Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Val 2010’

POLITIK: Av någon outgrundlig anledning höll Feministiskt initiativ sin partikongress samtidigt som Socialdemokraterna hade sin extrakongress.

Trots detta fick man förhållandevis bra utrymme i media. Vilket visar att partiet är populärare på redaktioner och bland journalister än hos väljarna.

Gudrun Schyman lämnar som språkrör och tre nya tar över – Stina Svensson, Sissela Nordling Blanco och Carl Emanuelsson.

Att de tre kommer att få det svårt är uppenbart efter att ha läst partiets Valanalys 2010.

Analysen andas förvåning över det dåliga valresultatet. Man framhäver gärna att fler väljare idag sympatiserar med partiet än vad man fick röster.

Enligt de Sifo-undersökningar som partiet gjorde 2010 jämfört med 2006 har fler under 2010 svarat att de kan tänka sig att rösta på Fi. Det visar att Feministiskt initiativ har blivit mer etablerade som ett parti som en kan tänka sig att rösta på – trots att partiet fick ett sämre valresultat 2010.

Men fler sympatisörer betyder inte med automatik fler röster.

Samtidigt som man säger sig inte ta ställning i vänster-högerfrågan så paketerar man sin politik som ett traditionellt vänsterparti.

Många av respondenterna [i partiets egna enkäter] har angett att det är partiets ställningstagande i sakfrågor som bland annat i antirasistiska frågor, HBT frågor samt frågor kring papperslösa, som var avgörande för deras röst på partiet. En del respondenter angav att ett klassperspektiv saknades som anledning till att de inte röstade på Feministiskt initiativ.

Varför skulle partiet då få fler röster när man i realiteten bara är ett alternativ för vänsterpartister?

Partiet måste bestämma sig för vad man vill vara. Är man ett renodlat vänsterparti måste man ta upp striden med de andra partierna på vänsterkanten, och då speciellt Vänsterpartiet.

Om man å andra sidan vill vara ett parti som inte accepterar vänster-högerskalan måste man se till att driva en politik som även attraherar borgerliga väljare.

Man kan inte vara allt på en gång.

Read Full Post »

POLITIK: Socialdemokraternas eftervalsanalys är klar. Nu återstår det svåra att också komma med konkreta förslag på hur politiken skall förändras.

Valanalysgruppen lyfter bl.a. fram följande som förklaring till det dåliga valresultatet:

Socialdemokraternas ekonomiska politik saknade stöd och uppfattades inte som framtidsalternativet.

Finanskrisen, det rödgröna samarbetet, vårmotionen och ett misslyckat valmanifest som delförklaringar till att Socialdemokraterna tappade det stora försprånget på bara två år.

En slutsats man kan dra av valet är att Socialdemokraternas strategi att betona utsatta grupper snarare än att poängtera partiets traditionella inriktning på generell välfärdspolitik drev partiet på defensiven.

Man måste nu hitta de frågor som framhäver rättigheter och service för alla vilket har varit partiets traditionella sätt att rama in politiken för att det skall kunna tilltala breda väljargrupper.

Skall partiet ta sig bort från denna misslyckade strategi kommer det troligtvis att kräva att man måste var beredd att offra några frågor som under fyra år nästan blev heliga kor.

Kommer man att våga gå emot stora grupper inom partiet för kunna klösa sig tillbaka in i matchen?

Read Full Post »

VAL 2010: Den andre november går USA till val. Valet är inte bara ett test för Barack Obamas demokratiska parti. Valet kommer också att visa om Tea Party-rörelsen har lyckas mobilisera på högerkanten.

Tea Party-rörelsen kallas en konservativ gräsrotsrörelse. Men rent ideologiskt är det mer rimligt att kalla den nyliberal eller libertariansk.

Tea Party-rörelsen är inte bara motståndare till Barack Obamas politik utan också motståndare till det republikanska etablissemanget och Big Business.

Rörelsen lägger tyngdpunkten på individuellt ansvar och att det är företag och den fria marknaden – snarare än staten och politikerna i Washington – som skapar välfärd.

Det republikanska partiet och många företag är tveksamma till rörelsen. Bloomberg Businessweek har titta närmare på rörelsen i artikeln Why Business Doesn’t Trust the Tea Party.

To measure the Tea Party’s success by who wins on Nov. 2, however, is to miss the movement’s full impact. Through a combination of brilliant politics, genuine discontent, and intense emotional appeals, the Tea Party has helped pull national Republican leaders such as John McCain to the right, and has defeated those—such as Lisa Murkowski in Alaska and Bob Bennett in Utah—who didn’t move quickly enough. Its impact on the local level has been similarly dramatic. In May the historically moderate Maine Republican Party adopted a platform that included such Tea Party planks as eliminating the Federal Reserve, sealing the borders, and prohibiting stimulus funding. 

It may sound like a corporate dream come true—as long as the corporation in question doesn’t have international operations, rely on immigrant labor, see the value of national monetary policy, or find itself in need of a subsidy to boost exports or an emergency loan from the Fed to survive the worst recession in seven decades. Business leaders who favor education reform, immigration reform, or investment in infrastructure can likely say goodbye to those ideas for the short term as well; they won’t be possible in the willfully gridlocked world of the coming 112th Congress. […] 

The Tea Party’s brand of political nitroglycerin, in short, is too unstable for businesses that look to government for predictability, moderation, and the creation of a stable economic environment. 

Even the U.S. Chamber of Commerce, the biggest-spending business lobby and a vociferous opponent of the Obama Administration, has kept its distance from many Tea Party candidates. The Chamber, which has been the target of White House attacks over undisclosed campaign expenditures, says it plans to spend at least $75 million in this election cycle. So far, most of the money has gone to Republicans not closely associated with the Tea Party […]

Read Full Post »

KAMPANJ: Dags att sammanfatta valet 2010.

Valets stora vinnare: Sverigedemokraterna

Denna blogg har många gånger varit skeptisk till om partiet skulle klara att ta sig in i riksdagen. Inte minst efter deras misslyckade kampanj i Europaparlamentsvalet. Men in kom man.

Och detta gjorde man trots en aldrig tidigare skådad motkampanj i massmedia under speciellt de sista dagarna innan valet.

Kampanjen kulminerade när både Aftonbladet och Expressen – på sina framsidor på valdagen – uppmanade väljarna att inte rösta på partiet.

Det kan mycket väl vara så att kampanjen ledde till att framgången inte blev större.

Valets stora förlorare 1: Socialdemokraterna och Mona Sahlin.

Valets stora förlorare 2: De Rödgröna och Kristdemokraterna

De Rödgröna lyckades aldrig framstå som lika sammansvetsade som Alliansen 2006 eller lika pålästa som regeringen.

Antagligen är det bara Kristdemokraterna själva som har levt i villfarelsen att man skulle kunna göra ett bra val efter att ha suttit stilla i regeringsbåten under hela mandatperioden.

Bästa valkampanj: Moderaterna

Moderaternas steady does it imponerade. Partiet har varit on message i stort sett hela valrörelsen. Partiets satsning på en lugn och trygg statsmannamässig framtoning och med ordning och reda i finanserna som huvudbudskap uppskattades t.o.m. av gråsossar och LO-medlemmar.

Bästa valkampanj (Tröstpriset): Folkpartiet

Folkpartiet insåg att man som litet parti riskerade att marginaliseras i skugga av Moderaterna. Genom målmedveten partiprofilering under hela mandatperioden och en tydlig ideologisering av skolfrågan lyckades man ta plats.  

Att partiet trots detta backade bekräftar bara att småpartierna kommer att fortsätta att leva farligt i skuggan av Moderaterna. Väljarna är inte dumma. Man inser att det inte finns någon anledning att rösta på ett litet parti när alla Allianspartirena låter som varandras kopior.

Sämsta valkampanj: Socialdemokraterna

Partiet bedrev en gnällig och oinspirerad valkampanj.

Man gnällde över motståndarna, man gnällde över deras politik och man gnällde över media. Men mest av allt gnällde den ständigt irriterade Mona Sahlin.

Och även om Sahlin blev bättre närmare valdagen var det både för lite och för sent.

Att tappa ett så stort övertag i opinionen som man hade under en stor del av mandatperioden är inte bara slarvigt – det är ren misskötsel.  

Största strategiska misstaget 1: Socialdemokraterna och De Rödgröna ägnade större delen av valrörelsen åt att blicka bakåt och föreslå ”återställare” till Alliansens politik. Var fanns framtidsvisionerna?

Största strategiska misstaget 2: Var tog partiets ekonomisk-politiska talesman Thomas Östros vägen?

Att Socialdemokraterna inte tog fram sitt starkaste kort som motpol till finansminister Anders Borg var ett stort misstag när hela kampanjupplägget gick ut på att bli trovärdig i jobbfrågan. 

Största strategiska misstaget 3: Dessa ständiga diskussioner om Sverigedemokraterna i både media och mellan partierna resulterade i att partiet kunde fortsätta framstå som underdog och sanningssägare. 

Största strategiska misstaget 4: Centerpartiets hela kampanjupplägg som byggde på deras ompositionering  till liberalt storstadsparti.

Och med en välfylld krigskassa har man i princip kunnat göra precis allt man velat. Men utan politik som tilltalar spelar pengar ingen större roll.

Största överraskningen: Att Miljöpartiet inte blev större. Förväntningarna var så stora att framgången nästan framstod som liten.

Största floppen: Thomas Bodström (S)

Bodström var ett av partiet stora affischnamn. Denna anhängare till frivilliga drogtester tackade nej till att låta testa sig själv. Samma Bodström ansåg att det gick lika bra att bedriva valrörelsen från USA. Lägg sedan till att denna potentielle justitieminister bjöd ungdomar på sprit vid en tillställning.

När skall Socialdemokraterna inse att Bodström är mer yta än innehåll?

Mest överreklamerade inslaget i valet: Sociala medier.

Precis som i årets val i Storbritannien kom de sociala medierna inte att spela någon större roll för vare sig debatten eller valutgången. Om något så var det de traditionella medierna – tidningar, press, tv – som stärkte sin roll.

Bästa partiledarutfrågning: Sveriges Radios Studio Ett med Tomas Ramberg och Monica Saarinen.

Varför försöker inte övriga public service lära sig av de bästa journalister man har istället för att satsa på utfrågare som mer passar som lekledare i tv?

Mest överraskande valduell: Jimmie Åkessons seger över ringräven Gudrun Schyman.

Bästa valfilm: Kristdemokraterna. Tydligen är partiet bäst på att kommunicera när man slipper träffa väljarna direkt. Sämsta valfilm: Feministiskt initiativ. Ju mindre sagt desto bättre.

Bästa valaffischer: Kristdemokraterna. Sämsta valaffischer: Nästan omöjligt att välja men Folkpartiet och Alliansen kan få dela på jumboplatsen.  

Mest meningslösa valgranskning: Partiledarnas Spotifylistor. Åsikterna om dessa listor säger mer om dem som gjorde ”analysen” än om partiledarna.

Read Full Post »

VAL 2010: Under hela mandatperioden har De Rödgröna jagat Allianspartierna för att man inte ger klart besked om hur man kommer att agera om Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen.

Nu har De Rödgröna lyckats spela bort även denna fördel.

Lars Ohly (V) har meddelat att ”det är självklart att vi inte ger några fribrev för att ni [d.v.s. Alliansen] ska regera med Sverigedemokraternas stöd i fyra år”.

Jan Björklund (FP) kontrade;

Jag blev mycket förvånad över Ohly öppnade för att de rödgröna kan tänka sig fälla en alliansregering ihop med Sverigedemokraterna.

Om de rödgröna blir störst, då släpper vi fram en rödgrön regering. Vi skulle inte rösta med SD i ett misstroendevotum mot Sahlin.

Även Mona Sahlin (S) och Peter Eriksson (MP) vägrade svara ja eller nej på frågan om de skulle fälla en alliansregering i minoritet, som fått fler röster än de rödgröna, om Sverigedemokraterna lägger ett misstroendevotum.

Om De Rödgröna skulle stödja ett sådant misstroendevotum (eller lägga ett själva och få stöd av Sverigedemokraterna) innebär det i realiteten att man har ”gjort sig beroende” av Sverigedemokraterna.

Att göra sig beroende av Sverigedemokraterna är något de rödgröna ständigt har anklagat Alliansen för.

I ett enda drag har Björklund och Alliansen lyckats slå även detta vapen ur händerna på De Rödgröna.

Read Full Post »

VAL 2010: Ju mindre sagt om dessa valfilmer desto bättre. Att lyssna på en snusförnuftig Gudrun Schyman som talar om hur världen verkligen borde vara inrättad är tröttande.

Det mest positiva man kan säga är att de troligen tilltalar redan övertygade. Men några nya väljare lär det knappast bli.

Fler filmer kommer att kontinuerligt läggas ut på partiets hemsida under valrörelsen.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Först var det Sverigedemokraternas valfilm som stoppades av TV4. Nu stoppas deras radiojingel av SBS Radio.

SBS Radion stoppas den med den absurda motiveringen att partiet använder ordet ”invandringsbroms” i jingeln! 

Man kan möjligtvis ha olika åsikter om man tycker att valfilmen är stötande eller inte. Men att påstå att ordet invandringsbroms är stötande är direkt löjligt.

Partiet kommer nu att censurera sig själva. ”Vi kommer nog att censurera det ordet med pip-ljud. Vi vill få ut reklamen så snabbt som möjligt”, säger pressekreterare Erik Almqvist (SD).

 

SBS Radio äger 42 radiostationer i Sverige. Mix Megapol är enligt deras hemsida deras största nätvärk med 29 sändare runt om i landet.

Read Full Post »

Older Posts »