Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Vi’

JUBILEUM | Vi har firat 100 år med ett trevligt minnesnummer på 115 sidor.

Vi mars 2013

Första provnumret av Konsumentbladet – ”Tidning för kooperation och huslig ekonomi” – kom ut 1913.

Enligt Tomas Dur Fläckman, som beskriver tidningens historia i en tidslinje, innehöll det fyrsidiga bladet ”kaxig kooperativ propaganda”.

Här är några nedslag under dessa hundra år.

Konsumentbladet byter 1936 namn till Vi. Idén kom från medarbetaren Per Åsbrink (sedermera riksbankschef och pappa till Erik Åsbrink, socialdemokratisk finansminister).

När regeringen 1941 beslutar om vissa inskränkningar i tryckfriheten svarar Vi med ett ”Tryckfrihetsnummer”. Bland annat bidrar Eyvind Johnson, Östen Undén och Herbert Tingsten med texter.

1942 genomför Vi de första svenska opinionsundersökningarna i samarbete med Svenska Gallup. En fråga är ”Kan ni simma 50 meter?” En överväldigande majoritet av männen svarar ja. En knapp majoritet av kvinnorna svarar nej.

Ivar Lo-Johansson skapar debatt 1949 med en artikelserie om krisen i åldringsvården. (Tydligen har inte mycket hänt. Kanske dags att åter publicera artiklarna?)

Olof Palme säger upp sin prenumeration 1975 efter att ha figurerat som tecknad figur i serien ”Ville”. Serien ritades av Jan Lööf.

1976 fick Annette Kullenberg idén att rakt upp och ner publicera Thorbjörn Fälldins valtal i Kalmar.

Anita Sjöberg, anställd på tidningen 1971-2004, skriver:

När Annette Kullenberg i augusti 1976 satt på en presskonferens och lyssnade på Centerledaren Thorbjörn Fälldin, förstod hon först inte vad han sa. Inte konstigt, eftersom han faktiskt inte sa någonting. Ingen klar tankegång kunde urskiljas, inga fullbordade meningar, noll subjekt och predikat, inte tillstymmelse till punkt eller komma. Bara känsloladdade ord staplade på varandra med destination väljarnas hjärtan.

Artikelns namn? ”Han talar till bönderna på latin”. Trots detta gick det ganska bra för Fälldin i valet. Han blev statsminister.

Tidskriftsomslag: Vi, mars 2013.

Read Full Post »

Ella Bohlin (KD)IDEOLOGI: Kristdemokraterna surfar omkring på fyraprocentspärren i opinionsundersökningarna.

För den som vill ha en enkel förklaring till varför det inte går så bra för partiet behöver bara läsa en intervju med Ella Bohlin i tidningen Vi. Ella Bohlin var partiets toppkandidat till EU-parlamentet.

Det börjar bra när Bohlin förklarar partiets framtidsutsikter;

Jag tror inte att Kristdemokraterna kan bli Sveriges största parti, men vi kan bli ett tioprocentparti.

Bohlin inser vad partiledningen i många år har hävdat och vad man i statsvetenskapliga kretsar tidigare har insett nämligen att det i väljarkåren finns utrymme för ett tioprocentparti som nischar sig ”traditionellt” och på ”värdekonservativ” grund.

Men när Kratz ställer en banal fråga om äktenskapet blir det mer och mer förvirrat.

Anita Kratz: Du har tidigare tillhört Livets ord och nu Pingstkyrkan. Ändå vill du att Kristdemokraterna ska skilja på religion och politik, varför?

Ella Bohlin: Ett religiöst parti är ingen väg till framgång. Sedan är det en helt annan sak att Kristdemokraterna är inspirerat av den judisk-kristna traditionen. Vi står för värderingar som vilar på förvaltarskapstanken, att människan har ansvar för naturresurserna (…)

AK: Om du tar familjepolitiken (…) så kanske jag förstår bättre vad du menar med ett parti inspirerat av den judisk-kristna traditionen.

EB: Vi räknar familjen som samhällets minsta enhet, vi är kritiska mot den utbredda individualismen. Vi tror att familjen lägger grund för trygga medborgare.

Så långt kan vem som helst hänga med. Men sedan kommer det…;

AK: Och räknas ett äktenskap mellan samma kön till den minsta enheten?

EB: Jag vill inte lämna mer makt till EU och vill därför inte ha en gemensam äktenskapslag för Europa.

AK: Men vad tycker du?

EB: Jag står bakom partiet, att det civila samhället ska registrera äktenskapet. Sedan kan de som vill hålla en religiös ceremoni i en moské, en kyrka eller en synagoga.

AK: Men än en gång – vad tycker du själv?

EB: Jag delar till 100 procent den lösning som Hägglund presenterade med civilrättsliga avtal för tvåkönade såväl som samkönade relationer. Det är viktigt att partiet ser att alla inte lever i kärnfamiljen – juridiska regelverk behövs för dem som väljer en samkönad relation. (Vi, nr 7/juli 2009)

Suck.

Är det konstigt att vare sig kristdemokratiska kärnväljare eller så kallade ”nya” kristdemokrater längre orkar bry sig om partiet?

En fråga om äktenskapet borde vara hur enkel som helst att besvara för ett parti som är ”inspirerat av den judisk-kristna traditionen”.

Istället tvingas Bohlin – och alla andra kristdemokratiska politiker – veckla in sig i partiledningens spetsfundigheter för att bli politiskt korrekt.

Ett parti som alltid är för det som är positivt och emot allt som är negativt – definierat utifrån en för tillfälligt rådande norm av politisk korrekthet – kommer aldrig att respekteras av någon.  

Partiledningen vet att 10-11 procent är ett realistiskt mål för partiet men man agerar som om man har en potential på 51 procent.

Ett parti som kallar sig Kristdemokraterna och som verkar i ett av de mest sekulariserade länderna i världen borde förstå att man alltid kommer att mötas av misstänksamhet av både liberaler och socialister. Detta oavsett hur mycket man försöker vända ut och in på sig själv.

Men partiledningen har bestämt sig för att det är bättre att uppfattas som bror duktig och sitta stilla i båten än att utnyttja hela sin politiska potential. Man vågar helt enkelt inte irritera sina liberala regeringsvänner.

Istället borde man aktivt jaga de väljare som de övriga borgerliga partierna för länge sedan har övergett. Partiet väljer istället att spela på exakt samma liberala planhalva och konkurrera om exakt samma borgerliga väljare som övriga Allianspartier.

Strategin är dömd att misslyckas. Resultatet ser vi i opinionsundersökningarna.

Read Full Post »