Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Twitter’

KAMPANJ | Efter Almedalsveckan är det lätt att få uppfattningen att vi går mot ett riktigt Internetval i september.

Telefon

Sveriges Radio har efter politikerveckan mätt inlägg på sociala medier där ordet ”Almedalen” eller hashtaggen #almedalen är med.

På Twitter toppar t.ex. Fredrik Reinfeldt. Han nämndes hela 18 670 gånger under veckan. Tvåan Stefan Löfven omnämndes 14 070 gånger.

När det gäller partierna är det Sverigedemokraterna som nämnts mest på Twitter, 8870 gånger. Tvåan Miljöpartiet får siffran 6900 gånger.

Med antalet säger inget om det varit positiva eller negativa omnämnanden. .

Dessutom är sociala medier bara ännu ett sätt att kommunicera. Sannolikt blir årets val som det brukar; ”gammelmedia” som tidningar och tv kommer att vara det viktigaste forumet för partierna.

Lars Nord, professor i politisk kommunikation som forskat på valrörelser och valkampanjer, tror att vi även detta valet överdriver betydelsen av sociala medier.

Johan Erlandsson intervjuade Nord för Kommunalarbetaren:

Hört talas om ”internetvalet”? Valet där internet blir det viktigaste sättet att nå väljaren? Låter det som något en valstrateg skulle kunna kläcka ur sig 2014? Kanske, men faktum är att man talade om det första internetvalet redan 1994.

[…]

– När vi tittade på 2010 års val så sa partierna att det som skulle bli absolut viktigast var dörrknackning och tevereklam. Men när vi frågade efter valet vad som faktiskt varit det viktigaste lyfte man i stället fram valstugor på torget och trycksaker. Alltså direktreklam till hushållen, jättegamla metoder, berättar Lars Nord.

[…]

Det skiljer sig också i hur man kampanjar. Miljöpartiet har i år till exempel helt valt bort tevereklam till förmån för kampanjer på internet.

– Det blir färre som kommer att se Miljöpartiets reklam, säger Lars Nord. Samtidigt kanske man gör bedömningen att Miljöpartiets sympatisörer har så pass hög nätanvändning att effekten inte blir så stor.

[…]

En mer traditionell metod att vinna val på är att knacka dörr hos väljare och försöka övertyga dem om partiets förträfflighet öga mot öga. Här är det Socialdemokraterna som har högst ambitioner, partiet har som mål att knacka på 1,2 miljoner dörrar inför valet (då är också EU-parlamentsvalet i maj inräknat).

Men professor Lars Nord vill tona ned betydelsen av dörrknackning:

– Alla säger sig nu knacka dörr och uppger att man träffat si och så många hundratusen människor. Men när valforskare brukar titta på det i efterhand så är det bara mellan 5 och 10 procent som säger att de har haft personlig kontakt med någon från ett politiskt parti.

Read Full Post »

INTEGRITET | Är det någon som längre minns den hysteriska debatten kring FRA och hoten mot den personliga integriteten?

Mest frånvarande i debatten var argumentet att svensk säkerhets- och underrättelsetjänst rimligtvis måste ha möjlighet att spana efter terrorister och spioner.

Om Nisse vill gå omkring i damunderkläder intresserar detta knappast Säpo eller FRA om inte Nisse också råkar vara terrorist. Däremot är den typen av information värd sin vikt i guld för dagens nätgiganter.

Idag damsugs nätet på personliga uppgifter för att kunna kärtlägga människors vanor in i minsta detalj. Den personliga integriteten står inte högt i kurs när man kan tjäna pengar.

Trots detta är det knappast något parti på höger– eller vänsterkanten som protesterar.

”Jättarnas insamling av kunddata överträffar redan allt historien skådat. Ändå är det bara början”, skriver frilansjournalisten Paul Frigyes.

Denna kamp har lett till upprepade intrång i våra privata sfärer och tradering av folks livsval i en laglig gråzon. För någon vecka sedan uppdagades till exempel att mikrobloggen Twitter, genom bolaget Datasift bjudit ut all vår twitterhistorik under de senaste två åren, inklusive data om var vi befunnit oss, för försäljning till externa bolag. Under vårvintern har även avslöjats hur Google och Apple med cookies och appar spionerat på sina användare och i ett fall med Apples Iphone även distribuerat tillgång till användarnas privata adressböcker och foton.

Det märkliga i utvecklingen är knappast strömmen av övertramp i sig. Utan snarare de lama protesterna från de sociala mediernas apostlar och de som säger sig kämpa för integritetsfrågor. Piratpartiet, som oavlåtligt dundrat mot statliga intrång i privatlivet, tycks närmast obekymrat över privatföretagens ambitioner. Protester förekommer men ebbar snart ut.

[…]

Allt som klassats som sociala medier är positivt och demokratiskt. Alla som är klädda i t-tröja och jeans och levererar rappa självironiska repliker är automatiskt good guys – man verkar i en värld som, enligt webbdagarnas sluttalare och Sveriges mest profilerade sociala medier-profet Joakim Jardenberg, bör handla om strävan efter att göra ”good shit”. Sådana evenemang ger nätgiganterna legitimitet. Googles slogan ”Don’t be evil” uttrycker ett moraliskt anspråk och en självbild, och nätjättarnas största pr-prestation måste vara just att de lyckats profilera sin globala expansion och vinstjakt som en väckelserörelse.

Var finns Piratpartiet? Var finns nu alla de liberaler och socialdemokrater som tidigare vurmade för människors personliga integritet?

Read Full Post »

USA | Årets presidentvalskampanj kommer att bli den dyraste, och mest negativa, i modern tid. Anledningen är att det finns mer pengar i omlopp än någonsin.

Och med mer pengar i systemet följer som ett brev på posten att kampanjteamen (och allierade organisationer) kommer att producera än mer politisk reklam för TV och Internet. Mängden reklam med negativ vinkling kommer därmed också att öka totalt sett.

Joe Hagen skriver i tidskriften New York:

In 2008, while Obama ran on the “hope” brand, the Obama campaign spent more money on negative ads than any other campaign in history, much of it under the radar—for instance, a radio ad that ­micro-targeted independent women and claimed McCain was against stem cells for medical research, even though he supported it.

[…]

TV ads are still the keystone of a negative campaign—but now they’re part of an arsenal rather than the whole war. When I visited Romney’s headquarters, Stuart Stevens showed me a research report on the projected impact of TV in the 2012 election that found that less than half of those between the ages of 18 and 44 got their video content primarily from live television. With DVRs and social media blunting TV’s impact, the report says, the campaign should reduce the frequency of TV and push into “engagement-based” advertising and media like Facebook or online videos.

But in recent years, the reaction of these campaign pros to media fragmentation has simply been to run more, not fewer, TV ads to try to break through. Whereas it used to take eight replays of an ad to see movement in polling numbers, they reason, it now requires a dozen or more. In South Carolina, the super-PACs ran ads up to 22 times a day.

[…]

Twitter, barely a factor in 2008, is now the ideal delivery system for oppo, because information can emerge from the margins through a lower-tier agent, often anonymously, and get amplified on much bigger platforms, and quickly.

[…]

That means the new rule for negative campaigning is emerging, the same one that applies to TV advertising in a fragmented cable spectrum: repetition, ad nauseam. “For instance, the flip-flopping angle with Mitt,” explains Rodell Mollineau, president of pro-Obama super-PAC American Bridge 21st Century. “You can be another organization that puts out the fifteenth press release on that, and sometimes you need to just have twelve, thirteen, fourteen of the same thing, knock it into the people’s consciousness.”

[…]

And if a candidate doesn’t go negative, he’s liable to be inundated by his opponent’s attacks—and unable to make a positive case. “A good hit buys you a little bit of room,” says Devorah Adler [Obamas research director 2008], “and that’s really all you need.”

Övrigt: Texten och tidskriftsomslaget med Mitt Romney, Newt Gingrich och Barack Obama är från New York den 30 januari 2012.

Read Full Post »

KOMMENTAR: Nöjesguiden har tittat närmare på kommentarsfälten på Flashback, Familjeliv, Aftonbladet samt Magdalena Ribbings Fråga om hyfs och stil.

Vad är det för människor som slösar bort sin tid här?

Niklas Eriksson och Sandra Nelson skriver:

Vi som har jobbat på tidningar i många år vet hur sjuka i huvudet ni läsare är, som känner er manade att mejla, ringa och FAXA in era reaktioner på vissa artiklar. Eller till och med, när det fortfarande var lagligt att lämna sitt tangentbord, titta förbi på redaktionen. För att verkligen i köttet uttrycka ert ogillande. Ahh!

Flera medieföretag väljer att begränsa möjligheterna till det som, när det vankas affärsplan och framtidsvisioner, brukar gå under namn som feedback, interaktion, användargenererat innehåll och så vidare. Lucky you. […] För två saker är säkra när det gäller publicister och tidningshus just nu: 1) de vet inte vad de ska göra åt eländet och 2) de är fullständigt medvetna om att allt är deras eget fel.

[…]

Vi talar inte om ett fåtal håriga 24/7-internettroll som har släckt ned all annan verksamhet i sitt liv för att med alla till buds stående medel förpesta det offentliga samtalet. Det som händer påminner mer om en långsam naturkatastrof. Som het stinkande lava flyter denna forumkultur in i forum efter forum efter forum och dränker varje möjlighet till det där som alla tidningsmakare trots allt drömmer om: en vettig gräsrotsdiskussion.

Detta är på pricken, förutom det där sista om att tidningsmakare skulle sitta och drömma om en ”vettig gräsrotsdiskussion”.

Vad man vill uppnå är snarare illusionen av en fungerande diskussion. Ungefär som när media frågar 4 personer vad de tycker och sedan tar detta som intäkt för vad ”folket” tycker generellt.

Eriksson skriver vidare om Aftonbladet.se:

Mer ämnesspecifika internetforum brukar gärna suga åt sig en eller annan kommentator med djupa, imponerande ämneskunskaper bara i kraft av att handla om en viss fråga – kosmos, nationalekonomi, grisuppfödning, vad det nu kan vara. Aftonbladets stenhårda MGN-tänk, däremot, exkluderar nästan definitionsmässigt folk som … ja, alltså redan vet något om något. En hängiven professor i bioetik sitter inte och smashar hem läsarkommentarer på Aftonbladet.se. Varför i hela friden skulle de?

Liknande kritik skulle mycket väl kunna framföras om meningslösa debattprogram på tv eller det ständiga ”twittrandet” och mailandet som skall ske parallellt under pågående program. Ofta legitimerat med att även ”vanligt folk” skall få en möjlighet att komma till tals.

Och dessutom låter sig den seriösa journalistiken ofta trängas undan, och inte så sällan av sporten. Sportjournalistinen borde istället förpassas till nöjessidorna. Kan tidningar slå samman kultur och nöje (och därmed ge mindre utrymme åt båda) så borde man också kunna göra det med sporten.

Read Full Post »

FLYKTINGAR: En blogg- och Twitterstorm har följt på de uttalanden som utrikesminister Carl Bildt (M) och migrationsminister Tobias Billström (M) har gjort om asylsökande irakier.

Amerikanska diplomatiska dokument som har läckts via WikiLeaks har fått fart på media. Men när man läser vad alla är upprörda över är det svårt att se att regeringen skulle ta någon som helst skada.

Detta kommer sannolikt att bli krisen som rann ut i sanden. De som protesterar är the usual suspects. Det är knappast Svensson på gatan.

Så här säger t.ex. Bildt enligt dokumenten:

Utan ett regelverk för att skicka tillbaka tillståndslösa skulle invandringsproblemet skena okontrollerat i ett land med nio miljoner invånare.

Och enligt amerikanarna skall Bild och Billström också ha sagt att flyktingar som anlänt till Sverige efter 2003 var svårare att integrera i samhället, eftersom de kom ”blottställda, lågutbildade, och utan yrkes- eller språkkunskaper”.

Bildt och Billström nämnde också flera mycket uppmärksammade hedersrelaterade mord som utlöst fler krav från svenska folket på hårdare invandringspolitik.

Detta är knappast uttalanden som kommer få människor att sätta kaffet i halsen. Speciellt inte när Sverige redan tillhör de länder som tar emot flest flyktingar från Irak. Redan idag bor cirka 100 000 irakier i Sverige.

Betydligt intressantare är att det bara är Maria Wetterstrand (MP) och Jimmie Åkesson (SD) bland partiledarna som ännu har kommenterat det hela.

”Jag reagerar på att de påstår sig ha märkt av en opinion i Sverige att stoppa flyktingarna och att det skulle vara relaterat till hedersmord”, säger t.ex. Wetterstrand.

Ett sådant uttalande tyder snarast på att Wettersrand inte har riktigt koll på vad vanliga människor säger och inte säger.

Det är just frågor kring t.ex. hedersmord som gör att många människor har blivit tveksamma till ökat flyktingmottagande.

Regeringen kommer knappast att lida någon större förlust om man bara lyckas stå emot trycket.

Read Full Post »

TÄVLING: Vänsterpartiet vill nå ut med sitt politiska budskap till anställda inom välfärdssektorn på nytt sätt.

Med en tävling skall målgruppen exempelvis få gissa hur många extra sjuksköterskor det skulle bli om privata vårdföretag använde sina vinster till annat än utdelning till ägarna.

Deltagare kan vinna en resa till skatteparadiset Cayman Island. Partiet hoppas att  kampanjen skall spridas vidare via sociala medier.

”Tanken är att kampanjen ska spridas via word to mouth, eller kanske snarare genom Twitter to Twitter”, säger valstrateg Jessica W. Sandberg (V) till Dagens Media.

Det hela låter ganska fiffigt. Att kampanjen görs av Vänsterpartiet överraskar säkert många – vilket naturligtvis är hela poängen.

Read Full Post »

LÄSARPANEL: En webbundersökning visar att knappt 30 procent använder sig av sociala medier på jobbet. Föga förvånande anser man dock att användandet kommer att öka i framtiden.

Prevent är en ideell förening inom arbetsmiljö området med Svenskt Näringsliv, LO och PTK som huvudmän. Enkäten beställdes av Arbetsliv som är tidningen för personer som jobbar med arbetsmiljöfrågor.

Knappt hälften av de tillfrågade använder Facebook och tre av tio använder MSN. Övriga sociala medier som till exempel Myspace och Twitter verkar ännu inte ha slagit igenom i någon större skala (…)

Knappt 30 procent av de tillfrågade använder sociala medier på arbetsplatsen. Ett vanligt skäl är interndialog (54 procent). Många företag gör det också i marknadsföringssyfte. En del organisationer har kontakt med sina medlemmar via sociala medier (…)

Många arbetsplatser (69 procent) saknar en policy för det, och om de har en sådan så tillåter den sällan användning av sociala medier. En fjärdedel känner inte till om arbetsplatsen har en policy i frågan.

Merparten av de svarande (82 % av 358 tillfrågade) arbetar i det privata. De flesta använder sociala medier för att hålla kontakt med familjen och sina vänner. Endast fyra av tio anser att man har nytta av dessa medier i jobbet.

Arbetsliv refererar även till två andra undersökningar. Chefsorganisationen Ledarna har tagit reda på att hälften av Sveriges chefer är negativa till sociala medier. Och minst 130 svenska företag använder Twitter för att nå ut till sina kunder enligt Burson-Marsteller.

Read Full Post »

Older Posts »