Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Vicepresidentkandidat’

ANALYS | Som det ser ut just nu vinner Barack Obama valet. Frågan är bara hur stor segermarginalen blir.

Oavsett vilket kommer segern att få stora konsekvenser för republikanerna.

Vilken ideologisk väg partiet borde välja har varit en het potatis åtminstone ända sedan John McCain valdes till partiets presidentkandidat.

En (av många) anledningar till Obamas stora seger 2008 var att republikanernas kärnväljare såg McCain som en typisk ”RINO”, d.v.s. ”Republican In Name Only”.

En RINO är en karriärpolitiker som anses har förstört både partiet och landets ekonomi genom att anpassa sig till den liberala politiska agendan i Washington.

Någon större entusiasm kring kampanjen blev det därför inte förrän McCain utsåg Sarah Palin till sin vicepresidentkandidat. Palin var också Tea Party-rörelsens favorit.

Efter McCains valförlust blev det Mitt Romneys tur. Och många såg även hans nominering som ett tecken på att det liberala partietablissemangets återigen hade fått den kandidat man önskade sig.

Detta i kontrast till gräsrötternas önskan om att få se en genuint konservativ kandidat som skulle våga tala sanning om behovet av att rensa upp i både Washington och i det egna partiet.

Precis som med McCain var det först när Romney utsåg sin vicepresidentkandidat som man kunde börja ana ett ökat intresse bland de republikanska väljarna.

Paul Ryan har lyckats inspirera kärnväljarna mer än Romney lyckats med. Även Romney själv har framstått som mer entusiastisk när Ryan har stått vid hans sida.

Att Ryan är de konservativas favorit går inte att ta miste på.

Ett stående inslag när han kampanjar är att framhäva att dagens ekonomiska kris är resultatet av år av misskötsel från både demokrater och republikaner i Washington. Detta genererar alltid applådera från publiken.

En valförlust innebär slutet för Romneys politiska karriär. För Ryan däremot kan det vara början på hans försök att erövra partiets presidentnominering.

Mark Leibovich skriver i The New York Times Magazine:

To many, Paul Ryan was a key figure — if not the key figure — in that future. In fact, his selection as running mate instantly mollified two basic insecurities that had been nagging at the conservative establishment for some time: one was that their standard-bearer, Romney, was a closet moderate who could not win over the hard-core “movement conservatives”; the other was that the fervor that animated the Tea Party movement had acquired a dangerously anti-intellectual strain, embodied by the likes of Sarah Palin, Michele Bachmann and Herman Cain. When I asked Ryan if today’s Republican Party was more “idea based” than it was two years ago, he squinted his intense eyes, nodded hard and said yes. I then asked his opinion of the more, let’s say, knowledge-averse bent of some conservative populism, mentioning Palin and Bachmann while understanding that he obviously couldn’t outwardly offend them or their supporters. “I have my poker face on,” Ryan said before letting slip with a tight grin.

In the midst of Romney’s deliberations, Ryan was the clear running mate of choice among the right-wing commentariat. (“The Republican Party’s intellectual leader,” wrote The Weekly Standard’s Stephen F. Hayes and William Kristol, who is partly credited with “discovering” Palin during a cruise to Alaska hosted by the magazine in 2007.) Ryan was considered a long shot among several contenders — he was too young, too conservative and too potentially offensive to older voters because of his plan to overhaul Medicare. Another knock was that he was too cerebral, or “wonkish,” to win broad appeal in a general election. This is one of those backhanded criticisms that in fact flatter. He was “too smart,” “too substantive,” in other words, for the sound-bite shorthand of the campaign trail.

[…]

Ryan is gifted at shrouding a cutthroat ambition in sheepish nonchalance. It is a key political skill — trying constantly to impress without looking as if you’re trying — and one that has eluded many politicians past and present. He is also deft at conveying precision and specificity without being the least bit precise or specific. He has honed his image carefully and promotes it relentlessly on the stump. In late September, Ryan introduced a slide-show demonstration to his appearances. “I’m sort of a PowerPoint guy, so bear with me,” he said the first time he did this, in Orlando, Fla., by way of apologizing for his apparent inability to communicate without his security blanket. Though his PowerPoint presentation is an extremely basic four-slide tutorial that shows how much the national debt has risen since World War II — something that many fifth graders could grasp — his home crowds invariably nod and praise him for his faith in their ability to grasp hard truths.

[…]

If Romney loses, the recriminations play out in two predictable ways among Republicans. Some will say that the party must attract a broader base of support among independent and moderate and nonwhite voters, which would argue for the less severely conservative tone that Romney adopted right after his first debate. They might even point to the presence of Ryan on the ticket as, ultimately, a negative, that his selection did nothing to move national polls in favor of Romney and possibly even scared off potential voters.

But a far more vocal — and probably bigger — group on the right will maintain that the ticket was not conservative enough. They will insist that Republicans need to stop nominating the next establishment guy in line. They will say Mitt Romney ran a lousy general election campaign, except for his finest act, the elevation of Paul Ryan, who was a very good Boy Scout and who waited his turn.

Övrigt: Tidskriftsomslaget är The New York Times Magazine den 21 oktober 2012.

(Inlägget publiceras även på Makthavare.se.)

Read Full Post »

USA | Republikanska gräsrötter har fått en kick av att Mitt Romney valde Paul Ryan till sin vicepresidentkandidat.

Men även demokraterna ser Ryans som en gåva. De anser att Ryan förstärker deras huvudbudskap.

Ryan gör det nämligen möjligt för dem att definiera båda som avskärmade från vanliga amerikaners vardag.

Men det finns även andra skäl till varför det ser ljusare ut för Barack Obama idag. Mark Halperin, Time, har radat upp tio sådana skäl.

1) Som president har Obama lättare att kontrollera nyhetsflödet. Allt han gör blir i realiteten nyheter.

2) Obamakampanjens ”research shop” i högkvarter i Chicago kan sina saker. Troligtvis sitter man på information rörande Mitt Romney och Paul Ryan som man släpper när det kan göra som mest skada för Romney.

3) Romney planerar att offentligöra dokument om sin skattedeklaration för 2011. Detta kommer att generera än mer uppmärksamhet på skillnaden mellan hans förmögenhet – och eventuella märkliga investeringar – och genomsnittsamerikanens ekonomiska situation.

4) Visa delar av USA:s ekonomi börjar nu se lite positivare ut för Obama.

5) Om situationen i Europa och Iran inte försämras innan valet borde Obama kunna visa på fler plus än minus på administrationens utrikespolitiska konto.

6) Demokraternas nomineringskonvent ligger senare än Romneys. Detta borde kunna ge en mer bestående uppgång i opinionen. Med lite tur håller detta hela vägen fram till valet.

7) Och populära Michelle Obama förväntas hålla ett inspirerande tal på konventet.

8) Den 11 september borde ge presidenten goda möjligheter att påminna väljarna om att det var han som gav ordern som eliminerade Osama bin Laden.

9) Obamakampanjen har fortfarande ett försprång när det gäller intern koordinering och kommunikation.

10) Och eftersom man kunde dra igång sin valkampanj långt innan Romney – och är mer teknologiskt avancerade – har man också fått ett försprång när det gäller att identifiera potentiella väljare.

Read Full Post »

KAMPANJ | Barack Obama är i full gång med att definiera Mitt Romney och hans vicepresidentkandidat Paul Ryan som ”The Go Back Team”.

Medan Romney gärna talar om sig själv och Ryan som ”America’s Comeback Team” väljer Obamakampanjen att lyfta fram en rad av vicepresidentkandidatens tidigare politiska ställningstaganden och blanda detta med lite humor.

Bilden ovan är från barackobamatumblr.com. Där skriver man: ”In case you missed all the excitement this weekend: Meet Paul Ryan, who is actually the worst”.

En länk tar en sedan till följande punkter:

1. Paul Ryan’s Top-Down Budget Plan Is A Sham […]

2. Paul Ryan’s Plan Would Raise Taxes On The Middle Class And Cut Taxes For The Wealthy […]

3. Paul Ryan’s Plan Would Gut Middle-Class Investments […]

4. Paul Ryan’s Plan Would End Medicare As We Know It […]

5. Paul Ryan Is Severely Conservative […]

Men Obama har inte alltid varit lika kritisk till vad Ryan har stått för. Daniel Halper på The Weekley Standard skriver:

[A]s the Washington Free Beacon points out, in 2010, President Obama praised for Ryan for offering a substantive budget proposal. ”This is an entirely legitimate proposal,” Obama said then, two years ago.

Men det var då det. Nu är Ryan vicepresidentkandidat. Nya spelregler gäller.

Read Full Post »

USA | Det är inte bara ideologiskt motiverade republikaner som firar Mitt Romneys val av vicepresidentkandidat. Även för Barack Obama är det goda nyheter.

Hitintills har man inom Romneys kampanj varit smarta nog att inse att deras största chans är försöka få valet att framstå som en folkomröstning om Barack Obamas skötsel av landets ekonomi.

Med valet av Ryan förflyttas fokus bort ifrån Obamas politik. I ett enda slag har valkampanjen istället förvandlats till ett tydligt val mellan två ideologiska system. Precis vad Obama önskar sig.

Om Ryans alternative budgetplan för USA har Johnathan Chait skrivit i “The Legendary Paul Ryan:

Whether Ryan’s plan even is a “deficit-reduction plan” is highly debatable. Ryan promises to eliminate trillions of dollars’ worth of tax deductions, but won’t identify which ones. He proposes to sharply reduce government spending that isn’t defense, Medicare (for the next decade, anyway), or Social Security, but much of that reduction is unspecified, and when Obama named some possible casualties, Ryan complained that those hypotheticals weren’t necessarily in his plan. Ryan is specific about two policies: massive cuts to income-tax rates, and very large cuts to government programs that aid the poor and medically vulnerable. You could call all this a “deficit-reduction plan,” but it would be more accurate to call it “a plan to cut tax rates and spending on the poor and sick.”

Om Romneys strategiska misstag skriver John Heilemann:

His agenda of turning Medicare into a voucher program, bloc-granting and taking the meat axe to Medicaid, drastically cutting spending on virtually every other government program (except defense, natch), and, yes, privatizing Social Security has been called many things, from courageous and bold (by countless conservatives) to “thinly veiled Social Darwinism” (by Obama) and “right-wing social engineering” (by Newt Gingrich). What you cannot call it is vague or vacuous or mealy-mouthed — all words that have been attached to the man at the top of the ticket.

So this was not a safe or conventional pick — not a pick motivated by winning a state (as Portman would have partly been regarding Ohio or Marco Rubio would have partly been regarding Florida). This was a pick about ideas, about policies, about core convictions. But it was also a pick driven by political weakness. All along, Team Romney’s bedrock strategy has been to make the 2012 election a clean referendum on Obama’s economic management and leadership, an election about unemployment, growth, and wages. In elevating Ryan, what Team Romney has done is execute a sharp U-turn, embracing the theory that 2012 will not be a pure referendum but a choice election, and one in which the two sides’ contrasting approaches to the deficit, debt, entitlements, and taxes will take center stage. And while this is surely not a Hail Mary pass on the order of John McCain’s selection of Sarah Palin, it is almost as much, as some Romneyites admit, an attempt to (pardon the expression) change the game.

Så i kampen om att definiera valrörelsen i väljarnas ögon – folkomröstning (om Obama) eller ett val (mellan två ideologier) – blinkade Romney först.

Valet av Ryan har fört Barack Obama ännu ett steg närmare en valseger i november.

Läs mer: ”Serious Attack on Ryan Budget Takes Toll on Mitt Romney på den av demokraterna närstående Democracy Corps. (Grundare James Carville och Stanley Greenberg).

Bild: Paul Ryans första twitter-inlägg.

Read Full Post »

Mer: Florida Today har fler av Jeff Parkers teckningar.

Read Full Post »