Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Verklighetens folk’

ALMEDALEN | Göran Hägglund höll ett riktigt bra tal. Kanske det bästa under hela politikerveckan.

Det var åtminstone ett starkt ideologiskt präglat tal som levererades. Med udden riktad mot vad Hägglund kallade ”statsindividualismen”.

Tydligen har Kristdemokraterna – sent omsider – insett att partiets enda möjlighet är att vara ett tydligt ideologiskt alternativ till de andra riksdagspartiernas socialism och liberalism.

Möjligtvis kan vi här också se resultatet av ledarstriden inom partiet. De ”konservativa”, som förlorade striden, tycks däremot ha vunnit själva idédebatten.

Hägglund försökte i talet dessutom återerövra begreppet ”verklighetens folk”. Ett begrepp som han av någon outgrundlig anledning släppte direkt efter att det lanserats. Istället har politiska motståndare fått fylla det med eget innehåll och rikta det mot partiet.

Talet var en attack mot den extrema individualismen och socialismen som ofta lever i symbios inom svensk familjepolitik. Inom familjepolitiken har liberaler ofta mer gemensamt med de rödgröna partierna än med Kristdemokraterna.

Jag kan i det här sammanhanget inte gå förbi en kommentar från en av mina liberala regeringskollegor. Jag citerar: ”Man behöver inte vara ett geni för att dra slutsatsen att en förälder aldrig kan jämställas med en utbildad förskolepedagog.”Där, mina vänner, där har vi statsindividualismen i all sin prydno. Jag är för min del övertygad om att föräldrarna spelar en viktigare roll i barnens liv än en aldrig så välutbildad pedagog. Det krävs inte ett geni för att inse att de inte kan jämställas.

[…]

Politiken finns för människors skull. Inte det omvända. Men om statens välfärdsapparat systematiskt tillåts kapa av människans sociala relationer, då berövas människan sitt sammanhang. Om friheten endast kan uppnås genom politiska beslut. Var går då politikens gräns? Svaret är… att då har politiken inga gränser. Vår syn på människan går inte ihop med idén om utbytbarhet. Frihet går inte ihop med politisering av privatlivet.  Samhällsgemenskap går inte ihop med statsindividualism. Vi kristdemokrater kommer ge röst åt alla dom som ser att frihet är annat än statsberoende. Som vill både gemenskap och respekt för enskildas val. Som vill respektera den enskilda människan.

Till sist,

Politikens uppgifter är många och viktiga. Då duger det inte att använda politikens kraft till att stänga ned den omsorg som människor vill välja, överpröva familjernas vilja eller att söka befria människan från de relationer som hon vårdar.  Det är att svika vårdbehövande, sköra, utsatta människor. Det är att svika våra barn och ungdomar. Om vi istället för att försvara den som sviktar, försvårar för familjer – har vi då valt rätt väg?  Om vi istället för att ge den stumme en röst, ger den gaphalsige en megafon – vilket samhälle får vi då? Jag har idag pekat på vägar som leder fel, men också på en karta till ett samhälle med gemenskap, tillit och framtidstro. Det är vårt gemensamma ansvar att ta ut riktningen dit. Jag tror på ett samhälle med solidaritet utan socialism. Med jämlikhet utan likriktning. Och med frihet utan egoism. Jag hoppas och tror du vill vara med mig på den resan mot målet. Vi gör den Tillsammans.

Att talet sedan inte innehöll speciellt mycket nytt spelar ingen större roll. Det har överhuvudtaget inte varit många nyheter från partierna i årets Almedalen.

Men partiet vill nu inte bara att barnbidraget skall delas lika mellan föräldrarna utan även premiepensionen skall delas lika tills barnet fyllt 12 år.

Dessutom vill man öka pressen på föräldrar som separerat att själva göra upp om hur mycket underhåll den ena av dem skall betala till den andre istället för att använda försäkringskassans underhållsstöd.

Men det stora problemet återstår för partiet.

Oavsett om det handlar om stora eller små reformer så måste partiet bli bättre på att få genomslag för sin politik i regeringen.

Och skall Kristdemokraterna nu bli tydligare rent ideologiskt är risken stor att motståndet från de liberala partierna inom Alliansen också kommer att öka.

Tänker man höja tonläge gäller det att också kunna visa att man kan leverera politik inom regeringen. Annars riskerar man bara göra än fler väljare besvikna.

Och är det något Kristdemokraterna inte har råd med så är det att göra väljare besvikna.

Read Full Post »

KAMPANJ | Sverigedemokraterna har ett problem. Partiet har inte lyckats dra nytta av stiltjen inom Alliansen eller förvirringen kring Håkan Juholt.

Partiet ligger stabilt i opinionen om än på låga siffror. För att råda bot på detta lanserar SD-kvinnorna nu en reklamfilm riktat mot hedersrelaterat våld.

I ett debattinlägg på SVT framgår att filmen är tänkt som första ledet i en flerstegsraket. Kampajen skall följas upp med ett åtgärdsprogram för att motverka hedersproblematiken.

Och skall man utgå ifrån artikeln har partiet tagit sikte på att inmuta Kristdemokraternas begrepp ”verklighetens folk”.

Therese Borg, vice ordförande SD-kvinnor, riktar hård kritik mot politiker och samhällsdebattörer som man uppfattar förringar det hedersrelaterade våldet.

I fokus står Eva Britt Svensson (V), forskaren Masoud Kamali, Abdirizak Waberi (M) och Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus.

Enligt oss, som lyssnat till så många kvinnors berättelser om det förtryck och våld de utsatts för i hederns namn av fäder, bröder och släktingar, är hederskulturen nämligen i allra högsta grad existerande. Den är också ett av de allvarligaste jämställdhetsproblem vi har i Sverige i dagsläget. Att diskutera detta problem och erkänna dess faktiska koppling till kultur får aldrig leda till anklagelser om rasism, eftersom det lägger locket på en oerhört viktig debatt som vi måste våga föra i det offentliga om vi vill åstadkomma en förändring.

[…]

Vi menar att alla de personer, inte bara ovan nämnda, som är i position att kunna påverka attityder och åtgärda hedersproblematik, men som på olika sätt underlåter att göra detta eller till och med agerar på ett sätt som är kontraproduktivt, bör ställa sig frågan om de har del av skulden varje gång en ung kvinna nekas att leva sitt liv i frihet från förtryck och våld. Det är dags att vi alla ställer oss frågan om vi kanske har blod på våra egna händer, och väljer vårt fortsatta agerande utifrån de svar vi finner i oss själva.

Partiet har uppenbart en poäng.

I samhällsdebatten står feminism och kvinnorelaterade frågor ofta högt upp på både medias och politikers agenda. Trots detta duggar det inte direkt tätt med förslag på hur man skall komma åt det hedersrelaterade våldet.

Men som så ofta när det handlar om partiets reklamfilmer uppstår ständigt sidodiskussioner som inte alltid handlar speciellt mycket om själva sakfrågan.

Redan innan denna film blev tillgänglig har det handlat om skådespelare som känner sig förda bakom ljuset och musiken i bakgrunden.

Mycket av kampanjen kommer att hänga på om deras utlovade ”åtgärdsprogram för att motverka hedersproblematiken” kommer att hålla måttet.

Om innehållet bara blir en upprepning av vad partiet sagt i alla andra sammanhang kommer det att skjutas ner av politiska motståndare. Innehåller programmet däremot några nya förslag kan partiet möjligtvis tvinga in övriga partiet på banan.

Övrigt: Texten till filmen kan läsas på partiets hemsida.

Read Full Post »

VAL 2010: Dagens Opinion meddelar att Kristdemokraterna har varumärkesskyddat begreppet ”Verklighetens folk”. 

Istället för att varumärkesskydda borde Kristdemokraterna ägna tid åt att försöka fylla själva begreppet ”verklighetens folk” med rejält innehåll.

Sedan Göran Hägglund lanserade begreppet i Almedalen och i en debattartikel har inte mycket hänt. Vad som först såg ut som en nystart för partiet blev snart till ingenting.

Alla andra har däremot pratat om ”verklighetens folk” medan partiet mest har varit tyst. Men tydligen har man nu något på gång eftersom man anser sig behöva skydda samma begrepp.

Med tanke på opinionssiffrorna för partiet är det minsann på tiden.

Senast en liknande tokighet lanserades var när Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU) ville ta patent på namnet ”Alliansen”. Moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson kallade då det hela för ”trams”.

Och i Almedalen döpte Vänsterpartiet om sig under en dag till Välfärdspartiet. Naturligtvis utan att bry sig om att namnet Välfärdspartiet redan var registrerat på Valmyndigheten.

Att Vänsterpartiet inte bryr sig om sådana småborgerligheter som äganderätt och upphovsskydd förvånar inte. Mer underligt är att Kristdemokraterna nu går samma väg.  

Eftersom begreppet ”verklighetens folk” först började användas av Ny demokrati på 1990-talet så undrar man om Kristdemokraterna har anammat samma anarkistiska syn på vad som är rätt och fel som vänstern.

Så här kan man fortsätta att raljera om alla turer kring begrepp och tillfälliga namnbyten. Är det dags att bli upprörd över Kristdemokraterna och knyckandet av begreppet ”verklighetens folk”? Knappast.

Mer passande är en stilla undran över partiernas outtömliga förmåga att ägna sig åt perifera frågor som väljarna struntar fullständigt i.

Read Full Post »

POLITIK: Har Kristdemokraterna plötsligt insett att strategin att sitta still i regeringbåten inte leder till uppsving i opinionssiffrorna? I Demoskops senaste opinionsundersökning gick t.o.m. Kristdemokraterna om Centerpartiet.

Till viss del beror det säkert på att de övriga allianspartierna för närvarande verkar trötta. Alla ångar på men utan att få det där riktiga lyftet. Plötsligt blir KD intressant igen.

Men den viktigaste anledningen till att Kristdemokraterna nu kanske – med betoning på kanske – har vänt de dåliga siffrorna är att man vågar sticka ut.

Det började med att Göran Hägglund drog igång debatten kring ”verklighetens folk”. Nu tar Hägglund debatten om alla märkliga uttalanden från kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Illmar Reepalu.

När hatbrotten mot judar ökar i Malmö skuldbelägger istället Reepalu judarna för att man inte tar avstånd från Israels politik. Märkligt. Ingen skulle få för sig att förringa hatbrott mot exempelvis muslimer med att man inte har tagit aktivt avstånd från muslimska diktaturer.

Reepalu säger även att ”Israel lobbyn” har intresse av att missförstå hans uttalanden. Alla som följer de attacker som judar och israeler utsätts för vet att begreppet ”israeliska lobbyn” är förtäckta ord för att koppla antisemitism med Israel kritik.

Göran Hägglund rök ihop med Mona Sahlin i Agenda med anledning av Illmar Reepalu. Partiet fick också ta på sig mycket spott och spe för ”verklighetens folk”.

Skall bli intressant att se om Hägglund vågar fortsätta sin mer proaktiva strategi framöver. Ett kristdemokratiskt parti har trots allt bara ett existensberättigande om man vågar avvika från den liberala hopblandning som Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet idag står för.

Övrigt: För den som vill följa alla turer kring Illmar Reepalu kan läsa artiklarna i Skånska Dagbladet.

Read Full Post »

HISTORIK: I Sydsvenskans avdelning Oss emellan har läsaren möjlighet att ställa sina frågor om ord och uttryck och deras historia.

På en fråga om partiledare Göran Hägglund (kd) är pappa till uttrycket ”verklighetens folk” svarar Bo Bergman, redaktör för Ord & uttryck, följande;

Nej, frasen kom i svang 1991, då Ny demokratis ena frontfigur, greve Wachtmeister, började berätta att partiet representerade verklighetens folk. I juni i år framställde Göran Hägglund i ett tal Kristdemokraterna som representanter för verklighetens folk. (Sverigedemokraterna lär karakterisera sitt parti på samma sätt.)

Man kan hitta det här uttrycket tidigare i helt opolitiska sammanhang, till exempel i en litteraturhistoria från 1960-talet, där det talas om ”fantasten, drömmaren, diktaren, mot vilken verklighetens folk förhärdar sig”. Ännu äldre är verklighetens människor.

Källa: Sydsvenskan den 15 november 2009.

Read Full Post »