Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Världen idag’

LEDARSTRID | Aftonbladet skrev under onsdagen att sonen till Livets Ords Ulf Ekman ”försöker störta Göran Hägglund”.

Anledningen är att han registrerat adressen ”avgahagglund.nu”, d.v.s. Avgå Hägglund. (Det verkar dock inte finnas några spår av en aktiv blogg på Internet.)

Dessutom anklagas riksdagsledamöterna Annelie Enochson och Roland Utbult för att ha ”sponsrats” av Livets Ord. Deras kampanjtidning ”Kryssa Utbult och Enochson” producerades av bolaget Intelligent Design Media (som är ett dotterbolag till tidningen Världen i dag där Ulf Ekman är ordförande).

På ytan låter detta som ett avslöjande om dirty tricks från Mats Odells allierade i partiledarstriden. Ungefär som när Göran Hägglunds allierade avslöjades med att smutskasta Odell på nätet.

Den aktiva parten är anhängare till partiledarkandidaten Mats Odell. Och de vill ta över partiet och har konspirerat för att bli av med Göran Hägglund.

Klart som korvspad. Eller?

Tiden för avslöjandet – ett par veckor innan extra kongressen där partiledarvalet skall avgöras – tyder snarare på att det är Göran Hägglunds allierade som har tipsat media.

Det enklaste sättet att få kristdemokrater att rätta in sig i ledet är avslöjanden om kopplingar till bibeltroende kyrkor.

Om Hägglunds allierade kan visa – eller antyda – att Mats Odells anhängare har kopplingar till Livets Ord kan fler lockas rösta på Hägglund.

Partiledningen har nämligen ägnat större delen av de senaste tjugo åren åt att kapa så många band som möjligt till organisationer som Livets Ord. Det har alltid varit en del av arsenalen vid interna personstrider att ankla varandra för att vara allt för bibeltroende.

Roland Utbult, en av de riksdagsledamöter som krävt Hägglunds avgång, håller inte med om att han har sponsrats av Världen idag – och därmed i förlängningen av Livets Ord.

”Det är Id Medias affärskoncept att göra olika temanummer och jag anlitade dem”, säger Utbult.

Och skall man gå efter partiets agerande efter avslöjandet verkar man inte ta alltför hårt på situationen. Partistyrelse har bara tillsatt en grupp som skall se över reglerna för personval och finansieringen av kandidaterna.

”Man ska inte ta emot direkt eller indirekt stöd som innebär att kandidatens eller partiets trovärdighet kan skadas”, säger ordförande är Andreas Sturesson.

Med tanke på att partiet alltid har varit motståndarna till en öppen redovisning av privata partibidrag skulle det vara bra märkligt om man nu skulle slå ner på att någon riksdagsledamot anlitar ett privat företag för att producera valreklam.

Allt tyder på att någon vill skapa bilden av att partiet hotas av den kristna högern. Lyckas man med det har Hägglund kommit ett steg närmare att bli omvald som partiledare.

Read Full Post »

KAMPANJ: Arvid Lindman var som ledare för högerns riksorganisation – Allmänna valmansförbundet – banbrytande när det gällde att bedriva valkampanjer. 

I en artikel från 2009 skriver Lars F. Eklund om statsmannen Amiral Lindman som i kronologisk ordning var sjöminister, statsminister, krigsminister, utrikesminister samt återigen statsminister.

Och som så mycket annat från svensk politisk historia – åtminstone från tiden innan 1945 – är han idag nästan helt okänd utanför en mindre krets av specialister och historiskt intresserade.

Amiralen, i motsats till vissa andra högermän, inte bara accepterade utan bejakade fullt ut demokratin. Det visar hans energiska satsning på att omvandla Allmänna valmansförbundet till en kraft på framkant i demokratiska, folkliga arbetsformer och bruk av ny teknik. Valaffischer, dörrknackning, valfilmer, radio, torgmöten, högtalare och intensiva kampanjresor med först tåg, senare automobil och till sist flyg skapade tryck i valrörelserna.

Lindman var först bland svenska politiker med att skicka sina tal i förväg till tidningarna samt att som statsminister själv ställa sig och dela ut valsedlar. Hans förmåga, på gott och ont, att mynta formuleringar med lång hållbarhet visas kanske främst av det tal 1934 vari han säger att det som behövs i socialdemokraternas Sverige är ett systemskifte.

Läs mer: ”Amiral Lindman och hans bataljer” av Lars F. Eklund, Världen idag, fredagen den 31 juli 2009.

Read Full Post »

VAL 2010: Det finns en utbredd ideologisk trötthet inom de både politiska blocken. När alla partierna försöker vara politiskt korrekta och tillfredställa allt och alla leder detta ofta till ingen blir riktigt nöjd.

Det pågår redan en intressant debatt inom ”vänstern” om den ideologiska och sakpolitiska utslätning som har skett bland de rödgröna partierna. Kanske börjar vi nu se en senkommen sådan bland regeringspartierna.   

Alla de borgerliga partierna har genomgått ideologiska förvandlingar utan att detta har gett vare sig speciellt nöjda väljare eller positiva opinionssiffror.

Moderaterna må vara det näst största partiet men man hör aldrig några kärnväljare uttrycka något positivt om partiet. Och hos Centerpartiet har det nyliberala stuket bara gett partiet rekordlåga siffror och frustrerade väljare.

Hos Kristdemokraterna verkar man ha tagit ytterligare steg bort från klassiskt kristdemokrati till en mer sekulariserad konservatism. Om detta hinner få någon effekt innan valet kan ingen idag ge svar på.

Och trots att Folkpartiet har de ”bästa” opinionssiffrorna bland småpartierna är deras ideologiska hopkok av socialliberalism, feminism och ”ordning-och-reda”-konservatism något förvirrad.

Åke Sundström som är nationalekonom och före detta forskare och ämbetsman vid regeringskansliet har skrivit intressanta inlägg om Alliansens ideologiska vilsenhet.

Mandatperioden facit är framför allt en misskött fördelningspolitik: kampen mot utanförskapet ligger i spillror.

Den lyckliga majoriteten som haft ett jobb att gå till har belönats (…) medan arbetslösa fått sin tillvaro sönderslagen och pensionärerna sina realinkomster sänkta. Något oväntat är att KD inte bara passivt svalt denna omvända Robin Hood-politik, utan aktivt bidragit till den (…)

Det var rätt att strama upp sjukförsäkringen och vidga gapet mellan lön och a-kassa, men fel att därutöver införa nya statliga bidrag och avdrag (…)

[Anders] Borgs problem är att bidrag eller avdrag aldrig – eller ytterst sällan – leder till ökad sysselsättning (…) Det enda som händer är att sysselsättningen omfördelas, mellan individer, branscher och regioner, i ett meningslöst nollsummespel (…)

Det är omöjligt att försvara dagens diskriminering [av pensionärerna]. Pensionen är uppskjuten inkomst och skall beskattas på samma sätt som andra löneinkomster (…)

Familjepolitiken är det tydligaste exemplet på Moderaternas ideologiska vilsenhet. Här har vi en solklar valvinnare: massor av socialdemokrater och miljöpartister gillar tanken på att kunna stanna hemma längre med sina barn. Men [Fredrik] Reinfeldt sumpar den chansen genom sitt häpnadsväckande påstående att valfriheten – som han samtidigt säger sig bejaka – står i konflikt med arbetslinjen. Underförstått: den som sköter egna barn utför inget arbete, det gör bara den som är avlönad.

Åke Sundströms förklaring till Alliansregeringens många stolpskott är också värt att citera;

Och nog är det en gåta att Reinfeldt och Borg lyckats få sitt eget parti och regeringskollegerna att svälja dessa tre självmordspiller. Låt mig gissa att en auktoritär, intern beslutsordning är en av förklaringarna.

Detta klingar korrekt. Det finns en tendens inom Moderaterna att följa ledaren så länge som det går bra (och allt är anses vara bättre än under Bo Lundgrens tid).

Frågan är dock varför Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har låtit sig styras på detta sätt.

Källa: ”Alliansens politik ideologiskt vilsen” av Åke Sundström (Världen idag den 8 februari 2010)

Read Full Post »

PUBLIC SERVICE: Ny finns det även en kristen publicistklubb i Sverige.

Frågan är om Kristna publicistförbundet kan göra skillnad i ett medielandskap där kunskapen och intresset kring kristna värderingar och åsikter inte bara möts av likgiltighet utan också av direkt fientlighet. Detta gäller inte minst inom public service.

Men om man skall utgå ifrån ett av ordförande Mikael Kindboms första utspel finns det gott hopp om att förbundet åtminstone inte är rädd för att sticka ut hakan.

I Lägg ner Existens går man till hård attack mot SVT:s halvtaskiga program om livsåskådningsfrågor. Och det med all rätt. 

I ett av programmen ägnar sig Existens åt konspirationsteoretiska resonemang kring Världen idag p.g.a. denna tidnings kontinuerliga granskning av den politiska islamismen. 

SVT:s så kallade livsåskådningsprogram Existens upplåter en halvtimme åt en kille som granskat 60 ledare om islam i den kristna tidningen Världen i dag. Tesen är att tidningen är islamfientlig och detta skildras effektivt med läckra bilder från tidningsarkiv och den bildsköna reporterns jakt på sanningen till ackompanjemang av suggestiv musik.

Tittaren får intrycket av att redaktionen är något på spåren. (…)

Högläsning ur ledarna: “Det handlar om ett systemfel i islam”.  Ja, är det särskilt kontroversiellt? Det pågår ett krig mellan Västvärlden och terrorister som hämtar sin inspiration ur denna religion. (…)

Den som såg dokumentären nyligen på SVT om terrordådet i Bombay för något år sedan fick en utmärkt lektion i hur islam i dag används. Uppspelningen av telefonsamtalen mellan terroristerna och deras ledare visade att det utlovas belöning i himlen för den som vågar fullfölja med fler avrättningar. Terroristerna lyder villigt sina ledare och blodbadet blev ett faktum. (…)

En person som konverterar från islam till kristendom riskerar i många länder döden. Detta är ett faktum. Världen i dag gör en teologisk och intellektuell tolkning av Koranen och upplyser sina läsare om det. Det är väl en kristen tidnings uppgift. Därmed inget sagt om muslimerna i sig. (…)

När Existens buntar ihop Världen i dag med Sverigedemokraterna gör programmet ett stort misstag. Det är uppenbart att Existens har kommit till vägs ände. Jakten på kristna har blivit programmets signum. (…)

Gör licensbetalarna en tjänst. Lägg ner programmet.

Om KP vågar fortsätta att svinga släggan på detta sätt framöver borde man kunna göra ett tydligt avtryck i samhällsdebatten. Detta åtminstone i jämförelse med de i övrigt mycket slätstrukna försöken till opinionsbildning från en lång rad andra kristna publikationer, partier, organisationer och kyrkor i Sverige.

Read Full Post »

Nord StreamGAS: Med tanke på de omfattande säkerhetspolitiska konsekvenserna av en gasledning i Östersjön är det bra märkligt att frågan debatteras så lite i Sverige.

Även om säkerhetspolititiska frågor sällan får någon större uppmärksamhet borde åtminstone de omfattande miljökonsekvenserna kring gasledningen kunna engagera. Men icke. 

I artikelserien Gasledningens politiska väg genom Östersjön (del 1, 2 och 3) har tidningen Världen idag försökt råda bot på denna tystnad. En ledare – Politiska beslut till salu? – förtjänar att få längre utdrag citerade;

Den politiska processen (…) har kantats av mutanklagelser och mutåtal. Strax efter att den tyske förbundskanslern Gerhard Schröder förlorade valet hösten 2005, blev han ordförande för Nord Stream (…) Han hade då precis forcerat fram en statlig lånegaranti till den ryska gasledningen, vilket fick EU-kommissionären Neelie Kroes att inleda en undersökning – utan att några åtgärder vidtogs.

Ett år senare tjänade Sveriges utrikesminister Carl Bildt närmare fem miljoner kronor på sina aktier och optioner i samma ryska gas-konglomerat. I november 2006 deltog han som aktieägare i ett regeringsbeslut som gav förlängt tillstånd att göra undersökningar i Östersjön inför gasledningsbygget. Förfarandet ledde till en KU-anmälan om delikatessjäv, men den borgerliga regeringen räddade Bildt från att bli prickad.

I början av 2007 varnade professor Kjell Larsson vid Högskolan på Gotland för att dra gasledningen nära känsliga naturområden. Därefter fick Kjell Larsson och Högskolan fem miljoner kronor från Nord Stream (…) Händelsen fick kammaråklagare Malin Palmgren vid Riksenheten mot korruption att inleda ett åtal – som dock lades ned eftersom Kjell Larsson lämnade Högskolans remissarbete om gasledningen.

Dessutom har politikerna i Gotlands kommun fått 70 miljoner kronor för att upprusta hamnen i Slite (…) Och i samma veva skänktes 3,2 miljoner kronor till Länsmuseet på Gotland för arkeologiska undersökningar i Östersjön.

I mars förra året blev Dan Svanell (…) med bakgrund som pressekreterare åt sju socialdemokratiska ministrar, PR-konsult år Nord Stream (…) Några månader senare blev förre statsministern i Finland Paavo Lipponen (s) välavlönad rådgivare. I januari i år blev Tora Leifland Holmström, politisk sakkunnig hos jordbruksministern, rekryterad till Nord Streams huvudkontor (…) efteråt blev även statsminister Fredrik Reinfeldts förra statssekreterare Ulrica Schenström välbetald lobbyist. Ungefär samtidigt blev det klart att Karlskrona kommun tecknat ett avtal med Nord Stream som ger kommunen totalt 30 miljoner kronor under tre år – för att hyra ut kommunens hamnområde.

[L]obbyfirman JKL, som förre statsministern och s-partiledaren Göran Persson haft uppdrag för, driver frågan om energibolaget Eons planer (en av tre delägare i Nord Stream) på en gasledning i Östersjön.

Read Full Post »

KYRKOVAL 2009: I valet den 20 september ställer fjorton partier upp i valet till kyrkomötet. Frimodig kyrka har i sin valplattform vågat avvika från den samsyn som ofta präglar svensk kyrkopolitik. 

Utslätade budskap, brist på levande debatt och lågt valdeltagande har varit förutsägbara konsekvenser av att partierna inte har vågat distansera sig från varandra. Om detta har varit en medveten strategi eller bara ett exempel på klassisk konflikrädsla inom svensk kyrka är svårt att säga.

Det bådar därför gott för partiet att man har lyckats engagera personligheter som författaren och journalisten Göran Skytte (krönikör Svenska Dagbladet) samt Carin Stenström som idag är krönikör på Skånska Dagbladet och tidigare var chefredaktör på Världen idag.

Frimodig kyrka 2009 2Frimodig kyrka 2009 3

Frimodig kyrka 2009 1

Frimodig kyrka har – förutom valblogg, valplattform, broschyr och profilmaterial – också tagit fram tre valaffischer som till sin layout är riktigt trevliga.

Nu vinner partier inte val på grund av sina valaffischer. Men affischer ger en bra indikation på hur ett parti vill uppfattas. Affischerna visar också om budskapet hänger logiskt samman – ideologiskt och sakpolitiskt – med vad man för övrigt försöker kommunicera till sina väljare.

När det gäller själva affischerna är frågan om dessa är tillräckligt tydliga för att både kunna väcka uppmärksamhet och även locka väljare som inte i vanliga fall följer med i kyrkopolitiken.

Affischerna kommer kanske att kunna synas på mindre orter men frågan är om de inte kommer att drunkna bland alla andra reklambudskap som finns i de större städerna.

Första affischens bild syftar uppenbart på valplattformens text som säger att ”Jesus är själv mycket tydlig med att äktenskapet är till för man och kvinna”.

Andra bilden är den enda affisch som har någon form av text. ”Joh 3:16” syftar på Bibeltexten;

Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.

Tredje affischen – med en bild på hur en sax klipper bort partiernas logotyper – syftar på valplattformens text där man skriver att ”demokratin i Svenska kyrkan fungerar inte tillfredsställande idag”.

Nomineringarna till de kyrkliga valen sköts i stor utsträckning av de politiska partierna. Konsekvenserna av detta är att människor som inte är medlemmar i Svenska kyrkan kan delta i nomineringsarbetet. Det är också obegripligt att de politiska partierna styr i Svenska kyrkan, när det i dagens samhälle så starkt betonas att kyrkan skall vara separerad ifrån staten.

Partiet hoppas uppenbart nå en målgrupp som tilltalas av ett traditionellt kristet budskap. Seriösa troende kyrkobesökare som är intresserade av att bevara och stärka kyrkans budskap och traditioner hoppas man uppenbart skall ge partiet tillräckligt med väljare.

Strategin har stor potential. Dock borde partiet även försöka nå alla de besvikna väljare som har tröttnat på att Svenska kyrkan har avlägsnat sig alltför långt ifrån det kristna buskapet. Även bland dessa väljare finns en längtan efter mening och relevans i religiösa sammanhang.

Här har de mer etablerade partierna ett försprång framför de mindre som har begränsade resurser och avsaknad av riksdagspartiernas valorganisation.

Riksdagspartierna har trots oengagerade budskap – och många gånger ett direkt ointresse för kyrkopolitik när det inte råkar vara kyrkoval – ett försprång eftersom deras resurser gör att man även kan nå ut till de mer ljumma väljarna.

Om Frimodig kyrka har resurser och tid borde man göra ett försök att även nå dessa väljare. Vad som garanterat alltid går hem i en valkampanj är partier som vågar ha tydliga budskap och som vågar kommunicera dessa på ett enkelt och engagerat sätt.

Read Full Post »

MELLANÖSTERN: En av de mer udda rösterna inom svensk media är tidningen Världen idag. Redan under sitt första år 2002 lyckades man publicera avslöjande artiklar som nominerades till Stora journalistpriset och vann Guldspaden.

ulf_nilson_propagandakriget

Bland sina medarbetare har man bl.a. ”världsreportern” Ulf Nilson (känd från Expressen) och Siewert Öholm (tidigare bl.a. programledare på SVT).

Under vinjeten Media och Mellanöstern skriver bl.a. Stefan Dominique kontinuerligt om hur media bidrar till att skapa en snedvriden och anti-israelisk bild av läget i regionen.

Tidningen har också – vilket måste vara unikt i svensk media – publicerat en artikelserie om propagandakriget mot Israel. Här har Ulf Nilsson avslöjat den fientliga mediesyn på Israel som präglar inte minst svensk media. (Tillgänglig via tidningens plusarkiv).

I artikelseriens första del – ”1967 blev Israel hatobjekt” – beskriver Nilson hur Sverige har gått från att vara ett Israel vänligt land till att vara det diametralt motsatta. Nilson ger exempel från en studie från Living History Forum och BRÅ;

26 procent anser att Israel behandlar palestinierna som nazisterna behandlade judarna (alltså vill utrota dem). 9 procent anser att ”fred på jorden är omöjligt så länge Israel finns”. 13 procent tror på en mystisk ”judisk” makt över media, ekonomi och USA:s utrikespolitik. 25 procent sade sig vara helt eller delvis emot en jude som statsminister i Sverige.

I andra delen – ”Sanningen friade inte Israel” – visar Ulf Nilson att den anti-israeliska propagandan lyckades sätta bilden av att Israel medvetet hade utfört en massaker i den palestinska staden Jenin. Enligt den anti-israeliska propagandan skulle 900 civila ha dött. 

En rad senare utredningar (gjorda av bland andra FN) visade att 53 palestinier dödats medan 23 israeliska soldater fått sätta livet till.

Tredje delen – ”Libanon 2000: Bilden som vapen” – beskriver Ulf Nilson hur tröstlöst det kunde vara att försöka skildra kriget mellan Israel och Hizbollah i Libanon sommaren 2006.

[Hizbollah] siktade på civila [i Israel] och lyckades perfekt med att sprida skräck och avsky. Allt detta rapporterades bara summariskt i världsmedia (…) Slutsatsen kan bara bli en. Hizbollah ledning vill att civila ska bli dödade. Man använder dem som sköldar. Med deras hjälp vinner man propagandakriget – och nya anhängare.

I fjärde delen – ”Tunnelsmugglingen tar ny fart” – påpekar Nilson att den viktigaste anledningen till att Israel slog till mot Gaza är de tunnlar – ofta grävda av barn – från Egypten under Filadelfia-vägen som sträcker sig 15 kilometer utmed gränsen, till flyktinglägret Rafah i Gaza.

I dessa tunnlar smugglas raketer från Iran (som vill förinta Israel) till Hamas som skall använda dessa till att beskjuta civila i Israel (och som på sitt program har att Israel skall förintas).

Men, till skillnad från inte minst västvärldens (för att inte tala om arabvärldens) medier lade han [EU:s rapportör, förre belgiske utrikesministern Louis Michel], skulden på Hamas. Enligt Michel använde Hamas civila som sköldar. Man helt enkelt ville se döda civila och därmed skapa bild av Israel som brutalt och hänsynslöst mordiskt.

Detta skall sättas i motsats till Israels agerande i Gaza. Den brittiske översten Richard Kemp konstaterade att ”jag tror inte att det någonsin i krigens historia har gjorts så stora ansträngningar för att begränsa civila skador”.

Ulf Nilson konstaterar att det genomgående har varit så att Israel ofta har nått sina militära mål men att man har förlorat propagandakriget.

Det kan tilläggas att Israel har förlorat propagandakriget inte minst för att media i väst villigt har låtit sig vara mottagare av desinformation från terrororganisationer som PLO, Hamas och Hizbollah.

Read Full Post »

Older Posts »