthavare.se.

Read Full Post »

ProcentVÄLJARE | Efter SCB:s stora partisympatiundersökning (PSU) är det nu dags för två mindre från Demoskop respektive YouGov.

I båda opinionsundersökningarna har man frågat väljarna hur man skulle rösta om det var val idag.

Resultatet har en del intressanta likheter.

1. De rödgröna partierna leder stort i båda. Mycket p.g.a. att Centerpartiet och Kristdemokraterna inte ens skulle klara att ta sig in i riksdagen om det var val idag.

2. I båda mätningarna hamnar Centerpartiet och Kristdemokraterna under fyraprocentspärren till riksdagen. I Demoskop når man inte ens upp till tre (!) procent.

3. Socialdemokraterna tappar ungefär lika mycket hos både YouGov och Demoskop.

4. I båda mätningarna går Miljöpartiet fram om än högst marginellt.

5. Sverigedemokraterna ligger kvar på höga siffror och är tredje största partiet i båda undersökningarna.

Men det finns också en del märkligheter som gör att mätningarna ser lite spretiga ut när man tittar på dem.

1. I Demoskop tar Moderaterna ett raskt kliv fram och ökar med 3,2 %. I YouGov tappar man istället 0,4 %.

2. Dessutom är Moderaterna större än Socialdemokraterna hos Demoskop. Hos YouGov är man fortfarande mindre.

3. Sverigedemokraterna hamnar på hela 10, 9 % i YouGov medan man tappar marginellt i Demoskop.

YouGov:

De rödgröna 45,1 % och Alliansen 36 % och

Socialdemokraterna 31,3 (-1,5), Miljöpartiet 7,1 (+0,1) och Vänsterpartiet 6,7 (-0,7)

Moderaterna 30,3 (-0,4), Folkpartiet 5,7 (+0,8), Centerpartiet 3,8 (-0,5) och Kristdemokraterna 3,5 (-0,5))

Sverigedemokraterna 10,9 (+2,7)

Demoskop:

De rödgröna 45,5 % och Alliansen 39,4 %

Moderaterna 33,5 (+3,2), Folkpartiet 5,9 (+0,1). Centerpartiet 2,9 (-1,6) och Kristdemokraterna 2,8 (-0,9)

Socialdemokraterna 32,1 (-1,1), Miljöpartiet 8,3 (+0,3) och Vänsterpartiet 5,1 (+0,4)

Sverigedemokraterna 8,6 (-0,4)

Read Full Post »

ANALYS | Det är inte var dag man ser ett politiskt parti moraliskt implodera. Men någon gång skall vara den första.

Efter att den ekonomiskpolitiske talespersonen Erik Almqvist (SD) sparkades från sina politiska uppdrag tar nu Kent Ekeroth, rättspolitisk talesperson, time-out.

Och som alla vet är time-out politikens motsvarighet till att ligga lågt och hoppas på det bästa.

Många som nu diskuterar hur händelserna kommer att påverka opinionssiffrorna verkar vara överrens om att partiet inte kommer att tappa i opinionen.

Man utgår ifrån att Sverigedemokraternas väljare är härdade och inte påverkas på samma sätt som andra mer etablerade partiers sympatisörer.

”Sverigedemokraterna har vuxit fram utan medierna, underifrån. Det är ett parti som bärs fram av en opinion som redan finns. Sedan är medierna viktiga för att de förmedlar bilden av partiet och man kan locka till sig fler väljare. Men man ska inte förledas att tro att det här är början till slutet. Det finns det ingenting som tyder på”, säger statsvetaren Andreas Johansson Heinö vid Göteborgs universitet.

Anders Hellström, forskare vid Malmö högskola, verkar hålla med när han får frågan om det kommer att räcka för Åkesson att ha sparka Almqvist.

”På ett sätt – ja. Han har statuerat exempel. Nu måste han väga personförlusterna mot trovärdigheten när det gäller de andra två.”

En som har mer kött på benen är Stina Morian som är analyschef på opinionsföretaget YouGov.

På företaget har man nyligen gjort djupintervjuer med partiets väljare som visar att Åkesson är mycket viktig för partiets image. Deras opinionsundersökning visar att det inte finns något samband mellan partiets skandaler och vikande väljarstöd.

”Sverigedemokraternas väljare förväntar sig inte perfektion. Väljarna kräver inte ett fullfjädrat parti, utan vill ha någon som rör runt i grytan. Väljarna ställer inte samma krav på företrädarna för ett missnöjesparti som de gör på företrädare för andra partier”, säger Morian.

Men experterna har sannolikt fel. Alla skandaler påverkar. Och detta är ingen skandal vilken som helst.

Toppolitikerna Almqvist och Ekeroth är så nära partiledaren man kan komma.  Vi kommer därför troligtvis att få se opinionsmässiga förändringar. Frågan är bara vilka.

Om händelserna innebär att Sverigedemokraterna drar till sig fler från yttersta högerkanten, och samtidigt stötter bort de nya ”moderata” väljare man önskar sig, har i realiteten förutsättningarna för partiet förändrats.

Åkesson har insett att partiets framtid ligger i att attrahera den nya typen av väljare som har fler intressen än bara invandrarfrågor och flyktingströmmar.

Så även om partiets siffror inte nödvändigtvis börjar dala efter skandalen riskerar man hamna i en situation där man får en medlemsstruktur som hotar hela det interna reformarbetet i partiet.

Att se riksdagsledamöter springa runt på stadens gator med järnrör hör inte till vanligheterna.  Och inte nog med det, filmklippet som Expressen kommit över, är filmat av Ekeroth som själv deltog i händelsen.

Sådana saker påverkar väljarnas bild av partiet.

Expressen gör en träffande jämförelse. Utifrån Almqvists och Ekeroths uppdrag i partiet liknar man det vid att finansminister Anders Borg och justitieminister Beatrice Ask skulle ha blivit filmade i en liknande situation.

Den jämförelsen säger en hel del. Det visar på den omognad och oprofessionella attityd som präglar partiet. Partiet framstår som ett tillhåll för ungdomar som föräldrarna har tappat greppet om.

Åkesson kan knappast skylla på att man inte har haft tid att ta itu med problemen. Att man inför ”nolltolerans” mot rasism hjälper inte om problemet finns ända upp i partiledningen.

Själva vill man gärna se sig som Sveriges motsvarighet till Dansk Folkeparti. Att förra partiledaren Pia Kjærsgaard eller den nuvarande Kristian Thulesen Dahl skulle hamna i en liknande situation är svårt att tänka sig.

Se även: Niklas Svensson intervjuar Jimmie Åkesson i programmet Bar & Politik.

Front Page: Framsidan ovan är Expressen den 15 november 2012.)

Read Full Post »

VARUMÄRKE | Problemen för Liberal Democrats  i Storbritannien påminner mycket om Jan Björklunds i Alliansen.

Båda Nick Cleggs Liberal Democrats och Jan Björklunds Folkpartiet ingår i regeringskoalitioner som domineras av ett betydligt större parti – Conservatives respektive Moderaterna.

I båda fallen har det påverkat opinionssiffrorna negativt. Liberaldemokraterna har t.ex. förlorat 4 miljoner väljare sedan valet 2010.

Båda partierna verkar idag sakna idéer för hur man skall lyckas omvandla sitt regeringsinnehav till ett valvinnande koncept.

Och både här och i Storbritannien har man nu dessutom kommit halvvägs in i mandatperioden. Skal man lyckas måste man göra det nu. Tiden håller på att rinna ut.

En stor skillnad är dock att det här knappast finns någon som tror att regeringen kommer att spricka innan valet. I London spekuleras det friskt om att liberalerna inte kommer att sitta kvar hela vägen till nästa val.

Peter Kellner, vid opinionsinstitutet YouGov, har för Prospect identifierat fyra relaterade problem partiets ideologi, politik, varumärke och ledarskap – som partiet måste hantera om inte nästa val skall sluta i katastrof för partiet.

The question is as tough as it is obvious: can the Liberal Democrats revive their flagging fortunes?

[…]

In 2010, the great majority of Labour and Conservative voters also identified with their party (the figures were 84 per cent and 76 per cent respectively.) With the Lib Dems the figure was much smaller: just 43 per cent. Of the 6.8m people who voted for them, just under 3m identified with the party, while almost 4m did not.

It has been like this for many years. The Lib Dem core vote has always been tiny. They add to their support at general elections and, even more spectacularly, by-elections by attracting the tactical votes of people who identify with other parties, and a large slice of the people who don’t identify with any party.

In 2010, the Lib Dems secured the votes of 1.6m Labour identifiers and 1.8m people with no party ID. The group identifying itself as Labour was more left-wing than Labour voters generally.

[…]

As for the 1.8m people with no party identity who voted Lib Dem last time, the Lib Dems have lost more than 1.5m.

[…]

The collapse of these two distinct sources of Lib Dem support explains most of their decline, from 24 per cent of the electorate in 2010 to around 10 per cent today. In contrast, support among Lib Dem identifiers has held up rather better, from 2.9m votes two years ago to 2.3m today.

[…]

YouGov research indicates that there are four related problems that the party must address.

1. Ideology. […] Most right-of-centre voters place the Lib Dems on the left and most left-of-centre voters place the party on the right. Few voters feel that the party’s ideological location is the same as their own. This is especially marked among voters who have switched from Lib Dem to Labour: they are overwhelmingly on the left themselves, but feel that the Lib Dems no longer are.

[…]

2. Policies. [I]t’s common for parties to embrace a range of policies, some of which the public like and some they don’t. But here’s the rub. With every policy position we tested, the people who turn out to be the keenest on the Lib Dem stance are those who describe themselves as “very left-wing.” This means that the party is sending out conflicting messages. Judged by its policies it is well to the left; judged by its continuing partnership with the Conservatives, it veers to the right.

Sadly for the party, it seems that right-of-centre voters look at the party through the prism of policies, and don’t like what they see, while left-of-centre voters look at its alliance with the Tories and are equally put off.

[…]

3. Brand. The confusion of ideology and policy has crippled the Lib Dem brand. Most people—and a huge majority of Lib Dem deserters—say they don’t know what the party stands for, and think it has broken its promises.

4. Leadership. Elections are not just about the message. They are also, increasingly, about the messenger. Is Clegg the right man to lead his party into the next election?

[…]

Separate analysis of one of YouGov’s tracker questions confirms Clegg’s poor standing, especially among the 4m Lib Dem deserters.

Bild: Tidskriftsomslaget är Prospect september 2012.

Read Full Post »

DOWNING STREET | På grund av OS har chanserna ökat att Londons konservativa borgmästare, Boris Johnson, blir Storbritanniens nästa premiärminister.

En ny opinionsundersökning från YouGov visar att han är populär även i de delar av landet där partiet är som svagast.

David Wooding, Associate Political EditorThe Sun som beställt undersökningen, skriver:

Boris Johnson has emerged as the Tories’ best hope of being returned to power at the next general election.

The mop-haired London mayor has bounced ahead of David Cameron as the party’s top vote-winner, a poll reveals today.

His popularity has soared during the Olympics — especially among doubters the PM must attract to stay in office.

He has benefited from a wave of patriotism that’s swept the nation in the past fortnight. BoJo insists he is not ready for No10, saying: “How could anybody elect a prat who gets stuck on a zip wire?”

But our exclusive survey shows he is the man most likely to win over die-hard Labour and Lib Dem voters.

Despite his posh upbringing, Mr Johnson’s plain-speaking and humour even appeals to working classes in Tory no-go areas of Scotland and Northern England.

One in four adults sees him more positively than they did before the London Games, according to our YouGov poll.

He is liked not only in the capital, but in almost EVERY region of Britain, including Scotland, the Midlands and the North. Mr Cameron has greater appeal only in the true-blue Tory heartlands of southern England.

Read Full Post »

OPINION | ”Jänta på fjäll, inget gnäll” är Magdalena Anderssons slogan om man får tro en av de intervjuade i Jusektidningen.

De positiva epiteten har formligen haglat över Stefan Löfven och Magdalena Andersson i media senaste tiden.

Partiets kommunikationsavdelning har inte ens behövt anstränga sig. Journalisterna har snarare kommit springande för att få göra sina idolporträtt.

Veckans Affärer kallar Löfven för både ”Reinfeldts mardröm” och ”Stålmannen från Ådalen”. Och det i samma nummer!

I Jusektidningen är det istället Andersson som porträtteras som ”Socialdemokraternas räddande ängel”.

Detta får en att osökt att tänka på ett gammalt ordspråk inom proffsboxningen: The bigger they are, the harder they fall.

Socialdemokraterna borde därför försöka tona ner förväntningarna lite.

Skulle tonläget vara lika uppskruvat inför valet kan det mycket väl hända att många stannar hemma om man tror att valsegern redan är garanterad.

Och om radarparet inte aktar sig eller snart börjar levererar politiska lösningar riskerar detta att slå tillbaka på partiet. Väljarnas missnöje kan visa sig i form av dalande opinionssiffror.

Det finns redan nu väljarundersökningar som pekar på att uppgången håller på att plana ut.

Men Andersson själv verkar knega vidare i godan ro. Ulf Storm har träffat henne för Jusektidningen:

För att vässa sin egen ekonomiska politik med argument och ekonomisk teori samlade Magdalena Andersson tunga ekonomiska experter till fyra seminarier under vårvintern. Hon poängterar att politiska beslut ska vila på akademiska grunder.

[…]

Jan Larsson [medarbetare i stadsrådsberedningen under Göran Persson] menar att Magdalena Anderssons tillit till experter är väl stark, att hon borde våga utmana dem mer. Men han tillägger att det var en nära-döden-upplevelse att jobba med 90-talets budgetsanering, vilket de båda gjorde, och att det kanske var det då som hon utvecklade en mer försiktig ådra.

[…]

Just nu funderar Magdalena Andersson på en uppföljare till de ekonomiska expertseminarierna. Fast nu med näringslivet i fokus.

– Jag vill bjuda in näringslivet till strukturerade samtal. Det skulle vara återkommande forum. Politik och näringsliv har en del motstridiga intressen men också många gemensamma.

Men varför denna passion att lyssna så mycket?

–Vi politiker sitter inte inne med alla svar. Vi måste lyssna både på ekonomiska experter och på näringslivet. Nu när vi är i opposition har vi dessutom gott om tid att lyssna.

Svaret andas viss ödmjukhet. Men den egenskapen nämner ingen som Jusektidningen talar med om Magdalena Andersson. Däremot är hon stryktålig, kan bli både arg och ledsen. Men har en förmåga att snabbt ruska av sig motgångar och gå vidare, enligt Irene Wennemo, som ingick en kortare tid i Göran Perssons gäng.

Det är svårt att inte sympatisera med politiker som säger sig vilja inhämta fakta innan de springer iväg och har åsikter om allt mellan himmel och jord.

Problemet är att det finns politiker som drabbas av sammanträdessjuka. Många går från sammanträde till sammanträde utan att någonsin passera verkligheten.

Det är inte ovanligt att politiker tror att sammanträden är högsta beviset för att de gör skäl för sin lön. Och många döljer sin osäkerhet genom att vilja ha ännu ett möte för att ännu en gång dryfta samma problem som man har diskuterat ett otal gånger tidigare.

Vi lär snart få se om Magdalena Anderssons alla möten leder till handling eller bara till fler pappershögar på skrivbordet.

Läs mer: Opinionsundersökningar från YouGov och Sifo. (Bild: Tidskriftsomslaget är Jusektidningen nr 4, maj 2012.)

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »