Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Väljare’

ProcentVÄLJARE | Efter SCB:s stora partisympatiundersökning (PSU) är det nu dags för två mindre från Demoskop respektive YouGov.

I båda opinionsundersökningarna har man frågat väljarna hur man skulle rösta om det var val idag.

Resultatet har en del intressanta likheter.

1. De rödgröna partierna leder stort i båda. Mycket p.g.a. att Centerpartiet och Kristdemokraterna inte ens skulle klara att ta sig in i riksdagen om det var val idag.

2. I båda mätningarna hamnar Centerpartiet och Kristdemokraterna under fyraprocentspärren till riksdagen. I Demoskop når man inte ens upp till tre (!) procent.

3. Socialdemokraterna tappar ungefär lika mycket hos både YouGov och Demoskop.

4. I båda mätningarna går Miljöpartiet fram om än högst marginellt.

5. Sverigedemokraterna ligger kvar på höga siffror och är tredje största partiet i båda undersökningarna.

Men det finns också en del märkligheter som gör att mätningarna ser lite spretiga ut när man tittar på dem.

1. I Demoskop tar Moderaterna ett raskt kliv fram och ökar med 3,2 %. I YouGov tappar man istället 0,4 %.

2. Dessutom är Moderaterna större än Socialdemokraterna hos Demoskop. Hos YouGov är man fortfarande mindre.

3. Sverigedemokraterna hamnar på hela 10, 9 % i YouGov medan man tappar marginellt i Demoskop.

YouGov:

De rödgröna 45,1 % och Alliansen 36 % och

Socialdemokraterna 31,3 (-1,5), Miljöpartiet 7,1 (+0,1) och Vänsterpartiet 6,7 (-0,7)

Moderaterna 30,3 (-0,4), Folkpartiet 5,7 (+0,8), Centerpartiet 3,8 (-0,5) och Kristdemokraterna 3,5 (-0,5))

Sverigedemokraterna 10,9 (+2,7)

Demoskop:

De rödgröna 45,5 % och Alliansen 39,4 %

Moderaterna 33,5 (+3,2), Folkpartiet 5,9 (+0,1). Centerpartiet 2,9 (-1,6) och Kristdemokraterna 2,8 (-0,9)

Socialdemokraterna 32,1 (-1,1), Miljöpartiet 8,3 (+0,3) och Vänsterpartiet 5,1 (+0,4)

Sverigedemokraterna 8,6 (-0,4)

Read Full Post »

OPINION | Huvudnyheten i Expressen måste vara vad man i Sverigedemokraterna kallar en helt vanlig dag på jobbet.

Skandaler får anses vara en vansklig strategi att bygga framgång på. Trots detta har partiets opinionssiffror ännu inte drabbats negativt. Tvärt om.

I Novus ökar man med 2,1 % och hamnar på 8,6 %. Det är dock viktigt att poängtera att ingen opinionsundersökning i sin helhet ännu har genomförts efter skandalerna. (Novus gjordes t.ex. sin mellan 22 oktober och 25 november. Den 14 november publicerade Expressen sin film.)

Torbjörn Sjöström, vd Novus, skriver så här i Svenska Dagbladet:

De ökade stödet i vår väljarbarometer och avsaknaden av förändring i värderingar kring kärnfrågorna visar att om Expressens avslöjande haft någon påverkan alls så har det stärkt Sverigedemokraterna. Fler anser nu att en röst på Sverigedemokraterna är en protest mot det som händer inom övriga partier.

[…]

Avslöjandet har inte ens gett en tydligare polarisering i våra mätningar. Tittar man på frågan om man anser att Sverigedemokraterna är ett invandrarfientligt parti så anser 77 procent av deras väljare att så inte är fallet. Bland svenska folket i stort är åsikten däremot det rakt motsatta och hela 75 procent anser att Sverigedemokraterna är mycket eller ganska främlingsfientliga. Även dessa siffror är desamma i oktober som i november.

Detta var knappast vad Expressen önskade sig när man kom med sina avslöjanden.

Sverigedemokraternas väljare tycker säkert inte att ett parti som bara fick 5,7 % i riksdagsvalet förtjänar en sådan massiv mediegranskning.

