Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Vita Huset’

VITA HUSET | Andrew Sullivan, som bl.a. bloggar på The Daily Beast, skriver i Newsweek om varför både vänstern och högern har fel om Barack Obama.

Kritiken från höger har oftast varit förutsägbar. Betydligt intressantare är när Sullivan skriver om hur vänstern har projicerat alla sina önskningar på presidenten.

Med så höga förväntningar är det inte konstigt att resultatet uppfattas som en besvikelse. Men enligt Sullivan vill man inom vänstern inte ens erkänna de framsteg som gjorts under nuvarande administration.

You could easily make the case that Obama has been far more fiscally conservative than his predecessor—except, of course, that Obama has had to govern under the worst recession since the 1930s, and Bush, after the 2001 downturn, governed in a period of moderate growth. It takes work to increase the debt in times of growth, as Bush did. It takes much more work to constrain the debt in the deep recession Bush bequeathed Obama.

[…]

But the right isn’t alone in getting Obama wrong. While the left is less unhinged in its critique, it is just as likely to miss the screen for the pixels. From the start, liberals projected onto Obama absurd notions of what a president can actually do in a polarized country, where anything requires 60 Senate votes even to stand a chance of making it into law. They have described him as a hapless tool of Wall Street, a continuation of Bush in civil liberties, a cloistered elitist unable to grasp the populist moment that is his historic opportunity. They rail against his attempts to reach a Grand Bargain on entitlement reform. They decry his too-small stimulus, his too-weak financial reform, and his too-cautious approach to gay civil rights. They despair that he reacts to rabid Republican assaults with lofty appeals to unity and compromise.

[…]

Obama was not elected, despite liberal fantasies, to be a left-wing crusader. He was elected as a pragmatic, unifying reformist who would be more responsible than Bush.

And what have we seen? A recurring pattern. To use the terms Obama first employed in his inaugural address: the president begins by extending a hand to his opponents; when they respond by raising a fist, he demonstrates that they are the source of the problem; then, finally, he moves to his preferred position of moderate liberalism and fights for it without being effectively tarred as an ideologue or a divider. This kind of strategy takes time. And it means there are long stretches when Obama seems incapable of defending himself, or willing to let others to define him, or simply weak. I remember those stretches during the campaign against Hillary Clinton. I also remember whose strategy won out in the end.

This is where the left is truly deluded. By misunderstanding Obama’s strategy and temperament and persistence, by grandstanding on one issue after another, by projecting unrealistic fantasies onto a candidate who never pledged a liberal revolution, they have failed to notice that from the very beginning, Obama was playing a long game.

Se även: Michelle Goldberg’s Op-Vid Campaign 2012 on Liberal Despair på The Daily Beast.

Övrigt: Artikeln och tidskriftsomslaget är från Newsweek den 23 januari 2012.

Read Full Post »

NÄR president Barack Obama påstod att Gud vill att demokrater och republikaner skall sammarbeta kring jobbpolitiken väckte det viss uppmärksamhet.

”I trust in God, but God wants to see us help ourselves by putting people back to work,” sade Obama.

I USA är det inte speciellt ovanligt att politiker ger bevis på sin tro. Om så bara genom att gå i kyrkan. Här skiljer sig inte Obama från andra politiker.

Mindre vanligt är att hävda att man har direkt stöd hos Gud och i Bibeln för den egna politiken.

Man kan tänka sig vilket oväsen det hade blivit om en republikansk president hade hävdat samma sak.

När Jay Carney, Vita husets talesperson, sedan försökte visa att presidentens ord bara var i linje med Guds önskan om att beslutfattarna skall se till att fixa fler jobb lyckades han citera fel från Bibeln.

Carney försökte förklara presidentens ord med att han bara hade försökt visa på att vi har kapacitet att göra vad som krävs för att hjälpa det amerikanska folket.

”I believe the phrase from the Bible is, ‘The Lord helps those who help themselves’'”.

Men det stämmer inte. I Vita husets avskrift från pressinformationen hade man senare lagt till: ”This common phrase does not appear in the Bible.”

Read Full Post »

MITT ROMNEY gjorde det starkaste intrycket under gårdagens debatt mellan de republikanska presidentkandaterna.

Han var lugn och statsmannamässig även när han kritiserades. Han gav sig aldrig in i någon pajkastning med övriga kandidater.

Hans problem var möjligtvis att han saknade glöd. Kommer tittarna att minnas hans insats?

Den utrikespolitiskt intressantaste debatten var mellan Rick Santorum och Ron Paul om Iran och vad USA skall göra för att hindra att landet skaffar kärnvapen.

Det var också Rick Santorum som var den stora överraskningen på det utrikespolitiska området. Men hans problem var att han kom igång sent.

När det gällde frågor kring skuldtaket, ekonomin och jobbskapande åtgärder var kandidaternas svar väldigt lika varandra. Väljarna kommer inte utifrån deras svar på dessa frågor kunna avgöra vem som passar bäst i Vita huset.

När det gäller spännande ordväxlingar så var den giftigaste mellan Michele Bachmann och Tim Pawlenty angående vem som har bäst erfarenheter av ledarskap.

En debatt som aldrig uppmärksammas i den svenska rapporteringen från USA är den ideologiska frågan om var ansvaret för den federala staten upphör och var delstaternas tar vid.

Och med tanke på att kandidaterna var så lika varandra när det gällde ekonomin kan svaren här kanske avgöra hur tittarna ställer sig till kandidaterna generellt.

Men det mest troliga är dock att väljarna avvaktar innan man bestämmer sig.

Det är ännu långt kvar till och kandidaterna har mycket kampanjande kvar innan väljarna börjar intressera sig för valet 2012.

Dessutom kommer utgallringen av kandidaterna att förändra det republikanska startfältet. Fler kandidater kommer att ge sig in i leken och andra kommer att falla ifrån.

Övrigt: Deltagare var Michele Bachmann, Ron Paul, Mitt Romney, Herman Cain, Rick Santorum, Tim Pawlenty, Jon Huntsman och Newt Gingrich.

Se hela debatten från Fox NewsYouTube. Se några intressanta glimtar på The Daily Beast och The Huffington Post.

Read Full Post »

CRAIG SHIRLEY har skrivit två intressanta och underhållande böcker om Ronald Reagan. De kan rekommenderas till alla med intresse för politiska valkampanjer.

Boken Rendezvous with Destiny: Ronald Reagan and the Campaign That Changed America handlar om hur Reagan 1980 besegrade president Jimmy Carter.

Bilden på framsidan av boken visar när Reagan officiellt tillkännager att han drar igång den valkampanj som skall ta honom ända till Vita huset.

Så här beskriver Shirley ögonblicket:

The setting that the campaign had chosen for the Labor Day launch provided a striking visual. With the Statue of Liberty in the background and the wind tousling his hair, Reagan looked virile and in command. The day was hot and humid, and Reagan shucked his tie and jacked, undid the top two buttons of his shirt, and rolled up his sleeves, but not before giving his cufflinks to an unknown man in the crowd who had complemented them.

[…]

On this Labor Day he scored the president for having “betrayed” the working men and women of America. Gesturing to the statue behind him, he said, “The Lady standing there in the harbor has never betrayed us once.” Then, referring to the criticism he had provoked by using the term “depression,” Reagan proclaimed: “Let it show on the record that when the American people cried out for economic help, Jimmy Carter took refuge behind a dictionary. Well, if it’s a definition he wants, I’ll give him one. A recession is when your neighbor loses his job. A depression is when you lose yours. Recovery is when Jimmy Carter loses his!” The crowd went wild.

Alla republikaner försöker idag på ett eller annat sätt signalsera att man är Reagans politiska och ideologiska arvinge.

När Jon Huntsman exempelvis drog igång sin kampanj gjorde han det också med Frihetsgudinnan i bakgrunden. Precis som Reagan 1980. Uppenbart för att väcka positiva minnen och stjäla lite av stjärnglansen från Reagan-eran.

Även Craig Shirleys tidigare bokReagan’s Revolution: The Untold Story of the Campaign That Started It All (2005) – kan varmt rekommenderas.

Boken handlar om året 1976 när Reagan försökte bli partiets presidentkandidat genom att utmana president Gerald Ford. Försöket misslyckades men kampanjen kom att förändra det stagnerade republikanska partiet och lade därmed också grunden för segern 1980.

Goda nyheter är att Shirley även planerar att skriva en bok om Reagans återvalskampanj 1984.

Read Full Post »

PRESIDENTENS kampanjstab har länge beklagat att Michelle Obama har velat hålla en låg profil i Vita huset. Detta kan låta otroligt med tanke på att det inte går en dag utan att hon syns i media.

Men nu skall det bli ändring. På henne välbevakade PR-resa till Afrika fick hon t.ex. även till en träff med Nelson Mandela. Detta trots expresidentens sviktande hälsa.

Lois Romano på Newsweek skriver:

Her husband is entering his reelection bid battling rough economic headwinds, against a GOP energized by the successes of the 2010 mid-terms. Barack Obama will need every ounce of his wife’s considerable star power—she’s polling 20 points ahead of her husband—to win reelection. Although the full-throttle campaign is still months away, Michelle is already traveling the country fundraising.

[…]

So reluctant has Michelle been to raise her profile that it’s been easy to forget what a ferocious asset she was in the 2008 campaign. Toward the end, thousands of people were pushing into her rallies, shoving babies at her for photos, and mimicking her J.Crew clothes.

Coming off that huge success, Michelle startled the political establishment when she announced that she would limit her public appearances so she could tend to her family. […] The president’s strategists say privately they would have liked her to do some heavier political lifting over the past two years, but that she’s not someone who can be pushed.

[…]

Meanwhile, outside allies and advisers have encouraged Michelle’s staff to push the envelope beyond her two signature issues—childhood obesity and helping military families—and raise her profile.

[…]

It is a move in the direction toward more substantive exposure, but still shy of embracing the traditional public role that some would like to see.

First ladies essentially step into these unpaid jobs with no official duties and work to carve out an agenda that at best dovetails with the president’s—or at least doesn’t get in his way. History shows that finding the right issues and tone can be a tricky effort. Nancy Reagan was viewed as a vapid California socialite until she latched onto her signature “Just Say No” campaign to discourage teenage drug use. By contrast, Hillary Clinton drew harsh criticism for leading her husband’s failed drive to reform health care. Michelle has come across as neither the doe-eyed adoring wife nor the intense political adviser. But she has been fully engaged in shaping her own image and goals.

Övrigt: Ovanstående tidskriftsomslag är majnumret 2010 av Condé Nast Traveler. Det var första gången tidskriften haft en First Lady på omslaget. Ett annat exempel på medias stora intresse var när linslusen Oprah Winfrey för första gången inte var själv på omslaget till sitt O, The Oprah Magazine. Hon delade på utrymmet med just Obama.

Read Full Post »

RELIGION är politik. Och partistrategerna vet att religion alltid spelar roll i en amerikansk valkampanj.

Demokraten John F. Kennedy var väl medveten om att hans katolska tro kunde bli ett hinder för hans planer att bli president.

Idag är det republikanen Mitt Romney – och möjligtvis Jon Huntsman som måste fundera över om amerikanarna är redo för en mormon i Vita huset.

Newsweek konstaterar att det finns vissa fördelar med att tillhöra Mormonkyrkan även om det ännu inte gäller för den politiska sfären.

But despite the sudden proliferation of Mormons in the mainstream, Mormonism itself isn’t any closer to gaining mainstream acceptance. And nowhere is the gap between increased exposure and actual progress more pronounced than in politics. In recent weeks NEWSWEEK called every one of the 15 Mormons currently serving in the U.S. Congress to ask if they would be willing to discuss their faith; the only politicians who agreed to speak on the record were the four who represent districts with substantial Mormon populations. The rest were “private about their faith,” or “politicians first and Mormons second,” according to their spokespeople.

The evasiveness extends even to presidential candidates. In late 2007 Romney traveled to Texas A&M to soothe evangelicals with a speech that downplayed the distinctiveness of Mormonism. “It’s important to recognize that while differences in theology exist between the churches in America,” he said, “we share a common creed of moral convictions.” Since then, Romney has rarely commented on the subject.

Man kan lita på att Romneys kampanjstab har fullt upp med att fila på olika svar på besvärande frågor som kommer att dyka upp kring hans religion.

Övrigt: När det gäller tidskriftsomslaget – som är den amerikanska utgåvan – skriver man på Facebook: “This one’s a rendition of presidential candidate Mitt Romney’s head on the body of a cast member from The Book of Mormon on Broadway.”

Read Full Post »

PÅVERKAN: Egyptens f.d.president Hosni Mubarak har använt sig av inflytelserika personer i USA för att bättra på sitt rykte.

En av hans lobbyister har nära kontakter med Vita huset.

Så här skriver James Rowley och Lizzie O’Leary om dessa lobbyister:

Until a popular revolt put his control of Egypt in jeopardy, President Hosni Mubarak had kept a tight grip on power and billions of dollars in U.S. aid flowing with few strings attached, in part by retaining three of Washington’s most high-powered lobbyists.

[…]

The three lobbyists are Tony Podesta, who has close ties to the Obama Administration, former Republican representative Bob Livingston, and former Democratic representative Toby Moffett. The three formed a joint venture, PLM Group, to represent Egypt in Washington […] They were paid $1.1 million a year, says a person familiar with the company.

”Egypt has always been good at promoting its own interests,” says Graeme Bannerman, who was the country’s top lobbyist in Washington for 17 years before it hired PLM. ”Considering how few Egyptian-Americans there are here,” he says, the Egyptians ”have done a very good job of explaining to Americans why the relationship is so important to the two countries.” With PLM, Bannerman says, the Egyptians got ”a little more flash” and ”increased their firepower.”

The PLM contract was for ”promoting and safeguarding” the Egyptian government’s interests in the U.S., including ”maintaining the amount of U.S. military and economic aid to Egypt,” […] Records show PLM staff made 1,873 contacts with lawmakers, their staffs, or Administration officials between 2007 and 2010.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »