Analys: Socialdemokraternas identitetskris!

POLITIK | Sedan Stefan Löfven blev partieldare har Socialdemokraterna återigen blivit Sveriges största parti.

Trots detta verkar de positiva siffrorna i opinionen – och för de rödgröna partierna totalt – mer bero på Moderaternas trötthet och de borgerliga småpartiernas urusla siffror än på eget politiskt arbete.

Socialdemokraterna kan i alla fall inte längre skylla på rolluppsättningen. Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson, har så här långt lyckats matcha finansminister Anders Borg över förväntan.

”[H]on är den smarta Handelsutbildade, det finansiellt kompetenta komplementet till den rörelsebaserade Stefan Löfven, vars roll är att personifiera den emotionella socialdemokratiska historien och identiteten. Som rollbesättning i ett tv-drama är castingen perfekt.”, skriver Ulrika Fjällborg i Veckans Affärer.

Dessutom har LO, sent omsider, fått en ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, som utstrålar kompetens, sunt förnuft och en viss självständighet gentemot partiet.

Detta gör att den socialdemokratiska rörelsen idag står betydligt starkare än man gjorde under Mona Sahlin och Håkan Juholt.

Under Sahlins tid var det inte mycket som fungerade. Förutom alla hennes egna brister tvingades Sahlin av den egna partiledningen ta med Vänsterpartiet i alliansen med Miljöpartiet.  Därmed var mycket av hennes auktoritet borta.

Dessutom tog man det märkliga beslutet att inte profilera Thomas Östros, dåvarande ekonomisk-politisk talesperson, i valrörelsen 2010.

Att ställa upp i ett val utan att ha någon som kunde ta debatten med Anders Borg måste anses vara en missbedömning av värsta sort.

Och LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin hade man inte heller mycket nytta av p.g.a. de egna skandalerna kring hennes hantering av sina styrelseuppdrag.

Hon tillbringade större delen av valrörelsen i frysboxen för att inte väljarna skulle frestas ta ut sin ilska på Sahlin och Socialdemokraterna.

Allt detta är nu historia. En bättre konstellation än politikern Löfven, ekonomen Andersson och fackpampen Thorwaldsson kan partiet knappast önska sig.

Men läser man intervjun med Andersson i Veckans Affärer kan man lätt få uppfattningen att partiet fortfarande befinner sig i vad en psykolog skulle kalla förnekelsefasen i sorgearbetet efter Sahlin och Juholt.

Indirekt erkänner Andersson dock att det finns en identitetskris. Men hennes lösning verkar ligga helt på att hitta rätt politik (vilket är nog så viktigt), inte att fråga sig om partiet och samhällsutvecklingen går i takt.

”Jag tycker inte att [Moderaterna] har kapat vår politik för de har inte förstått det grundläggande i den svenska modellen. Den bygger på broar från de gamla till de nya jobben via en aktiv arbetsmarknadspolitik och en omställningsförsäkring. I dag har inte vanliga medelinkomsttagare fullgott skydd för att taket är så lågt”, säger hon.

”Nu har vi en regering som monterat ner de här broarna. Det riskerar i längden att Sverige blir mer inåtvänt och bakåtsträvande och inte vågar bejaka det nya.”

[…]

Det har varit sex mycket turbulenta år inom det socialdemokratiska partiet, som genomgått en av sina allvarligaste identitetskriser på decennier. Magdalena Andersson håller motvilligt med.

”Det har varit turbulenta år. Talet om förtroendekris ska ändå ses mot bakgrund av att vi är Sveriges största parti. Och jag upplever inte att vi har en identitetskris. Vad menar du med det?”

Efter en snabb reflektion över ett parti som i drygt hundra år slagits för en samhällsutveckling som det i stort sett förverkligat – och därmed förflyttat sin traditionella väljarbas, arbetarklassen, till en medelklass, som inte är lika politiskt homogen och partitrogen som den väljarbas som fanns på Tage Erlanders och till viss del Olof Palmes tid – vill hon ändå inte medge att det finns en identitetskris utan refererar till konkreta, akuta samhällsproblem […].

Skulle du säga att ni är på väg ur identitetskrisen?

”Ja, vi har tydligt fokuserat på två av de stora problem där regeringen har misslyckats med sin politik – jobb och utbildning.”

Har det vänt för Socialdemokraterna?

Hon drar på svaret:

”Det är svårt att säga. Jag tycker att vi har relevanta svar på framtidens problem. När det finns utrymme att diskutera jobb och utbildning, som många anser är de stora problemen, så syns det i opinionen.”

Men vilka är era väljare?

”Folk som vill lösa vissa samhällsproblem tillsammans. Sverige har förändrats. Och det är positivt. Men det gäller att vara relevant i sin egen tid, som parti får man aldrig stelna.”

”Solidaritet” har varit ett nyckelbegrepp inom socialdemokratin. Vad betyder det för dig?

Frågan genererar ett svar som andas väldigt mycket mer tjänsteman än politiker.

”Det borde vara grunden för mycket mer av mänsklig interaktion.”

Plattityder. Optimist, javisst? Teknokrat, så klart.

Allt detta verkar lite löst i konturerna. Om Andersson skall lyckas hitta, som Fjällborg skriver, ”en politik som tar vid där jobbfrågan slutar” krävs mycket mer tankearbete än så.

Bild: Tidskriftsomslaget är Veckans Affärer nr 45 den 8 november 2012.

Read Full Post »

Politisk kommunikation: Moderaternas relation till facket!

INFLYTANDE | Fredrik Reinfeldt är nästan alltid lugn i intervjusituationer. Men ibland kan man ana en irriterad underton i svaren.

När Stephen Lindholm intervjuade statsministern, för den fackliga tidskriften Kommunalarbetaren, var Reinfeldt sitt vanliga lugna jag. Utom när det kom till hans relationen till LO.

När Wanja Lundby-Wedin avgick som LO:s ordförande beklagade hon att hon hade haft så svårt att få kontakt med dig som statsminister. LO:s nye ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, känner du sedan den tid du var ordförande i MUF och han i SSU. Betyder det att din relation till LO nu kan förändras?

– Det vet jag inte. LO måste inse att det är ett problem i kontakten med andra partier när de är så hårt knutna till Socialdemokraterna och att LO:s ordförande sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott. Detta trots att en stor del av LO:s medlemmar inte är socialdemokrater.

Kanske den irriterade tonen beror på att Moderaterna så ihärdigt har odlat bilden av sig själva som ett arbetarparti.

Att då inte vara intresserad av dialog med den organisation som samordnar arbetet mellan fjorton olika fackförbund framstår som lite märligt. Det antyder att man inte varit helt seriös i sin kommunikation.

Bild: Moderat valaffisch från valet 2010.

Read Full Post »

Kampanj: LO drivande i kuppen mot Håkan Juholt!

MAKTFAKTOR | Hur gick det till när Håkan Juholt avsattes? LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin var en av de mest pådrivande i kampanjen mot partiledaren.

Det är första gången som LO så öppet agerat för att få bort en socialdemokratisk partiordförande. Och resultatet? Stefan Löfven, ordföranden i LO-förbundet IF Metall, blev vald till ny partiordförande.

Men riktigt så enkelt är det inte. I diskussionerna om att avsätta Juholt var Löfven en av dem som stöttade Juholt.

Och som ytterligare en historisk twist kan nämnas att Stefan Löfven föreslogs till partiledare av just Juholt innan han själv blev tillfrågad. Detta berättar kommunalrådet Johan Persson (S) i Kalmar i Östran.

Löfven föreslogs av Håkan Juholt, som då var distriktsordförande i Kalmar, som ny partiordförande inför kongressen i mars förra året. Löfven tackade nej och istället blev det Juholt.

LO är en maktfaktor inom Socialdemokraterna. Oavsett om man vill erkänna det eller inte.

Wanja Lundby-Wedin sitter i partiledningen just för att hon är LO:s ordförande. Och har man ledande positioner i både facket och i partiet blir man per automatik en tung spelare. (Sven-Erik Österberg, en annan av de ledande kuppmakarna, har också en facklig bakgrund.)

Och detta inflytande från LO kommer knappast att bli mindre när Löfven nu tar över partiledarposten.

Av just den anledningen är det inte osannolikt att Löfven försöker ta udden av kritiken genom att göra något som facket inte  kommer att uppskatta.

Torbjörn Nilsson och Claes Lönegård (research) har i Fokus skrivit en lång essay om kuppmakarna inom Socialdemokraterna. Om LO:s roll skriver man bl.a. följande.

Wanja Lundby-Wedin utgjorde vid tiden efter hyresaffären den andra av Håkan Juholts hårdaste kritiker. Också på den punkten är flera källor eniga.

Hennes bevekelsegrunder varierar med förtäljare. Någon säger att det handlade om sakpolitiken, att Juholt ens snuddat vid tanken på att spara på a-kassan. En annan uppger att hon i grunden sympatiserar med den stockholmska makteliten. En tredje att hon på ett principiellt plan oroade sig för de oklara, dubbla och bedrägliga besked om olika saker Juholt vid den här tiden gav, både internt och offentligt.

Det ena skälet utesluter inte det andra, något av dem kanske är överdrivet. Men hon agerade för att få partiledaren att avgå.

[…]

Det känsliga är det som sker under ytan i december, för det är då det sker. Det vådliga rör Ingvar Carlsson. Få vill bränna honom. Han är det levande helgonet i socialdemokraterna och det finns det säkert goda skäl till. Lägger man pusslet landar man ändå i att han är aktiv nu; han är i högsta grad aktiv.

Under december träffar ett antal medelålders grå eminenser – några äldre än så – varandra i lite olika konstellationer och diskuterar läget.

[…]

För Sven-Erik Österberg och den maktbas som finns bakom honom är hämnd, besvikelse över partiledarens retoriska, och i någon mån politiska, inriktning också potentiella drivkrafter.

Wanja Lundby-Wedin kan, som nämnts, ha flera skäl men källor med insyn i facket och de kristna kretsarna av partiet lägger störst vikt vid hennes person; att hon helt enkelt inte klarar av folk som slirar på sanningen. För Elvy Söderström kan det handla om att återupprätta en del av det inflytande norra Skogen förlorade när Juholt valdes.

Det räcker inte med tre ledamöter i verkställande utskottet. På det faller ingen partiledare.

[…]

Uppgiftslämnare beskriver hur Heléne Fritzon från Skåne och Peter Hultkvist från Dalarna håller fast vid Håkan. Liksom Stefan Löfven, Metallordföranden, som därmed hamnar på en annan sida än LO-basen.

[…]

Till slut nås enighet.

Haken är bara att det inte tycks finnas någon efterträdare. Ingen de kan enas om. Och då är de ju liksom tillbaka på ruta ett.

Det är någonstans här som det äldre etablissemanget kommer in. De har inte riktigt fattat vad som håller på att hända. Var de inte sura på verkställande utskottet tidigare så blir de det definitivt nu. När de förstår att: 1) LO:s ordförande för första gången i historien håller på att avsätta partiets ordförande. 2) De som nu hugger partiledaren inte har någon plan för en efterträdare som kan ena partiet utan tänker kasta ut socialdemokraterna i ledarlöst vakuum som faktiskt kan leda till partisplittring.

Åtminstone är det vad folk tänker denna fredag. Att hela skiten rasar samman.

Sedan blev det Löfven alla fick enas kring när Anders Sundström i sista minuten hoppade av. Men det är en annan historia.

Bild: Tidskriftsomslaget är Fokus den 27 januari-2 februari 2012.

Read Full Post »

Analys: Juholt är en albatross runt halsen på (S)!

KRIS | Ett av många tecken på ett parti i kris är när man i det oändliga ältar gamla oförrätter.

De flesta väljare har sedan länge lagt turerna kring Socialdemokraternas skuggbudget bakom sig. Men inte partitoppen.

Dagens industri har avslöjat att personer inom Socialdemokraternas högsta ledning fått tag i dokument som avslöjar att Håkan Juholt farit med osanning om partiets budgetprocess och strykningen av a-kassan.

Nu kräver Wanja Lundby Wedin, LO-ordförande och ledamot i partiets verkställande utskott, att saken tas upp i verkställande utskottet. Och tydligen är flera VU-ledamöter inne på samma linje.

För bara ett par dagar sedan skrev Stefan Stern (S), tidigare statssekreterare och stabschef, i Dagens Nyheter följande:

Inte ens nu är partiordföranden socialdemokratins största problem. Tillräckligt väljarstöd för att vinna nästa val står eller faller inte med Håkan Juholts chanser att sitta kvar efter de svårartade misstagen. Väljarförlusterna handlar nämligen i grunden om politik. Den som studerar svenskt väljarbeteende ska finna dessa samband.

Det grundläggande problemet med Sterns argumentering är att Juholts motståndare inom partiet inte kommer att tillåta honom att försöka fokusera på politiken.

Så fort han försöker kommer motståndarna lyfta fram hans misstag, bristande ledarskapsegenskaper eller personliga tillkortakommanden.

Det är i det perspektivet man skall se avslöjandet i Dagens industri.

Håkan Juholt har sedan länge varit politiskt död. Idag hänger han som en död albatross kring partiets hals. Han dra ner partiet hur mycket han än skulle vilja motsatsen.

Det handlar inte längre bara om låga förtroendesiffror för parti och partiledare.

Enligt en enkät i Expressen har t.o.m. folkvalda socialdemokrater idag större förtroende för Jonas Sjögren (V) än för den egna partiledaren. Och varannan socialdemokratisk politiker menar att gränsen för när Håkan Juholt borde bytas redan är passerad.

Sämre än så kan det knappast bli. Eller?

Read Full Post »

Strategi: Fackets problem med media!

POLITIK: Det är inte bara Socialdemokraterna som är inne i en identitetskris. Även facket famlar omkring och söker sin roll.

Att media är viktig om facket skall lyckas komma in på banan igen är en självklarhet. Frågan är hur man skall lyckas forma en sådan strategi.

Och om man lyckas är frågan hur pass självständig man kommer att vara gentemot Socialdemokraterna?

MarieLouise Samuelsson på Expressen skrev ett par dagar innan valet om LO:s ständiga utredningar i ämnet. Tydligen är LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin väldigt nöjd med satsningen på sajten Dagens Arena och LO-tidningen.

Men en märklighet – om nu facket vill vara mer aktiva i media – är att bara fackliga ombud får LO- tidningen. Att inte alla medlemmar får tidningen verkar missa lite av poängen med att ha en egen tidning.

Att alla medlemmar skulle få LO-tidningen framstår som en högst modest och konkret önskan och svårbegripligt varför inte så redan är fallet. […]

LO-ekonomer syns numera sällan i breda medier, de är också med rätta definierade som särintressen. Däremot framträder i princip dagligen de stora bankernas analytiker och chefsekonomer, som häpnadsväckande nog behandlas som sanningssägare och oberoende experter. […]

Och även om LO skulle lyckas med att ”komma ut” mer i detta medieklimat eller rentav bestämma sig för att starta den där dagliga arbetarrörelsetidningen är det minsann andra problem i vägen.

Vill man verkligen ha mera egen journalistik om svårundvikliga ämnen, som att det finns LO-fraktioner som är minst lika stygga mot Mona Sahlin som någonsin en borgerlig ledarsida? […]

Att LO gång på gång utreder sin fackliga mediepolitik kan vara ett sätt att slippa ta reda på vad det egentligen är för ”budskap” man vill nå ut med. Det är lättare att klaga på opålitligheten i föränderliga medier än att på allvar ta itu med LO:s balansgång mellan gammal och ny, osäker identitet.

Read Full Post »

Krishantering: (S) har fått sin egen sexskandal!

AVSLÖJAD: Socialdemokraterna och dess allierade LO har fått sin egen Littorin-affär så här veckorna innan valet.

Genom att snabbt ta avstånd från politikernas agerande har Mona Sahlin (S) och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin troligtvis lyckats minimera skadan för partiet.

”De båda männen kandiderar för Socialdemokraterna i var sin kommun i Mellansverige. En av dem är en facklig profil i sin hemort och har tidigare haft kommunpolitiska uppdrag. Den andre är förtroendevald inom LO”, skriver Aftonbladet om de två sexköparna.

”Det är vidrigt och fullständigt oacceptabelt”, var en av Lundby-Wedins kommentarer. Tydligare kan det inte sägas.

Om det inte hade varit för valrörelsen så hade skadan säkert varit större för LO än för Socialdemokraterna. Det är inte första gången som fackliga representanter är involverade i prostitution och sexskandaler.

Det snabba agerandet i kombination med att – de än så länge anonyma – politikerna inte tillhör topparna inom partiet gör att krisen kan hållas inom rimliga gränser.

Read Full Post »

PR: Flopp från Svenskt Näringsliv?

KAMPANJ: Expressen avslöjar idag att Svenskt Näringsliv har fel när man försöker visa på dubbelmoral hos LO. Frågan är om Svenskt Näringsliv bryr sig.

Men först bakgrunden:

[I] höstas anlitade Svenskt näringsliv PR-byrån JKL för att skapa en sajt – Vadstårpåspel.se – om avtalsrörelsen. (…)

Sent i går kväll lades en film ut på sajten om LO:s semesteranläggning Riva del Sole i Italien. Siffrorna ska visa att det var betydligt fler anställda under sommaren än under vintern eftersom de flesta är säsongsanställda. Detta kopplar JKL-konsulterna till att LO på hemmaplan driver kravet på ”rätt till heltid” – vilket skulle gå emot de många säsongsanställningar på Riva del Sole. Det skulle visa på LO:s ”dubbelmoral”, som det uttrycks i filmen. (…)

Men anklagelsen mot LO stämmer inte. De är inte emot säsongsanställningar. (…)

– Vi tycker att det är naturligt att det finns säsongsanställningar, inte minst inom hotell- och restaurangbranschen, säger [LO:s ordförande Wanja] Lundby-Wedin.

Vem har rätt? Dubbelmoral av LO eller felaktigheter från Svenskt Näringsliv? För att ta reda på det måste läsaren i realiteten göra egna efterforskningar i handlingar och i LO:s kongressbeslut. Och knappast någon kommer att ta sig den tiden.

Men om vi utgår ifrån vad Lundby-Wedin säger är korrekt och Svenskt Näringsliv sprider felaktigheter uppstår den intressanta frågan om Svenskt Näringsliv överhuvudtaget bryr sig.

Är det inte snarare så att man har uppnått vad man vill om man kan sprida bilden av ”LO:s dubbelmoral” till tillräckligt många? Inte minst med tanke på att knappast någon kommer att orka kontrollera uppgifterna. (Och med tanke på att Vadstårpåspel.se inte har tagit bort filmen får man anta att man är ganska nöjd med resultatet.)

Read Full Post »

Strategi: Fackets ”news management”!

MEDIA: Universitetsläraren Jesper Enbom har skrivit en avhandling om fackens strategier för att påverka nyhetsrapporteringen.

Avhandlingen Facket i det medialiserade samhället – En studie av LO:s och medlemsförbundens tillämpning av news management har kommit ut på Umeå Universitet.

I en intervju med tidningen Kommunalarbetaren svara Enbom på några frågor:

Du har sett att facken ofta anpassar sina utspel till den rådande dagordningen?

De intervjuer jag gjort visar att man anpassar sig till både det som diskuteras och till det rådande ideologiska klimatet. I ett klimat med större kritik mot sjukskrivna blir facken tvungna att förhålla sig till det i sina yttranden. Språket i medierna är ofta medelklassens och det anpassar man sig till, och det gör att LO-medlemmarna har svårare att göra sina röster hörda.

Vad får det för konsekvenser?

På längre sikt hamnar man för mycket på defensiven. Man överlåter för mycket till andra, som Svenskt Näringsliv, att sätta dagordningen. Det gör att facken ständigt får anpassa sig i stället för att ta egna initiativ. Jag tror att anpassningen är svår att komma ifrån, men däremot ska man nog fundera över hur man själv ska bli tongivande.

Hur lyckades LO hantera [den negativa publiciteten kring LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin]?

[M]an kan väl säga att de inte var tillräckligt snabba. Det man ska tänka på i sådana situationer är att vara snabb och visa att man tar frågan på allvar.

Att facket ser sig var på defensiven i samhällsdebatten är naturligtvis ett problem som går att lösa om man hanterar problemet på rätt sätt.

Grundproblemet uppstår när facket tycks ha så svårt att inse att man måste börja vara relevanta för sina medlemmar. Det går inte att fixa till bristande medlemsförtroende endast med hjälp av news management.

Eva Wetterström, ansvarig för medlemsvärvningen på Kommunals förbundskontor, anser att det fackliga medlemsraset inte kan förklaras bort med dyrare a-kassa. ”Visst finns det de som lämnat Kommunal på grund av kostnaden, men det är givetvis kopplat till vilken nytta man ser med medlemskapet”, säger Wetterström.

Detta är sannolikt korrekt. Men när Wetterström ombeds förklara varför facket då inte ser till att medlemmarna får denna kunskap blir svaret det traditionella.

”Samhällsklimatet har förändrats och man pratar inte så mycket politik på arbetsplatserna som man kanske gjorde förr. De bästa värvarna är egentligen medlemmarna själva. Där finns en oanad möjlighet”, svarar Wetterström.

Med andra ord skall de fackligt anställd på kanslier och kontor inte bry sig om att föra ut den relevanta informationen till medlemmarna. Istället blir det upptill arbetsplatsombuden – som inte är avlönade av facket – att ägna sig åt detta utöver sina vanliga sysslor. 

En sådan strategi skulle vara förödande för ett politiskt parti. Frågan är varför facket tror att den kan vara framgångsrik.

Read Full Post »

Kampanj: (S) kommunicerar inte verkligheten!

BAKSMÄLLA: Socialdemokraterna slickar såren. Trots en stark valrörelse landar partiet ändå på en (marginellt) lägre procentsiffra – men med samma antal mandat – än i valet 2004.

Även för Moderaterna blev valet en besvikelse. En liten – om än positiv – förbättring jämfört med förra Europaparlamentsvalet är inte vad man hade förväntat sig.

Men även om båda partierna är missnöjda är det än så länge bara bland socialdemokraterna som missnöjet vädras så öppet.

Moderaterna trodde att Fredrik Reinfeldts statsmannamässiga framtoning i kombination med positiva inrikespolitiska opinionssiffror skulle bära fram partiet även i EU-valet.

Även Socialdemokraterna hade börjat se en ljusning inrikes. En aggessiv valkampanj och en efterföljande valseger skulle bli Mona Sahlins revansch och ett avstamp inför riksdagsvalet 2010.

Vad kritikerna inom partiet inte verkar förstå är att man i grunden valde rätt strategi men missade att gentemot media och allmänhet samt internt i partiet kommunicera att någon stor valseger inte var självklar. Partiet har fortfarande arbete kvar att uträtta internt – och mellan de rödgröna partierna – innan man kan kalla sig redo inför valrörelsen 2010.

Det är svårt att se att partiet skulle ha kunnat välja ett annat kampanjupplägg än vad man gjorde. Partiet gick in i valrörelsen med låga förtroendesiffror för Sahlin, en Wanja Lundby-Wedin-skandal i färskt minne och opinionssiffror som kunde vara bättre.

Lösningen var en kampanj som primärt ville väcka och motivera kärnväljarna. I val med förväntat lågt valdeltagande blir kärnväljarna än viktigare att nå än i val med högt valdeltagande.

Höga förväntningar, följt av valnattens besvikelse, kan inte helt förklara morrandet inom rörelsen. Även socialdemokrater förstår att väljare är mer benägna att pröva något nytt i ett EU-val. Väljarna kostar på sig att lägga sin röst på ett parti man inte skulle välja ”när det verkligen gäller” – i ett riksdagsval.

En förklaring är naturligtvis att partiledningen – med Mona Sahlin och partisekreterare Ibrahim Baylan i spetsen – tjurskalligt försöker få det att låta som om valresultatet var en stor framgång när det för alla andra är uppenbart att det inte är så.

Om partiet redan från början hade vågat kommunicera att man har haft ett tufft år och att valresulatet är en bekräftelse på att man nu har ett hyfsat utgångsläge inför valet 2010 jämfört med för bara några månader sedan skulle dagens kritik inte vara så omfattande.

Nu har Mona Sahlin sent omsider tvingats erkänna att valresultatet inte var det bästa. Återigen är Sahlin på defensiven.

En annan förklaring till kritiken är naturligtvis att Mona Sahlin nu saknar det momentum som skulle krävas inför valrörelsen 2010.

Mona Sahlins kritiker får nu vatten på sin kvarn. En tydlig valseger hade garanterat att kritiken hade tystat. Nu får partiet istället se en fortsättning på de negativa spekulationer som utmärkte månaderna innan valrörelsen gick igång.

Istället för en nystart kan partiet nu se framför sig mer av det samma.

Read Full Post »

Spin: LO lurar Expressens journalister?

KRISHANTERING: Expressen har erkänt att man har intervjuat och fotograferat fel (!) Wanja Lundby-Wedin. Men är inte detta snarare en orkestrerad motattack från LO:s spindoktorer?

Det hela luktar avledningsmanöver från LO. Om så skulle det få den positiva effekten för Lundby-Wedin att Expressen skulle misskrediteras i utomståendes ögon.

Wanja Lundby-Wedin skulle då kanske också få tid att hämta sig och planera sitt försvar och kraven på hennes avgång skulle kanske dessutom minska. 

Mycket är märkligt med hur denna historia har utvecklats.

1) Är det inte bra märkligt att en person som ser ut som Wanja Lundby-Wedin dyker upp vid Lundby-Wedins hem där journalisterna väntar?

2) Är det inte också bra märkligt att denna Wanja Lundby-Wedin-kopia inte talar om för Expressen att hon inte är LO-basen? Det borde vara en naturlig reaktion från en helt vanlig ”Svensson” som omringas av journalister och fotografer.

3) Expressen uppfattade dessutom att Wanja-kopian först bekräftade att hon var den riktiga Wanja Lundby-Wedin.

4) Enligt Dagensmedia.se har kvinnan själv kontaktat Expressen och meddelat att hon inte är Lundby-Wedin. Det är inte omöjligt att en privatperson kontaktar en tidning om man uppfattar att något har blivit fel. Men det hör inte heller till vanligheterna.

Expressen har tidigare avslöjat att Wanja Lundby-Wedin och Sture Nordh (TCO) har tillbringat tid på LO:s lyxhotell och nu riskerar att granskas av skattemyndigheterna.

Efter hemkomsten till Stockholm ville Expressen fotografera och ställa följdfrågor till Lundby-Wedin. Nu har det visat sig att det inte var LO-basen som tidningen intervjuade.

Och nu ber Expressen om ursäkt.

Read Full Post »