Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Veckans Affärer’

IDEOLOGI | Centerpartiet är det senaste i raden av partier som vill inmuta en variant av liberalismen.

Bondeförbundet valet 1956

För första gången vill man öppet deklarera att man är ett liberalt parti.

Centerpartiets liberalism är social, decentralistisk och grön. Den är jordnära och frihetlig. Den bygger på rättvisa och hållbarhet. Den ser samhället som större än bara staten, som en gemenskap där alla behövs.

Om detta kan anses som en klar och tydlig beskrivning av partiets ideologi är lite av en smaksak. Kanske är det klart som korvspad för varje centerpartist.

För alla andra ser det nog mer ut som om man bara har staplat en rad positiva epitet ovan på varandra.

Men beskrivningen får i alla fall anses som ett fall framåt för partiet. Tidigare kallade man sin ideologi för ”ekohumanism”.

Centerpartiets ideologi kan sammanfattas i begreppet ekohumanism. Den förenar humanismens respekt för människovärdet och tro på varje människas möjligheter, med ekologins insikter om de villkor naturen ger för människa och samhälle. Centerpartiets samhällssyn präglas av en stark tilltro till individer i samverkan.

Maud Olofsson däremot brukade kalla partiet för socialliberalt.

Av allt detta blev väljarna knappast mycket klokare av. Men det är kanske också här som man skall söka förklaringen till partiets ideologiska förvirring.

Partiet har aldrig byggt sin existens på en ideologisk vision för hur man vill att Sverige skall se ut.

Historiskt sett har man snarare sett sig som ett intresseparti för människor på landsbygden och inom jordbruket. För det behöver man inte nödvändigtvis en ideologi.

Per Schlingmann, Moderaternas gamla chefstrateg, är inne på samma spår när Johan Såthe intervjuade honom för Veckans Affärer.

Vi lever i en tid när kommunikation tycks vara svaret på allt. När Centern får dåliga opinionssiffror i valet säger Annie Lööf: ”Vi måste bli ännu tydligare med vad vi står för”. Kan det inte vara så att folk förstår exakt vad Centern står för?

”Utan att ta just Centern som exempel så tror jag att du har helt rätt. De företag och aktörer som försöker att klä sig i något som man inte är kommer att avslöjas nu. Människor bedömer företag och organisationer utifrån vad man gör, inte utifrån vad man säger. De flesta lösningar på kommunikationsproblem handlar inte om kommunikation utan att ändra sitt agerande”, säger Per Schlingmann som ändå inte kan låta bli att reflektera över hur bilden av Centern sett ut medierna.

”De säger att det är bra att ‘vi har initierat en bred idédiskussion’. Jag har inte sett en enda millimeter idédiskussion. Debatten handlar bara om Centern, det blir ett slags metadiskussion där alla försöker föra fram just sin agenda. Det bli en kamp om verklighetsbeskrivningen.”

Samma kritik kan riktas mot Centerpartiets liberalism.

Det ursprungliga nyliberala förslaget till idémanifest var ett uppenbart försök att klistra på partiet en ideologi som man vare sig var redo för eller som det ens fanns en historisk tradition av.

När man nu har bestämt sig för att anamma liberalismen blir resultatet av nödvändighet en kompromiss.

Tydligare kan det inte bli att man inte har vana att hantera frågor om ideologi.

Bild: Valaffisch från Bondeförbundet 1956. Läs på professor Bengt Johanssons blogg om affischen.

Read Full Post »

SocialdemokraternaIMAGE | När Magdalena Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson, intervjuades av Veckans Affärer ville hon inte kännas vid någon socialdemokratisk identitetskris.

”Det har varit turbulenta år. Talet om förtroendekris ska ändå ses mot bakgrund av att vi är Sveriges största parti. Och jag upplever inte att vi har en identitetskris. Vad menar du med det?”

Men när man nu läser riktlinjerna till det som nu skall bli det nya socialdemokratiska ”framtidspartiet” är det svårt att inte se det som ett försök att ge partiet en ny fräsch framtoning.

Dokumentet ”Framtidspartiet i svensk politik” genomsyras av en from förhoppning att den långa ökenvandringen under Mona Sahlin och Håkan Juholt snart måste vara över.

Samma sak gäller debattartikeln i Dagens Nyheter där Stefan Löfven m.fl. introducerar framtidsarbetet för den breda allmänheten.

För det första:Vi inför principen ”var fjärde ung”. Under nittiotalet gick Socialdemokraterna före med att införa varannan kvinna på listorna. Det hånades då – men i dag vet vi hur det stärkt jämställdheten i svensk politik. Nu går vi vidare med att minst 25 procent av kandidaterna på valbar plats bör vara under 35 år

För det andra: Vi moderniserar våra rekryteringsprocesser och öppnar upp vårt parti. För att få en bättre mix av olika kompetenser inför vi kompetensprofiler för våra kandidater.

För det tredje: Vi ska placera oss mitt i samhället genom en ny strategi för fler samarbeten med näringsliv, akademi och engagerade aktörer i det civila samhället.

”Gör din plikt – kräv din rätt” är grunden för våra politiska lösningar. Det bygger på att var och en gör rätt för sig, arbetar eller utbildar sig. Och att både samhället och näringslivet tar sitt ansvar för välfärden och skapar förutsättningar för utveckling och ekonomisk tillväxt.

Man kan hoppa över upplysningen att partiet vill bli mer öppet och få en bättre ”rekryteringsprocess”. Sådant hör till vardagen oavsett parti. Önskan om fler unga och fler kvinnor är inte heller direkt revolutionerande.

Kärnan är snarare tredje punkten. Vad man insett är att man måste formulera en strategi för att återta rollen som statsbärande parti.

Vill man nå ut brett i väljarkåren kan man inte bedriva en politik som marginaliserar stora delar av allmänheten. Åtminstone inte om man vill vinna val.

Att arbetet skett med Carin Jämtin som partisekreterare får väl snarast ses som ett bevis för att det faktiskt går att lära gamla hundar att sitta.

Det var Jämtin som under sin tid som som oppositionsborgarråd i Stockholm stad föreslog butlertjänster i tunnelbanan och könsneutrala toaletter.

Hon fick symbolisera försöket att snäva in målgruppsarbetet till så smala segment av väljarkåren att partiet tappade fokus på medelsvensson.

Inte konstigt att Löfven nu känner behov att ständigt upprepa mantrat jobb, skola, innovationer.

Detta gör han inte för att det skulle vara speciellt originellt. (Utan konkretiseringar låter det mer eller mindre som regeringens politik.)

Snarare handlar det om att partiet måste återta sin position i de vuxnas värld. Seriositet är vägen till väljarnas hjärtan.  Speciellt i oroliga ekonomiska tider.

Skall man vinna valet måste man fokusera på ett budskap som väljarna uppfattar leder till ökad tillväxt, fler jobb och därmed indirekt också till ökad trygghet för den enskilde. Tilltalar man den breda massan når man också smalare särintressen. It’s not rocket science!

Övrigt: Inlägget publiceras även på Makthavare.se.

Read Full Post »

POLITIK | Sedan Stefan Löfven blev partieldare har Socialdemokraterna återigen blivit Sveriges största parti.

Trots detta verkar de positiva siffrorna i opinionen – och för de rödgröna partierna totalt – mer bero på Moderaternas trötthet och de borgerliga småpartiernas urusla siffror än på eget politiskt arbete.

Socialdemokraterna kan i alla fall inte längre skylla på rolluppsättningen. Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson, har så här långt lyckats matcha finansminister Anders Borg över förväntan.

”[H]on är den smarta Handelsutbildade, det finansiellt kompetenta komplementet till den rörelsebaserade Stefan Löfven, vars roll är att personifiera den emotionella socialdemokratiska historien och identiteten. Som rollbesättning i ett tv-drama är castingen perfekt.”, skriver Ulrika Fjällborg i Veckans Affärer.

Dessutom har LO, sent omsider, fått en ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, som utstrålar kompetens, sunt förnuft och en viss självständighet gentemot partiet.

Detta gör att den socialdemokratiska rörelsen idag står betydligt starkare än man gjorde under Mona Sahlin och Håkan Juholt.

Under Sahlins tid var det inte mycket som fungerade. Förutom alla hennes egna brister tvingades Sahlin av den egna partiledningen ta med Vänsterpartiet i alliansen med Miljöpartiet.  Därmed var mycket av hennes auktoritet borta.

Dessutom tog man det märkliga beslutet att inte profilera Thomas Östros, dåvarande ekonomisk-politisk talesperson, i valrörelsen 2010.

Att ställa upp i ett val utan att ha någon som kunde ta debatten med Anders Borg måste anses vara en missbedömning av värsta sort.

Och LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin hade man inte heller mycket nytta av p.g.a. de egna skandalerna kring hennes hantering av sina styrelseuppdrag.

Hon tillbringade större delen av valrörelsen i frysboxen för att inte väljarna skulle frestas ta ut sin ilska på Sahlin och Socialdemokraterna.

Allt detta är nu historia. En bättre konstellation än politikern Löfven, ekonomen Andersson och fackpampen Thorwaldsson kan partiet knappast önska sig.

Men läser man intervjun med Andersson i Veckans Affärer kan man lätt få uppfattningen att partiet fortfarande befinner sig i vad en psykolog skulle kalla förnekelsefasen i sorgearbetet efter Sahlin och Juholt.

Indirekt erkänner Andersson dock att det finns en identitetskris. Men hennes lösning verkar ligga helt på att hitta rätt politik (vilket är nog så viktigt), inte att fråga sig om partiet och samhällsutvecklingen går i takt.

”Jag tycker inte att [Moderaterna] har kapat vår politik för de har inte förstått det grundläggande i den svenska modellen. Den bygger på broar från de gamla till de nya jobben via en aktiv arbetsmarknadspolitik och en omställningsförsäkring. I dag har inte vanliga medelinkomsttagare fullgott skydd för att taket är så lågt”, säger hon.

”Nu har vi en regering som monterat ner de här broarna. Det riskerar i längden att Sverige blir mer inåtvänt och bakåtsträvande och inte vågar bejaka det nya.”

[…]

Det har varit sex mycket turbulenta år inom det socialdemokratiska partiet, som genomgått en av sina allvarligaste identitetskriser på decennier. Magdalena Andersson håller motvilligt med.

”Det har varit turbulenta år. Talet om förtroendekris ska ändå ses mot bakgrund av att vi är Sveriges största parti. Och jag upplever inte att vi har en identitetskris. Vad menar du med det?”

Efter en snabb reflektion över ett parti som i drygt hundra år slagits för en samhällsutveckling som det i stort sett förverkligat – och därmed förflyttat sin traditionella väljarbas, arbetarklassen, till en medelklass, som inte är lika politiskt homogen och partitrogen som den väljarbas som fanns på Tage Erlanders och till viss del Olof Palmes tid – vill hon ändå inte medge att det finns en identitetskris utan refererar till konkreta, akuta samhällsproblem […].

Skulle du säga att ni är på väg ur identitetskrisen?

”Ja, vi har tydligt fokuserat på två av de stora problem där regeringen har misslyckats med sin politik – jobb och utbildning.”

Har det vänt för Socialdemokraterna?

Hon drar på svaret:

”Det är svårt att säga. Jag tycker att vi har relevanta svar på framtidens problem. När det finns utrymme att diskutera jobb och utbildning, som många anser är de stora problemen, så syns det i opinionen.”

Men vilka är era väljare?

”Folk som vill lösa vissa samhällsproblem tillsammans. Sverige har förändrats. Och det är positivt. Men det gäller att vara relevant i sin egen tid, som parti får man aldrig stelna.”

”Solidaritet” har varit ett nyckelbegrepp inom socialdemokratin. Vad betyder det för dig?

Frågan genererar ett svar som andas väldigt mycket mer tjänsteman än politiker.

”Det borde vara grunden för mycket mer av mänsklig interaktion.”

Plattityder. Optimist, javisst? Teknokrat, så klart.

Allt detta verkar lite löst i konturerna. Om Andersson skall lyckas hitta, som Fjällborg skriver, ”en politik som tar vid där jobbfrågan slutar” krävs mycket mer tankearbete än så.

Bild: Tidskriftsomslaget är Veckans Affärer nr 45 den 8 november 2012.

Read Full Post »

OPINION | ”Jänta på fjäll, inget gnäll” är Magdalena Anderssons slogan om man får tro en av de intervjuade i Jusektidningen.

De positiva epiteten har formligen haglat över Stefan Löfven och Magdalena Andersson i media senaste tiden.

Partiets kommunikationsavdelning har inte ens behövt anstränga sig. Journalisterna har snarare kommit springande för att få göra sina idolporträtt.

Veckans Affärer kallar Löfven för både ”Reinfeldts mardröm” och ”Stålmannen från Ådalen”. Och det i samma nummer!

I Jusektidningen är det istället Andersson som porträtteras som ”Socialdemokraternas räddande ängel”.

Detta får en att osökt att tänka på ett gammalt ordspråk inom proffsboxningen: The bigger they are, the harder they fall.

Socialdemokraterna borde därför försöka tona ner förväntningarna lite.

Skulle tonläget vara lika uppskruvat inför valet kan det mycket väl hända att många stannar hemma om man tror att valsegern redan är garanterad.

Och om radarparet inte aktar sig eller snart börjar levererar politiska lösningar riskerar detta att slå tillbaka på partiet. Väljarnas missnöje kan visa sig i form av dalande opinionssiffror.

Det finns redan nu väljarundersökningar som pekar på att uppgången håller på att plana ut.

Men Andersson själv verkar knega vidare i godan ro. Ulf Storm har träffat henne för Jusektidningen:

För att vässa sin egen ekonomiska politik med argument och ekonomisk teori samlade Magdalena Andersson tunga ekonomiska experter till fyra seminarier under vårvintern. Hon poängterar att politiska beslut ska vila på akademiska grunder.

[…]

Jan Larsson [medarbetare i stadsrådsberedningen under Göran Persson] menar att Magdalena Anderssons tillit till experter är väl stark, att hon borde våga utmana dem mer. Men han tillägger att det var en nära-döden-upplevelse att jobba med 90-talets budgetsanering, vilket de båda gjorde, och att det kanske var det då som hon utvecklade en mer försiktig ådra.

[…]

Just nu funderar Magdalena Andersson på en uppföljare till de ekonomiska expertseminarierna. Fast nu med näringslivet i fokus.

– Jag vill bjuda in näringslivet till strukturerade samtal. Det skulle vara återkommande forum. Politik och näringsliv har en del motstridiga intressen men också många gemensamma.

Men varför denna passion att lyssna så mycket?

–Vi politiker sitter inte inne med alla svar. Vi måste lyssna både på ekonomiska experter och på näringslivet. Nu när vi är i opposition har vi dessutom gott om tid att lyssna.

Svaret andas viss ödmjukhet. Men den egenskapen nämner ingen som Jusektidningen talar med om Magdalena Andersson. Däremot är hon stryktålig, kan bli både arg och ledsen. Men har en förmåga att snabbt ruska av sig motgångar och gå vidare, enligt Irene Wennemo, som ingick en kortare tid i Göran Perssons gäng.

Det är svårt att inte sympatisera med politiker som säger sig vilja inhämta fakta innan de springer iväg och har åsikter om allt mellan himmel och jord.

Problemet är att det finns politiker som drabbas av sammanträdessjuka. Många går från sammanträde till sammanträde utan att någonsin passera verkligheten.

Det är inte ovanligt att politiker tror att sammanträden är högsta beviset för att de gör skäl för sin lön. Och många döljer sin osäkerhet genom att vilja ha ännu ett möte för att ännu en gång dryfta samma problem som man har diskuterat ett otal gånger tidigare.

Vi lär snart få se om Magdalena Anderssons alla möten leder till handling eller bara till fler pappershögar på skrivbordet.

Läs mer: Opinionsundersökningar från YouGov och Sifo. (Bild: Tidskriftsomslaget är Jusektidningen nr 4, maj 2012.)

Read Full Post »

STRATEGI | Försvarsfrågor är inget man vinner val på. Men det betyder inte att en smart partistrateg inte skulle kunna utnyttja frågan till sitt eget partis fördel.

Försvaret passar alldeles utmärkt om Socialdemokraterna vill ta över några av Moderaternas avlagda gamla kläder. Om ”nya Moderaterna” kunde sno jobbfrågan från Socialdemokraterna kan Stefan Löfven göra detsamma med försvaret.

Och vad kan vara bättre om man vill visa att man är ett seriöst statsbärande parti som vågar säga obekväma sanningar?

Dessutom kan försvaret, försvarsindustrin och vapenexport sammanfattas i ett enda ord, nämligen jobb. Bättre symetri än så får man inte inom politiken.

Det finns en utbredd irritation bland många traditionella borgerliga väljare och försvarsvänner – inte minst moderata – att Alliansregeringen har lämnat försvaret åt sitt öde.

Om man har gjort detta p.g.a. genuint ointresse eller för att man vill framstå som mer i ”mitten” är oklart.

Oavsett vilket har detta öppnat upp en blotta som smarta politiska motståndare skulle kunna utnyttja.

Och det är precis vad Stefan Löfven lyckades med när Johan Såhte följde honom under tre dagar för Veckans Affärer.

Hur viktig är den svenska vapenexporten?

”En sådan diskussion måste alltid börja ur ett säkerhets- och försvarsperspektiv. Anser man att inte att vi ska ha ett försvar är frågan lätt. Men om man vill ha ett försvar kan vi inte lita på att vi kan köpa allt materiel. Får vi verkligen den bästa ubåten om vi köper den från Ryssland? Eller får vi den näst bästa, som de sedan kan slå ut i ett skarp läge?”

Är en rysk ubåtsattack mot Sverige ett troligt scenario?

”Man kan alltid spekulera i vad som är troligt och inte troligt. Vi vill inte medverka till något som kan dränera Sveriges säkerhet. Ska man vara med i olika säkerhetssamarbeten med andra länder måste man också ha något att erbjuda, annars är man helt ointressant att ha med. Försvarsindustrin ger också viktiga spinn off-effekter till den civila industrin.”

Anna Ek, ordförande för Svenska Freds, kallar dig ”vapenlobbyist”.

”Sverige ska vara alliansfritt, då tror jag att vi måste kunna tillverka visst krigsmaterial själva. Och för att ha råd att göra det behöver vi också exportera en del vapen.”

Anna Ek tycker att du inte står upp för era värderingar om fred och nedrustning.

”Vi har alltid jobbat för fred och nedrustning, det ska vi fortsätta med. Men bara för att muren har fallit betyder inte det att vi är säkra för all framtid.”

Löfven lyckas på ett klart och tydligt sätt försvara både försvaret, svensk försvarsindustri och vapenexport.

Inte illa med tanke på hur politiskt inkorrekta dessa frågor har blivit sedan nyheten om den s.k. vapenfabriken i Saudiarabien.

Och inte nog med det.

Han låter dessutom som om han tror på vad han säger. När hörde man senast någon från regeringen göra det i de här frågorna?

Detta är en av de intressantaste artiklar som skrivits om Stefan Löfven så här långt. Den borde läsas av alla som undrar om han verkligen skiljer sig så värst mycket från sina närmaste föregångare.

Inte konstigt att Veckans Affärer utnämner honom till ”Reinfeldts mardröm”.

Övrigt: Ett utdrag ur Johan Såhtes artikel kan läsas på www.va.se. ”Jag förstår industrins energibehov är en intervju med Stefan Löfven i samma nummer. (Tidskriftsomslaget ovan är Veckans Affärer nr 18 den 3 maj 2012.)

Read Full Post »

BUDSKAP | Det är tur för Centerpartiet att Annie Lööf åtminstone är ett populärt intervjuobjekt på tidskriftsredaktionerna.

Utan dessa skulle Centerpartiet idag knappt synas överhuvudtaget. Om intervjuerna sedan har varit medvetna strategiska vägval eller bara rena tillfälligheterna kan bara partikansliet svara på.

I villket fall som helst är det ett smart sätt att under radarn nå specifika målgrupper med riktade budskap. Något varje partiledare borde tänka på eftersom det är här de kunniga, intresserade och engagerade väljarna finns.

Ett exempel är Sunt Förnuft. Åke Jungdalen intervjuar näringsministern i senaste numret av Skattebetalarnas Förenings tidskrift.

Lööf passar på att inte bara tala sig varm för sparande, låga skatter och företagande utan också för kärnkraften.

Det sker nu en stor satsning i Sverige på vindkraft. Vad får det för konsekvenser?

– På sex år har vindkraften femdubblats och ska vi långsiktigt få ned elpriserna och ska vi ha ett mindre sårbart energisystem så behöver vi både kärnkraft, vattenkraft och förnybar energiproduktion i Sverige. Därför är jag glad att vi nu ser en ökad vindkraftproduktion. Det är många företag som satsar och är med på att bygga upp vindkraft runt om i landet.

I stort levererar Lööf ett tydligt liberalt budskap under intervjun. Det borde tilltala en organisation ”som verkar för sänkt skatt, synliga skatter, bättre valuta för dina skattepengar samt ökad rättssäkerhet i skattefrågor”.

Att hon även får med att Sverige ”behöver” kärnkraften uppfattas knappast som något negativt bland dessa läsare.

Övrigt: Text och tidskriftsomslaget ovan är från Sunt Förnuft nr 1, februari 2012. Andra tidskrifter där Lööf på senare tid prytt omslaget är Affärsvärlden, Veckans Affärer, Neo och Passion for Business.

Read Full Post »

ANNIE LÖÖF skall rädda Centerpartiet genom att utmana Moderaternas dominans. Kommer Folkpartiet och Kristdemokraterna att följa efter om strategin lyckas?

Lööf har insett att det inte går att sitta still i båten om Centerpartiet skall kunna växa i väljarkåren.

Men strategin riskerar att få Alliansregeringen att framstå som splittrad inför väljarna. Vilket kommer att utnyttja maximalt av de rödgröna partierna.

Men i Ulrika Fjällborgs intervju i Veckans Affärer finns inget som indikerar att Lööf har funnit den magiska formel som kan få partiet att växa samtidigt som Alliansen visar enad front.

Än så länge handlar det mest om nya signaler och ett ändrat tonläge.

Lööf vill lösa Centerpartiets problem förhandlingsvägen. Men det får man anta att även Maud Olofsson försökte sig på under sin tid som minister. Och vi vet hur det gick.

Nu är det dags att ta ansvar och leverera konkret politik. Och det i en regering som på många sätt gjort sin tyngsta väljarbas besviken genom att kalla näringslivet för ett av många ”särintressen”. Vilket fått bland annat Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster att kalla Anders Borg för den bästa finansminister socialdemokraterna haft.

”Jag vänder mig emot att kalla näringslivet för ett särintresse”, deklarerar Annie Lööf så fort frågan kommer upp.

Men flera andra i regeringen har den synen…

”Ja, jag vet. Men näringslivet kan aldrig vara ett särintresse. Näringslivet är de som skapar förutsättningar för en god välfärd. Utan förtagare stannar Sverige. Har vi inget aktivt och växande näringslivsklimat så har vi inte heller skattekronor att satsa i infrastruktur, i skola, vård, omsorg.”

[…]

Hur ska du hantera Anders Borg? Han verkar svår att få ut pengar av?

”Det handlar om dagliga förhandlingar, inte minst inför budgeten. Där har jag en ’Centerpartihatt’ i det inre kabinettet med de andra partiledarna när vi förhandlar budgeten”.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är Veckans Affärer nr 44, den 3 november 2011.

Read Full Post »

Older Posts »