Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Väljarbarometer’

VÄGVAL | Sverigedemokraterna tappar i opinionsundersökningar men ligger tryggt kvar som Sveriges tredje största parti.

Fokus 11-17 mars 2016 (2)

I Novus senaste väljarbarometer för mars månad kan man dock se en viss uppgång om än högst marginell.

Enligt Torbjörn Nilsson i Fokus är man inom partiledningen inte ense om vad opinionsläget kommer att ställa för krav på partiet framöver.

Å ena sidan är något slags seger bärgad, realpolitiska framgångar nådda och partiet delvis normaliserat. Å andra sidan sjunker opinionsresultaten, medierna är inte lika intresserade längre och borta är den så kallade sjuklöver man kunde skylla allt på och ständigt kontrastera emot. Vad ska sverigedemokraterna vara bra för när både moderaterna och regeringen tagit över deras åsikter om migration?

Vad ska sverigedemokraterna vara bra för när både moderaterna och regeringen tagit över deras åsikter om migration?

[…]

De mer populistiskt lagda tycker med emfas att moderaterna inte ska få komma undan med sin omsvängning i migrationspolitiken. De säger sig vilja syna bluffen, ropa vi-var-först och vilja syna bluffen och visa att moderaterna saknar såväl radikalitet som handlingskraft för att utgöra ett alternativ till regeringen.

De mer tålmodigt lagda anser att moderaterna gärna får vinna en procentenhet eller tre av sverigedemokraterna eftersom det förväntas stärka den falang i moderaterna som drivit omsvängningen och som antas vara mest benägna att börja samarbeta med sverigedemokraterna.

Detta är var som i politiken brukar kallas ett behagligt problem

Och vi får anta att partiet kommer att lägga en eller annan krona på fokusgrupper för att utröna vad väljarna finner vara mest tilltalande – och därmed också det som gynnar Sverigedemokraterna mest.

Tidskriftsomslag: Fokus, 11-17 mars 2016.

Read Full Post »

OPINION | Metro slog på stora trumman härförleden. Man basunerade ut att Feministiskt initiativ hade fått ”glädjesiffror i nya mätningen” från YouGov.

Metro 14 april 2014

”Feministiskt initiativ går starkt fram i opinionen. Med bara fem månader kvar till valet pekar den senaste väljarbarometern från Yougov och Metro på att partiet börjar närma sig två procent av väljarstödet.”

Börjar närma sig? Två procent? Knappast.

Även i själva ingressen till artikeln talar man om att det ”pekar på att partiet närmar sig 2 procent”.

Att ”närma sig” är knappast detsamma som att man har skaffat sig två procent.

Att partiet hoppar av glädje kan man förstå. Men att siffrorna skulle vara speciellt imponerande är svårt att hålla med om. Det krävs trots allt fyra procent att ta sig in i riksdagen.

Att Metro ger partiet denna unika möjlighet ser mer ut att hänga samman med att man vill kunna motivera inför sina läsare varför man tänker redovisa Feministiskt initiativ separat i kommande mätningar.

Detta är en unik ynnest som man nu beviljar partiet.

I mars månad landade kategorin ”övriga” på bara 1,4 procent. I den senaste mätning från YouGov landade alla partier i ”övriga” på bara 2,7 procent.

Metro skriver själva följande:

Yougov har hittills inte delat upp väljarsympatierna i gruppen ”Övriga” mellan olika små partier, men från och med nästa mätning kommer Fi att bli ett eget alternativ.

– Det är intressant att följa partiets utveckling, säger Lars Gylling [nordisk kommunikationschef på Yougov].

I senaste Sifo-mätningen har Fi stöd av 1,3 procent av väljarna i riksdagsvalet.

[…]

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet menar att det är tydligt att Fi lyckas mobilsera väljare i sociala medier.

– Hur långt det bär är en annan fråga, säger han.

Just det. Hur långt det bär är det ingen som vet. Just idag bär det definitivt inte.

Så det är just denna typen av positiv media exponering i opinionsundersökningar som kan ge Feministiskt initiativ den hjälp man behöver.

De enda som glädjer sig över att partiet kommer att får denna unika exponering framöver är, förut Feministiskt initiativ själva, naturligtvis Alliansen.

Med den tydliga vänsterprofil som Feministiskt initiativ har idag gör det sannolikt att det bara är Alliansen som tjänar på att partiet får så många röster som möjligt i valet. Varje röst på Feministiskt initiativ är en röst förlorad för de rödgröna.

Är det en alltför konspiratorisk tanke att ägarna till Metro har dragit slutsatsen att det är bättre med en Alliansseger än en rödgrön seger?

Bild: Från framsidan av Metro den 14 april 2014.

Read Full Post »

ProcentPOLITIK | Är det något partierna gärna framhåller så är det att man minsann inte bryr sig speciellt mycket om tillfälliga väljarundersökningar.

Alla partier vill framstå som principfasta.

Officiellt driver man bara en politik som är fast förankrad i partiets ideologi och fastställd i god demokratisk ordning på en partikongress. Sedan får väljarna tycka vad man vill.

Men verkligheten är naturligtvis mer komplicerad än så.

Att vi lyfter fram vad vi åstadkommer i kommunerna beror på att vi tagit intryck av hur väljarna uppfattar oss. Vi uppfattas oftast som godhjärtade men litet tafatta, några som inte kan styra. Därför vill vi visa att vi faktiskt styr i flera kommuner.

Orden kommer från Jonas Sjöstedt (V) i en artikel om partiernas hemliga opinionsundersökningar.

Det är lätt att missa poängen i Sjöstedts kommentar, nämligen att Vänsterpartiet faktiskt låter sig påverkas av vad opinionsundersökningarna säger om Vänsterpartiet.

Alla riksdagspartierna formar naturligtvis sin politik efter intern debatt och beslut på sina kongresser.

Men det betyder inte att man inte påverkas av resultaten av opinionsundersökningar. Om man var fullständigt ointresserade av resultaten skulle man naturligtvis aldrig beställa egna för dyra pengar!

Men de många väljarundersökningar som kontinuerligt presenteras i media under året är förhållandevis ointressanta (möjligtvis med undantag av SCB:s) för partiernas sakpolitiska överväganden.

De ger ofta inte mycket till information och älskas mest av media och politiska nördar.

I en av de sista undersökningarna 2013 låg t.ex. den största förändringen på endast 0,6 procent. Övriga partier låg i spannet mellan +0,3 och -0,5 procent.

I bästa fall indikerar sådana procentsiffror en tendens eller riktning. I värsta fall är de bara slöseri med trycksvärta eftersom de ligger inom felmarginalen.

För att råda bot på detta köper partierna egna opinionsmätningar, och då ofta från Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier.

– Vi vet faktiskt inte hur de använder dem. Det är svårt att forska om något de inte vill tala om, säger Jesper Strömbäck, som är professor i journalistik och kommunikationsvetenskap.

[…]

– Det handlar om betydande belopp, säger Carl Melin, analyschef på United Minds.

Tidigare jobbade han i S med opinionsanalyser, så han har erfarenheter från båda håll.

– De egna undersökningarna är viktiga verktyg för att ta reda dels på hur man ligger till, dels vad väljarna tycker är viktigt och vilka målgrupper som är mest mottagliga för ett budskap, säger han.

Moderaternas nye kommunikations- och analyschef Per Nilsson har gått i motsatt riktning som Carl Melin. Han jobbade tidigare på Demoskop.

– Det man vill se är hur väljarna förhåller sig till just mitt parti. Inte bara om man kan tänka sig att rösta på det, utan hur sannolikt det är, hur stor potential har mitt parti, vilka sakfrågor är de som kan tänka sig att rösta på partiet intresserade av, säger han.

[…]

– Min bedömning är att det ska mycket till för att ett parti byter åsikt på grund av opinionsmätningar. Det sker genom interna processer och på kongresserna, men mätningarna kan spela en roll i den processen, bli ett stöd för dem som vill byta åsikt. Men får man veta att en åsikt är väldigt impopulär så fokuserar man ju hellre på andra frågor, säger Strömbäck.

– Jag tror inte att vare sig S eller andra partier formar sin politik efter undersökningarna, däremot hur de ska formulera den, vilken typ av argument som går hem, säger Carl Melin.

Det är naturligtvis viktigt för forskare att veta om ett parti byter åsikt p.g.a. en (eller flera) opinionsundersökningar eller om det beror på andra faktorer. 

Men ingen behöver ha tillgång till några hemliga opinionsundersökningar för att inse att det politiska innehållet faktiskt påverkas av ”opinionen”.

Detta oavsett om partierna låtit sig påverkas via opinionsyttringar som man avläst i väljarbarometrar eller låtit sig påverkas på annat sätt.

Det är bara att följa turerna kring Folkpartiet och skolfrågan för att man skall inse att partier inte bara kalibrerat sin politik på marginalen när opinionen vänt.

För många på vänsterkanten kan det kanske uppfattas som en marginell förändring – eller en omvändelse under galgen – när Folkpartiet plötsligt vill stoppa riskkapitalister från att flytta vinster till skatteparadis.

Men frågan om hur mycket politiker skall gå in och reglera på en marknad är just det ideologiska slagfält där liberaler och nyliberaler ständigt träter.

Är det verkligen någon som tror att Folkpartiet skulle ändrat sin skolpolitik om det inte varit en massiva kritik riktad mot regeringen för deras hantering av frågan om riskkapitalisternas vinster och stängningen av en rad friskolor?

Så nog påverkas partierna av opinionen. Om det sedan är p.g.a. hemliga eller offentliga opinionsundersökningar är i slutändan en rent akademisk fråga. 

Read Full Post »

STRATEGI | De ständiga krissiffrorna för Alliansen gör att småpartier nu måste förhålla sig till de ständiga spekulationerna om borgerliga stödröster.

Svenska Dagbladet 21 dec 2013

Hos Moderaterna kan t.ex. var fjärde väljare tänka sig att stödrösta på Centerpartiet och var femte kan tänka sig att stödja Kristdemokraterna.

Ola Billger skrev om detta i Svenska Dagbladet:

Till viss del slåss därmed C och KD om samma stödväljare. Och undersökningen visar att det finns en tydlig skillnad i de borgerliga väljarnas intresse för de bägge partierna: genomgående säger fler att de kan tänka sig att stödrösta på C än på KD.

Det där är extra tydligt bland Folkpartiets sympatisörer: 32 procent av dem kan tänka sig att stödrösta på C, 22 procent på KD.

Frågan är då hur Centern och Kristdemokraterna ska agera för att maximera antalet röster om de fortfarande ligger kvar i ett opinionsmässigt skymningsläge under valspurten.

Några av årets sista opinionsundersökningar gav blandad utdelning för småpartierna inför supervalåret 2014.

I den tunga partisympatiundersökningen från SCB gick både Centerpartiet och Kristdemokraterna fram 0,5 % och landade på 4,7 % respektive 4,1 %.

Även för Folkpartiet och deras 5,5 % såg det dystert ut.

I Sifo:s väljarbarometer för december hamnade Kristdemokraterna på bara 3,6 %. Även detta är en tillbakagång från novembersiffrorna på 3,9 %.

Centerpartiet höll sig kvar över fyraprocentspärren men gick bara högst marginellt fram från 4,1 % till magra 4,4 %.

Även om Folkpartiet är större så är de inte imponerande siffror man har att visa upp. I Sifo gick man t.ex. tillbaka från 5,9 % till 5,5 %. Hos SCB landade man på 5,4 % (-0,6%).

Om inget dramatiskt händer 2014 kommer spekulationerna om väljarnas stödröster att fortsätta förfölja regeringspartierna.

Även för Folkpartiet, som ständigt är snäppet större än Centerpartiet och Kristdemokraterna, finns det nu en fallgrop man får akta sig för att inte falla ner i.

Enligt Jenny Madestam, statsvetare vid Stockholms universitet, handlar det bland annat om att ligga på rätt avstånd från fyra-procentsspärren. Det kan vara bättre att ligga på 3,8 procent än på 4,4 strax före valet, enkelt uttryckt:

– Allmänborgerliga väljare inser ju att de kan behöva stödrösta om de vill ha kvar en borgerlig regering. Men det finns en massa spännande dilemman för väljarna här. Om bägge ligger nära spärren – vem ska få hjälp? Om ett parti ligger en liten bit över spärren och det andra en bit under är det partiet med de lägre siffrorna som kommer att få stödet, säger hon.

Dessutom finns det förstås en nedre gräns för stödröstandet: om väljarna upplever att ett parti ligger för långt från riksdagsspärren inför valet blir de oroliga för att rösterna kastas bort.

Bild: Framsida Svenska Dagbladet den 21 december 2013.

Read Full Post »

OPINION | Huvudnyheten i Expressen måste vara vad man i Sverigedemokraterna kallar en helt vanlig dag på jobbet.

Skandaler får anses vara en vansklig strategi att bygga framgång på. Trots detta har partiets opinionssiffror ännu inte drabbats negativt. Tvärt om.

I Novus ökar man med 2,1 % och hamnar på 8,6 %. Det är dock viktigt att poängtera att ingen opinionsundersökning i sin helhet ännu har genomförts efter skandalerna. (Novus gjordes t.ex. sin mellan 22 oktober och 25 november. Den 14 november publicerade Expressen sin film.)

Torbjörn Sjöström, vd Novus, skriver så här i Svenska Dagbladet:

De ökade stödet i vår väljarbarometer och avsaknaden av förändring i värderingar kring kärnfrågorna visar att om Expressens avslöjande haft någon påverkan alls så har det stärkt Sverigedemokraterna. Fler anser nu att en röst på Sverigedemokraterna är en protest mot det som händer inom övriga partier.

[…]

Avslöjandet har inte ens gett en tydligare polarisering i våra mätningar. Tittar man på frågan om man anser att Sverigedemokraterna är ett invandrarfientligt parti så anser 77 procent av deras väljare att så inte är fallet. Bland svenska folket i stort är åsikten däremot det rakt motsatta och hela 75 procent anser att Sverigedemokraterna är mycket eller ganska främlingsfientliga. Även dessa siffror är desamma i oktober som i november.

Detta var knappast vad Expressen önskade sig när man kom med sina avslöjanden.

Sverigedemokraternas väljare tycker säkert inte att ett parti som bara fick 5,7 % i riksdagsvalet förtjänar en sådan massiv mediegranskning.

Och bland personer som bara lite vagt håller med om att svensk integrationspolitik inte fungera riskerar bevakningen slå över i direkta sympatier.

Misstänker man att media ägnar sig åt kampanjjournalistik kan partiet mycket väl långsiktigt vinna på en sådan bevakning.

Att Expressen, och andra tidningar, har varit så fokuserade på just det parti som fått igenom minst av sin kärnpolitik i riksdagen riskerar att skapa en känsla av overkill bland väljarna.

Alla avslöjanden kan t.o.m. indirekt hjälpa Jimmie Åkesson och partitoppen införa disciplin och nolltolerans i leden.

Tydligare pedagogiska bevis än dessa ständiga skandaler är svårt att tänka sig.

Front Page: Expressen den 29 november 2012.

Read Full Post »

ALMEDALEN | Den största överraskningen var att Annie Lööf aldrig utnyttjade sitt tal som en utgångspunkt för en nystart.

Henne tal gav ingen indikation om att Lööf har några idéer om hur hon tänker lyfta Centerpartiet från historiskt låga opinionssiffror.

”Det är dags för Alliansen 2.0”, sade Lööf i talet. Men frågan är om inte partiet måste börja med Lööf 2.0 om man skall bli någon tillgång för Alliansen.

Nu ligger även Centerpartiet – tillsammans med Kristdemokraterna – under fyraprocentsspärren enligt en väljarbarometer från Demoskop.

Och i Novus sammanställning av en rad opinionsundersökningar för juni hamnar Centerpartiet på bara 5,1 %.

Varför då inte ta chansen när man kan tala direkt till svenska folket? Vad har man att förlora? Varför inte komma med en riktig kioskvältare till utspel?

Men Lööf är inte unik. Knappast någon partiledare har så här långt överraskat i Almedalen.

Den vanliga förklaringen är att inget parti vill bränna något politiskt krut så här långt före valet. Men den förklaringen haltar betänkligt.

Partier lanserar nämligen ständigt utspel och idéer mellan valen. Året runt. Månad för månad. Varför då inte också göra det när man har tittarna spikade framför tv:n?

Fullständigt obegripligt.

Read Full Post »

POLISER | Sverigedemokraterna vårkampanj ”Inga fler papperspoliser har varit vältajmad. Även om det inte bara har varit deras egen förtjänst.

Partiet fick nämligen genast kritik när man presenterade kampanjen eftersom man påstod att så lite som en procent av poliserna var patrullerade.

Oavsett siffrans korrekthet kom nya siffror från Rikspolisstyrelsen som en skänk från ovan.

De visade nämligen att antalet uppklarade brott är de sämsta på åtta år. Till och med justitieminister Beatrice Ask (M) var tvungen att erkänna att ”siffrorna är skräp”.

Partiet hängde och skrev att ”usla polissiffror bekräftar budskapet” bakom deras egen kampanj.

I den debattartikel i Aftonbladet som drog igång vårkampanjen skrev Jimmie Åkesson:

Inom Polisen frågar man sig dagligen var de här 3000 nya poliserna tagit vägen. Samtidigt som statsministern slår sig för bröstet klagar nämligen poliserna på underbemanning. Den tid polisen ägnar åt akuta utryckningar har i själva verket, enligt Riksrevisionen, bara ökat med omkring 50 personer om man räknar om till arbetstimmar. Uppklaringsprocenten har, trots denna satsning, sjunkit till ynka 16 procent. För inbrott är uppklaringsprocenten inte ens tre procent. Dessa brott må vara svårutredda men när ett land som Storbritannien kan visa upp en uppklaringsprocent som är en bit över tio procent för samma brott så är det uppenbart att något är fel.

[…]

En forskarrapport som Rikspolisstyrelsen inte ville veta av har visat att så lite som en hundradel av polisernas arbetstid i dag ägnas åt fotpatrullering.

Förutom kampanjen har partiet indirekt kunnat dra nytta av spektaklet kring imamers och svenska moskéers fientliga kvinnosyn.

Även om avslöjandet i SVT:s Uppdrag granskning inte är speciellt överraskande för den som läser utländsk media var det desto unikare för svensk.

Till och med politiker som annars brukar huka när det handlar om intolerans bland minoriteter krävde nu plötsligt åtgärder.   

Trots detta har Sverigedemokraternas opinionssiffror varierat kraftigt på senare tid.

Partiet ökade signifikant till 6,6 procent i Sifos väljarbarometer för maj.

Och i United Minds junimätning får man 8,7 % och går därmed förbi Miljöpartiet och blir tredje största riksdagspartiet. Hos Demoskop får man 6,6 % i junimätningen.

Problemet är att man i den riktigt stora undersökningen från SCB i maj snarare minskar. Man gå från 5,7 till 5,4 %.

Det är en minskning både jämfört med valet 2010 och från den tidigare mätningen i november 2011.

Så det är fortfarande en öppen fråga om partiet kommer att kunna dra nytta av opinionsläget.

Ett parti som väljer att lägga ner oproportionerligt mycket tid på att kommentera meningslöster som schlagerfestivalen och att Loreen sjunger på engelska kommer sannolikt att fortsätta att skjuta sig själv i foten.

Read Full Post »

Older Posts »