Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Vänster’

IMAGE | Håller Stefan Löfven och Magdalena Andersson verkligen på att föra Socialdemokraterna åt höger?

Claes Lönegård och Torbjörn Nilsson i tidskriften Fokus tycker sig ha upptäckt en paradox när det gäller partiets utveckling.

För några månader sedan spydde skåningarna galla över de kretsar Magdalena Andersson kommer ifrån. Nu är det alldeles tyst. Ännu märkligare framstår lugnet om det är sant det som många journalister skriver, att Stefan Löfven och Magdalena Andersson håller på att föra partiet högerut.

[…]

För om det nu sker en så stor politisk förnyelse, hur kan det då vara så tyst? Är det inte rimligare att det är så tyst just eftersom ingen förnyelse sker?

[…]

Slutligen finns en märklig oklarhet i resonemanget om högersvängen. Det sägs nu i medierna att Stefan Löfven dels är tyst, dels att han går åt höger. Logiken är inte direkt glasklar. Hur kan någon som inte kommer med besked också vara en som rör sig?

Men Lönegård och Nilsson tangerar själva svaret på sina frågor när de skriver följande:

Naturligtvis går det hävda att valet att försöka förstärka den ekonomiska trovärdigheten i sig är ett steg åt höger, men socialdemokrater som Leif Pagrotsky eller Pär Nuder skulle nog inte hålla med. Särskilt som partiledningen inte levererat någon ny policy på området – veckans skuggbudget var mest en upprepning av gamla förslag från Juholts och Sahlins tid.

Men det är just här svaret finns.

Att förespråka ”ekonomisk trovärdighet” är att vara höger. Åtminstone för socialdemokrater som definierar sig själva som vänster.

Detta är den klassisk vattendelaren mellan ”vänster” och ”höger”. Att prioritera stabila statsfinanser signalerar att man inte är lika intresserad av äventyrliga kostnadskrävande politiska reformer.

Med anledning av Per Albin Hanssons dagböcker nu har publicerats skriver Alf W. Johansson, professor emeritus i historia, följande i tidskriften Respons:

Efter den äventyrliga utflykten med Håkan Juholt har socialdemokratin valt en ledare som ligger så nära Per Albin man kan komma, både i fråga om retorik och fysik. Juholt gjorde ett fundamentalt misstag när han trodde att han måste profilera sig som vänsterman. Därmed bröt han mot en socialdemokratisk grundregel. Partiet må vara radikalt, men ledaren måste alltid framstå som en garant för att ”vänstern” inom arbetarrörelsen inte kommer att diktera politiken, annars hotar borgerlig mobilisering. Det var något Olof Palme inte begrep och därför blev hans ledarskap en tid av oro och förvirring.

”Högern” har alltid angripit ”vänstern” för att vara oansvariga med skattebetarnas pengar. Och det gäller inte bara i Sverige.

Republikanerna i USA har alltid sagt det om demokraterna och säger det nu om Barack Obama. Och Nicolas Sarkozy använde det mot François Hollande i presidentvalet. Det samma kan sägas om de konservativa när de angriper Labour i Storbritannien.

”Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.” (Predikaren kap. 1, 9)

Övrigt: Citatet av Alf W. Johansson är från ”Politik är att kunna vänta”, en recension av Per Albin Hanssons anteckningar och dagböcker 1929-1946 i Respons nr 2, 2012. Tidskriftsomslaget är Fokus den 4-10 maj 2012.

Read Full Post »

IDAG VAR det dags för Sverigedemokraterna i Almedalen. Och Jimmie Åkesson kan tävla med Jan Björlund (FP) och Håkan Juholt (S) om att ha hållit det bästa talet under politikerveckan.

Det var uppenbart att Åkesson var taggad och väl förberedd. Det var ett välskrivet tal och retoriskt var det ett av de bästa han hållit.

Det var dessutom ett skickligt upplagt tal där Åkesson bara indirekt berörde invandring och integrationsfrågor. Och detta var inte en tillfällighet.

Det handlar uppenbart om att bredda partiet och visa upp partiet som mer än ett enfrågeparti. Och skall man göra detta finns det knappast ett bättre tillfälle än under politikerveckan när man via TV har direktkontakt med svenska folket.

Genom att bl.a. lyfta fram temat lag och ordning försöker Sverigedemokraterna nu ta udden av kritiken om enfrågeparti.

Redan under valrörelsen var lag och ordning ett av tre teman för partiet. Men det är först nu som partiet verkar ha fått ordning på budskapet.

Åkesson lyckades också skickligt visa varför den politiska höger-vänsterskalan inte är relevant för Sverigedemokraterna. Detta gjorde han bl.a. genom att utmana och pika både Fredrik Reinfeldt (M) och Miljöpartiet.

Om Moderaterna framöver lyckas locka över Miljöpartiet till ett mer eller mindre organiserat samarbete med regeringen kan Sverigedemokraterna mycket väl bli den stora vinnaren.

Read Full Post »

MILJÖPARTIET har fått sina två nya språkrör. Gustav Fridolin och Åsa Romson kommer att försöka fullfölja strategin att positionera partiet mellan borgerlighet och vänster.

Problemet med att i ökad utsträckning driva frågor som skall locka fler borgerliga väljare är att man riskerar förlora sin ideologiska tydlighet och särart.

Och även om man blir framgångsrik betyder det inte med automatik att man också lyckas behåller sina gamla trogna kärnväljare.

Många partier har misslyckats med motsvarande balansakt.

Kristdemokraternas oförmåga att hitta nya profilfrågor när man tonade ner sin traditionella profil har bara lett till att man förlorat både kärnväljare och de ”nya” kristdemokraterna. Idag ligger man lika ofta under som över fyraprocentspärren.

Centerpartiets försök att helt lägga om sin ideologiska profil har också misslyckats. Deras nyliberala storstadssatsning har knappast gjort miljö- och landsbyggdsväljarna mycket gladare.

Och den ständiga maktkampen mellan olika ideologiska inriktningar inom Folkpartiet har alltid utgjort ett problem för partiets tydlighet. Och ibland räcker det med att partiet byter ut en enda person för att partiet skall börja kommunicera – om än subtilt – en helt ny inriktning.

Sedan Erik Ullenhag blev integrationsministrer har partiet plötsligt fått en mjukisprofil som står i stark kontrast till vad man säger inom skolpolitiken.  

Statsvetaren Svend Dahl, som forskar om de partiaktiva i Miljöpartiet, sammanfattar Miljöpartiets problem bra när han skriver följande;

När man nu tonar ner gamla profilfrågor och börjar likna de andra partierna kanske det kortsiktigt kan leda till att man får fler väljare, men man riskerar samtidigt att steg för steg ta bort det som gör partiet unikt.

Risken är att man verkligen blir som Folkpartiet var – ett parti utan någon riktig profil, men allmänt uppfattat som lite snällare än andra partier. Man riskerar att blir partiet som alla gillar, men som väldigt få verkligen röstar på.

Read Full Post »