Och bland personer som bara lite vagt håller med om att svensk integrationspolitik inte fungera riskerar bevakningen slå över i direkta sympatier.

Misstänker man att media ägnar sig åt kampanjjournalistik kan partiet mycket väl långsiktigt vinna på en sådan bevakning.

Att Expressen, och andra tidningar, har varit så fokuserade på just det parti som fått igenom minst av sin kärnpolitik i riksdagen riskerar att skapa en känsla av overkill bland väljarna.

Alla avslöjanden kan t.o.m. indirekt hjälpa Jimmie Åkesson och partitoppen införa disciplin och nolltolerans i leden.

Tydligare pedagogiska bevis än dessa ständiga skandaler är svårt att tänka sig.

Front Page: Expressen den 29 november 2012.

Read Full Post »

KAMPANJ | En viktig uppgift för de kampanjaktiva är att motivera och informera väljarna. Här ett meddelande från Barack Obama på Twitter.

Den som står i kö när vallokalen stänger får lov att rösta.

Read Full Post »

VALPLANER | SVT Nyheter har kommit över dokument som visar att Kristdemokraternas strategi för att växa går via moderata väljare.

Inom Kristdemokraterna har det alltid funnits en dragkamp mellan dem som tror att partiet kan locka väljare från flera partier och de som har en mer realistisk syn på var partiet har sin potential.

Strategin att partiet måste koncentrera sig på Moderaternas väljare är därför ingen direkt nyhet. Att partiet hämtat näring från SCB:s partisympatiundersökning är tydligt. Tecknen har funnit där i de senaste undersökningarna.

Men att bestämma vad som måste göras är bara första steget. Partiets problem har snarare varit att konsekvent hålla fast vid en strategi och våga ta konsekvenserna.

”Åsikts- och värderingsmässigt ligger dessa personer sannolikt nära de som valde oss 2010. Våra målgrupper är således med stor sannolikhet borgerliga väljare”, citerar SVT Nyheter från dokumentet.

”Vi vet att det i väljarkåren finns en relativt stor grupp borgerliga väljare som delar Kristdemokraternas grundläggande värderingar… För att stärka vår position som parti på nationell nivå måste vi vinna just dessa väljares förtroende”.

Partiet har bestämt vilka kärnvärden deras valstrategi skall bygga på:

Bland annat ska man lyfta fram hjärtefrågor som familjens frihet, det personliga ansvaret och ett starkt civilsamhälle. Vidare ska man arbeta för att väljarna ska förknippa Kd med ”frihet”, ”omtänksamhet” och ”hederlighet” samtidigt som man vill tvätta bort stämpeln att vara ett förbudsparti.

Inte heller detta är speciellt nytt. Det ligger i stor i linje med vad partiet sagt under de senaste åren.

Det intressanta kommer när partiet bestämmer sig för hur dessa kärnvärden skall komma till uttryck i konkreta valfrågor.

Nuvarande strategi – att lyfta fram barnperspektivet och därmed indirekt framhäva familjens betydelse – har i realiteten varit en flopp. Partiet har bara blivit otydligare ju längre man suttit i regeringen.

Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) är t.ex. den minister som syns minst i media enligt en undersökning från Retriever.

Så detta dokument säger inget nytt i sak. Det bekräftar bara vad alla redan vet.

Frågan kvarstår fortfarande: Hur skall man lyckas locka moderata väljare om man aldrig är beredd att ta några öppna strider för att värna sina hjärtefrågor?

Allt för förfinade budskap fungerar inte. Väljarna kräver bevis på att man menar allvar.

Read Full Post »

LOUIS HEREN var en legendarisk reporter på The Times. Under sin livstid var han bl.a. urikeskorrespondent och deputy editor på morgontidningen.

Nedanstående visdom har både journalister och väljare nytta av att lägga på minnet.

”When a politician tells you something in confidence, always ask yourself Why is this lying bastard lying to me?”

Read Full Post »

MILJÖPARTIET har som mål att 250 000 svenskar skall få vara med och påverka partiets politik inför valet 2014.

”Vi ska finnas där människor är. Vi ska finnas på festivaler, i de sociala medierna, vi ska finnas i bostadsrättsföreningen och hyresgästföreningen. Det ska finnas en miljöpartist i fackförbundet”, säger språkröret Gustav Fridolin.

Men är partiet berett att ompröva någon profilfråga om tillräckligt många av dessa 250 000 personer så önskar? Eller kommer man bara att ta till sig de idéer som ligger i linje med partiets nuvarande politik?

Sannolikt bara det senare. Inget ”nya Miljöpartiet” här inte!

Om de 250 000 personerna bara kräver fler miljöregler och tuffare klimatpolitik är allt frid och fröjd. Men tänk tanken att en majoritet av de 250 000 skulle vara för sänkt bensinskatt eller utbyggd kärnkraft?

Och hur skall partiledningen kunna övertyga en demokratiskt vald partikongress att säga ja till förslag man inte tror på?

Så innan vi låter oss imponeras av Miljöpartiets nya öppna och inkluderande attityd bör vi titta på det sannolika resultatet av denna mobilisering.

1) Partiet kommer i en senare utvärdering slå fast att man fick VG för sin nuvarande politik av de väljare man mötte under kampanjen.

2) Partiet kommer att få in lite nya idéer som man sedan kan använda sig av i sitt arbete. Inget fel i det.

3) Inte heller fel att ha lyckats med ett omfattande PR-arbete. Ett arbete som kommer att leda till att partiet får in en enorm mängd e-postadresser och telefonnummer som man sedan kan bearbeta inför valet 2014 och framöver.

Och varför inte?

Sämre strategi för att vinna väljare och vitalisera politiken har man sett. En del riksdagspartier – inget nämnt och inget glömt – verkar snarare tycka att väljarna är störande inslag i det dagliga politiska arbetet.

Read Full Post »

TROTS BRA TAL i Almedalen av både Jan Björklund och Maud Olofsson har det mest intressanta om Folkpartiet och Centerpartiet under politikerveckan varit den interna debatt som nu blossat upp om partiernas framtid.

Ingen inom partierna verkar ens längre försöka dölja att kombinationen av samarbete inom Alliansen och profilering av respektive parti har varit något annat än en flopp för småpartierna.

En som tagit bladet från munnen är Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman.

För Folkpartiets del innebär det även att hitta fler liberala kärnfrågor. Det håller inte att enbart vara ett, förvisso starkt, skolparti. Man måste hitta fler frihetsfrågor. Väljarna ser idag att partiet behåller sin profilfråga och inte rör sig framåt. Klarar man inte av detta reptrick är man snart reducerat till ett departementsparti och inget annat.

Vad han säger är i realiteten att Folkpartiet redan har reducerats till just detta ”departementsparti”.

Väljarna uppfattar idag Folkpartiet som ett parti för skolfrågor och inte mycket mer. Och Björlunds tal förstärkte denna bild.

När Svenska Dagbladet talade med tjugosju centerpartistiska distrikt ”ifrågasätter en lång rad ledande centerpartister alliansen”. Och ”merparten av dem menar att samarbetet har varit mycket dyrbart för partiet”.

Centerpartistiska väljarna är dessutom minst positiva till Alliansen enligt en undersökning från Sifo.

Men den som lyssnade på Björklund och Olofsson i Almedalen kunde lätt få uppfattningen att de kom från exakt samma parti.

De politiska skillnaderna mellan de två partierna är så pass små att det kommer att bli näst intill omöjligt att tydligöra skillnaderna så länge som Alliansen finns kvar i sin nuvarande form.

Småpartierna kommer inte att lyckas vända opinionssiffrorna om man inte profilerar sig långt innan valrörelsen.

Men så länge som partierna sitter i samma regering kommer väljare knappast att tro på småpartiernas eventuella nya partiprofilering om det inte också leder till en ny regeringspolitik som tvingar Moderaterna på defensiven.

Och varför skulle väljarna få ökat förtroende för de liberala småpartierna när dessa redan sitter i en liberal Alliansregering?

Tron att än mer liberal politik på något mirakulöst sätt också skulle leda till ökat förtroende för de liberala småpartierna är därför naivt.

Read Full Post »

STRATEGI: Finansminister Anders Borg (M) riktar sig direkt till de socialdemokratiska väljarna i en ny annons från Moderaterna.

