Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Vladimir Putin’

PR KAMPANJ: Är det någon som undrar hur Sverige så lätt kom att acceptera oljeledningen i Östersjön?

Detta trots att turerna inramades av att det var Tysklands ex-kansler Gerhard Schröder och Vladimir Putin (f.d. KGB-chef) som drog igång Nordstream och satte en f.d. Stasi officer Matthias Warning som vd.

En bra sammanfattning om den omfattande PR och påverkanskampanj som Nordstream bedrev (och bedriver) i Sverige ges av redaktör Kaianders Sempler i senaste Ny Teknik;

En sådan anläggning skulle utformas som en konstgjord ö, och behöva något slags skydd mot terrorism och annat. Det skulle innebära att ryska säkerhetstrupper stationerades mitt i Östersjön, på själva tröskeln till Sverige. Inspektionstornet skulle komma att krylla av signalspanare och spioner. Fullständigt oacceptabelt!

Förresten krävdes ju en detaljerad miljökonsekvensbeskrivning om en pipeline skulle få dras genom svensk ekonomisk zon. På botten finns vrak, gamla minor, tungmetaller och dumpad giftgas från världskrigen. Bygget av en pipeline skulle kunna röra om i sedimenten och lösgöra stora mängder gifter med en miljökatastrof som följd. Dessutom skulle en pipeline vara till hinder för fisket. (…)

Men till allas förvåning började Nordstream nu beta av kraven ett efter ett. Inspektionstornet utanför Gotland, som hade påståtts vara nödvändigt av tekniska skäl, behövdes plötsligt inte längre. Sträckningen av ledningen ändrades så att inga känsliga områden berördes. Det rysk-tyska konsortiet skickade ut lobbyister som med honungslena stämmor redogjorde för projektets fördelar. Inte nog med att drabbade fiskare skulle få rundlig kompensation för eventuella problem under byggtiden, man skulle också satsa 100 miljoner kronor på projekt på Gotland. Däribland en ny hamn i Slite, forskning på högskolan i Visby och stöd till länsmuseet, kunde SVT rapportera .

Så kom dagen när alla krav var uppfyllda, och miljöminister Andreas Carlgren inte längre kunde skicka tillbaka Nordstreams ansökningshandlingar för ytterligare kompletteringar. Han hade inget val, i synnerhet inte som Sverige då var EUs ordförandenation och måste uppföra sig väl.

Read Full Post »

margot-wallstromSPRÅK: Att kunna kommunicera med omvärlden är en förutsättning för att kunna vinna framgångar inom politiken.

En av de argument som ofta användes för att framhäva Mona Sahlin som partiledarkandidat var just hennes folklighet och förmåga att kommunicera denna ”vanlighet” till omvärlden. 

Men man kan fråga sig varför denna kommunikationsförmåga så ofta måste kopplas samman med barnsliga uttryck och ytlighet?

Visst är det bra att kunna ”tala med bönder på bönders vis och lärde på latin”. Men varför alltid utgå ifrån att människor är ”bönder” men aldrig ”lärda”?

Mona Sahlins nästan tonårsaktiga idoldyrkan av Bruce Springsteen blir nästan pinsamt när man läser dem i tryck. Frågan är om inte sådana exempel snarare hinder än bygger upp Sahlins image på ett positivt sätt.

Ett annat exempel är arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins kontakter med sin flickvän på Facebook.

Vad som kan var populärt för en veckotidningsläsare är trots allt inte det samma som får samma veckotidningsläsare att välja Sahlin i vallokalen när det verkligen gäller.

Det senaste i raden av denna ”folklighet” är en intervju med EU-kommissionens vice ordförande Margot Wallström – med ansvar för att bl.a. kommunicera ”Europa” till medborgarna – med anledning av Sydsvenska Dagbladets Europapris för 2009 har tilldelats henne.

I en intervju med politiske chefredaktören Heidi Avellan ger Wallström uttryck för denna folklighet bland annat när hon förklarar sina diskussioner med Vladimir Putin för att få Ryssland att skriva på Kyotoprotokollet;

Jag tror faktiskt att jag lyckades argumentera med Putin, vi tjabbade.

Tjabbade? Det skulle möjligen inte vara så att Putin – en av de tuffaste maktpolitierna i världspolitiken – såg det som en seriös diskussion mellan statsmän och att en signatur mer skulle bero på om Moskva gjorde bedömningen att man mer skulle tjäna på att skriva under än att inte göra det?

Wallströms fortsättning är också belysande;

Putin kan frågan, jag argumenterade för att ”ni har allt att vinna och nu får ni för fasiken också skriva på” och till slut sade jag att om jag inte får en underskrift idag så vill jag åtminstone ha en autograf.

Det var säkert detta som fick den gamle KGB agenten och slaktaren av Tjetjenien att slutligen skriva på avtalet. Sure

När det gäller alla möten mellan politiker i EU framhäver Wallström följande;

 Att de måste pussas med jämna mellanrum är motorn i det europeiska samarbetet, om det faller bort är det mycket som fallerar. När Merkel och Sarkozy pussas skickar det en signal till européerna om att allt är väl, att de fortfarande är sams.

Oh, please! Skulle det inte kunna vara så att kindkyssar är kulturellt betingat och knappast har något att göra med att de är ”motorn i det europeiska samarbetet”?

Men kanske är det så att om inte Merkel och Sarkozy ses ”pussas” så kommer paniken att sprida sig över hela den europeiska kontinenten, euron kommer att falla och blod kommer att flyta i spåren efter kravaller på våra gator och torg.

Då är det bra tur att vi har politiker som förstår att göra välden säker med sitt ”tjabbande” och ”pussande”.

Read Full Post »

soldatFÖRSVARET: Jan Björklunds utspel i januari om att regeringen måste tänka om när det gäller nerdragningar i försvarskapacitet har nu get viss – om än liten – utdelning.

Resultatet blev ett definitivt antiklimax med tanke på det höga tonläge som Björklund har använt i debatten. Så mycket mer slagstyrka och pengar i försvarsbudgeten blev det inte. Eller som Olle Lönnaeus i sin analys i Sydsvenskan beskriver det;

Major Jan Björklund röt till och fick ett stridsvangsgarage på Gotland i belöning.

Och de fyra nya reservbataljoner som skall skapas kommer att ha en mobiliseringstid på tre (!) år.

Gotland blir fortsatt utan försvar eftersom inga trupper kommer att stationeras på ön. Stridsvagnarna placeras i förråd och trupperna måste flygas in vid kris.

Detta kommer knappast att ge Vladimir Putin skrämselhicka. Än mindre kommer det att påverka omvärldens bild av Sveriges bristande försvarskapacitet.

Det hjälper därför inte att Björklund nu triumferande talar om en ett historiskt försvarsbeslut efter över tio år av avrustad försvarskapacitet. 

Men vad har då Björklund i realiteten uppnått som har gjort det värt hårda förhandlingar med regeringskollegerna?

Bland annat har Folkpartiet lyckats sända en tydlig signal till allmänborgerliga väljare att Folkpartiet är det enda parti som är att lita på i försvarsfrågor och när det gäller att värna Sveriges kapacitet att försvara hela landets territorium. 

Det är Björklund – och inte försvarsministern – som har visat sig vara lyhörd för signaler och rapporter om ett förändrat säkerhetspolitiskt läge i omvärlden.

Inte mindre viktigare är att Björklund nu har kommunicerat villighet att ta strid i regeringen för det man tror på (eller åtminstone för det man tror väljare vill höra).

Genom att ta de chanser som politiken kort- och långsiktigt erbjuder kan man positionerat sig som det parti som vågar ta i obehagliga frågor som splittrar allianspartierna. Att våga ta striden är inte minst viktigt för de mindre partierna inom regeringen.

Att dessutom vinna dessa strider när man uppfattas stå i motsatsförhållande till det helt dominerande och största partiet i regeringen kommer att vara en av de viktigaste meriterna om Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna skall lyckas särskilja sig inför valet 2010.

Att inget annat parti har vågat ta tag i försvarsfrågan som är så pass förknippad med borgerligheten i allmänhet och Moderaterna i synnerhet är bra märkligt.

Att det har kokat speciellt de moderata kärnväljarna är ingen större hemlighet. Inte heller att försvarsminister Sten Tolgfors är mycket illa sedd bland moderater.

Att allianspartierna medvetet och under så lång tid har tagit risken att förlora problemformuleringsmonopolet kring försvarsfrågorna till Socialdemokraterna har inte varit bra för förtroendet till regeringen.

Den enda man kan tacka för situationen inte har get ett tapp i opinionssiffrorna är Mona Sahlins oförmåga att ta tag i frågan på ett konstruktivt sätt. Till detta skall läggas att försvarsfrågor sällan kommer högt upp på väljarnas politiska prioriteringslista.

Read Full Post »

logo21RADIO: Att svensk public service skulle var ”fri” och ”oberoende” är knappast något man längre själva tror på. En tröst är att det kunde vara värre. Det kunde vara som i dagens Ryssland.

I Reporters Without Borders index över pressfrihet rankas Ryssland på plats 144 av 169 möjliga. Ryssland hamnar därmed efter Afghanistan och Jemen, och strax före Saudiarabien och Zimbabwe.

Ett ljus i detta mörker är radiokanalen Ekho Moskvy (Moskvas Eko) som David Remnick har belyst i tidskriften The New Yorker. I denna radiokanal tillåts en självständig och balanserad rapportering om situationen i landet.

En fråga som måste ställas är varför vissa tidskrifter och radiokanaler trots allt får fortsätta att verka i premiärminister Vladimir Putins alltmer auktoritära Ryssland. Ekho Moskvy (www.echo.msk.ru) framstår i detta klimat som ”one of the last of an endangered species, a dodo that still roams the earth”.

Förklaringen är att det mest effektiva propaganda instrumentet för Putin är televisionen. Därför är också tv totalt styrt av staten. Tidningar och webb sidor som är lika fria som Ekho Moskvy existerar men dessa når bara ett begränsat publik. Putin kan därför tillåta att dessa får fortsätta att leva vidare.

The heads of the networks are summoned to regular weekly meetings at the Kremlin to set the news agenda; executives are provided with lists enumerating the names of political opponents who are not permitted on the air. The loyalty of important anchors, station managers, and star reporters is bought with unheard-of salaries. Live television discussions and interviews no longer exist.

Och enligt Yulia Latynina, kommentator på Ekho Moskvy, är propagandan på dessa styrda kanaler inriktade på att distrahera tittarna;

The problem is that official propaganda on television is extremely distracting – it insures that people talk about the nonsense they are showing. For example, if Russia drops a rocket on Georgia from a plane, the report will talk about the size of the hole and whether or not the Georgians dug the hole themselves and all sorts of other nonsense. Suddenly, you are talking about holes and not about whether Russia is trying to scare the hell out of the Republic of Georgia (…).

För Aleksei Venediktov, chefredaktör på Ekho Moskvy, är det en viktigt för Putin att göra en distinktion mellan ”fiender” och ”förrädare”.

He [Putin] said ‘Enemies are right in front of you, you are at war with them, then you make an armistice with them, and all is clear. A traitor must be destroyed, crushed.’ This is his philosophy of the world. And then he said, ‘You know, Aleksei, you are not a traitor. You are an enemy’.

Med andra ord; Ekho Moskvy kan vara till nytta för makten genom att vara en form av säkerhetsventil för det ”motstånd” som finns i landet. Eller som Kirill Rogov, tidigare redaktör för Kommersant, uttrycker det;

In an unfree country, Echo of Moscow lives in isolation, on a kind of Indian reservation. It broadcasts a story or a discussion and it reaches an audience, but then it never goes any further.

Read Full Post »

PROPAGANDA: Utopiska drömmar och demonisering av politiska motståndare är typiska teman i all totalitär propaganda.

På Calvin College i USA har man samlat tysk propaganda från både Adolf Hitlers Tyskland och från kommunistiska Östtyskland.

Här har man inte bara samlat affischer utan också broschyrer, tal, karikatyrer, utbildningsmaterial för ”informatörer” och filmmanuskript. Som bonus är texterna översatta till engelska.

En ständig fråga när det gäller propaganda från totalitära regimer är om man lyckades övertygar den inhemska befolkningen. Med tanke på hur grov den ofta var borde en stor del av budskapet vara direkt kontraproduktiv för avsändaren.

Många undersökningar har visat att befolkningen i exempelvis Sovjetunionen lärde sig att läsa mellan raderna när det gällde vad som stod i dagliga tidningarna. När de officiella budskapen om ständig förbättrade skördar och ständigt överträffade industriella produktionsmål kontrasterades med ständigt tomma butikshyllor måste även de mest partitrogna ha insett att den officiella bilden inte överensstämde med verkligheten.

Detta borde naturligtvis tala för att vulgärpropaganda inte fungerar. Men samtidigt kan vi idag se att nationella symboler från både tsartiden och från Sovjetunionen med framgång används politiskt i dagens Ryssland av både premiärminister Vladimir Putin och president Dmitrij Medvedev. Samma nostalgi kan vi se hos många som trots allt har personliga erfarenheter av Östtyskland.

Om detta beror på att människor har en tendens till selektivt minne eller om man skall hänvisa det till framgångsrik bearbetning av medborgarna via propaganda är något för statsvetare och historiker att träta om.

Och när det gäller ett land som Nordkorea – som är nästan helt slutet från omvärlden – måste det vara näst intill omöjligt att helt värja sig från den propaganda som man dagligen översköljs av.

Read Full Post »

« Newer Posts