”Vi följer den satta strategin. För oss är det väldigt viktigt att vinna väljare som tidigare röstat på Socialdemokraterna över till Moderaterna och Alliansen”, säger kommunikationschef Pär Henriksson (M) till Dagens Media.

Med tanke på att LO-medlemmar uppskattar Fredrik Reinfeldt mer än Mona Sahlin enligt en Sifo undersökning får man säga att det är en smart strategi.

Borg symboliserar ordning och reda i ekonomin. Och det är något som både gråsossar och arbetare gillar.

Read Full Post »

VÄLJARE: Integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) har sagt något självklart. Och naturligtvis har De Rödgröna gått i taket. 

”Är det någon som tänkt rösta på Sverigedemokraterna och röstar på oss i stället så är jag glad och tacksam”, förklarade Sabuni till Expressen

”Det finns inga dåliga röster. Är det någon som tänkt rösta på Sverigedemokraterna och röstar på oss i stället eller är det någon som tänkt rösta på Socialdemokraterna och röstar på oss i stället så är jag glad och tacksam”, fyllde Sabuni i.

Och det har hon ju rätt i. Så vad är problemet?  

Ingenting. För vad Sabuni säger är helt okontroversiellt och självklart. Och för alla som sysslar med politik är det rena rama vardagsmaten. 

Varför skulle någon tacka nej till röster bara för att de tidigare har röstat på ett annat parti? Ingen vettig partistrateg skulle acceptera at man driver en politik där vissa väljare medvetet avvisas.

Alla som tycker illa om Sverigedemokraterna (eller något annat parti) borde därför välkomna att detta partis väljare lägger sin röst på ett annat parti.  

Att bara tala illa om ett annat parti är detsamma som om man säger till detta partis väljare att de är korkade och mindre vetande. Knappast ett smart sätt att minimera detta partis röstetal.

Politik är en form av nollsummespel. De väljare som röstar på parti A är förlorade för partierna B, C och D. 

Vill ett parti växa måste man därför antingen vinna helt nya röster (förstagångsväljare eller f.d. soffliggare) eller kombinera nya väljare med med att ta väljare från andra partier. 

Vad Sabuni säger är därför något alla partier ägnar sig åt – att försöka övertyga andra partiers väljare att man skall byta parti. 

Detta är en del av vad vi kallar demokrati!

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Valrörelsen är i full gång i Storbritannien. Ärlighet och tydlighet är nyckelord som alla partier säger sig omhulda i sina relationer med väljarna.

Men frågan är hur mycket transparens som de politiska partierna och väljarna klarar av att hantera. 

Julia Hobsbawm, som leder Editorial Intelligence, skriver så här i The Guardian

Record numbers of political spinners are now working 24/7, trying to design a campaign with the right combination of photocalls, op-ed pieces, announcements and party broadcasts to win ”hearts and minds” on polling day.

The challenge of communicating to the electorate is defined by three things. Firstly, the speed and volume of media. It’s a nanosecond culture, a Twitter election, with news blending with views, fact with rumour. Second, a culture of deep cynicism among the public. And third, transparency.

(…)

Transparency then is a friend of democracy but also a threat to it. Every time a lie or inconsistency is exposed, it twists another knife in the certainty the voter has about truth. In politics you win trust by making others less trusted. You ”go negative” because it works. The negative story sells more, as does the negative message. But the trick is to make the techniques as hidden as possible.

Political journalists and political spinners are inseparable during a campaign. They go on and off the record and offer exclusives and leaks which underscore the degree to which openness still has its limits. I wish I could say that all press officers and party managers should publish all their meetings, but politics cannot cope with full disclosure. Journalists need their sources to be protected, they need their fix of information.

(…)

In a war there is always a sniper, and it is often the political journalist who will cut a political figure down for nosing out of the confines of ”on message”. And if they fail, there is always the electronic mob, revolutionising not on the streets but mobilising via Twitter and Facebook. In this election, armies of invisible propagandists and party activists become freelance spinners.

(…)

Is there a solution to the collateral damage to truth in a war of words and pictures? Make it as public as possible, and the public just might believe the politicians enough to vote for them. But remember: they, that is us, may secretly prefer to be kept in the dark after all.

Tankar som är nog så relevanta för den svenska valrörelsen.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »